telepatetisk

Eftersom jag ju ändå marknadsför (i ordets lösaste mening) den här bloggen med psykologi kan jag ju passa på att dra de vanligaste psykiska försvaren.

Förnekelse: Det har inte varit vinter så himla länge
Rationalisering: Att det är så kall vinter betyder att vi får en galet lång och varm sommar
Reaktionsbildning: Vinter är underbart härligt
Projektion: Vintern hatar mig
Självbestraffning: det är mitt fel att det är vinter
Eskapism: Drömmar om våren...

Intressant är hur lite som händer medan man är mentalt fastklistrad i en bok. Trots att man ju alltså får saker gjorda. Om det nu inte är en skönlitterär bok då såklart. Men plötsligt är klockan tjugo över två. Sådana saker får mig att önska att jag förstod relativitetsteorin lite lite bättre än jag gör.

Jag väntar på att M ska komma hem så vi kan åka till stan, funderar också på att sluta vänta och åka själv så jag hinner in till tre. Det är onekligen en svår avvägning, eller prioriteringslista.

Det var strömavbrott idag, annars har det som sagt inte hänt så mycket. Alls.
Varken innuti eller utanför mitt huvud.

Haha! Jag har läst 3 kapitel i vår kurslitteratur, bland annat det som hon som ska skriva tentan säger är det allra allra viktigaste. (självklart också det tråkigaste enligt lagen om alltings djävlighet), hur lyckades jag? Jag intalade mig helt enkelt att det var galet intressant, stängde av alla yttre stimuli, fokuserade, drack te och vips så var kapitel 5,6 och 8 inlästa i mitt huvud. Nu vet jag saker som att det människor bestämmer sig för att göra är troligare att de gör än massa andra saker. Guuu så vetenskapligt omvälvande. Nåja, det är alltid bra med repetition av redan befäst kunskap tänkte jag och läste på.
Jag har även, nej just det, jag har inte gjort nåt mer idag. Men jag ska! Jag ska handla om en kvart och träna om två timmar.
Jag har inte blivit uppringd av min förhoppningsvis blivande chef och fått höra att jobbet på servicehuset är mitt, men jag ger mig till tåls till i morgon innan jag börjar tänka paranoida tankar om att jag borde borstat håret innan intervjun. Till exempel. Inte för att jag inte ville borsta håret, jag hittade bara inte min hårborste. Sonny hade gömt/slängt/städat bort den. Typiskt pojkvänner att inte förstå vikten av känslan av ett nyborstat hår. Säger jag bara.

Det är för att jag har en liten lucka mellan inläsning och inhandling som jag har tid att blogga, mycket lyckosamt. För er.

I och för sig kanske jag borde lägga den tiden på 1. paranoida tankar (se ovan) 2. funderingar över vad jag ska handla 3. drömmar om Kreta/sommaren/nästa helg 4. helt andra saker, typ tandvård (ska till tandis i mars, det ska bli kul, jag gillar min tandläkare. Inte är han bara jättetrevlig, han har en ganska känd son också. mmm kändispoäng är alltid spännande nu när man inte får bokmärken längre)

Fast det är faktiskt bra att jag bloggar, för min egen skull alltså. Det är nämligen roligt, och roliga saker är avstressande och det lever man längre av och ett gott skratt förlänger käften och så vidare.

Nu ska jag nog aktivera mitt mecenatkort och tänka ut ett bra mellanmål och en piffig middag.

Kaffe är middag va?

För alla som undrar kan jag berätta att mina nyårslöften rullar på extremt smidigt. Speciellt det om kaffe. Ligger på stadiga 3 koppar per dag. Inte blir jag pigg för det men herregud vad gott det är.

Försöker skriva CV, varför är det så attans svårt?

Varför känns att läsa An introduction to health psychology helt plötsligt så attans lockande?

Lyssnar på gamla hiphoplåtar från mitt tidigare liv som tonåring, det är definitivt mysigt. De är lika bra nu som då.
Jag vaknade ovanligt tidigt för att inte vara bakfull men ledig (då vaknar jag senast 07.30), det vill säga 08.24 supertidigt! Dödade eoner av tid med morgonpasset i P3, kaffe, bära ner tvätt till tvättstugan, läsa bloggar, svara på mail med mera med mera. Typiska "morgon på dagar jag inte har skola men måste plugga"-beteenden.
På väg tillbaks från tvättstugan kom jag på massor av andra bra tidsfördriv, Greys anatomy till exempel. Fast den är lite för händelserik för min del egentligen, lite för mycket Beverly Hills, alla ligger med alla och gör slut och dör och har ångest och gifter sig och blir gravida och sabbar sina liv hit och dit. Jag gillar egentligen mer balanserade serier. Som How I met your mother och Big bang theory, och andra serier där man inte behöver ta karaktärerna på så stort allvar. Komediserier helt enkelt. Drama är inte min grej. Har nog aldrig varit. Inte på film heller. Sonny tror nog att jag gillar dramer bara för att jag gillar chick-flicks. Men chick-flicks är ju romantiska komedier, de slutar lycklig och jag bryr mig inte om karaktärerna för de är ju bara typcastade skådisar.
Visst, jag har sett och gillat dramer, (typ Donnie Darko, jag har ändå kultur i kroppen) men inte by default. Då ser jag hellre en saftig action med plastgubbar som kommer till liv eller något. Eller som sagt en hjärndöd datingfilm där alla blir kära i rätt person i slutet. Eller bara komedier rätt och slätt.
Eller Sci-fi, eller dokumentärfilmer. Jag har faktiskt till och med fler skräckfilmer än dramafilmer, inte för att jag har sett skräckfilmerna, men jag har dem. Och blodiga japanska filmer, det är mysigt.

Hur kom jag in på dethär ämnet? Just det, jag borde plugga, så var det. Tänk snart är det dags för lunch, ännu en orsak till att inte öppna boken. Och sen ska jag gå och träna. Så det kan bli. Tokigt. Jag hinner nog inte plugga idag, för mycket annat viktigt helt enkelt. Som Let's dance i kväll och sen är det ju lördag. Och då är det ju helg. Då är jag ju ledig!

Otroligt, min dator har funkat hela veckan *peppar peppar* och jag har ändå inte bloggat. Too much catching up to do. Och med det menar jag, för mycket TV-serier, gamla avsnitt av Glee, Star Trek att kolla på.
För gudarna ska veta att jag inte haft överdrivet mycket sociala kontakter med tex. min pojkvän. Han filmar i tre veckor, så det är helt enkelt bara att glömma.
Han är listig i alla fall, skickade blommor i lördags, de är fortfarande fina och pigga. Aldrig mer kommer jag nöja mig med ICA-blommor. Bully for me.
Och appropå standard, det är mycket man inte kan vända tillbaks från, förutom kvalitetsblommor. Uppvärmd kaffekopp till exempel. Bryggkaffe, (död åt nya institutionen som säljer automatkaffe, endast, blääää) bra böcker, rena kläder, vin för mer än 50 kr/flaskan... Massor av saker helt enkelt. Bara för att man went to the dark side and realised they had cookies.

Mmmm kaffe.

Idag ska jag lära mig hur man återhämtar sig efter stress i skolan. Kanske är jag klokare efter i eftermiddag.
Kanske skriver jag nåt vettigt då.