thank GOD it's Friday

Fredag! Mot alla odds kom den underbara helgen hit!
Lycka är att vara astrött och mätt på Ben & Jerrys Chunkey Monkey.
Jag hade inte kunnat vara tröttare än om det varit måndag.
Orsak, delvis, pubrunda med klassen. Jag tänkte därför dela med mig av mina bästa pub-runde-tips.
  • Ta på dig dina mest obekväma skor, du ska ju ändå bara sitta ner
  • Glöm din tjocktröja hemma, det var ju varmt när solen sken
  • Tappa gärna din mobil och kontakten med dem du är ute med då blir det roligare när:
  • Du byter nation var 30e minut
  • En kvart innan nationsbyte ska ske, ropa högt "Nu går vi, svep ölen" så att alla gör det och sedan måste köpa ny dricka, då blir alla dubbelt så fulla
  • Sjung på varje nation, så alla stirrar på er
  • Slut up på en klubb när alla är dödströtta och fulla
  • Ha alltid pubrundor när du ska gå upp tidigt nästa morgon
Det är i alla fall mina bästa tips!

Mitt hem är mitt tempel, min kropp är min borg

Jahapp, torsdag morgon. Okej förmiddag. Jag sitter i ett överbarrikarderat rum och dricker snabbkaffe. Mina två (läs min systers och min mammas) bokhyllor stirrar hånfullt på mig. Eller övermätt. De är fulla till max och mitt golv är även det belamrat med böcker. Kaffet i min kopp har en lätt bismak av just kaffe, men inte mycket mer.
Hur kommer det sig, att jag, den stora bok och kaffeälskaren lever såhär? Jo, det är lustigt vad man kan intala sig att stå ut med genom att tänka "det är tillfälligt" och "jag tar itu med det i morgon", "jag ska bara köpa en ny bokhylla, men jag väntar nog tills efter vi flyttat, om vi får någon lägenhet" eller "det är bara tills jag köper nytt bryggkaffe" för att inte tala om "nästa vecka ska jag absolut inte fika 2 gånger per dag".
Men det är ju så vi fungerar, inte sant? Allt går så länge man inte sätter det i kontakt med hur det var igår, eller i förrgår, eller förra året. Så länge man inte inser att man satt något i system, går det utmärkt att leva i fullkomligt kaos.
Jag menar, både jag, och den fantastiska varelse jag kallar "älskling" vill leva i ett minimalistiskt hem. Tänk Mia och Klara Mias dryga jeanssäljande kille i säsong 2. Så vill jag ha det. Tre färger i taget, typ. Jag vill ha en färgkoordinerad bokhylla också. Men har mest en hög av böcker framför den.
Men jag ska ta tag i det.. så fort.. jag gått ut skolan, så fort jag fått mitt sommarschema, så fort vi vet om vi får en lägenhet och så fort det bara går.
Om ett år ska jag leta upp det här inlägget igen, och se om jag köpt kaffe och sorterat mina böcker. Jag gissar att det är cirka 50 procents chans..

Jag skyller på Freud, men det är nog Jungs fel ändå

För första gången på attans länge har jag lust att blogga! Kanske för att jag tänkt en tanke som inte får plats som facebookstatus, kanske för att jag gett mig själv sovmorgon till klockan nio men är vaken ändå.
Det här är tanken (trumvirvel)
För varje dag som går blir jag mer och mer lik min mamma. Inte utseendemässigt (men jo mina lår blir större också för varje vecka), inte på det coola, ha eget företag, sälja sitt hus för 7 miljoner, rita serier och skriva böcker- sättet. Inte heller i de saker som jag vet att jag gör som hon, tex äter marmelad och ost på rostmacka, gillar katter och färgar håret ofta. Och nej, jag har inte börjat dricka 18 koppar te varje dag utan att märka det. Oh nej.
Nä, för det jag gör är gömma godis, oklart för vem. (Hittade precis gamla mandelägg bland hamstermaten när jag skulle rensa ut den). Jag gnäller också ofantligt mycket om min dåliga ekonomi, men köper ändå kläder åt mig själv typ varannan månad och nya the sims när de kommer ut och väldigt många flaskor vin. Jag tror inte jag gör de sakerna för att vara elak, jag gör dem per automatik. Det är så man beter sig har jag tydligen lärt mig.
Jag blev medveten om det i helgen, under en parterapiworkshop som jag släpat med mig Sonny till, eftersom jag fick gå den gratis i samband med en kurs i parterapi. Och ja, självklart tänkte jag någonstans i bakhuvudet att om bara han kommer på allt som han gör, så ska nog alla våra småtjafs lösa sig.
Tillåt mig att säga HA! Det är tyvärr inte så det fungerar. Jag kom istället på allt jag själv gör, och hur det hänger ihop. Det var förstås när jag kom på det och blev förvånad som jag insåg att jag nog ändå hade hoppats att det var honom det var fel på.
Nåväl, tydligen har Jung en teori om att det man ogillar hos sina föräldrar mest, ni vet, det man säger att man aldrig ska göra med sina egna barn. Det gör man såklart, fast kanske på ett litet annorlunda vis. Och det kommer fram i relation till sin partner. Som ofta blir beskylld för att tex köpa godis för ofta, eller inte kunna hålla i pengarna. Joråsåatte...
Jag glömmer bort att jag också köper godis varje gång (nästan) jag handlar själv, och när HM- fakturorna rullar in måste jag kolla mina sidor för att se vad jag egentligen beställt. Och nej, det har aldrig blivit "något fel".

Jag ska hädanefter betala med kort istället. Och tänka på när jag gömmer godis. För det kanske inte går att förändra, men jag kan i alla fall acceptera och vara medveten om att jag gör det.

Har ni tur knåpar jag ihop något om hur jag är lik min pappa också. Ska bara komma på det först...

Jag längtar till IKEA, till IKEAs gröna land, där små billy-hyllor gula skön vilar uppå strand

Jag har druckit 2 koppar kaffe och inte ätit lunch än. Jag är alltså något darrig. Telefontrackasserar Sonny, som säkert har mobilen på ljudlöst för att han gör viktiga saker. Antingen sover han eller så är han på kontoret. I dislike!

Har tillbringat hela förmiddagen på IKEA.se och är nu sugen på att dra iväg till IKEA irl. Försöker hinta på facebook att folk ska take pity över mig och följa med.
De måste vara ofantligt trögfattade. De bara "likar" min status. sämst. Vem gillar att jag har tråkigt? Okej, lunch kanske vore en bra idé. Så mina tankar kan nå ner till vanlig takt igen.

Köttfärssås för 3e gången på 7 dagar. De som gissar att jag gjorde jättemycket köttfärssås och frös ner i en stor plastburk så allt måste tinas och ätas ungefär samtidigt gissade rätt och vinner en bil. Ni kommer ha svårt att bevisa att ni gissade rätt dock, eftersom svaret ju står här. Så den bilen kan ni titta i månen efter!!

För övrigt vill jag i detta medie lufta min aversion mot dåliga saker som händer. Jag gillarn't helt enkelt. (alltså gillar't inte)
Dåliga saker suger! Här är en lista på dåliga saker: död, stöld, vandalism, dumpningar, otrohet, överkörda djur, pankhet, bomber, krig, svält, hemlöshet, höga ljud, sömnbrist och brist på kaffe.
Ja, jag vet det är rätt olika range på de sakerna, men jag kanske ogillar dem olika starkt också. Men jag ogillar dem absolut.
Varför brusar jag nu upp över allt detta just nu? Tja, för att mycket av det där händer i min närhet ganska ofta. Okej inte krigen och bomberna och svälten, men det andra. Och jag är emot det! Helt enkelt.

Jag vill att alla ska vara glada, levande, flytta ihop med varandra, sova gott, vara kära, inte bli överkörda, ha hela ägodelar, bo någonstans bra, ha pengar och kunna dricka riktigt gott kaffe när de vill. Kalla mig naiv men det är i alla fall så.
När allt det andra händer vill jag utbrista SÄMST, gärna i kör med minst 10 andra så effekten blir större.


....

Ibland undrar jag om jag har en 10årings mentalitet. Men när jag var 10 var jag mycket mer cynisk än vad jag är nu. (Min version av retningen "Kärlek börjar med bråk och slutar med barnbidrag" var "Kärlek börjar med bråk och slutar med skiljsmässa")

Over and out

Lazy Sunday

Var hemma hos mamma en snabbis och firade mors dag, åt svingod kardemummakaka med vinbär, grädde och rabarberkräm, letade hemma efter en bok jag brukade läsa som barn. Hittade istället vår Nintendo Game & Watch Donkey Kong JR. Kick-ass. Som min syster sa, "det sitter liksom i ryggmärgen hur man spelar det". Störigt kul och vanebildande är det i alla fall. Har en känsla av att Sonny kommer 1. vilja leka med den 2. bli sur när han inte får det 3. reta mig för att jag bara gillar sjukt enkla och repetitiva spel.
Det gör faktiskt ingenting.
En annan rolig grej är att jag åkte två platser bakom en klasskompis på bussen hem. Det märkte vi när vi gick av för vi bor i samma kvarter. Ibland är man sämst. Jag sov iofs typ 80 % av resan. De andra 20 procenten försökte jag läsa en deckare jag läst säkert 30 gånger tidigare. Men det gick ju inte så bra eftersom jag hela tiden somnade. Jag dreglade i alla fall inte på mig själv. Eller någon annan för den delen. 

Nu har jag ätit spagetthi och köttfärssås för andra gången denna vecka.
Nu LÄR jag spela Donkey Kong tills jag får den speciella sorts tinnitus man får av det spelet. Och ont i tummarna. Och vredesutbrott när jag sumpar mina tre liv. Och just det, försöka få 999 poäng. Det har jag hittills bara lyckats med en gång i mitt liv.

Det var en onödig sommar...

Det är därför de kallar mig smal-skuggig.

Hmmkaj, alltså, om jag hade en fungerande kamera skulle jag kunna starta en inredningsblogg. Jag tycker att jag har awsome smak vad gäller prylar, och jag ska precis till att inreda ett arbetsrum/gästrum. Med hjälp av Sonny såklart. För att sammanfatta hänger jag rätt mycket på ikea.se just nu. Vi tänker i alla fall typ såhär. Vi ska köpa en ny säng, för skatteåterbäringen, den ska vara minst 160 och max 160, mer får nämligen inte plats i sovrummet. Hade vi haft det större, eller mindre behov av andra möbler i sovrummet, skulle vi, om jag fått bestämma, enbart haft en säng i hela rummet. Alltså lika stor som golvytan. Jag älskar sängar. För jag älskar att sova. Nåväl, efter att ha tillbringat två nätter på en tältsäng, för att Sonny slängt sin gamla säng, insåg jag att jag inte har hjärta att låta eventuella långväga gäster sova på en dylik tortyrmaskin. Alltså ska vi ställa in min "lilla" säng i gästrummet. (120 cm). Problemet blir att inreda ett arbetsrum i samma rum. Men jag är smart, kanske smartast på jorden. Det är ju bara att klä upp sängen till soffa så kan man använda den som det när man typ hänger i arbetsrummet, kollar på film, stör den som försöker plugga, ta en powernap utan att den andra märker att man inte pluggar med mera med mera. Det är en heltigenom idiotsäker plan. Jag kan vara smartast på jorden.
Nu väntar jag bara på mina pengar så jag kan ta första bussen till IKEA och shoppa loss. Allt annat får helt enkelt en mycket låg prioritet. Jag menar, vem behöver en tvättkorg när man kan slänga alla kläder på sin nya enorma säng? Vem behöver en tandborstmugg när man kan lägga tandborsten under sängen? Vem behöver en TV när man kan sova? Ingen, that's who.


Sega lördagstankar och en upptäckt

Bara för att jag skulle ha tid att ligga i solen idag så regnar det såklart.
Nåja, man kan alltid börja kolla på Lost, eller något. Har försökt tidigare men har inte fattat något alls. Dessutom har jag haft den dåliga smaken att lyssna på andra människors åsikter om serien. De har till exempel tyckt att "den inte alls är verklighetstrogen". Den har varit rörig, konstig, flummig och fläng. Och ja, det har jag hållit med om.
För ingen har råkat nämna att genren är i det närmaste sciense-fiction. Om någon hade sagt det hade jag kanske gett serien en chans.
Och visst, den är ju inte sci-fi på det sättet att de åker runt i rymden, blir tillfångatagna av apor och föder sina egna barn för att de råkat ligga med sig själva när de åkte tillbaks tre månader i tiden. Visst. Men de åker i tiden i alla fall, och sjukt mycket knäppa saker händer. Så jag kommer klassa serien som banbrytande sci-fi. Och sci-fi I like.
Min pojkvän kommer troligen ljubla av lycka när han får reda på att jag tänker ge Lost en ärlig chans. Möjligen blir han lite sur om jag ser sista säsongen innan han gör det. Men det är smällar man får ta.
Som sagt, det regnar ju idag. Och jag skulle egentligen göra min seminarieuppgift.

Kanske att jag borde tvätta också, och ställa ner saker i förrådet, och göra plats i byrålådorna för Sonnys kläder.

Eller kolla på filmer jag redan sett 18000 ggånger.


Tankar från ett fönsterbräde

Jag gjorde en Spiderchick och lät mina krukväxter gästblogga om sin separationsångest och oro inför framtiden nu när några av dem ska flytta ut tillsammans med M. Såhär tänker de ungefär.

Alltså, fy sjutton säger jag bara. Tydligen är det så att hon, M, ni vet hon som vattnar oss, ska flytta snart. Herregud, vad ska vi göra då? Vi kommer vara helt lämnade i Ms, ni vet, hon som vattnar oss en gång i månaden och då typ dränker oss, våld. Dessutom kommer M, hon som flyttar, ta med sig några av oss! Vilka kommer det bli, ska vi nu behöva separeras från våra vänner och bröder. Jag säger att vi gör revolt! Vi vägrar! Vi begår kollektivt självmord och slänger oss ut från balkongen!

Fast, jag har hört att han den där S, som är här ibland, ska flytta in. Han hade lite ljusgröna fingrar sådär. Det kanske blir bra. Han kanske har med sig nya växter! Så kan vi äntligen få in lite lammkött! Eller, ja, lammgräs, eller något.

Eller så blir det massmord på krukväxter. Vi har det inte så lätt, alltså, vi lever i ständig ovisshet. Kanske kommer vi dö av chocken att få en ny omhändertagare. Kanske dör vi ändå. Kanske blir några, mindre estetiskt tilltalande, av oss utrensade.

På återseende, kanske /Blommorna i fönstret




Tröghetslagen, del II

För det första är rubriken en tröghet i sig, när jag skrev in den visade cache-minnet att jag redan döpt ett blogginlägg till tröghetslagen. Det bevisar ju bara hur svårt det är att börja skriva om något annat än det man redan skriver om!
Eller bara att jag har vesen fantasi.

I alla fall!
Jag brygger kaffe och skriver hemtenta. Okej, jag brygger i alla fall kaffe.
När M kommer hem kommer hon undra varför hon inte har någon mjölk. Det är för att jag kommer dricka upp hennes och sedan tänka att jag går och handlar. Sen kommer jag kolla på 35 avsnitt av Vänner och inte alls gå och handla.
Men det är alltså inte mitt fel. Det beror på tröghetslagen! Tänk er att jag är en såndär pendel som pendlar, låt oss säga mellan datorn och kaffebryggaren, för enkelhets skull. Okej, tröghetslagen säger ju att det krävs mer kraft för att stoppa kroppar i rörelse, eller ändra deras riktning än för att fortsätta i samma spår.
(Jag hade MVG i fysik i högstadiet, VG i fysik A i gymnasiet, hur lyckades jag?)

Det var nog hela min poäng. Japp.

Nu ska mina växter gästblogga.

Alltså, jag är lite bakfull.

Jag ska jobba i helgen så det blir torka på bloggfronten! Det har inget alls att göra med att jag och M drack lite för mycket rödvin igår på balkongen och skrattade åt de som picknickade nedanför den. Eller att vi kommenterade dem och de hörde. Eller att vi sen låg och skrattade på golvet som maskar.

Nu ska vi till IKEA och äta obcent mycket köttbullar!

Wohoo!

Hoppas verkligen att värmen håller i sig

Någon annan som märkt att våren hoppade över april i år? Det var mars, mars, maj. Inte för att jag klagar på maj. Det skulle aldrig falla mig in.
HAHAHAHAHA
Jag kan klaga på allt.
So here goes.
Jag är alltså pollenallergiker, det är inte bara ett ord med löjligt många l i, det är även något som får mig att hata träd. Framför allt björkar. Vilket är trist, för jag gillar träd när de inte pollenerar. Då finns det inget som går upp mot dem faktiskt. Träden alltså.
Det luktar också konstigt på våren, sött och klibbigt och pollenigt. Det gör mig paranoisk. Och för att inte tala om allt klibb som trillar ner på min cykel från häggen. Det är mycket klibbigt att cykla på, helt enkelt. Värmen gör mig, även den, klibbig. Det är som att doppas i honung ungefär.
Jag gillar inte honung. Speciellt inte över hela kroppen.

Annars är det en fin vår, faktiskt. Jag klagar inte egentligen, jag bara fånar mig.
Jag har joggat idag. Typ. Höll på att kvävas, jag skyller på träden, hettan och, ja min allmänt sämsta kondition. Men jag måste börja träna igen för nu ska jag snart bli sambo (har jag möjligen tjatat om det förut?!) och då ska jag hetsa min stackars kille att börja träna. Och då måste jag ju vara bättre än honom när vi börjar. Fact of life!

Nu ska jag kolla på vänner.

Ooo en annan grej.
Radiotjänst ringde mig! Läskigt! Förra gången de ringde kändes det som att jag ljög när jag inte hade någon TV fast jag ju inte hade någon. De trodde mig verkligen inte. Nu, när jag sa, ja vi ska skaffa en i slutet av månaden, blev personen som ringde typ stum av förvåning. Hon trodde mig typ inte. Fast det är sant! Jag är sjukt för TV-avgift. Jag älskar nämligen P3. Och SVT-play. Och ja, TV2 har fina program ibland, tror jag. Skit samma jag gillar konceptet, visst klart det vore smidigare om de bara drog det på skatten eller något, men nu är det såhär och jag stödjer det.

Det var allt jag ville ha sagt.

Okej vem lurar jag, den här bilden kommer stå till september


Eller inte...

Kom på mig själv med att skriva vuxenpoäng i en kommentar.
Det måste ju vara det säkraste tecknet på att man inte är vuxen, att man räknar vuxenpoäng.
Nu ska jag nog byta bakgrund till en mer våranpassad. Jippie!

Tröghetslagen

Hemma från Bohuslän, seg söndag, har tillbringat större delen av den framför datorn. Orkade vid klockan 20 sätta en vetedeg. Nu sväller bullarna och snart ska de in i ugnen!
Dagens brydderi är på ämnet, varför är det så svårt att sätta igång med något som man inte gjort på länge? Typ träna, blogga, plugga med mera.
Nåja, det är väl troligen något ingen någonsin kommer kunna besvara, hur många studier någon psykolog försöker göra.

Om en vecka blir jag sambo! Det är läskigt, kul och spännande! Nämde jag läskigt? Det ska i alla fall bli otroligt mysigt.
Nu ska bullarna i ugnen! Skriver mer i morgon.

Tisdag wohoo

När jag gjort allt annat har jag tid att blogga lite.
Allt annat? Ja, gått i skolan, glömt mobilen hemma, skrivit terminssammanfattning på terapi, kommit hem, kollat på Top Model, glott på gamla barnTVprogram på YouTube, chattat med syrran, stekt pannkakor, spelat Snood (dålig puzzle bobble-kopia jag spelade en hel sommar när jag var typ 14)
Nu var det visserligen packa och plugga jag skulle göra. Men man kan inte få allt. Eller hur?! inte om man är så deppig som jag! Nu är jag i och för sig rätt ok glad i skrivande stund men det beror mest på att jag hatlyssnat på Justin Bieber och blev så lättad när jag kom på att jag kunde byta låt. Mest väntar jag nog på att Sonny ska komma hit. Och på att orka packa.

Jag åker till Bohuslän i morgon, närmare bestämt Brodalen, ännu närmare bestämt till min faster som fyller 70. Det blir nog trevligt. Annars händer det ju inte sådär skitmycket roligheter omkring mig just nu.
Nu ljuger jag, om 14 dagar flyttar min skatt in hos mig.


Osammanhängande pladder (som vanligt)

Om någon undrat var jag hållit hus över veckoslutet kan jag meddela: Knivsta, utan internet, tid, livsgnista eller sinnesro. Skit händer ju som bekant och skit har hänt.
Nu verkar det ha "lugnat ner sig" vilket är en falsk förhoppning, en lögn och samtidigt dagens sanning. Ingenting lugnar någonsin ner sig. Och nej det är inte att jag och Sonny har bråkat eller något sådant alls. Det är bara skit och blä och usch och sorg.
Och så våren på allt det. Och så har jag jobbat. När jag sovit har jag drömt om jobbet. Det är inte superavslappnande. Vi har i alla fall totalt vägrat att göra vettiga saker (obs, lögn! vi tvättade i lördags faktiskt) och helst har vi bara sovit bort dagarna. Det lyckades vi speciellt bra med igår, jag kom hem från jobbet kl 11 och vi sov till klockan 14.58 det var lite ångest faktiskt. Sen drog vi till svägerskan och sen till D och kollade på Hurt Locker. Jag förstår inte varför den heter så, men bra var den. Eller hemsk. Jag ville helst av allt titta bort mest hela tiden. Men det brukar ju vara ett tecken på att det är bra.

I torsdags fick jag punka och var och hämtade ut cykeln i förmiddags, med fastskruvad cykelkorg och sprillans nytt däck! 300 spänn gick det på men jag hade inte kunnat gjort det själv och vem behöver äta? Nä, så dyrt var det ju inte om man tänker efter. Cykel Viktor är min favoritcykelaffär och jag gynnar dem gärna!

Nåväl, när jag kom hem, full av orimliga tankar om att läsa kurslitteratur, äta lunch m.m. låg något mycket efterlängtat på min dörrmatta. Boken "Det är så logiskt alla fattar utom du" av Onekligen (Lisa Bjärbo)
Jag läste den helt enkelt rakt av, från pärm till pärm, svepte den som en vodkashot och nu är den slut och jag ångrar mig så. För nu har jag ju läst ut den! Nu är den slut!

BLÄ!

Och BLÄ igen för allt annat.
Men bra var den, boken, jag saknar den redan. Den var förutom ekorren som jag och en klasskompis stod och dumglodde på i flera minuter (helt orädd var den!), dagens höjdpunkt.

Nu ska vi se om det blir nån jävla lunch idag. Har hört att det är viktigt att hålla modet uppe, laga mat, tvätta håret och ha på sig rena kläder när livet ger ens pojkvän alldeles för många citroner i huvudet.

Så, nu har jag förhoppningsvis skrivit av mig lite.

Livets eviga balansgång

Varför är det så svårt att göra lagom mycket av allt? Plugg och ledighet, arbete och lek, träning och vila, handla mat och andas ut, skriva bloggar och läsa bloggar, skriva annat, läsa annat.

Varför gör vi inte det vi vet att vi borde? Varför är det så svårt. Tänk om vi kunde skylla på att vi inte visste, typ, jahaaa nej jag visste inte att man mår bra av att jogga, /tjänar pengar av att jobba/klarar skolan om man pluggar/behövde laga maten för att äta den, jamen dååå ska jag gensast börja! Och så börjar man. Genast. Tänk om det var så. Vad enkelt livet skulle vara.
Så funkar mycket av det psykiska, alltså, när jag väl fattade att jag behövde säga ifrån och bli arg för att sluta känna mig överkörd och oförstådd, då började jag. Genast. Kanske gick jag lite överstyr i början innan ilske-instrumenten finjusterades men jag började. Jag började även känna efter mer och kommunicera det jag kände. Varför, undrar ni nu, varför var det så enkelt för? Svaret är tyvärr supertråkigt.

Jag var motiverad. 1. Jag ville inte gå runt och må dåligt utan att fatta varför, ni som vet hur det är att vakna med panik mitt i natten vet vad jag menar.. 2. Jag ville att andra också skulle fatta 3. Jag vill bli en bra psykodynamisk psykolog, och då måste man faktiskt ha lite koll på sig själv. 4. Jag ville inte bli en bitter surkärring/martyr som plockade upp efter andra och var sur över att ingen kunde läsa mina tankar 5. Jag vill bli en ok mamma någon gång i livet.

Så svaret, motivation, lyfter ju genast fram tusentals nya frågor. Eller några i alla fall. Varför vill jag inte äta något annat än fil och mackor till middag? Varför har jag inte värsta motivationen för det? Varför är jag inte astaggad på att tjäna massa pengar? Varför är inte mitt stora mål i livet att springa ett maraton och leva tills jag är 120?
Svaret på de frågorna är tyvärr också löjligt enkla. För att jag ju inte fattar att jag kommer få näringsbrist om jag inte lagar riktig mat varje dag, (vilket ju inte ens låter som att det är sant). För att jag hellre degar runt och gnäller över att jag är pank än tjänar pengar och blir av med CSN-lånet. För att jag inte fattar att jag kommer få dåliga knän vid 50, bli tjock vid 60 och få någon rolig slags skyll-dig-själv-cancer vid 73. För jag har ingen lust att fatta det. Och då tänker jag inte göra det heller.

Men det finns ju små mål också, som att vilja äta god mat för det mesta, vilja köpa en ny dator och att jag faktiskt tycker om att träna. Varför är det så svårt att göra då?
De frågorna slipper jag svara på, för jag ska bli psykodynamiker och inte KBT-are. HAHAHAHA!
Nej skämt åtsido, det är bara så jäkla svårt att motivera sig själv till att göra det man vill för sin egen skull.
Kanske blir jag bättre på att laga god mat när Sonny ska äta den, kanske kan vi peppa varandra till att spara pengar, jobba och jogga lite då och då. För allt man behöver är ju som alla vet kärlek.
Och kaffe.


Tur att något är som det alltid har varit

Hmm jag har köpt ett nytt tangentbord och mus, (nu ljublar alla jag känner typ) men alltså. Ska det vara såhär? Tangenterna är superresponsiva, musen klickar vilt så fort jag för handen över den. Jag är van att behöva drämma till ordentligt och använda enormt mycket list. Det har varit en utmaning att använda datorn. Nu funkar ju typ, allt. Utom internet då, där kan jag i alla fall få krångla tills jag dör/skaffar mac/flyttar.

Nåja, jag kanske vänjer mig... Vi får se.

Vardagsmysterier

Ibland slänger vardagen på en massor av bekymmer, gåtor och onödiga saker att fundera på. Här är dagens mysterier.

1. Varför spricker tvålen? Är den ett troll som sett solljus? Och hur i så fall såg den solen, den når ju inte ens in på balkongen så hur skulle den kunna sträcka sig in i badrummet?

2. Vad är det som luktar i kylen? Det eviga mysteriet, kanske är det så att mysterier luktar en blandning av lök, utgången mjölk och matrester...

3. Varför har jag bara sol på balkongen mellan 05.42 och 10.30? Vem tror att jag vill dricka kaffe i solen på balkongen då? Är jag ledig sover jag ju till 10.

4. Vad ska jag göra idag? Alltid lika omöjligt att lista ut. Sova lite till kanske?

5. Vad ska jag äta idag? Ack det eviga dilemmat. Jag vill inte gå och handla! Kan man äta smör direkt ur paketet?

Läs
det här också!

Seger!

Och just det, jag har äntligen lärt mig sova med stängd mun med bettskenan! Jag är inte längre ett dreglande monster! Och jag biter inte ihop lika hårt heller längre.

Tidigare inlägg