telepatetisk

Juli är det visst nu, snart min födelsedag också. Jag jobbar, sover, äter, jobbar, sover och spelar Wii.
Ja, jag är helt besatt av Wii Sports Resort golf just nu. Jag vet, sjukt pinsamt att spela golf, på TVn dessutom. Men jag kan väl inte hjälpa att jag är en dålig förlorare som måste bevisa för Nintendo att jag kan lära mig? Och att jag är sjukligt envis.

För övrigt har det varit fint väder och då har man bättre saker för sig än att blogga hela dagarna! Typ, läsa böcker, dricka saft, äta vattenmelon om jag är ledig. Och alla andra dagar allt det där andra. Så det så!

Så... nu ska jag dricka saft i soffan, kolla på anime och läsa gamla slitna Christie-deckare.

Jag drömde att jag hittade ett 7-11 i Uppsala. Blev sjukt lycklig.
Kollar på the seven year itch efter 12 välförtjänta sömntimmar, dricker koffeinfritt kaffe eftersom jag fått magkatarr igen. Och inte har något te. En annan uppiggande sak är att jag inte heller kan äta godis.
The seven year itch är ganska löjlig. På femtiotalet gjorde man alla filmer för män, speciellt dem som Marilyn var med i. Fast jag älskar femtiotalet ändå, frisyrerna, de löjliga baddräktera för män, den dåliga technicolouren, tror faktiskt att färgerna såg ut så på riktigt under femtiotalet.

Dagens schema:
dricka mycket vatten
gå på stärkande promenad
läsa någon tråkig bok
köpa present till min pappa

En överraskning är alltid en överraskning. Till exempel blev jag förvånad när jag för fem minuter sedan drog upp persiennen för mitt fönster och upptäckte att det inte alls regnade ute, som jag trodde, utan att det till och med fanns en liten klick blå himmel och en skvätt sol. Förutom blåsten.

Jag är, som min pojkvän alltid säger, sjukt enkel att glädja.
För mig räcker det med en kopp kaffe varje morgon. Är den gratis blir jag rentutav lycklig.
Så ni kan ju förstå hur jag känner mig idag.

I onsdags blev jag utbjuden på film&mat. Jag fick VÄLJA film!!! Och inte typ, "välj mellan keanu reeves eller arnold swachenegger i CG" utan "Jag gnäller inte ens om du väljer the Proposal" Vilket jag såklart gjorde. Jag blev BJUDEN. GRATIS! OCH jag fick choklad, (dyr). <3
Igår kom min pappa till Uppsala, gav mig presenter(SKOR) och bjöd även han på restaurang (grekisk).
Idag kommer min kra mor upp och ska ge mig puzzel och cykelkorg.

Ibland är det trevligt att fylla år.

Speciellt när man får mat.

Känner mig nästan bortskämd, tur att jag iaf har tårta jag kan bjuda på. Även om man blir sömnig av den!

Jag är hemma!
Var har jag varit? Arvika såklart. Efter en veckas vändande på dygnet (ca 2 ggr / dag) är jag ganska trött, grinig och lycklig över att vara hemma. Jag tvättar och spelar mysig musik (varför åker jag på festival där jag inte gillar musiken eller hinner se några konsterter undrar ni, well, it's a complicated story) och försöker störa ut grannarnas pianoplinkande.

Egentligen är jag ingen konsertperson. Jag gillar att jag är den enda som sjunger med. Alternativt vill jag avnjuta min musik på promenader, eller inomhus, eller när jag försöker sova.
Jag är kanske inte så bra på att dela med mig, eller låta andra människor uppleva musik på andra sätt än jag gör, i närheten av mig. Det är helt enkelt en privat upplevelse. Jag menar, jag skulle inte gå runt naken på stan heller.

Det kan väl inte vara så stor skillnad på en naken själ och en naken kropp?

För övrigt är jag hungrig eftersom jag inte ätit. Varför är det ingen här som föreslår en tripp till 7-11 (Ja, ni läste rätt, ARVIKA har ett Sleven, UPPSALA som är en riktig stad har inget!) eller McDonk.

Jag gottar mig allafall i Corinne Bailey Ray, Frankie Boy och lite Hardcore Feelings. Helt enkelt en blandning som måste få mina grannar att tro att jag har Dissociativ Personlighetsstörning, vilket ju är det jag precis inte har. Eftersom jag tillåter migsjälv att vara multidimensionell.

Men nu ska jag hämta tvätten och laga något ätbart. (I wish!)

Jag inser att jag varit borta från bloggvärlden stört länge om man jämför med att jag annars skriver fyra inlägg om dagen. But cut me some slack! Dels har jag varit på landet, dels har jag hittat världens fantastiskaste person som råkar tycka om mig. Det får en att prioritera lite annorlunda.
Han heter S, och ja, get used to it.

Idag är jag trött och uppgiven. Jag borde tvätta bland annat, men kommer sitta och kolla på Brothers and Sisters tills jag börjar jobbet. Så är det bara.
Jag kom fram till Gagnef station i måndags vid halv sju, L hämtade mig med bilen. Supertrevligt var det, hon skämde bort mig med mat och skjuts liksom! Jag hattade runt och kunde inte hitta proppskåpet, eller nyckeln för den delen. Sedan upplyste C mig om att vattnet i brunnen var odrickbart så jag snodde av L.  Hon badade i ån, jag fegade ur och sedan sov jag.
Igår vaknade jag pigg och utvilad (skojar alltså) och asade mig upp. Det är nog första gången jag sovit där själv, hela stället var så fantastiskt vackert i morgonsolen och jag gick ut och grinade i hallonbuskarna efter frukost.
L kom sen och vi badade båda två, älven var sjukt varm och allt var sådär sommar som man inte tror att det egentligen blir.
Sedan lallade jag ett tag tills jag påbörjade mardrömsresan hem.
GÅ i stekande sol i en timme till stationen, vänta i stekande sol i 20 minuter. Åka mjölktåg i 20, vänta på ett annat i 35, pressbyrån stängd, jag har ingen bok. Framme i Gävle C hade jag 1½ timme att  döda, så jag gav mig ut på jakt efter något som åtminstone skulle se ätbart ut. Efter att ha konstaterat att Gävle inte är någon stad och att hela Gävle luktar kaffe men inte säljer något hittade jag världens sunkigaste videobutik som faktiskt var öppen. Köpte ett äpple och en aftonbladet, försökte bli av med lite aggressioner genom att smsa. 
På tåget började en kille prata med mig,  eller ja, kille och kille.  Men han var inte brud iaf. typ, 30 men ganska trevligt att slippa sitta och läsa namnen på stolklädseln 1 ½ timme till. Vi pratade om att SJ suger, arlanda, allmänna randomfluffgrejer.
Sedan antar jag att jag kom fram, hittade en buss hem och gick och lade mig.
Fullständigt paranoid.

Jag har insett en sak med att vara hudlös, allting känns mycket mer. Även jobbiga saker.
Inte för att jag tänker börja växa ut hud på ett långt tag ändå. Men jag är så värdelös på sånthär.
För hur säger jag det jag verkligen menar utan att det låter som en lögn?

M fyller år. Jag är lagom full efter en flaska chapell hill. Jag försöker få min pojkvän (japp, jag har numer en sådan) S att typ, sluta prata om pistoler och komma till uppsala och fyllehångla med mig. Det äger att skriva ärliga fylleblogginlägg. M har typ försökt våldta mig, igen, men hon ber om ursäkt. Fast hon ångrar ingenting, det kändes bra för henne.
Jag kommer för alltid ha problem med att dricka vin på divanen.

Hmm, min pojkvän. Det är lite coolt, jag trodde jag svurit att vara singel i all evighet, men kolla min sociala status på facebook nu!
Nåväl, nu kittlade jag M så hon trillade. Hon dansar i världens coolaste T-shirt. Och inte så mycket mer.
Nu skrattar hon hysteriskt för att jag skriver skit om henne. Hon är sur för att jag inte ger henne en lapdance i födelsedagspresent.
Hon får skylla sig själv, jag försökte men allt hon gjorde var att ta av mig mina stay-ups. Och dra mig i kjolen.
Otack är gärningens lön eller något.

För övrigt är jag absurt lycklig.

Och det är varmt. Och M fyller år!
Så vi ska bli fulla men först ska vi köpa mat. Än så länge är vi bara salongsberusade.

• kissa
• alkoholfritt (ska vi ta det som ett tecken?)
• shit
• hora
• nagellack
• bög
• jävla och djävla
• allah
• hårsnodd

ord som fitta, helvete, lesbisk, gud, sprit,

Jag vet att jag är trög, och inte kan stava. Men det är en liten tröst att T9 är mer korkad än jag.
Men jag orkade inte riktigt ända fram, tanken var att det skulle bli en mycket mycket längre lista.

För att en gång till bevisa att jag är bättre än alla idioter som skriver tjejtidningar kommer jag lite hipp som happ sammanställa ett reportage med roliga fakta som alla självklart redan känner till och ingen riktigt vill veta och som sätter press på människor att bli mer bättre.

1. Det bästa sättet att bli av med fruktflugor är att mörda dem.
2. Att göra trevliga saker och lyssna på glad musik lättar upp humöret!
3. Det minst komplicerade sättet att gå ner i vikt är att sluta äta.
4. Det smartaste sättet att må bra är att börja träna.
5. För att skapa skillnad i världen måste vi engagera oss på lokal nivå.
6. Ostmacka och energidryck är inte världens godaste frukost.
7. Alla människor är olika.
8. Reklam fungerar, hur många kan sjunga med i Mercilåten eller kan citera en OLW-reklam? Det betyder inte att du måste köpa produkten, reklamens första syfte är att göra dig medveten om märket.
9. Allting blir enklare om alla bara följer sina stereotyper.
10. Alla är överens om att människor behöver spänning i vardagen. Men hoppa inte fallskärm.
11. Svart är alltid det nya svart. För ingenting ersätter svart.

Äh, nu blev jag bara trött. Jag borde verkligen sluta läsa tjejtidningar, de är bara fulla med råd som någon tyckte lät bra.
Och det kan jag också hitta på, fast bättre.

Att helt plötsligt ha fått fler bloggläsare än annars, idag, känns dumt eftersom jag inte lyckats skriva något som helst vettigt på flera dagar. Jag kan försöka.
Men eftersom jag även har problem med att uppdatera min facebookstatus kan det bli problem.
Jag har känt olika saker hela dagen. Men små inslag av skratt på bland annat IKEA (jag vill tacka sexmattan...) Eh, ja, alltså vi har köpt en matta jag och M. Och lite andra stört pastellfärgade saker, jättenice. Nu blir man ännu mer impotent av att gå in i vår lägenhet.
Jag undrar om det är för sent att jogga lite. Jag känner att jag behöver komma iväg och göra något, vakna eller somna.
Eller bara ta en promenad i min måndagsklänning. Jag har den för att det är som måndag idag. Ja, jag vet att jag varit ledig men jag har inte vanliga kläder på jobbet så. Och jag har verkligen gjort mitt bästa för att göra något av denhär dagen. Mitt bästa har helt enkelt inte varit så mycket att hänga i julgranen.
Nu kanske ni säger emot (snälla!) och påstår att åka till IKEA en solig onsdag inte är ett ruttet lingon precis, och det har ni kanske rätt i. Speciellt som det var supersvettigt på bussen. Och jag älskar IKEA, men jag vill inte direkt flytta dit.
Då var igår en mycket bättre dag. Eller kväll i alla fall.

Så, nu har jag bytt status igen. Galet. Tur att jag lagt av med msn för där var jag ett monster på nicknames och kommentarer. Ish. Och det måste alltid betyda något.

Jag vill inte jobba imorgon. Men det ska jag. Jag hoppas jag kommer överleva dagen.

Jag åt en macka förut, det hjälpte lite. Har jag tur äter jag imorgon också. Jag har hört att det hjälper om man vill fortsätta andas.
Nu borde jag gå ut med soporna istället.

För att slippa tänka har jag aktiverat mitt gamla steamaccount, och uppfunnit en ny, inte jätteäcklig drink. tequila gold och energidryck. Inte så äckligt som det låter faktiskt.  Fast,  typisk efterfestsdrink  egentligen, men det  kanske är efterfest i  mitt huvud?
Jag känner mig lätt dekadent eftersom klockan är tre. Men det är antingen drinkar och Counter Strike eller dunka huvudet i badrumskaklet,och jag har hört att blod är svårt att tvätta bort...
Jag lär ju vara sämst eftersom jag inte spelat DoD eller CS sedan gymnasiet, vilket var 2005. Jag la ner när jag hade bättre saker för mig och ingen pushade mig längre. Och när jag slutade irca. Men jag saknar ju faktiskt lite att vara nörd.Och något måste jag ju fylla ut alla totalt meningslösa tomma timmar med. Jag låter rätt tragisk va?
Det är inte det att jag inte har saker att göra, det är bara det att min koncentrationsförmåga ligger under minus tre på en skala mellan ett och tio.

Nåja, jag tror jag ska spela mot bots innan jag ens försöker spela mot människor, jag skulle känna mig så sämst bara. Och tänk att jag en gång var klanmedlem. Visserligen en sjukt dålig klan som förlorade alla sina matcher, men ändå.

För övrigt så fungerar jag inte. Jag sover knappt och så fort jag funderar på att äta så mår jag illa.
Men det är rätt värt det. Det är ganska trevligt faktiskt.
Och min mamma ringde idag, och vi pratade om lite vad som helst. (kolla K! rättstavat!) Det var trevligt, jag vill sova men det funkar liksom inte. Mina tankar är någon helt annan stans. Det skulle jag också vilja vara just nu, ungefär där mina tankar är alltså. Japp.

Och nu har steam uppdaterats klart! Wohho, nu ska jag skjuta folk!

Min kropp har bestämt sig för att sömn är överflödigt. Klockan åtta, efter fem timmars sömn (och nikan ju ta och skita i varför jag somnar så sent) vaknar jag och kan inte somna om. Jag kommer vara en zombie idag på IKEA, typ gå runt  och drägla  på  folk så de springer sin väg. Men det lär ju bli effektivt vid kassorna.

Jag kan inte ens koncentrera mig tillräckligt för att skriva ett enda litet blogginlägg. Jag måste ladda ner hiphop från 2001 för att överleva. Japp, det blev hela top40listan från 2001,vad jag vill minnas så var jag 15 då så det passar ju bra.
Och det är nu jag inser hur gammal jag är, för ingen av de låtarna känns som för länge sedan.
Men vaffan, man kan inte vara ung för evigt, det skulle bara vara onödigt. Jag ser fram emot att få skrattrynkor.

Jag har varit ett segt stört energilöst monster idag.
Fram till efter kvart i 21 då jag mest var pigg och oförskämt glad.

Imorgon ska jag åka till IKEA, så förhoppningsvis kommer jag kunna fabricera något intelligent att säga tills dess.
Just nu är mitt huvud mest fyllt av rosa bomull.
Japp, jag har definitivit förlorat greppet om den vanliga verkligheten, och jag har grymma svårigheter att känna någon form av bitterhet.
Sorry!

M mördar fruktflugor med en illistig plan. Rödvin+diskmedel = mördarfälla och mötet med skaparen för de söta små liven.
Jag plockade en blomma idag och hittade en jätteliten röd spindel. Skitsöt. Jag blev helt lycklig. Och sedan såg jag världens mest perfekta spindelnät på ett cykelställ. 
Om jag inte skulle bli psykolog skulle jag nog bli spindelbiolog.  Det heter säkert något bra. För de är så fashinerande, de har för många ben för att vara så små, och de kan ha alla färger som jag inte skulle tro fanns annat än i klädbutiker. (För jag är ju en modern människa)  Jag skrattar likväl åt flugdjävlarnas dödskamp.

Jag är konstig. Jag menar verkligen störd. Och idag pendlar jag mellan att skratta åt allting och huvudvärk och illamående och en känsla av att mina armar domnar.

Och dagens vackraste ord är översiggivenhet. Och jag har för en gångs skull en bra hårdag.
 
Jag funderar på att gå ut och leta spindlar. Eller dricka kaffe. Men jag är trött på kaffe. Kaffe är trött på mig också.
Och dethär duger inte. Jag kan inte sitta hela morgonen och lyssna på samma låt 200 gånger och försöka komma på om det var något jag skulle göra idag. Utom gå till jobbet.

Jag måste vara den präktigaste människan någonsin. Jag vet inte hur det gick till riktigt, men jag är så sjukt självgod också så det måste vara präktighet. Snart blir jag väl typ Pollyanna.
Möjligen är det bara så att min kropp upplever något slags tillstånd och att mitt storhetsvansinne bottnar i att jag inte ätit sedan lunch igår och nu precis satt i mig en  skål söndersockrad  icasegnayoooghurt.
Var var jag,just det jag är bäst i världen och mitt tangentbord har pajat över natten. Nu måste jag trycka ännu hårdare på space för att skapa ett mellanrum. Det har alltid varit sunkigt, men blev verkligen inte sig själv sedan den dagen förra jullovet då jag hade jättetråkigt och plockade ur alla tangenterna för att rengöra det.
Aaah! Jag knäckte precis ett finger, det har jag aldrig kunnat förut. Läskigt.

Jag försökte gå lite vilse i området där jag bor, och höll precis på att lyckas när jag stod utanför porten igen. Mest sämst. När jag var liten var jag bättre än Cilla på att gå vilse. Cilla är vår katt som gick vilse när hon var liten, så fort hon var 500 meter från huset var hon borta och kom inte hem på en vecka. Hennes son var precis likadan. Följde efter på prommenader och började plötsligt gnälla och inte hitta hem så vi var tvungen att lyfta upp den lille idioten och bära hem honom.
Jag var bättre än dem på att gå vilse iaf. Det är trevligt att gå vilse, speciellt när man kommer hem igen. Men den där känslan, att NU är jag någonstans och jag vet inte hur jag kommer härifrån och jag kommer troligen dö här i skogen, den är fantastisk. Att totalt tappa hoppet och förtvivla. Jag vet inte varför jag gillar det för det låter ju helt sjukt. Jag är melodramatisk helt enkelt.
Att jag även har ett inbyggt motstånd till att vända och gå tillbaks samma väg kanske inte hjälper i frågan. Jag höll på att cykla rikitg långt bort en gång när jag var sur på S, jag minns inte varför, mest för att allt var gräsligt och jag var 10 år eller hur gammal jag nu kan ha varit. Det var på landet i allafall. Och jag var borta stört länge för jag vägrade vända på väldigt väldigt länge.
När jag väl gav upp och vände var det ju inga problem med att hitta tillbaks, men då var bara B hemma och alla hade varit rätt oroliga och sura.
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag njöt av min frihet.

Eftersom jag inte sovit lagom mycket inatt var jag självklart zombietrött på jobbet.
På väg från terminalen till tåget träffade jag en tant. Hon var jättesöt och jag hjälpte henne hitta till tåget jag själv skulle åka med. Hon ska be till Allah för mig. Hon sa att jag var hennes räddande ängel.
Jag tyckte om henne.Jag vet inte vad hon hette men det gör ingenting. Vi pratade om städer och naturen. Och hennes barnbarn.
På jobbet såg jag två kändisar varav bara den ena jag kände igen. Den andra var en föredetta fotbollsspelare, ganska jättekänd.
Annars är jag mest trött och ganska glad.
Och hungrig. Jag har mått illa hela dagen och vile inte äta min smaklösa pasta. Så jag har mest levt på yoghurt och Burn.

Det känns som att det bara är jag i hela världen som är vaken. Att det är måndag får mig att inse felaktigheten i påståendet, men jag är för trött för att riktigt ta upp kampen.
En intressant sak har hänt, förutom allt annat som är mitt liv menar jag, min kropp har bestämt sig för att ingen vettig människa vaknar senare än klockan åtta. Så varje morgon, oavsett hur lite jag har sovit, hur bakis jag är och hur kallt det än är i rummet kan jag inte somna om när jag vaknat.
Det känns ganska överflödigt att börja klockan två och inte utnyttja tiden till att sova.
Men jag utnyttjar tiden till andra saker.
Men det är verkligen olistigt, för eftersom jag börjar sent är jag vaken sent för att jag ju har sovmorgon. Men det har tydligen hypothalamus satt P för.
Jag får någon vag ihågkomst från någon skolbok från i höstas, någonting med hamstar, zeitgerbers och att den biologiska tidsrytmen ställer in sig på något och vägrar ändra sig.
Jävla hamstrar! Jag är trötthetsbitter. Det är iofs underhållande. Men ingen annan är ju ändå vaken och roas.

Grattis jag har vunnit en volvokombi! Jag inser att jag bloggat extremt mycket idag. Men det är bara att hoppa över, jag har för mig att jag skrev något förra veckan.
Jag är ett geni som har lärt mig omvandla sunkiga windows-media-file filer till trevliga mp3 filer. Eller snarare, kommit på att internet ju måste krylla av freeware för sånt. Och det gjorde det.
Annars är jag nog inte världens smartaste.
Jag har ont i handen för att jag lekte att mina nycklar var en boll jag kunde kasta upp i luften. Det gick bra med tallkottar. Men det verkar inte finnas några tallar ute på landet här i Flogsta. En mamma med barn stirrade misstänksamt på mig, hon trodde väl att jag skulle mörda hennes fula lilla cyklande unge med nyckelkedjan eller något. Men det verkar ju ansträngande.
Sedan pratade jag med några hästar, men de var inte så trevliga. De såg mest hungriga ut.
De ville nog äta mig.
Jag har troligen dille på mord eftersom jag har sagt till väldigt många att man kan döda folk med dedär små plastpåsarna man lägger läppglans i utanför säkerhetskontrollen vid flyget. Nästan ingen tycker det är kul heller.
Undrar vad Freud skulle säga. Troligen någonting smart men korkat.
Eller bara att jag har dödsskräck och försöker hantera det.
Jävla Freud!

Jag har i allafall varit på en stärkande prommenad ute i spenaten, bara jag, en tjock villaägare (tror det var en man, för han hade ingen BH till sina bröst) en rackarns massa joggare och en sur tant med hund som jag skrattade åt.
Känner mig jättehurtig och husmoderlig i och med att jag hittat miljontals slånbärsbuskar som jag kan förvandla till saft någon gång frammåt höstkanten. Nej det kommer nog inte hända, men gör det det ska jag ha saftkalas eller något.
Nu är jag hemma och jag blev bara lite uppäten, av mygg då, och det var väl den söndagen i princip.

Mina öron blöder för att jag var dum nog att ha örhängen och sedan tappa väskan med mobil/mp3spelare när jag hade hörlurarna i.