Allt är relativt

Apropå att skolan börjar snart, om 16 timmar närmare bestämt, tänkte jag blogga lite om intelligens.
Sveriges mest lästa bloggar, blondinbella, kissie och kenza, får mig att känna mig galet intelligent, smart, med en förmåga att sålla mellan ämnen och icke ordblind. Dem bloggarna undviker jag.
Vissa bloggar får mig att känna mig normalintelligent, dvs. typ lika smart som skrivaren, dem bloggarna läser jag ofta.
Andra bloggar får mig att känna mig extremt oinsatt. Jag nämner inga namn men hans bloggcomeback var grymt efterlängtad. Och ger mig dåligt samvete för att jag inte har något smartare att säga i kommentatorfältet än "eller hur! sjukt sant!"
Men det är likadant med musik. Viss musik gör mig blå i ansiktet av kvävningskänslor och röd av skam för att den är så dålig, viss musik blir jag grön av avund för att jag inte skrivit den.
Det är störande, jag antar att jag vill konsumera kultur som inte förolämpar min intelligens men inte heller utmanar den allt för mycket.
Kan det vara så att människor och musik lyder under samma principer?

När det gäller mat däremot har jag ingen intelligensdiskriminering! Jag äter både korkad och smart mat, vill jag påpeka. Men jag lagar bara mellansmart mat...

Contemporary music

Sista både dagen i augusti, sommaren och sommarlovet. Självklart en måndag.
Men det är inte så viktigt eller intressant, däremot har jag börjat lyssna på modern musik, det är Pang Pregos fel.

Såhär började det.
Jag och K bestämde oss för att efter Arvikafestivalen följa med till Karlstad på efterfest. I bilen spelades Kompisar från förr i P3 och jag hann inte höra hela. Och det lät så kul när de listade böcker jag inte skulle behöva släpa med mig ut i hängmattan.
Så jag letade upp vad programmet var för något och sen var jag fast. Kompisar från förr är egentligen Pang Prego, eller samma personer gör programmet. Nåväl, jag var hooked on a feeling helt enkelt. Beroende av programledarnas invertes mobbing.
Jag började med att lyssna på alla gamla program som fanns tillgängliga. Nu lyssnar jag således live när programmen körs. Jag har upptäckt P3.

P3 spelar modern musik, sjukt illa. Det mesta är såklart skräp, som "shorty fire burnin' on the dancefloor" vad är det?! Det är inte ok.
Det enda problemet är ju hur hits skapas, ju oftare man hör en låt desto mer tål man den. Och när jag är ute i svängen blir jag alltid lycklig av att höra låtar jag överhuvudtaget känner igen och dansar således som en galning till de troligen osvängigaste bitarna på norra halvklotet.
Ett annat problem är att jag är musikaliskt begåvad och lär mig låttexter och melodier extremt fort, troligen en tröst för att jag inte kan läsa noter eller vågar sjunga inför folk.
Om jag då inte lyssnar på mina egna absoluta favoritlåtar innebär den talangen att jag har hela skallen full av "just get right up when love knocks you down" "om det e ok med dig så e det ok med mig" "en helt ny väääärld" och "Couldn't resist if I wanted to".
Inte så rumsrent!

Jag är självklart den första att erkänna att jag inte besitter en totalt unik talang, det är kanske mer så att de som skriver låttexter som slår idag, igår och imorgon inte besitter särskilt mycket talang alls. Men det är självklart bara min egen åsikt.

Problemet är att jag kommer börja digga den typen av musik om jag lyssnar på den. Och då kanske min hjärna börja skrumpna.

För skillnaden mellan att få rysningar från tårna till ögonbrynen första gången man hör en sång och att vänja sig vid den är ändå markant.

Men vem vet om jag kanske kan ha både och? Huvudsaken är väl ändå att jag exponerar mig för sådant jag kan skutta till?! Oavsett om det är Louis Armstrong, Ja Rule (hemska tanke) eller Lily Allen så är det viktiga att jag gillart. Inte att jag står emot marknadsföringens simplaste knep.
Eller hur?! ELLER HUR?!

Den kosmiska balansen

Internet har varit nere så länge att jag trodde att det aldrig skulle börja funka igen. Men nu har det slutat regna och jag är beviserligen online igen.

Jag väntar och längtar efter mitt csnbidrag, jag vill köpa saker! Typ, träningskort, kläder, mat! Möjligen nagellack och någon dum tidning som berättar vilken färg på nagellack jag borde köpa.

Mat och tidning kan nog arrangeras, speciellt som jag ska gå till ica med M om en bitteliten stund.

Undrar vad jag vill äta.

Troligen pasta. Eller färdigmat.
Eller potatis.
Jag vill inte LAGA mat i alla fall, så mycket vet jag.. Jag har redan tvättat idag och det räknas som hushållssyssla. Och jag tror att det inte är bra för.. den kosmiska balansen... att utföra för mycket sysslor just på onsdagar. Ja, det är vad jag tror.
Jag menar, internet var troligen ur funktion just för att jag tvättade!
DNS-servern bara "Nej men du ser väl att hon vill tvätta, inte twittra, du behöver inte funka alls, hon är ingen modern människa!"
Tror jag.

Men det är som sagt, bara en teori...

....

Tisdagkväll är tydligen partykväll i Flogsta, fast det kanske kan vara för att det är löning idag.
Själv har jag knypplat ut mina ingnodda pengar på leksaker. Dock inte till mig själv. Tyvärr.
Det var inte lika mycket folk på stan som jag trodde att det skulle vara, tydligen hängde ju alla utanför ica där jag bor istället.

Jag hade hicka i 20 minuter idag, annars har det väl inte hänt något särskillt.

Någon gömmer sig i mina födelsedagslakan


Bjuder på en stämningsbild också, bara för att det är måndag.

and everything after...

Det ligger en stor rosa-beige klump i min säng. Den brölar och är besviken över att jag vägrar sova middag. Nu gick jag ju upp vid elva så det är inte direkt mitt på dagen för mig, det är därför jag vägrar.
Därmed inte sagt att jag vägrar dricka eftermiddagskaffe.
Råkade äta upp alla kakor innan kaffet, men ändå, kaffe är kaffe.

Jag har kollat upp mitt schema för september och det verkar ganska lagom faktiskt, speciellt som kurslitteraturen är på ynka 300 sidor, lyx. Funderar starkt på att gå ut på balkongen och posa med boken i knät och eventuellt en mysig filt.

Det är höst och jag har börjat gå in mina underbara bästa finaste stövlar. Jag har en kaffekopp, en wraparoundtröja och som sagt, en pojkvän på energisparmode i sängen. Nämde jag att jag även har en klädsam solbränna och sol*hrm*blekt hår? Och det är tur när jag ska på släktträff i helgen, i Skåne. Då måste man ju se utvilad, tillfreds och stylad ut. Allefall i min släkt.
Dessutom är det sjukt bra att jag ska träffa min släkt, för då har jag något att prata om i höstens första terapitimme. Istället för att prata om vad som hänt i sommar kan jag prata om det som komma skall. Inget är bättre än förväntansångest.
Ärligt talat är jag lite nervös, jag har mått väldigt bra i sommar (troligen en efterkonstruktion i och med att jag jobbat på ett jobb jag hatat, men självbedrägeri är billigaste sortens bedrägeri) men är såklart rädd att min inre balans ska rubbas nu när jag måste fejsa den så kallade verkligheten.

Inte nog med det, i oktober ska jag själv agera psykolog i tre månader. Och SEN efter det ska jag verkligen agera psykolog, typ, resten av utbildningen och sen skriva exjobb och SEN efter DET ska jag vara psykolog RESTEN AV LIVET. Om jag inte blir arbetslös. Och efter det är det dags att skaffa barn, hus, körkort, ökenråttor, hundar, rabatter, silverfiskfällor och lattemammakompisar.
Jag är inte alls livrädd oooh nej.. Det går liksom bara lite lite för snabbt. Jag är ju bara 23!

En liten stund till ska jag dock lalla i skolan. Några jullov till, några tentor till. Och det kommer ju alltid finnas kaffe.

Problemet med att veta vad man vill göra i livet är ju att man då måste göra det också, och att vilken ålder man än skjuter upp saker till så kommer den åldern allt närmare. Hela hela tiden. Jag är inte rädd för att bli äldre, alltså få rynkor, jag är mest bara rädd för att livet ska gå för snabbt förbi mig.

Sen finns det ju alltid genvägar som förenklar livet, som balkonglådor, kejsarsnitt, cyklar och hyreslägenheter.

Men det hinner ju alltid ifatt en ändå, på något sjukt vänster.

Marknadsföringsknep vs. The good old days

Idag tänkte jag slå ett slag för nyttan av självklarheter, via skönhetsprodukter.
För inte så länge sedan hittade jag någonting helt fantastiskt.
En deodorant som hjälper mot... (trumvirvel) Svett!

Inte mot hår under armarna, inte för silkeslen hud, inte för smetig parfymdoft, inte för världsfred.
Uppenbarligen har kosmetika/hud/hårprodukterskaparna helt enkelt börjat tycka att den uppenbara funktionen av produkten är för tråkig för att fokusera på.


Det är för all del inget nytt, axe har ju till exempel alltid marknadsförts som raggningsknep. Vilket ju inte bara är extremt löjligt men också helt absurt eftersom ingen tjej jag vet tycker att det luktar gott.
En annan uppenbar tristess för produktskapare är tydligen shampoo och balsam. Det ska volumisera, anti-frizza, bevara färg/lockar/rakhet i håret. Och självklart ta bort mjäll och gråa hårstrån.
Nu har jag hittat ett som, hör och häpna, säger sig göra håret rent! Jag bara Oh My God! Vilken inovation (det är deras slogan för den, en inovation for normal hair!) Men lite skumt är det när det marknadsförs för vad alla vet att produkten ursprungligen togs fram för.

Jag menar, när tandkräm var nytt lär ju reklamen varit nånting i stil med "Colgate, krämen som faktiskt rengör tänderna bättre än en pinne med lite salt på!" Nu ska det blekas och dödas bakterier under, mellan och i tänderna. Helst ska den skydda mot ilningar, sura uppstötningar och ha en uppiggande effekt.

Visst, jag förstår att marknaden är enorm och utbudet oändligt, och att man måste utmärka sig och sin produkt när alla dessutom är likadana. Jag bara tycker att det börjar bli löjligt. Speciellt när produkten slutar funka för det självklara och bara ger det extra, onödiga.

Jag menar, jag kanske borstade tänderna för att de ska bli rena, tvättar håret för att det ska bli rent och har deo för att slippa lökringar? Jag tycker att det räcker.

Fredagsutbrott

För att sammanfatta mitt tidigare psykbryt på twitter.
Jag kan inte html och fattade dessutom att det inte kanske var det listigaste och mest funktionella att försöka pastea (bra ord?) koden i stilmallen och inte i kodmallen.
Sen gick det lite bättre..

Dagen var bra. Vaknade av ett sms klockan 10 av att min syster sa typ, "snart är jag i Uppsala". Så jag speedade lite långsamt sådär för att möta henne. Sen hade vi en trevlig dag/kväll men lagom mycket te och kaffe och vitvin.

Sen hon åkte har jag haft lite halvtråkigt sådär, förutom när jag passade på att vara tekniskt efterbliven.
Sen skrev jag lite, det var länge sedan.

Nu känner jag mig lite lätt melankolisk men ändå glad för att livet är ganska trevligt och jag har bra musik (Vanessa Carlton - Home). Men det är mörkt ute.
Funderar på vilken av mina böcker jag ska läsa om nu.
För glöm att jag börjar läsa Etik & Juridik för psykologer innan skolan börjar, bara glöm det!

Nu ska jag kanske sova.

....

GUVD JAG ÄR SÅÅÅ 2009 nu!

blä


follow telepatetisk at http://twitter.com

Tekniken & jag

Döödödödöödödödödöödödö!
Skaffade twitter för att bli lite mer a jour med världen när jag typ, inte är vid datorn. Eller ja, snarare att världen skulle bli mer a jour med mig.
Men icke sa nicke att jag kan lägga in det här på blogg.se. Oooneeej varför skulle det funka!?


Typiskt mig

Varför lärde jag mig aldrig HTML? Jag hade chansen faktiskt, jag bara tog den inte!

Jag vill också!

Alla andra har twitter! Alla har det på sin blogg också. HUUUUUR?!?!
Jag vill också!

Je ne comprends pas

Min hjärna känns totalt geggig.
Jag har haft en ganska uppslitande dag kan jag be att få påstå. Var tvungen att gå upp i svinottan (halv elva) för att åka till Arlanda och skicka allt som kopplat mig till mitt f.d. arbete åt helvete... Sedan kunde jag ju inte gå och lägga mig igen!
Mest är jag nog tillfälligt trög för att jag svettats så mycket idag, sola är lätt en plåga, men nu kanske jag inte ser ut som att jag suttit framför datorn hela sommaren. Vilket jag verkligen inte gjort heller, jag har jobbat, sovit och lagt puzzel och suttit i skuggan på balkongen också! Sådetså!

Idag träffade vi HS systerdotter igen också, bara tio dagar gammal, galet liten men såklart så konstigt att det ändå är en färdig människa!

Just nu vill jag att det alltid ska vara halvljummen semester på väg till höst och blåsigt men ändå hett i solen.
Jag vill bara gå på promenader och svänga med händerna. Och jag vill ha fått lite för mycket sol i ansiktet och spela nintendo och kolla på film varje kväll.Läsa böcker jag redan läst tusen gånger och bara vandra omkring i min eviga förälskelse.

Vem bestämde att just Sverige skulle få skitklimat? Troligen var det en engelsman som var bitter själv över att det regnar året runt i England och bah' "Haha those wankers overseas will get a bloody worse weather than us geezers" eller något. Så bestämde han att det skulle vara en fin vecka i maj för att alla ska få hopp men ändå jobba samtidigt och alltså missa solen, sedan skulle det regna juni, juli och vara stekhett en vecka när alla antingen jobbar eller åkt utomlands, och sedan i augusti när skolan börjar och semestern är definitivt slut ska det bli lite soligt igen så alla har något att titta ut genom fönstret på. Sen ska det regna i två månader och sen ska det bli sjukt kallt i fem månader och sen får alla ändå vårderpression när solen kommer tillbaks.

Så måste han ha bestämt, men han var sjukt orättvis eftersom de faktiskt kan odla rosor och grönsaker under vintrarna i England för att det aldrig blir kallt. Här däremot måste vi svepa in oss i åtta duntäcken för att ens våga sticka ut näsan genom dörren. OCH de har sjukt mycket roligare svordomar och billigare öl i England. Där är det dessutom totalt socialt accepterat att dricka dendär billiga ölen mitt i veckan.

Fast det är klart, de har äcklig mat, gula tänder och fula kändisar.

Dålig stil ändå.

Helt klart.

Just det

Glömde en annan sak.
Mammas nya kille i P3 är verkligen genomuselt.

Självklart gick det bra med vanliga hörlurar till radion, jag letade ju i två dagar efter det attans headseatet.

GAH!

Och de har dragit typ 40% skatt på min lön. Toppengrejt.

Dessutom fick jag ett brev om att jag ska lämna in min "jobbutrustning" senast i morgon till jobbet. Skitsmart, tack. Bra att det brevet kom igår. Så hade jag massor av tid att förbereda mig menar jag!

this is not the greatest blogg in the world, this is just a tribute

Dagens fundering:
Hur jävla listigt är det att köpa en duschkräm med björkextrakt (har precis funderat ut att björk heter birch på engelska, tack Family Fresh) om man är björkpollenallergiker/hatare?
Svar: Ganska smart tydligen, det luktade gott och dessutom bidrar det till färre björkar i världen. En insats helt enkelt.
Däremot ganska korkat att köpa märket Family Fresh eftersom det får mig att i minst tre timmar sjunga "Family Frush" till melodin Havet är djupt. Galet störigt.

ICA är taskiga. Jag har fått en värdelös stamkundsrabattgratiserbjudandekupong. På gratis Vie fruktshot. Bah'  woohoo. Inte. DESSUTOM mest sämst att det är vindruvor på utsidan av kupongen! Så jag tror att jag ska få gratis riktig frukt!! DÅLIGT!

Min dator är sur på mig tror jag. Jag körde igång den och den har blivit stört seg, troligen är den förbannad för att jag dissat den i typ tre dagar. Mailen hade däremot fått spatt... Allting var ju självklart bara kommentarer till någon mer populär persons bilder, men ändå!

Det var väl allt jag irriterat mig på idag..


Kan ingen skänka mig en hjälpande kam?

Alltså precis när jag börjar deppa ihop på grund av att mitt headset inte magiskt dykt upp så händer två saker.
Hittar gömda värktabletter som jag inte vet vad de innehåller (alltid spännande menar jag.)
och så
detta. K vet vad jag menar, oh yeah!

Även, nya avsnitt av Pang Prego i morgon gör det ännu mer viktigt att jag inte slängt headsetet. JU!

Saker jag också hittat:
Två medlemskort till klubbar jag inte vill gå till
gem
Lim som läckt och kletat ihop sig med en rulle tejp (inte så otippat att två klibbiga saker bekantar sig)
En påse med två par smutsiga strumpor (varför?!)
Diverse tamponger, kondomer och ludd som jag uppenbarligen gömt tills jag kanske en dag skulle hitta dem igen.

Inget headset här inte!!


Mobilen vars headset är borta+ lite andra saker...

Klantskallen slår till igen

Alltså, jag borde lyssna mer på radio. Jag har upptäckt Pang Prego och Morgonpasset i sommar, och dessutom har jag sedan tidigare en djup kärlek till Lantz i P1 samt På Minuten.
Men såklart har jag tappat bort mitt headset, som skulle möjliggöra att lyssna i mobilen. Listigt. Har letat i alla lådor (obs 3 stycken) och tänkt på att leta lite mer.

Har hittat 2 sladdar samt mitt kvitto på terapi jag gick på i våras som jag tydligen inte lämnat in, go me. Det betyder ju att jag kommer få 800 söta små kronor i september när jag har lämnat in det.
Efter vidare letning även hittat mitt pass, en gammal almenacka samt öronproppar.
Har säkert slängt headsetet. Dåligt.


HA

Om någon förresten undrade så prioriterade jag godis igår. Vilket visade sig var helt rätt gjort. Har lite över till nu.

Snö är inte långt bort...

Det blåser höststormar ute!
Jag vet och förstår att det är verkliga höststormar eftersom det blåser så hårt att alla löv som under sommaren ens funderat på att gulna lite lätt genast släpper taget om sina grenar och flyger ner på marken. Och dessutom låter det i rasslandet av löven som att vinden säger "I mean business".
Det är lite läskigt, sommaren är snart slut.

Kan ärligt säga att det inte gör mig obotligt deprimerad, även om det är trist att det blir mörkt på kvällarna och kallt igen.

Fatta att det snart är jul!?!

Alltså om tre (3) månader är det dags att börja tänka på vad alla människor jag känner ska få i julklapp (troligen blir resultatet likt förra årets = ingenting). Det sämsta med att fundera ut listiga julklappar till mina familjemedlemmar är att 50 % även fyller år i närheten av jul. En fyra dagar före, en sjutton dagar efter. Mest sämst. Visst, kanske jobbigare för dem, men även något jag kan gnälla över. Men de andra två, varav jag är en, medlemmarna i min familj har den goda smaken att fylla år mitt i sommaren till förmån för jordgubbstårtor och annat.

Jag bara säger det!! Så ni vet det.

Lösningsfokus

Alltså jag vill verkligen ha både godis och mat.

Sjukt svårt val.

hahahahhahahahahahhaha

Pasta, någon?

Pasta med snart utgående creme fraishe, någon?

*yaaaay godis*

För övrigt sjukt störande att rödvin drar upp vilande magkatarrer. Det var ju förihelvete ett jättepyttelitetlitetmini27kronorsglas!

Filosofiska funderingar

Sitter och lyssnar på gamla Pang Pregoprogram och funderar på vad jag ska köpa till lördagsgodis.
Visserligen har jag inte riktigt råd att slänga bort pengar på onödig mat, men det är faktiskt lördag. Och jag har inte ätit godis sedan typ, i måndags. Då åt jag upp allt godis jag köpt förra helgen.
Och sedan har jag varit fattig.

Varför finns det inget statligt godisbidrag på 35 kr som alla borde ha rätt till och som skulle delas ut varje lördag?

VARFÖR????!!??!?!?!!?!?!?!?

Jag vill ha godis!

Men jag måste köpa mjölk och typ, mat.
Inte godis.

Men jag vill ha 200 gram Marabou Digestive och någon sorts gott&blandat. Gimme!

Bloody well right!

Igår visiterade jag min sista resenär! Jag gick genom säkerhetskontrollen med skärp för sista gången. Jag hängde med mina jobbkompisar för sista gången... Det var riktigt melankoliskt!

Idag har jag redan hunnit: börja läsa en riktigt dålig chick-lit, dricka kaffe, bestämt träff med en klasskompis, tvätta håret, googla min mamma, (hennes bok kommer ut snart!
BOKEN), läsa bloggar, lyssna på Veronica Maggio, låtit bli att googla mig själv, alltför nedslående, ätit äggröra. Typiska sommarsaker alltså.

Vad mer kan jag göra? Min creme fraishe går ut på måndag, mitt busskort på söndag och jag börjar som vanligt bli pank... Råkade såklart beställa massor av saker jag inte behöver, kurslitteratur och kläder.

Nu ska jag lyssna på Supertramp, önska att det var varmt ute och varför inte svara på ett av alla de spam om penisförstoring jag fått den senaste veckan.

Antingen hatar man Arlanda, eller så hatar man jobbet

Idag är det min sista dag på jobbet. Det känns svinbra!
Visst, jag kommer sakna min arbetsgrupp, men jag kommer inte sakna att be folk ta av sig sina bälten, dricka upp sitt vatten och checka in sin solkräm.

Verkligen inte.

Undrar vad jag kommer säga nästa år, om jag då jobbat på dagis. Typ, klart jag kommer sakna de andra fröknarna, men inte att be Betty sluta slå Anders, att snyta pollenallergiska Hanna eller att torka upp all saft som någon har spillt. (Statistiskt troligtvis jag själv)

Men det är ju därför man ska skaffa nya jobb, för att lära sig nya saker!

Jahaaa

Det har nu börjat ösregna och det är ännu mysigare på min balkong, men jag fick plöstligt en insikt jag ville dela med mig av.
Jag har länge undrat varför det aldrig regnar in genom mitt fönster när det regnat.

Här är insikten.
Jag har balkongen precis utanför mitt fönster.
Inget regn kan regna så snett som en meter in i en balkong och sedan in i mitt fönster på mina högtalare.

Ibland är jag verkligen förvånande korkad för att vara så smart.

Eller som Homer skulle sagt: Doh!

Stick with what you know

Nu började det regna, jag ska hämta en filt och sedan sitta ute på balkongen och lyssna på små små vattendroppar i körsbärsträden blandat med beetles covers.
Men först,
för att lindra helgens frossa ska jag idag äta nyttigt. Tänkte jag. Min idé av nyttigt är tydligen sockrad yoghurt till frukost, två stora koppar kaffe på förmiddagen och pasta till lunch. Troligen blir det väl godis till middag, men godiset i fråga är inte ännu inköpt så jag är fortfarande oskylldig.
Alltså, på gympan lärde vi oss att pasta var nyttigt. Jag kommer hålla fast vid att det är det. Snabbmakaroner är onyttigt, spagetthi är nyttigt.
Allt jag lärde mig på mellanstadiet är sant! Så det så.
Tur att jag inte lärde mig så mycket mer än ölands landskapsblomma (ölandstok, såklart), något om nån kung som knatade över isen när det var rekordkall vinter och de skulle kriga i finland eller estland eller något. Kan det ha varit Kalle tolv? Lärde mig även att det inte finns någon poäng med att plugga engelska oregelbundna verb samt att min papegoja är röd och grå och söt som en bukett och vad det är på franska. (Mon perrouquet et rouge et gris, il est joli comme un boquet, typ.)
Och att pasta är nyttigt.

Har bara lite ont i magen av allt kaffe.

Kaffehype

När vi ändå reder ut saker (aka när jag ändå har en caffelatte bredvid mig) kan jag passa på att berätta om min "fetish för" bäddade sängar. HS kallar det fetish, jag kallar det tvång. Nåja. Alltså jag hatar när sängkläderna är i oordning. Typ, madrassen har glidit, kuddarna är skrynkliga. Således bäddar jag minst en gång per dag. Direkt efter att jag gått upp.
Det är ingen fetish! Det är ett tvång! Det kryper i kroppen på mig, det är därför du aldrig får sova innerst du river upp lakanet!

Förlåt.

Jag vet att jag är lätt crazy.

Men en bättre sak (eller själv tycker jag att det är bra att jag är duktig på att bädda!) är att jag inte längre är så osäker på min personlighet att jag bara lyssnar på en typ av musik i taget. Nu lyssnar jag på allt som ger mig lust att dansa/sjunga eller ger mig rysningar.
Speciellt på det som ger mig rysningar.

Speciellt I Want to hold your hand av T.V Carpio (Tack K! Across the Universe OSTet äger verkligen, liksom att jag nu kan brygga drickbart kaffe i mitt eget hem)

Final stage, denial

Ibland gör jag omotiverat korkade saker.
Typ som nu, efter en helg (plus måndag) bestående av chips, dip, läsk, pizza och tacos, två dagars mens samt ett extremt varmt bad bestämmer jag mig för att dieseljeansen nog bli bra. De är nog lagom svala idag.
Alltså jag kan nästan aldrig sitta med översta knappen knäppt i dem. De är dessutom nytvättade så varför förväntar jag mig ett mirakel just idag?

Svaret ligger troligen någonstans mellan mitt relativt nyvunna kroppsformsrelaterade goda självförtroende och förnekelse av min ganska inte så nyttiga livsstil. (Jag kan inte ens skriva onyttiga! I mitt eget huvud tränar jag fortfarande en gång i veckan samt tar långa promenader. Och äter bönor!)

En annan del av svaret är att modet verkar följa aftonbladets chocklöpsedlar om att svenskarna blir allt fetare. Kommer ni ihåg nittiotalet? Då hade folk magtröjor, lågt skurna jeans (syntes inte trosorna var man inte cool)
Idag ska man ha tröja som slutar någonstans i mitten av röven, eller en luftig tunika, leggings utan resår i midjan eller byxor eller kjol med hög midja. Dessutom en sjal som döljer eventuella dubbelhakor.
Snacka om att det främjar frossa!

Inte för att jag klagar! Ingen har dött av några extra kilo runt höfterna, jag lär då inte göra det i alla fall.
Allt jag vet är att nästa gång jag medvetet kommer försöka gå ner i vikt lär bli när jag klämt fram en unge. När det nu händer.
Jag läser Annika Lantz bok 9½ månad, för jag vet inte, åttonde gången kanske? Den får mig inte direkt att längta efter att bli preggers, men ändå lite kanske. Bebiskläder är ju söta!
Mest får det mig att tänka på hur fullkomligt skogstokig jag skulle bli av att vara hemmafru/mammaledig i ensamhet.
Jag skulle nog också bli besatt av chockolate chip cookies.

Det var väl därför gud uppfann caffelatten! För att nyblivna barnvagnsdragare skulle få något att samla sig runt och känna lite gemenskap i genushelvetet och it-samhället där det är fint att passa på att starta eget när man ändå har ett halvår ledigt och folk tar tre veckor på sig att vänja sig av från jobbet under semestern.
Psykologen i mig ryser över allt detta.
- Att ha en bebis är inte att vara ledig,
- Jobbet är inte det viktiga, vad det tillåter en att göra på sin lediga tid är viktigare
- Pengar är inte så viktigt om man ändå aldrig ha tid att göra något för dem.
- Men man måste ju såklart ha tillräckligt för att betala räkningarna

Själv har jag haft sämre pengar än någonsin nu under sommaren då jag jobbat och slitigt. Inte för att jag hellre skulle vara gravid eller så, men ni fattar.

På tal om caffelatte... Dags för fika!

Möblerade rum

Vissa dagar är som plåster på såren, sval salva på mardrömsnätter.
De börjar plågsamt som alsolspriten som decificerar, men sedan blir de ljumma, solklara och greklandsblå himmel.
De dagarna gör du sånt du tänkt göra länge men aldrig orkar. Du dammsuger upp allt grus från golvet under fåtöljen, sopar bort alla fjolårets körsbärslöv och tre hundra dagars damm och grus från balkongen, du köper kanske tillochmed en liten blomma till ditt numera beboeliga uterum.

Trots att du trodde att du inte skulle orka någonting någonsin mer, så gör du det. Och det känns bra.

Och sedan sätter du dig på en stol, med en kopp kaffe (dagens första, kvart i tolv) och en bok och musik i öronen. Väntar på att tvätten ska torka och känner att, jo, idag blev en bra morgon trots allt.

Perfect time of day

De dagar då jag har sömnproblem är tydligen rabiata.
Jag har i genomsnitt sovit 11 timmar per natt i sommar, så jag visste väl att det skulle komma en natt då jag somnar halv två och vaknar sju. Känner mig hålögd, illamående och omotiverad. Klockan är halv nio och jag har redan ätit frukost, suttit i mörkret, lyssnat på sommarprat, kollat på Big Bang Theory (mitt nya tidsfördriv i 2 roliga säsonger - om man gillar nördar) och stirrat hålögt. För att vara ärlig har ju själva stirrandet inte tagit så lång tid eftersom jag har kombinerat den sysslan med de övriga aktiviteterna.
Funderar på att duscha, har hört att det ska ha en uppfräschande effekt. (Det "svenska" ordet fräsch är för övrigt urbota löjligt)

Börjar bli dags för lunch snart känner jag, eller? Det var visserligen dags för lunch redan när jag gick och lade mig, eller ja, kvällsmacka i alla fall, men det orkade jag inte ta tag i då. Tänk, hunger är visst inget som går över av sig själv.

Försöker lyssna på Elvis för att pigga upp mig, men spotify ger mig såklart bara de deppiga låtarna och ja må vara ambitiös men inte orkar jag leta bland tusen miljoner sega låtar efter en piffig.
Får bli Howie Day istället, han är så att säga seg med flit.

Undrar om grannarna vaknar om jag sjunger med...

Snart är sommarlovet slut, jag har jobbat bort sommaren. Eller önskat bort den, för allt jag ville var att mina arbetsdagar skulle gå fort. Så alla andra dagar gick fortare (om ni undrar varför kan ni ju gå upp till första stycket där jag uppskattat mitt genomsnitt av sömntimmar sedan juni).
Och inte har jag blivit rik heller!

Nästa år vill jag jobba på dagis eller något. Mysiga, slemmiga, söta, skrikiga barn äger svettiga, stressade vuxna.
En del människor verkar tycka att det enda förlåtande hos barn är att de en gång ska bli vuxna, det kan väl gälla för tonåringar, men är annars helt ologiskt. Det enda förlåtande hos vuxna är att de en gång suttit i sin mammas knä och dreglat ner henne, sig själv och resten av omgivningen. Man hinner då inte ställa till med världssvält, krig och mobbing medans man dreglar för fulla muggar.

Siesta någon?