Trubble sleeping

Jag är hemma!
Var har jag varit? Arvika såklart. Efter en veckas vändande på dygnet (ca 2 ggr / dag) är jag ganska trött, grinig och lycklig över att vara hemma. Jag tvättar och spelar mysig musik (varför åker jag på festival där jag inte gillar musiken eller hinner se några konsterter undrar ni, well, it's a complicated story) och försöker störa ut grannarnas pianoplinkande.

Egentligen är jag ingen konsertperson. Jag gillar att jag är den enda som sjunger med. Alternativt vill jag avnjuta min musik på promenader, eller inomhus, eller när jag försöker sova.
Jag är kanske inte så bra på att dela med mig, eller låta andra människor uppleva musik på andra sätt än jag gör, i närheten av mig. Det är helt enkelt en privat upplevelse. Jag menar, jag skulle inte gå runt naken på stan heller.

Det kan väl inte vara så stor skillnad på en naken själ och en naken kropp?

För övrigt är jag hungrig eftersom jag inte ätit. Varför är det ingen här som föreslår en tripp till 7-11 (Ja, ni läste rätt, ARVIKA har ett Sleven, UPPSALA som är en riktig stad har inget!) eller McDonk.

Jag gottar mig allafall i Corinne Bailey Ray, Frankie Boy och lite Hardcore Feelings. Helt enkelt en blandning som måste få mina grannar att tro att jag har Dissociativ Personlighetsstörning, vilket ju är det jag precis inte har. Eftersom jag tillåter migsjälv att vara multidimensionell.

Men nu ska jag hämta tvätten och laga något ätbart. (I wish!)

Kommentarer
Postat av: Vill du ha lite saft?

En miljon frågor.. Varför inte äta? Det är ju det bästa med Arvika, att komma hem och vräka i sig mat! :)

Jag trodde inte heller jag var en konsertperson, men sen märkte jag att alla andra oxå är i sin egna lilla värld när de står där. Så det är kul med konserter, men det ska vara väl genomtänkt jö. Så man får den där showkänslan. Så att man kan drömma sig bort. Men sen har jag ju mycket sällan gått på en konsert som jag faktiskt betalat för fniss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback