Om att köpa tid
Jaaa... min dator kraschade igår, idag har jag efter mycket trixande fått den att funka. Men jag vet ju att den kan lägga av vilken sekund som hellst. Så känn er mycket hedrade över att jag bloggar under denna mycket osäkra tid.
Jag lyssnar på humorhimlen i P3 (som fått mig att älska Mammas Nya Kille till slut)
Annars händer inte så mycket.
Kan passa på att utfärda en varning över dagensmuffin.se ett recept jag gjorde igår blev galet vidrigt. Alltså på riktigt, resultatet såg ut som... ja... kräks helt enkelt.
Nu ska jag maxa TV-serier tills datorn dör igen!
Jag lyssnar på humorhimlen i P3 (som fått mig att älska Mammas Nya Kille till slut)
Annars händer inte så mycket.
Kan passa på att utfärda en varning över dagensmuffin.se ett recept jag gjorde igår blev galet vidrigt. Alltså på riktigt, resultatet såg ut som... ja... kräks helt enkelt.
Nu ska jag maxa TV-serier tills datorn dör igen!
Äkta vara
Jag bakar en cheesecake, till det behöver man florsocker. Det hade jag inte köpt. Så fick springa ner till ICA och stirra på den mycket tomma hyllan där det står florsocker på en ettikett under. Jag hittade en i personalen som mycket vänligt (för han jobbade i mejeriet) letade upp florsocker åt mig på lagret.
Då blev jag oproportioneligt glad. Att inte säga lycklig.
Jag köpte vaniljsocker också. Alltså inte vanilinsocker. Här har jag gått runt och tänkt att jag använder äkta vanilj i allt jag bakar (var de svarta prickarna hållit hus har jag inte reflekterat över). Idag läste jag på förpackningen, och mycket riktigt, vanilin var det. Så jag köpte äkta vaniljsocker i en mycket liten kartong med en mörkhyad kvinna på. Bara det borde ju få en att fatta att det är gammaldags, rasistiska etiketter liksom! När jag kom hem och öppnade paketet fick jag en omedelbar flashback till min barndom. Hur det tunna pulvret sprider sig över ens fingrar när man öppnar oförsiktigt. Min mammas gamla måttsats. Hur det i äldre kokböcker står måtten för både vanilj och vanilinsocker. Hur vi fnös över de avlägsna, omoraliska personer som använde vanilin.
Svårt att se vilket som är äkta? Nej just det.
Då blev jag oproportioneligt glad. Att inte säga lycklig.
Jag köpte vaniljsocker också. Alltså inte vanilinsocker. Här har jag gått runt och tänkt att jag använder äkta vanilj i allt jag bakar (var de svarta prickarna hållit hus har jag inte reflekterat över). Idag läste jag på förpackningen, och mycket riktigt, vanilin var det. Så jag köpte äkta vaniljsocker i en mycket liten kartong med en mörkhyad kvinna på. Bara det borde ju få en att fatta att det är gammaldags, rasistiska etiketter liksom! När jag kom hem och öppnade paketet fick jag en omedelbar flashback till min barndom. Hur det tunna pulvret sprider sig över ens fingrar när man öppnar oförsiktigt. Min mammas gamla måttsats. Hur det i äldre kokböcker står måtten för både vanilj och vanilinsocker. Hur vi fnös över de avlägsna, omoraliska personer som använde vanilin.
Svårt att se vilket som är äkta? Nej just det.
Svar ja
Men varför har jag inte köpt florsocker?! Är jag helt efter eller?
Trädmördare
Fasiken! De muppiga fridstörarna som väckte mig med sina motorsågar har inte bara gjort det, de har även snattat ett träd från min utsikt. INTE ok. Kunde de inte tagit någon annans vardagsrumsträd? Och varför funkar inte tv3 play när jag vill kolla lyxfällan? Varföööör?!
Ja, jag är sjukt grinig. Så går det när man drömmer att det spöregnar och vaknar till snö och oljud. När man har sovmorgon!
Jag har möjligen haft sovmorgon exakt varje dag den här veckan. Men den här var två timmar längre. Och då fick jag såklart varken sova eller glo på skräp-TV.
Att TV3 play är så dåligt är definitivt en komplott som försöker få mig att skaffa kabelTV. Eller en TV över huvud taget. Men jag har inte råd att betala licensen just nu, så det får vänta.
Jag hade lite svårt att hitta mitt bröd i morse, sen tittade jag i brödburken. Där låg det! Minsann, och gottade sig. Det var ju jäkligt lurigt. Jag vänjer mig nog snart.
Ja, jag är sjukt grinig. Så går det när man drömmer att det spöregnar och vaknar till snö och oljud. När man har sovmorgon!
Jag har möjligen haft sovmorgon exakt varje dag den här veckan. Men den här var två timmar längre. Och då fick jag såklart varken sova eller glo på skräp-TV.
Att TV3 play är så dåligt är definitivt en komplott som försöker få mig att skaffa kabelTV. Eller en TV över huvud taget. Men jag har inte råd att betala licensen just nu, så det får vänta.
Jag hade lite svårt att hitta mitt bröd i morse, sen tittade jag i brödburken. Där låg det! Minsann, och gottade sig. Det var ju jäkligt lurigt. Jag vänjer mig nog snart.
Dubbelmoral är också moral
Mycket har hänt idag, det jag har lust att nämna i bloggen är att jag nu äger
1. En brödburk som det står "Bröd" på (så man ska förstå att det är bröd i)
2. En tvålpump av granit. Sjuuukt cool, manlig, minimalistisk och tung.
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle äga någonting som har en dum etikett på utsidan, typ skålar som det står "godis" eller "popcorn" på. Det är ju lite som att ha en toalett som det står "avföring" på. Det är rätt uppenbart liksom.
Men jag ville ha en brödburk, och det är ju uppenbarligen en brödburk som jag köpt. Ibland är man inte dummare än sin plånbok.
Varför tycker jag att det ena är mer acceptabelt än det andra? Tja, kanske för att jag äger brödburken.
(bilderna är från Åhléns hemsida och Brukas hemsida, om någon brydde sig. Jag orkar inte ladda kameran, men folk säger alltid att jag borde ha fler bilder i bloggen)
1. En brödburk som det står "Bröd" på (så man ska förstå att det är bröd i)
2. En tvålpump av granit. Sjuuukt cool, manlig, minimalistisk och tung.
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle äga någonting som har en dum etikett på utsidan, typ skålar som det står "godis" eller "popcorn" på. Det är ju lite som att ha en toalett som det står "avföring" på. Det är rätt uppenbart liksom.
Men jag ville ha en brödburk, och det är ju uppenbarligen en brödburk som jag köpt. Ibland är man inte dummare än sin plånbok.
Varför tycker jag att det ena är mer acceptabelt än det andra? Tja, kanske för att jag äger brödburken.
(bilderna är från Åhléns hemsida och Brukas hemsida, om någon brydde sig. Jag orkar inte ladda kameran, men folk säger alltid att jag borde ha fler bilder i bloggen)
Svammel
När jag läser bloggar brukar jag bli sur om mina favoriter inte uppdaterar så ofta. Det kallas dubbelmoral. Jag är ju tämligen sämst på att uppdatera min blogg. Men så har jag ju typ, inga läsare. Det gör mig ingenting faktiskt. Jag ska bli psykolog och då kan man inte vara så personlig och känd.
Därför kan jag gotta mig i att berätta vad som händer i min närmaste omgivning.
M, min roomie jobbade sista natten på sitt vikariat i går. Det har varit lite osäkert och läbbigt om hon skulle få förlängning. Det fick hon inte. Hon fick heltid istället. Wohoo!
Min syster S kom hem från England för ungefär en vecka sedan, igår kom hon till Uppsala och hjälpte mig att köpa och bära ett soffbord från IKEA till en buss, till en annan buss, till min lägenhet. Det roligaste var att vagnen fastnade i snön.
Så nu har jag ett soffbord.
Och appropå det så blir jag och Sonny mer och mer inredningsnördiga för varje gång vi ses. Vi blir också mer pepp på att flytta ihop varje gång vi pratar i telefon, ses eller tänker på varandra. Det är troligen det som skapar inredningshetsen.
Jag kan lätt erkänna att jag är mycket för att skriva listor och räkna ut hur mycket pengar som kommer gå åt.
Vi har hittills köpt saker för 620 kronor. Jag tror vi kommer ha vårt drömhem om cirka 51000. Det är rätt mycket pengar. Tur att vi inte ska köpa allt på en gång. Och tur att ny soffa och säng är mer sånt vi köper om två-tre år. Och Wiin och PS3an får också dröja.
Om jag är en lakan-människa, så är Sonny en lamp-och ljus-människa. Han är helt enkelt galen i ljussättning, som den filmare han är. Själv älskar jag sängkläder. Jag menar ÄLSKAR. Ingen av oss gillar prydnadssaker. Det ska bli ganska härligt med ett (någorlunda) minimalistiskt hem.
Nu ska jag kolla efter saker på blocket.
Därför kan jag gotta mig i att berätta vad som händer i min närmaste omgivning.
M, min roomie jobbade sista natten på sitt vikariat i går. Det har varit lite osäkert och läbbigt om hon skulle få förlängning. Det fick hon inte. Hon fick heltid istället. Wohoo!
Min syster S kom hem från England för ungefär en vecka sedan, igår kom hon till Uppsala och hjälpte mig att köpa och bära ett soffbord från IKEA till en buss, till en annan buss, till min lägenhet. Det roligaste var att vagnen fastnade i snön.
Så nu har jag ett soffbord.
Och appropå det så blir jag och Sonny mer och mer inredningsnördiga för varje gång vi ses. Vi blir också mer pepp på att flytta ihop varje gång vi pratar i telefon, ses eller tänker på varandra. Det är troligen det som skapar inredningshetsen.
Jag kan lätt erkänna att jag är mycket för att skriva listor och räkna ut hur mycket pengar som kommer gå åt.
Vi har hittills köpt saker för 620 kronor. Jag tror vi kommer ha vårt drömhem om cirka 51000. Det är rätt mycket pengar. Tur att vi inte ska köpa allt på en gång. Och tur att ny soffa och säng är mer sånt vi köper om två-tre år. Och Wiin och PS3an får också dröja.
Om jag är en lakan-människa, så är Sonny en lamp-och ljus-människa. Han är helt enkelt galen i ljussättning, som den filmare han är. Själv älskar jag sängkläder. Jag menar ÄLSKAR. Ingen av oss gillar prydnadssaker. Det ska bli ganska härligt med ett (någorlunda) minimalistiskt hem.
Nu ska jag kolla efter saker på blocket.
Put the lime in the coconut
Jahapp, lördag eftermiddag har det hunnit bli. Igår gjorde jag cheesekake för första gången i mitt liv. Det var busenkelt! Jag fick även en bettskena, och den coolaste avgjutningen av mina tänder! Ja, jag är tandnörd. Är det något fel på det?!
Problemet med min bettskena, som hindrar mig från att slipa ner mina tänder i sömnen, är att jag inte kan stänga munnen ordentligt när jag har den i. Vilket får mig att dregla, typ, floder. Jag hoppas att jag kommer lyckas finula ut ett sätt att stänga käften, annars blir det plastlakan på kudden som gäller eller?
Känns ju väldigt stabilt, moget och sexigt.
Men Sonny verkar inte vilja dra tillbaks vårt blivande samboskap för det, och då är väl allt lugnt.
För övrigt börjar min monetära status närma sig pank...
Problemet med min bettskena, som hindrar mig från att slipa ner mina tänder i sömnen, är att jag inte kan stänga munnen ordentligt när jag har den i. Vilket får mig att dregla, typ, floder. Jag hoppas att jag kommer lyckas finula ut ett sätt att stänga käften, annars blir det plastlakan på kudden som gäller eller?
Känns ju väldigt stabilt, moget och sexigt.
Men Sonny verkar inte vilja dra tillbaks vårt blivande samboskap för det, och då är väl allt lugnt.
För övrigt börjar min monetära status närma sig pank...
Lyckan kommer, lyckan går
Jag fick gardinbeslag i måndags. Jag var jätteglad över det tills jag upptäckte att gardinbeslagen jag fått inte passar till någon gardninstång. Som säljs alltså. De finns ju, gardinstängerna som passar, men inte i den fria handeln. Vad hände med sovjet-andan. Att bara en sorts gardinstång tillverkas och tillverkas tills ALLA har en gardinstång!
Varför är det inte så?
Annars är det väl helt ok, rengjorde precis ugnen. Funderar på att äta middag. Vet dock inte vad.
Varför är det inte så?
Annars är det väl helt ok, rengjorde precis ugnen. Funderar på att äta middag. Vet dock inte vad.
Om Linné, Proust och annat tjafs.
Okej, jag är officiellt ursäkternas mästare.
Förra veckan bloggade jag så dåligt för att jag inte drack kaffe, nu kan jag knappt blogga för att jag druckit kaffe och är så sjukt darrig.
Visste ni förresten att Linné tyckte att kaffe på tom mage var typ, djävulens dryck? Sånt är kul att veta, eftersom det betyder att Linné blev lös i magen av det. Hahaha. Alltid lika kul att tänka sig historiska personer springa till badrummet och stå och hoppa på ett ben för att det var upptaget. Annars tror jag han var ganska förstoppad av sig, dryg och torr och sådär. Mallgroda helt enkelt. Springa runt och döpa blommor och ha sig.
Men han hade ju rätt när han döpte schizofreni såklart, dementia praecox. Ja, schizofreni är inte bara en klyvning av sinnet, det bryter även ner hjärnan. Toppenkul ämne på morgonkvisten.
Appropå kvistar så längtar jag tills körsbärsträdet utanför mitt fönster får små blad. Det ska bli fint minsann!
Soligt är det i alla fall. Så man blir förblindad av det.
Och ja, jag kan alltid hitta något att gnälla på. Det är nog ett sätt att umgås på för mig. Men så är jag alltid lite ironisk i det ändå.
Jag ger Proust en tredje chans. Läser På spaning efter den tid som flytt (Á la recherche du temps perdu) och önskar att jag kunde flytande franska. I och för sig tror jag jag skulle kunna läsa den på franska och hänga med ungefär lika bra som jag gör på svenska.
Egentligen är det en helt onödig romansvit, varför hålla på och grotta i det förflutna? Nej men det är svårt med böcker som utspelar sig under 1800-talet. Jag har inga som hellst koncept på hur det franska societetslivet fungerade. Och inte gör Marcel sig särskillt mycket besvär för att förklara det. Han antog väl att det alltid skulle se ut som det gjorde.
(Undrar om Ross döpte sin apa Marcel efter Proust?)
Nej han fastnar istället i detaljerade beskrivningar som inte går under ytan, det finns ingen djupare känsla mer än de som beskrivs (främst "neuroser" "fixa idéer" och skam, det vill säga ångest och tvång). Det är lite som att titta ned i en damm som solen lyser kraftigt på. Man ser lite och det är vackert på ytan, men det är inte så stimulerande.
Och visst, jag kanske inte "fattar" Proust, men han är inte så svår som alla säger ändå.
Det som är kul, eller intressant är att läsa om all dold homosexualitet. Speciellt som han typ var smyghomo själv tydligen. (enligt min mamma i alla fall)
Han ser ju rätt kolerisk ut i alla fall.
Han var säkert också förstoppad!
Förra veckan bloggade jag så dåligt för att jag inte drack kaffe, nu kan jag knappt blogga för att jag druckit kaffe och är så sjukt darrig.
Visste ni förresten att Linné tyckte att kaffe på tom mage var typ, djävulens dryck? Sånt är kul att veta, eftersom det betyder att Linné blev lös i magen av det. Hahaha. Alltid lika kul att tänka sig historiska personer springa till badrummet och stå och hoppa på ett ben för att det var upptaget. Annars tror jag han var ganska förstoppad av sig, dryg och torr och sådär. Mallgroda helt enkelt. Springa runt och döpa blommor och ha sig.
Men han hade ju rätt när han döpte schizofreni såklart, dementia praecox. Ja, schizofreni är inte bara en klyvning av sinnet, det bryter även ner hjärnan. Toppenkul ämne på morgonkvisten.
Appropå kvistar så längtar jag tills körsbärsträdet utanför mitt fönster får små blad. Det ska bli fint minsann!
Soligt är det i alla fall. Så man blir förblindad av det.
Och ja, jag kan alltid hitta något att gnälla på. Det är nog ett sätt att umgås på för mig. Men så är jag alltid lite ironisk i det ändå.
Jag ger Proust en tredje chans. Läser På spaning efter den tid som flytt (Á la recherche du temps perdu) och önskar att jag kunde flytande franska. I och för sig tror jag jag skulle kunna läsa den på franska och hänga med ungefär lika bra som jag gör på svenska.
Egentligen är det en helt onödig romansvit, varför hålla på och grotta i det förflutna? Nej men det är svårt med böcker som utspelar sig under 1800-talet. Jag har inga som hellst koncept på hur det franska societetslivet fungerade. Och inte gör Marcel sig särskillt mycket besvär för att förklara det. Han antog väl att det alltid skulle se ut som det gjorde.
(Undrar om Ross döpte sin apa Marcel efter Proust?)
Nej han fastnar istället i detaljerade beskrivningar som inte går under ytan, det finns ingen djupare känsla mer än de som beskrivs (främst "neuroser" "fixa idéer" och skam, det vill säga ångest och tvång). Det är lite som att titta ned i en damm som solen lyser kraftigt på. Man ser lite och det är vackert på ytan, men det är inte så stimulerande.
Och visst, jag kanske inte "fattar" Proust, men han är inte så svår som alla säger ändå.
Det som är kul, eller intressant är att läsa om all dold homosexualitet. Speciellt som han typ var smyghomo själv tydligen. (enligt min mamma i alla fall)
Han ser ju rätt kolerisk ut i alla fall.
Han var säkert också förstoppad!
Marsbakgrund
6e koffeinfria(lösa) dagen
Jag har inte druckit kaffe sedan i måndags. Förstår inte riktigt varför. Okej jag får ont i magen av det, men skulle jag få det om jag drack kaffe idag? Det vet jag ju inte. Men jag låter bli ändå, för jag har ändå mensvärk. Jag har vaknat 0656 två dagar i rad nu. Två lediga sovmorgnar har jag slösat bort! Vad är det för fel på mig?
Möjligen är det ljuset, det måste det vara.
Fast när jag vaknade snöade det.
Jag börjar förlika mig med att snön aldrig kommer smälta, på min födelsedag kommer vi bygga snögubbar i julisolen, på midsommar kommer man kunna kyla ölen i en snöhög, i augusti kommer folk ligga i smältvattnet och pressa ut det sista av sina semesterdagar.
Det är okej, jag har insett det nu. Sverige kommer byta namn till Blåland (för att alla är blåfrusna) och bli ännu ett land med ett konstigt namn och mycket snö. Alla hus med platta tak kommer rasa och vi får helt enkelt börja bygga igloos att bo i. Inga konstigheter. Regeringen kommer bygga massor av dush-hus eftersom ingen har vatten i sin igloo såklart, och även massor av varma bubbelpooler utomhus som kan locka turister och konkurera med Islands heta källor. Vi kommer bli ett rikt land.
Sen är det bara att vänta, smyga, putta Sverige, oj förlåt, Blåland närmare ekvatorn för var dag som går. Det är vad vi kommer använda vår förmögenhet till. Vi ska lägga oss precis under italien tänkte jag. Mitt i Medelhavet.
Då ska jag börja odla apelsiner, pommeranser, fikon och avokado på min balkong.
Det ska bli härligt!
Möjligen är det ljuset, det måste det vara.
Fast när jag vaknade snöade det.
Jag börjar förlika mig med att snön aldrig kommer smälta, på min födelsedag kommer vi bygga snögubbar i julisolen, på midsommar kommer man kunna kyla ölen i en snöhög, i augusti kommer folk ligga i smältvattnet och pressa ut det sista av sina semesterdagar.
Det är okej, jag har insett det nu. Sverige kommer byta namn till Blåland (för att alla är blåfrusna) och bli ännu ett land med ett konstigt namn och mycket snö. Alla hus med platta tak kommer rasa och vi får helt enkelt börja bygga igloos att bo i. Inga konstigheter. Regeringen kommer bygga massor av dush-hus eftersom ingen har vatten i sin igloo såklart, och även massor av varma bubbelpooler utomhus som kan locka turister och konkurera med Islands heta källor. Vi kommer bli ett rikt land.
Sen är det bara att vänta, smyga, putta Sverige, oj förlåt, Blåland närmare ekvatorn för var dag som går. Det är vad vi kommer använda vår förmögenhet till. Vi ska lägga oss precis under italien tänkte jag. Mitt i Medelhavet.
Då ska jag börja odla apelsiner, pommeranser, fikon och avokado på min balkong.
Det ska bli härligt!
Puff
Lyssnar på morgonpasset i P3, dricker ingefärste och väntar på att jag måste åka till skolan. Den tiden kommer inträffa om cirka tjugo minuter. För övrigt gick tentan troligen inte så jättebra, och jag hoppas brutalt mycket på regn idag. Så att all snö bara spolas bort. För snart är det april. Och hur skulle det se ut om det låg snö kvar till i maj? Undrar jag. April är ändå den störigaste månaden under våren och det fick gärna vara barmark då.
Det var allt jag hade den här morgonen!
Det var allt jag hade den här morgonen!
Försök till engagemang
Jag kombinerar just nu nytta med nöje, lyssnar på musik, bloggar, facebookar samtidigt som jag funderar på recept och tentapluggar. Det går aldeles utmärkt.
Får väl se om tentan kommer göra det.
Den på måndag den sorgen helt enkelt!
Nu la jag till två aktiviteter, dansa och koka pasta. Guvd vilken multitaskare jag är.
Så går det när man har multiple-choisefrågor på tentan. Det blir liksom ingen riktig skräck när man vet att svaren finns någon stans på pappret.
Även om det ju är möjligt att jag inte kommer kunna identifiera vilket som är rätt. Men såna löjliga små detaljer tycker jag inte man ska hänga upp sig på. Om man nu inte absolut vill. Men det vill inte jag.
Nu ska jag moiztruriza under ögonen så jag inte får rynkor om trettio år, det lär jag ju uppskatta mer än jag kommer bry mig om att jag gjort en omtenta.
Får väl se om tentan kommer göra det.
Den på måndag den sorgen helt enkelt!
Nu la jag till två aktiviteter, dansa och koka pasta. Guvd vilken multitaskare jag är.
Så går det när man har multiple-choisefrågor på tentan. Det blir liksom ingen riktig skräck när man vet att svaren finns någon stans på pappret.
Även om det ju är möjligt att jag inte kommer kunna identifiera vilket som är rätt. Men såna löjliga små detaljer tycker jag inte man ska hänga upp sig på. Om man nu inte absolut vill. Men det vill inte jag.
Nu ska jag moiztruriza under ögonen så jag inte får rynkor om trettio år, det lär jag ju uppskatta mer än jag kommer bry mig om att jag gjort en omtenta.
Varför inte?
Är det ok att äta kakor till frukost? Varför lyser solen om det inte är varmt? Varför finns det så många deltävlingar i melodifestivalen?
Idag är det onsdag, dagen då alla onödiga frågor ploppar upp i mitt huvud och finner vägen ut i mina fingerspetsar, blir små elektriska impulser i mitt tangentbord och uppenbarar sig på internetet.
Det är förall del massor av annat som händer idag, t.ex. så bajsade en liten fågel precis på en gren utanför mitt fönster, men det är avstressande att ställa dumma frågor, så då gör jag det.
Jag har sovit ganska dåligt, för kort tid, drömde om olika strukturer i hjärnan och olika körtlar. Sköldkörteln till exempel, drömde jag om. Jag drömde även om Vem-böckerna, Åhléns och frukt.
Det var inte drömmarna det var fel på i alla fall.
Igår, under sista föreläsningen innan tentan, kom jag på mig själv med att sitta och längta efter att bli en person som färgar nervceller och kollar på dem i microskop.
Troligen för att de är så vackra, utgör hela våra kroppar nästan, inte innefattar direkt påverkan på andra människors liv.
Jag skulle nog bli en utmärkt nervforskare/biologist/vad det nu kallas.
Troligen blir jag en utmärkt psykolog istället.
Dessutom ska man ju göra en sak varje dag som man är livrädd för. Hur läskigt är det att färga celler?
Idag är det onsdag, dagen då alla onödiga frågor ploppar upp i mitt huvud och finner vägen ut i mina fingerspetsar, blir små elektriska impulser i mitt tangentbord och uppenbarar sig på internetet.
Det är förall del massor av annat som händer idag, t.ex. så bajsade en liten fågel precis på en gren utanför mitt fönster, men det är avstressande att ställa dumma frågor, så då gör jag det.
Jag har sovit ganska dåligt, för kort tid, drömde om olika strukturer i hjärnan och olika körtlar. Sköldkörteln till exempel, drömde jag om. Jag drömde även om Vem-böckerna, Åhléns och frukt.
Det var inte drömmarna det var fel på i alla fall.
Igår, under sista föreläsningen innan tentan, kom jag på mig själv med att sitta och längta efter att bli en person som färgar nervceller och kollar på dem i microskop.
Troligen för att de är så vackra, utgör hela våra kroppar nästan, inte innefattar direkt påverkan på andra människors liv.
Jag skulle nog bli en utmärkt nervforskare/biologist/vad det nu kallas.
Troligen blir jag en utmärkt psykolog istället.
Dessutom ska man ju göra en sak varje dag som man är livrädd för. Hur läskigt är det att färga celler?
Kortisolutsöndring
Så sitter man här igen, med en mage så full av stress att den vill skrika. Eller jag vill skrika. Det är lite svårt att veta, å andra sidan är min mage (ju) en del av mig så jag vill skrika helt enkelt. Aj, vill jag skrika. Dumma dumma magen! Anledning: tenta på måndag, klientarbete, handledning, nytt jobb, för lite pengar.
Toppen, toppen, toppen. Eller snarare höjden. Höjden av sämsthet! Jag har en vag känsla av att jag inte kommer sova bra i natt, och att jag kommer svimma under gympan i kväll. Bra kombo. Ja.
Men jag har bestämt mig för att sluta tänka i alla fall. För så fort jag tänker blir det onda i magen större, ondare och surare. Vad jag ska göra istället för att tänka är oklart. Plugga vore nog en idé. Eller dunka huvudet i skrivbordet.
Nu börjar det i alla fall på riktigt, yrkeslivet. Jag känner mig stolt och förärad med sekretessens fulla tyngd. Det känns faktiskt viktigt och väldigt, väldigt priviligerat. Men läskigt som bara attan!
Toppen, toppen, toppen. Eller snarare höjden. Höjden av sämsthet! Jag har en vag känsla av att jag inte kommer sova bra i natt, och att jag kommer svimma under gympan i kväll. Bra kombo. Ja.
Men jag har bestämt mig för att sluta tänka i alla fall. För så fort jag tänker blir det onda i magen större, ondare och surare. Vad jag ska göra istället för att tänka är oklart. Plugga vore nog en idé. Eller dunka huvudet i skrivbordet.
Nu börjar det i alla fall på riktigt, yrkeslivet. Jag känner mig stolt och förärad med sekretessens fulla tyngd. Det känns faktiskt viktigt och väldigt, väldigt priviligerat. Men läskigt som bara attan!
Längtan och väntan
Vem godkände snöfallet vill jag veta, verkligen. För den personen ska jag slå. Tänk om all snö hade varit regn idag, tänk hur renspolade trottoarerna snart skulle vara. Snöhögarna som är högre än mig skulle snart vara ett minne blott. Jag längtar och väntar på dagen då min gmailbakgrund har vattendroppar som motiv igen.
I övrigt är mycket av det jag väntat på redan här, jag har börjat på mitt nya jobb, (hemtjänsten) sätter igång med klientarbetet på onsdag, jag har fått CSN... Nu väntar jag alltså på våren, att jag och Sonny ska flytta ihop och att min syster ska åka hem till Sverige. Och på att bli snuskigt rik. Det senare lär ju inte inträffa. Någonsin.
Annars är det ganska hoppfullt, till och med det sista kan bli verklighet, om Sonny blir snuskigt rik på film och ger alla pengarna till mig alltså. Det känns skönt att veta att det finns en liten liten möjlighet. Förutom att man ju inte blir snuskigt rik på film i Sverige. Vi kanske skulle starta en konkurrent till IKEA istället. En som ligger mitt i stan så man slipper åka så långt. Där har vi ett vinnande koncept. Eller ha all försäljning på nätet och snabba leveranser som alltid kommer på kvällstid. Då skulle man nog inte ens behöva ha låga priser. Och så döpte man alla möbler efter städer i Kina. Det vore ju faktiskt mycket mindre falsk marknadsföring än IKEA. Liatorp, yeah right.
Jahapp, battlar som vanligt någon slags infektion av förkylningstypen. I blame mitt nya jobb. Vårdyrken är vanligtvis smittohärdar. Inte direkt otippat. Tur att jag har ett formidabelt immunförsvar som inte kompromissas av någon som helst stress. (HAHAHAHAHAHA)
I övrigt är mycket av det jag väntat på redan här, jag har börjat på mitt nya jobb, (hemtjänsten) sätter igång med klientarbetet på onsdag, jag har fått CSN... Nu väntar jag alltså på våren, att jag och Sonny ska flytta ihop och att min syster ska åka hem till Sverige. Och på att bli snuskigt rik. Det senare lär ju inte inträffa. Någonsin.
Annars är det ganska hoppfullt, till och med det sista kan bli verklighet, om Sonny blir snuskigt rik på film och ger alla pengarna till mig alltså. Det känns skönt att veta att det finns en liten liten möjlighet. Förutom att man ju inte blir snuskigt rik på film i Sverige. Vi kanske skulle starta en konkurrent till IKEA istället. En som ligger mitt i stan så man slipper åka så långt. Där har vi ett vinnande koncept. Eller ha all försäljning på nätet och snabba leveranser som alltid kommer på kvällstid. Då skulle man nog inte ens behöva ha låga priser. Och så döpte man alla möbler efter städer i Kina. Det vore ju faktiskt mycket mindre falsk marknadsföring än IKEA. Liatorp, yeah right.
Jahapp, battlar som vanligt någon slags infektion av förkylningstypen. I blame mitt nya jobb. Vårdyrken är vanligtvis smittohärdar. Inte direkt otippat. Tur att jag har ett formidabelt immunförsvar som inte kompromissas av någon som helst stress. (HAHAHAHAHAHA)