telepatetisk

Okej, jag ska försöka skriva ett riktigt inlägg också.
 Det är bara det att jag inte stör mig på någonting idag.
Eller jo.
Jag stör mig på människor som har enorma, fåniga leenden i ansiktet när de går runt helt ensamma.
Jag stör mig på personer som lyssnar på glad musik och dansar på tunnelbaneperongen.
Jag stör mig på människor klädda helt i vitt. De reflekterar solen på ett äckligt sätt.
Jag stör mig på hallåorna på TV4, jag stör mig på Martin Timell och När och Fjärran.
Jag blir rädd av Ernst Whatshisface.

Jag tror jag behöver ladda ner lite skunk anansie och någon arg typ av punk, för att väga upp för att jag precis skrattade i badkaret. Jag känner mig labil som en tonåring. Jag känner mig som 16. Och det är bra.
Tur att coctail-hour är slut.
Jag kommer i mina favoritjeans igen. Och när jag vägde mig hemma vägde jag som jag brukar igen.
Men det är inte därför jag är glad. Jag är inte glad för något speciellt.
Jag är bara glad för att det blåser ute och livet är enkelt och för att det är enklare att vara glad än att gnälla.

YES!
Mitt liv är perfekt! Jag vet, jag svänger fort nuförtiden.
Jag hittade Absolute Music 24! Världens sämsta samlingsCD, jag lovar! Den har allt, Spice Girls, Toni Braxton, Strömstedt, Mark owen, the wannadies,  jumper och uno svenningson. Allt som ger en ångest över att jag kan alla låtarna utantill.
Typ, en kille som sjunger att han aldrig kan bli någons kvinna. Hallå? Det känns som att allt jag missupfattade när jag var liten är på väg att nystas ut.
Jag känner det hela vägen ut i Eros Ramazzotti!
Det kan bara bli bättre än såhär.  Det känns betryggande på något sätt.

EMODAG!
Jag har troligen gnällt otaliga gånger över att det är jobbigt att leva. Och farligt. Och svårt.
Det är lögner.
Jag önskar inte att livet var enkelt.
Jag önskar att jag var enkel.
Jag önskar att det var som att drömma. "Jaha, hon klev in i en apparat och blev förvandlad till blåbärsyoghurt. Okej, visst."
Jag hade en sådan dröm inatt, den var mycket trevlig att ha och mycket otrevlig att vakna upp ur.
För jag är förihelvete superkrånglig. Jag tror jag anstränger mig för att vara det. Och då är jag inte rolig längre, och jag har inte roligt längre. Jag önskar att jag bara kunde acceptera saker som händer utan att tänka efter. Jag tror att det fungerar när jag pratar oavbrutet. Inte annars. Så fort någonting trevligt måste jag alltid börja spjärna emot eller sluta bry mig om det.

Och jag saknar M, även om jag vet att hon kommer hem snart. Och jag saknar min trevliga flummiga Arvika-innomhus-kalleochchokladfabriken-snorklaiaustralien-dröm.

Jag är rastlös. Det hjälper inte att åka hem, eller göra något, eller jogga, musik hjälper lite i korta stunder. Och tequila hjälper också.
We've got to go now, it itches in my heart
Den sista tavlan på väggen har nu också trillat ner, och krossat mina favorithippieörhängen. Det är lika bra. Jag förtjänar inte tavlor, fast allt är grannarnas fel. De har säkert haft sex mot väggen och det klarade väl inte min van Gogh av helt enkelt.
Men liksom, jag kan vänja mig vid det. För det är sådant som händer mig i mitt liv. Jag blir aldig förvånad när det gäller sådant. Det är mer bra saker, som att ha ett jobb och gå en utbildning jag älskar och ha vänner jag bryr mig om och sådant som slår mig i huvudet ibland och får mig att se dum ut. Det är ganska dumt.
Det är trevligare att förvänta sig trevliga saker. Istället för att måla ut hemska visioner om exakt hur åt helvete allting kommer gå om jag tillåter mig att vara glad över meningslösa saker i fem minuter.
Jag kan inte hjälpa det. Och det får mig att vilja be om ursäkt. Och det får mig att vilja förklara mig själv.
Och såhär vill jag förklara mig själv.

Jag är galen, jag dansar i badrummet till min mp3, jag sjunger inte i duschen men överallt annars och i mitt huvud. Jag skrattar när jag åker tunnelbana om jag kommer att tänka på något roligt. Jag saknar att inte kunna vara naturlig när jag tänker efter. Jag är världens krångligaste människa och jag sätter soundtracks till allt. Speciellt personer. Jag är rädd för allting. Utom mörkret och mördare. Jag är nöjd med mitt utseende, men det hjälper inte. Jag är både världens mest orädda och lättskrämda person på samma gång. Jag har tusen gånger lättare för att säga hur jag känner i skriven text än med ögonen.
Och jag läser in för mycket betydelse i allt jag och alla andra gör. Fast jag trodde att jag hade slutat med det.
Jag älskar att kolla på blodiga filmer och TVserier, men jag står inte ut när det blir pinsamt.
Jag har börjat tro att jag är 30 år gammal, barnlängtande och lesbisk. Allt för att jag kollar på tv för mycket och läser fel bloggar.
Jag älskar doften av kaffe för att det luktar som min pappa på morgonen. Och jag blir nervös av teringar i muggar. Jag städar för mycket, för att ha något att göra.
När jag skriver är det tyst i mitt huvud, det är skönt. Annars spelar jag patience samtidigt som jag kollar på film och läser en bok och dricker kaffe bara för att få det lite lugnare.
Jag älskar doften av nytvättad tvätt och gammal cigarettrök. Jag försöker lära  mig  tyska  och japanska genom att sjunga. Jag lärde mig engelska genom att sjunga.
Jag har sjukt hög moral när det gäller vissa saker, och förväntar mig att andra ska hålla samma standard. Jag kommer aldrig försent. Jag får ångest av att vara försenad.
Speciellt om det inte är mitt eget fel.
Jag har världens största kontrollbehov.

Och så är jag sjukt bra på att framhäva mina sämsta sidor.
Jag är rolig, söt, intelligent och sjukt insiktsfull, har lätt för mig att skaffa vänner, kunskaper och förstå krångliga saker. Jag har världens bästa skratt och skrattar ofta. Jag bryr mig inte om var jag är så länge jag kan lita på mig själv. Men det kan jag sällan.
Jag hatar att vara full, för jag förlorar all möjlig kontroll då, eller om jag bara släpper taget. Jag hatar när jag har fel, men jag har alltid rätt. Jag hatar minnesluckor och jag älskar att få ny musik.
Jag har lättare dyslexi tror jag, för jag lär mig aldrig stava. Jag är språkfashist. Och så har jag alltid bråttom. Jag är sjukt effektiv och skriver brutalt fort på tangentbord.

Och att skriva dämpar min irrelevanta ångest och får mig att känna mig lugnare.
Vad ska jag fördriva rastlösheten med nu?

Har ni märkt hur alla tidningar alltid ska avliva myter av olika slag. Typ
5 VIKTMYTER, HÄR FÅR DU REDA PÅ SANNINGEN

1. Man blir tjock av kaffe, myt eller inte? Svar: Nej, du blir tjock av fikat du äter till kaffet!
2. Man får celluliter av jordgubbar. Svar: Ja, allt som har gropiga skal, såsom apelsiner och citroner, får man celluliter av.
3. Det är inte vad man äter, det är när man äter det. Svar: Nja, snarare hur ofta.
4. Tjocka människor kan inte gå ner i vikt, det är genetiskt. Svar: Ja, Nej och Kanske. Det vill säga, alla kan inte få anorexia, men alla kan skippa den femte kanelbullen.
5. Man blir tjock av mellanmål. Svar: Ja, om du äter 39 stycken per dag.

Eller
OTROHET, SÅ FUNKAR DET

1. En gång otrogen, alltid otrogen. Myt! Många som är otrogna är det för att den de är ihop med är ett pucko. Nästa relation kanske blir med en vettig människa.
2. Det känns sunkigt både att vara otrogen och bli otrogad(varifrån fick jag det ordet!?) mot. Sant! Den som är otrogen känner ofta skuldkänslor.
3. Män är otrogna sexuellt, kvinnor känslomässigt. Myt! Däremot är vi socialt formade så att kvinnor tycker det är värre när killar är känslomässigt otrogna än sexuellt eftersom vi alla lever i uppfattningen att män inte kan kontrollera sina lustar.
4. Alla blir otrogna under "rätt" omständigheter. Myt! En del är helt enkelt impotenta, eller för trötta för att vara otrogna. (Men då var omständigheterna kanske inte rätt heller...)

Visst skulle jag kunna tjäna miljoner på att hitta på sådanthär och sälja till diverse skvallerblaskor? Jag skulle kunna starta en egen till och med om inte mitt överlägsna psyke och ansvarskänsla inför samhället inte stod ivägen.

DE NYA BLOGGMYTERNA

1. Bloggare är oftast puckon. Sant! Men det finns undantag, som yours truly.
2. Bloggare  drivs av dels en överdriven tristess samt behov av att synas  höras dels ett beroende av  tangentbordsknatter. Sant! Need I say more?
3. Många bloggare har viktiga saker att säga. Myt! De flesta snackar bara om sig själva, mode eller så försöker de roa någon stackare med mycket dålig humor.
4. Vanligaste tiden för bloggande är sent på kvällen. Myt! Den bästa tiden är sent på kvällen, men många envisas med att slänga upp bilder på sig själva innan de drar till skolan.

That's all, for today, folks!

Jag pratar för mycket.
Har jag alltid varit sådan? Jag vet inte. Jag vet bara att jag aldrig håller käften. (SE, jag har lärt mig! Ett L)
Jag bloggar oavbrutet, skriver åtta meningar som svar på en ja eller nej-fråga på facebook, samt bubblar konstant om vad som helst och lite till. När jag är glad. Att jag inte kan hålla käften är ett tecken på glädje. Eller ja, ibland pratar jag när jag är sur också.
När jag inte pratar så tänker jag, eller så sjunger jag. Eller så pratar jag bara tyst så att ingen annan hör det.
Hur kan jag då vara en bra lyssnare? Men det är jag.
Fasiken, klockan är 12:12 och jag har inte tagit på mig mina jobbkläder än. Typiskt dåligt eftersom jag ska gå till jobbet om 30 minuter. Och hellre sitter här och pratar med datorn.
Jag tror jag har ett överdrivet behov av att kommunicera. De enda gångerna jag är tyst är (inte när jag går på bio, oh you wish) är när jag hmm, HÅNGLAR. Då måste man nämligen hålla käften. Att jag helre pratar än hånglar är en helt annan historia.
Jag undrar inte varför jag inte har en kille. Haha. Jag menar, man ska vara kort, korkad, snygg och tyst. Jag är tyvärr bara kort och snygg. Korkad kan jag låtsas vara men jag kan inte hålla käften. Och jag kan prata om allt.
Att jag är kissnödig, varför gröna ärtor är cancerframkallande och hur många strumpor med nalle puh en laglydig medborgare borde äga. (minst 2 par)
Men okej, nu ska ni få njuta av allmän tystnad och jag ska gå till jobbet.
Och prata ihjäl mina kollegor istället.
Moahahahahahahhahahahahahaha


Eeeeeh, nämde jag att jag precis drack 2 koppar kaffe?

Ibland grips jag av en oförklarlig kärlek till hela världen. Då känns allting enkelt och jag känner mig lätt till sinnes.
Det kallas lediga dagar och idag är ingen sådan dag.
Denhär dagen ska jag istället tillbringa i en överhettad säkerhetskontroll och viska idiot till folk så att bara jag hör.
Se, jag är redan bitter.

Jag har träningsvärk i röven. I mitt stilla sinne undrar jag om det kan ha något samband med att jag sovit 14 timmar inatt. Troligen har det det.
Jag råkade tvätta och ta en prommenad runt kvarteret. Vad var det med jag inte orkade i morse? Jo, jag borstade tänderna också! Jag är cool!
Nu är jag trött och sömnig, efter en lagom lång och ganska underhållande dag på jobbet.
En person var vänlig nog att informera mig om att Arlanda Terminal 2, pålägget i mitten är den enda plats på hela jorden där man måste plocka fram sin laptop. Han har ju tyvärr fel, men det var ändå snällt av honom att upprepa samma mening tre gånger.
Men om han gillar att bli knivskuren och sprängd i luften kan han ju typ, åka med självmordsbombare eller något. Och så kan alla andra få ha säkra, terrorfria flights. Alla vinner.
Som vanligt är det mörkt och jag saknar juni för då blev det inte mörkt.
Jag har supersnygga svarta mascararingar under ögonen.
Jag ska jobba mer i morgon.

Istället för att blogga om hur mina svarta strumpor alla är smutsiga och min kortärmade skjorta också är det kanske jag skulle ta och tvätta dem innan jobbet. Jag hinner ju.
Istället för att ha äcklig smak i munnen kan jag borsta tänderna och dricka vatten.
Istället för att vara i dålig form kan jag sticka ut och jogga innan jobbet. Det hinner jag också.

Orka...

När jag var liten älskade jag biblioteket, hela huset var fullt av gratis böcker som jag fick läsa. Fullständigt gratis! Och jag ville läsa dem alla. Varenda en, varje bilderbok varje roman, och gärna flera gånger.
Jag var på biblioteket igår, jag blev trött. De böcker jag kunde tänka mig att läsa var utlånade eller magasinerade. Det tog en evighet att hitta till seriehyllan där de böcker jag ville läsa var stulna. Jag vandrade planlöst och försökte förmå mig själv att bara välja något på måfå men alla böcker hette antingen superpretentiösa saker, var klassiker eller deckare. På psykologihyllan fanns endas självhjälpsböcker, inte skrivna av psykologer. Jag försökte tänka att bakom varje bok finns en människa som slitit med den, för att känna empati med böckerna. Men hur mycket kan en person ha slitit med sina böcker om hon ger ut en ny bok varje år?
Väl framme vid fantasyhyllan resignerade jag. Och gick en trappa ner till barnboksavdelningen. Barnboksavdelningen var som jag mindes den, trots att den låg i en ny stad i ett nytt bibliotek. Den luktade gott, var färgglad och full av böcker som jag ville läsa. Det gjorde mig både glad och lite sorgsen, glad av egoistiska skäl, som vuxen får jag låna hur många böcker som hellst i taget, sorgsen för att barn inte läser längre.
Oh well, jag lånade Ovan Hav - Över Sten serien och skuttade (släpade mig och ett nyinköpt tält) till bussen.
Det kanske är barnsligt att läsa barnböcker, men barnböcker är de enda böcker som skrivs för att någon ska få behållning av dem. Vuxna som skriver för vuxna skriver för sig själva, för att uttrycka sina känslor eller för att bli kända. De förra skriver oftare bättre böcker men de senare blir oftare lästa. Barnböcker är odödliga. Jag läser fortfarande Trollkaren från Oz och Alice i Underlandet, barn omkring i världen läser fortfarande Nussekudden och Max Boll. De är kanske inga odödliga mästerverk, men de är odödliga. Vi läste Pettson och Findus som barn, jag vet att dagens femåringar också gör det. Alla läser Astrid Lindgren, alla läser inte Strindberg eller Sartre. Alla vet vilka de är, men ingen orkar läsa, de läser på sin höjd en Läckberg eller Marklund eller Stieg Larsson. Och allt det suger.
Jag vill inte läsa böcker som antingen fyller mig med lätt illamående över hur enkelt, rent litterärt, det är att bli publicerad eller böcker som kräver att jag tvingar mig igenom dem för att jag vill ha läst dem.
Jag vill läsa för att jag älskar. Det finns några få författare som skriver för vuxna som jag älskar. Men det är troligen för att de faktiskt skriver för någon. José Saramago, Douglas Adams, Jerome K. Jerome, Marianne Fredriksson. 3 av 4 är döda. Det finns andra böcker också, intressanta böcker som jag slukar, som Vingklippt ängel, som andra levnadsöden.
Men om jag får välja, så håller jag mig ändå till Nalle Puh, Pellaböckerna, En ring av järn, alla Dorothys äventyr och Psykoanalytisk Diagnostik.

Jag tar det som en personlig pik att låten Hopeless med KT Tunstall smög sig in på min jagskavaradjupochlyssnapåmigsjälvCD som jag brände igår.
Tack för den.
Men det är sant så det gör inte så mycket.
Jag ger upp för fort.
Hej det är jag som övervägde att ta ut min absoluta hittills bästa favoritpiercing som jag vet att jag är skitsnygg i bara för att den svullnade upp på Arvika. Tur att jag inte gjorde det för nu är den helt normal.
Det är jag som klipper av mig håret för att jag inte orkar vänta på att det ska bli långt. Det är jag som färgar om det hela tiden fast jag vet att jag vill se min riktiga hårfärg. Och försöker spara till långt hår fast jag vet att jag passar bättre i kort.
Jag ger upp om allt. Inte viktiga saker kanske, som prov och vänner, men allt annat. Jag slutar helt enkelt bry mig. Och jag är fenomenalt bra på att göra dumma saker utan konsekvenstänkande, men jag gör det inte på impuls, det är alltid överlagt. Jag kan inte hjälpa det.
Jag städar 4 gånger dagligen för att jag även stökar ner lika mycket. Jag gör sju matlådor i taget för att jag vet att jag annars skulle leva på typ, popcorn, bullar och bake-up-pizza och svindyra sallader. Jag oroar mig för saker som skulle kunna hända och sedan händer de inte. Inte för att det var otroligt från första början utan för att jag tröttnat bara.
Jag har specifika morgonritualer för att jag vet att jag annars skulle kunna ligga kvar i sängen utan att sjuka mig från jobbet, jag vet för så blev det en halv termin förra året fast med skolan.
När jag väl börjat med något ger jag inte upp, jag låter helt enkelt bara bli att börja.
Jag har fortfarande inte börjat leta terapeut fast jag vet att jag måste ha en i september, för skolan, jag bara väntar på att det magiskt ska lösa sig. För allting löser sig så fort jag tar itu med det.
Det är jag som gör wok för att bli av med lite vitkål och sedan glömmer att ha i vitkålen, som tar upp en halv kylskåpshylla. Vad gör man med vitkål när man inte har den i wok eller sallad?

Jag drömde att jag köpte hårtoning inatt, så det är säkert ett tecken. Jag vill till frisören jag vill färga håret knallrött igen. Eller bara snagga mig. Det skulle de gilla på jobbet, jag skulle se ut som en flata och inte ha något emot det. Jag börjar känna mig mer och mer lesbisk, rent mentalt altså, inte sexuellt, sexuellt är jag bara avstannad och inte alls som jag har hört att det ska vara på sommaren.

Jag vill inte gå till jobbet, jag vill gå ut i skogen och plocka svamp och blåbär med Che och S eller E och S eller M och tvinga henne plocka slånbär så jag kan göra saft. Jag vill stanna hemma och baka bröd och tvätta golven och jag vill sjunga. Jag vill bränna CDs åt alla jag känner och ha en enorm fest som alla får komma på och baka muffins och så vill jag sitta i tre timmar på katarina kyrkogård och bara gråta och plantera rosor.
Inte alls visitera svettiga PAX och ta deras vattenflaskor och skratta åt söta hundvalpar och bäbisar och låtsas vara trevligast i världen.
Jag vill lägga mig under sängen och äta damm.

Jag kokar ägg för att jag har för många.
Inatt vaknade jag klockan 03:23:36. Trevligt med människor som hör av sig, men tänk att jag gillar fyllesms mer när jag själv är full! Inte när jag ligger och sover för att orka gå upp och göra kaffe på morgonen och gå till jobbet som en vuxen gräshoppa.
Fast det är alltid kul att veta saker som någon sagt utan att den själv minns det. Som uttryckta rädslor för att bli våldtagen av sin roommate och dennes kusin. Och påståendet att ingen blasfemi pågår under roskildefestivalen. HA! säger jag bara. Blasfemi, sodomi och lite av varje skulle jag vilja påstå händer där. Inte för att jag varit där någonsin, men eftersom allt detta pågår i vilken lägenhet som helst var som helst skulle jag vilja påstå att delar av Danmark inte är undantagna.

Fast, hur full kan man vara om man lyckas skriva saker som "summan av kardemumman"? Samt vara drygt självgod. Fast jag är iofs alltid sjukt självgod när jag är lullig, och jag har upptäckt att det går att stava rätt på fyllan om man bara läser igenom det man skrivit.

Funderar allvarligt på att ringa och väcka någon.
Jag måste lära mig att ignorera nattliga sms, läsa dem och somna om igen, för jag blir alltid pigg av att skriva och då kan jag ju inte somna om igen. Vilket gör mig bitter.
Något som gör mig obitter är min nya bok, Psykoanalytisk diagnostik, den ger mig hopp om psykologin. Kaffe gör mig också obitter, i allafall riktigt kaffe. Nu har jag tyvärr hjärtklappning. Men det gör inget för jag har en redbull i kylen. Till jobbet. Jag VET jag är en tragisk junkie, men jag har bara en kropp och det verkar inte hjälpa att sova!

Jag undrar om jag har tänjt ut mina byxor, de är för stora nu, skärpet passar inte heller. Jag har i princip levt på bullar i en vecka. Mycket underligt.
Jag tror jag borde börja träna för att få energi igen. Det är inte ok att sova typ, 8 timmar och sedan sitta halv tolv och inte kunna hålla ögonen öppna.

Dagens citat: "I'm fine, my nose was just overflowing with awsome and some of it had to get out" *snyter sig*
Jag tar tillbaks allt elakt jag sagt om How I met your mother.

Jag dricker kaffe bara för att det är gott, dvs koffeinfritt, vilket är sorgligt men bättre än att inte dricka kaffe alls eller inte kunna sova inatt. 
Hur jag än bär mig åt ser jag ut som något från desperate housewives, troligen med samma maniska blick. Jag skulle helre se ut som något från sex and the city, utan maneater-blicken.
Koffeinfritt kaffe är inte lika gott som vanligt kaffe. Jag blir inte lika glad som av vanligt kaffe. Jag känner mig blåst! Av migsjälv! Dåligt.
För övrigt har det varit en bra dag. Soligt, pappigt, tårtigt.
Nu är min mage full av värdelöst kaffe och mitt skrivbord fullt med skräp. Jag behöver sova.
Men det tänker jag inte! Jag tänker kolla på väldigt många fler avsnitt av How I met your mother. Mest bäst.

Alla människor har en konstform.
En del målar tavlor, andra sjunger i dushen, jag bränner cdskivor.
Jag bränner en CD för att kunna lägga saker bakom mig. Denhär gången tänker jag inte efter, jag bara öppnar mappar och väljer den jag mest vill. Denhär CDn är inte för någon annans öron och då kan jag vara ärlig. Den är inte för att säga någonting till någon som inte vill lyssna. Den är för att jag vill lyssna. Inga nya låtar slipper igenom!
Och får plötsligt Another Breakfast With You över mig. Inte så konstigt eftersom det är den som är nummer tre på listan. Men den är såhär.
(Did you ever fall in love, for quarter of an hour or above?) gjorde jag det?
Från T-Centralen, ner mot blå linjen, den kalla långa tunneln med nästan platta rulltrappor. Sommar, klibbiga kläder men äntligen svalka. På väg till Willys, jobbet, det enda som håller mig flytande.

Men jag tar det från början.
Blame it on those who caved in and you're too great ja, så är det, även när jag tappar taget
it was good in the beginning det var det
I didn't feel a thing when you told me, that you didn't feel a thing when I told you that I didn't feel a thing, another breakfast with you denial?
Stay on forever more, play all you'll never know ingenting kunde hålla oss ihop, inget ögonblick i världen
I wanna live, life, and never be cruel, I wanna live life and be good to you men det går inte, jag är inte snäll
But it's a fantasy, not a reality, and it's no good, no no good for me, you have no idea sluta vara så besatt
I make you feel unpretty to? jag tror det
And I don't want to know the reason why our love keeps walking right on down the line, I don't understand you and me babe I just want you to be mine men det vill jag inte, det är bara som jag tror. och jag vet varför det går down the line
I lose my independence whenever I get close never again
And one of these days I won't be afraid of staying with you jag kommer alltid vara livrädd
Please say you'll be waiting jag väntar här tills jag fattar.
And the hardest part was letting go and not taking part, you really broke my heart kontrollbehovet
Det är så logiskt, alla fattar utom du, du har inte en aning alla fattar utom jag
we've been to the top, we've been to the bottom men fjärilarna är borta
If you want to, I can save you, I can take you away from here  you don't want to, I can't save you, I can't take you away from here
And I remember a time when balance was fine and I was just walking on one fine
I wanna travel trough time, see your suprise och jag som hatar att ha fel, till den milda grad att jag fejkar glädje
This is our last goodbye, and you should be holding me
and I'll become, as a girl, in the desperate kingdom of love



Ja, jag vet. Jag gillar brudig musik och är besatt av personlig symbolik. Men grattis till den lilla pusselbiten in i min hjärna. Nu ska jag bränna fler CDs. Ja det ska jag, för vad ska man med en nykter lördag till om man inte ska skapa? You tell me!

Sitter och väntar på min lille herr Far som ska komma och hälsa på. När han sa klockan nio trodde jag han skojade, sådär som man gör. Som tur var fick jag ett sms 20 i nio (jag vaknade nio ändå) som berättade att han var försenad. Jag tackade fan för det och har altså hunnit dusha och typ, rafsa ihop lite skräp så inte farsgubben ska tro att jag lever i fullkomlig misär och jämt knatar runt i sovfrilla och pyamas. Jag har inte ätit frukost. Undras om jag kan bjuda farsan på den aspartamsliskiga, avfettade imitationen av yoghurt som är det enda som smakar blåbär jag har råd att köpa och jag var sugen på blåbärsfil? Troligen kommer han vrida sig i smärtor. Det skulle jag gjort. Min pappa är mer naturellyoghurttypen, eller ännu hellre Kefir eller Dofilus. Jag gillar Långfil, Dofilus blåbär är också sjukt god men finns bara i små förpackningar som kostar oskulden, det jag har kvar av den i allafall. Jag tänkte köpa mjölk igår för att kunna bjuda på kaffe, men kom på att jag är en igel som iglar mig på (av?) M istället. Funkar det med, hon vet dessutom om det. Och jag SKA köpa ny mjölk när denna tar slut. Och toapapper. Det är min tur. Jag funderar på att göra löksoppa idag, för vi har massa lök och M fick massa lök av en kompis också. Men jag undrar om inte löksoppa bara är något man säger, som "en öl" och "vi hörs i morgon". Det innehåller säkert miljontals specgrejer. Nu har jag kollat upp det, mest värdelöst, soppan innehåller typ endast lök och ost. Vem vill äta det förutom fransmän? Och fransmän luktar illa! Jag borde veta, jag har visiterat flera stycken. Pratar konstigt gör de också.
Igår var jag på terminal 3, den är officielt min nya favoritterminal, pytteliten, så lite att göra att jag inte går upp i limningen utan istället tar det lugt och snackar med de som jag jobbar med, vi kollade på film efter sista flighten och inte lika långt att gå som från 2an.
Jag kollade upp varifrån mitt och Ms plan ska åka, och blev superglad när jag såg att det var från 2an, alltid lika kul att bli kollad av folk man känner! Sedan såg jag en annan grej, som förts kändes rätt värdelös men som kan snurras till något bra. Vi skulle bytt flyg i Madrid typ en timme efter vi kommit fram, men nu ska vi istället inte åka därifrån förrän nästa morgon. Värdelöst, eller? Jag har hört att Madrid är en sjujäkla partystad, där allt är öppet hela nätterna, och vi åker på en lördag. Kan det bli bättre? Jag tror inte det! Vi får 12 coola timmar i en stad jag aldrig velat besöka! Jag tror det kan bli nice! Dessutom älskar jag spanska mataffärer.

Dududududu En liten tjej med jättelånga flätor, sådär en fjorton år och rätt söt, men om hon ramla' på sin lilla rumpa, kan du va säker på att hon tjöt
Ett ööööööööde som hon inte riktigt kan förstå, och inte veeeeeet hon hur det ska gååååå
Hur det ska gå hur det ska gååååååå

Eeeh, kaffet är slut. Eller snare mjölken. Och jag äter lunch klockan elva för att slippa vara superhungrig klockan fyra och inte ha något att äta på sista rasten.
Men jag kan inte riktigt lura migsjälv, min kropp skriiiker efter kaffe. Kaffekaffekaffeeeee skriker den!
M skriker att hon hatar mig, men hon hallicunerar även ihop konstiga historier om galna hundar och troll i skogen.
Igår köpte jag en fjällrävenryggsäck. Idag försöker jag fylla den med allt jag äger. Det går sådär.

Gissa om jag ska jobba idag.
JA! Rätt!

Jag vaknade, åt födelsedagsyoghurt, tog ett födelsedagsbad och födelsedagsklädde på mig. Födelsedagsstädade och födelsedagshandlade mat. Jag och M drog in till stan och födelsedagsshoppade lite trevliga saker, drack en födelsedagslatte och sedan åkte vi hem. Lagade mat åt S och E som kom vid fem, blev vettskrämd av K, T, R och H(tranås-H) som plötsligt kom och suprisade mig. Lallade och kände mig allmänt nöjd.
Spelade monopol med M (tvingade M att spela monopol med mig). Pratade.

Så jag vill bara säga tack till alla som bidrog till att göra min 22årsdag till min bästa födelsedag på länge. Ni vet vilka ni är!
Nu ska jag till jobbet, hosta slem på alla pax och försöka att inte gå under av feber. *yaaay*
Puss och Kram Skumbanan

Jag kollar på Weeds, har ätit födelsedagsbåbärsfil och har ont i huvudet. Dags att börja tvätta kläder, städa lägenheten och gå och handla mat.
Det är så man vet att man är vuxen, det är ganska skönt faktiskt.
Att jag dessutom spontanlägger pengar på saker jag inte har råd med (läs skor, filmer, kläder och mer skor) istället för hyra och mat bevisar att jag inte är så gammal ändå.

Nu ska jag planera en meny att bjuda min kra mor och syster på, och M förstås.

Dagens att göra lista

• Tvätta
• Handla
• Städa
• Dusha
• Hosta slem
• Laga mat
• Dunka skallen i väggen

Första riktiga dagen på jobbet gick bra.
Jag är trött och förkyld och inatt drömde jag att jag fick en andra chans. Jag blev så glad. Allt var som vanligt. Men det var en dålig dröm tror jag. En förvirrande dröm. Jag faller tilbaks i gamla tankegångar.

Dagens plus: Två skitsöta hundvalpar
Dagens minus: hon som grät genom hela kontrollen, stackars!

Jag fryser, och den logiska lösningen borde väl vara att typ, klä på mig något mer än bara underkläder, men palla.
Jag har gått omkring hela dagen med ont i halsen och ett ansikte på näthinnan.

Om 66 minuter blir jag 22. Det känns bra, jag gillade inte att vara 21, jag har gjort många dumma saker under året. Riktigt, riktigt dumma. Nu ska jag bli smart och snygg och nykter. Ibland.