When you open up your mouth to speak could you be a little weak?

Jag inser att jag varit borta från bloggvärlden stört länge om man jämför med att jag annars skriver fyra inlägg om dagen. But cut me some slack! Dels har jag varit på landet, dels har jag hittat världens fantastiskaste person som råkar tycka om mig. Det får en att prioritera lite annorlunda.
Han heter S, och ja, get used to it.

Idag är jag trött och uppgiven. Jag borde tvätta bland annat, men kommer sitta och kolla på Brothers and Sisters tills jag börjar jobbet. Så är det bara.
Jag kom fram till Gagnef station i måndags vid halv sju, L hämtade mig med bilen. Supertrevligt var det, hon skämde bort mig med mat och skjuts liksom! Jag hattade runt och kunde inte hitta proppskåpet, eller nyckeln för den delen. Sedan upplyste C mig om att vattnet i brunnen var odrickbart så jag snodde av L.  Hon badade i ån, jag fegade ur och sedan sov jag.
Igår vaknade jag pigg och utvilad (skojar alltså) och asade mig upp. Det är nog första gången jag sovit där själv, hela stället var så fantastiskt vackert i morgonsolen och jag gick ut och grinade i hallonbuskarna efter frukost.
L kom sen och vi badade båda två, älven var sjukt varm och allt var sådär sommar som man inte tror att det egentligen blir.
Sedan lallade jag ett tag tills jag påbörjade mardrömsresan hem.
GÅ i stekande sol i en timme till stationen, vänta i stekande sol i 20 minuter. Åka mjölktåg i 20, vänta på ett annat i 35, pressbyrån stängd, jag har ingen bok. Framme i Gävle C hade jag 1½ timme att  döda, så jag gav mig ut på jakt efter något som åtminstone skulle se ätbart ut. Efter att ha konstaterat att Gävle inte är någon stad och att hela Gävle luktar kaffe men inte säljer något hittade jag världens sunkigaste videobutik som faktiskt var öppen. Köpte ett äpple och en aftonbladet, försökte bli av med lite aggressioner genom att smsa. 
På tåget började en kille prata med mig,  eller ja, kille och kille.  Men han var inte brud iaf. typ, 30 men ganska trevligt att slippa sitta och läsa namnen på stolklädseln 1 ½ timme till. Vi pratade om att SJ suger, arlanda, allmänna randomfluffgrejer.
Sedan antar jag att jag kom fram, hittade en buss hem och gick och lade mig.
Fullständigt paranoid.

Jag har insett en sak med att vara hudlös, allting känns mycket mer. Även jobbiga saker.
Inte för att jag tänker börja växa ut hud på ett långt tag ändå. Men jag är så värdelös på sånthär.
För hur säger jag det jag verkligen menar utan att det låter som en lögn?

Kommentarer
Postat av: J

men prrkele mimmi haru gått å blitt emo? Det håller absolut inte

Postat av: katta

jag jublar. på insidan. Du är tillbaka!

Ännu mer tillbaka blir du ju på fredag, IRL nonetheless!



Tips: laptop + tågbloggande = skitskoj att läsa om man nu gillar skadeglädje.



PUSS!

2008-07-30 @ 18:57:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback