telepatetisk

Alltså, folk vänder sig alltid till mig för att få reda på vad som är hippt och inne.
De frågar ideligen, "Mimmi, vad är nytt i ditt liv? Berätta allt du vet och kan! Oh, dela med dig av din visdom!"
okej, här är ett tips från mig till er.
Köp inte den där pastan som ser ut som jättestora penne fast inte sneda i snittet.
De kallnar jättefort på grund av all luft som får plats i dem.

Annars började min praktik idag. Det känns bra, jag försov mig inte. Jag har nog fått en plats jag kan trivas med.
Men hu sjutton vad trött man blir. Och lätt hjärndöd.

Jag tror det lutar åt att jag blir en helgbloggare ett tag.

Snart är september slut! Det betyder praktikens början. Jag ska bli praktiker.
Men först - ett förödmjukande seminarie! Enligt tidigare deltagare blir man småmobbad av läraren. Så det ser vi fram emot.
Uppgiften vi ska förbereda till idag är ganska självutlämnande, känns härligt att veta att vi kommer bli retade för den. Det ger självdistans och aggressionsträning minsann. Och det är ju alltid toppen!

Innan dess måste jag lyssna på gårdagens funky town, duscha, klä på mig, äta lunch, cykla till skolan.
I den ordningen.

Solen lyser och grannarna skriker. På ett konstigt, aggressivt, främmande språk. Det ekar. De har skrikit hela förmiddagen. Alltid härligt.

I morgon har jag min sista sovmorgon på tre månader. Det känns konstigt.

Yeey! Nu har jag fyrisån i bakgrunden. Fan vad jag saknar att bo centralt. I Uppsala alltså, jag menar inte att jag saknar att bo i Stockholm för er inbitna noll8or som trodde att det enda sättet att bo centralt är att bo på plattan.
Och jo jag vet att det är sant.
Eller snarare, centralt är Manhattan och där ligger vi alla i lä.
Om jag bodde inne i stan igen skulle jag säkert sakna flogsta och hågadalen.
Jag plockade slånbär i går, sjukt lantligt att kunna göra det 20 minuter hemmifrån.
I morgon ska jag skapa saft, om jag inte är död av baksmälla, men det tror jag inte för det vill jag inte och det är enkelt att inte bli bakis. Man låter bara bli att bli full. Ta-daa

Ja, jag syftar alltså inte på min storebror, jag har inte ens någon bror, utan hela världens storebror.

Jag vill lägga mitt inlägg i den för evigt fortgående debatten om samhällskontroll.
Eller samhällets kontroll av dess medborgare.

Ms pojkvän hittade ett körkort. Vi försökte hitta ägarens telefonnummer. Helt jäkla omöjligt. Trots all info som står på ett ID gick det inte.
Så det är lögn att få tag på folk!
Själv finns jag tex inte på eniro längre. Inte för att jag ville ta bort mig själv, tvärt om, när jag bytte nummer försökte jag jättemånga gånger att sätta in rätt och ändra min adress så att det skulle gå att skicka mysiga brev till mig.
Istället tog de bara bort mig. Dåligt!
Jag ska straffa dem genom att registrera mig igen.
Där visade jag dem allt!

Typ.

Lördagens nöjen hägrar i alla fall, jag ska mingla på fest.

Och kanske radera alla CSI-avsnitt jag har på min bärbara hårddisk. Jag gillar inte ens serien längre. Varför ha kvar 8 säsonger?

Ah, men det är svårt att slita sig från alla översminkade lyxpoliser.

För övrigt sitter jag mest och är avundsjuk på alla lyckans ostar som får hänga på bokmässan i helgen. Min mamma till exempel.
Min hemliga dröm är att hon ska stöta ihop med Annika Lantz där och att de ska bli bästa vänner.
Ja, nu var det inte så jäkla hemligt längre kanske.

Jag blev stucken bakom örat av en geting idag, på bussen.
Det var väl i stort sett det enda som hände.

Snöpligt är att ladda med kaffe för tre timmar, och vara klar med tentan efter 50 minuter. Snöpligt är att få tentafrågor som det endast kan besvaras med att jag absolut inte vet svaret.
Snöpligt är att vakna 20 över sex men ha drömt att alarmet var ställt till 06.35.

Nu är jag i alla fall klar med tentan. Förhoppningsvis är den även klar med mig.
Nu vet jag allt om etik och juridik för studenter. HAHA!

Det är mitt i natten och jag känner mig lagom sentimental efter att ha sett om Amelie från Monmartre för jag vet inte trettionde gången kanske.

Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till nackar, sedan jag gick i lågstadiet åtminstone.
En nacke är skör och sårbar och vacker. När jag var liten kunde jag enkelt förälska mig i pojken som råkade sitta framför mig i skolan, en förälskelse enbart baserat på hans nacke.
Speciellt efter sommaren, då nacken oftast var solbränd och nyklippt.
Jag var troligen lättpåverkad, och jag vet inte hur många gånger jag har blivit besviken när nackens ägare vänder på huvudet.

Som vuxen, och jag använder ordet i dess vidaste bemärkelse, tycker jag fortfarande att ingenting är mysigare än att nosa min pojkvänn i nacken. Människor luktar som godast i nacken, det är en mjukare doft där tror jag.

Jag vet inte varför jag känner såhär, eller om alla människor på jorden tycker likadant, för jag har aldrig diskuterat ämnet, men jag tror att en stor komponent i att jag vet att jag är heterosexuell är killnackar.
Det är helt enkelt någonting jag automatiskt finner attraktivt.

Och det var dagens betraktelse.

Nu ska jag antingen sova eller titta på Kill Bill. Svårt val.

Ack, så mycket det finns att skriva om! Jag har tenta på tisdag, så egentligen finns det ännu mer att läsa om. Lagar och förordningar och etiska regler till exempel.
Det är synd att något så viktigt ska vara så torrt.
Jag blandar med att tvätta, ehuru omväxling förnöjer. Jag känner mig kanske inte sådär superförnöjd men om jag anstränger mig idag kan jag vila med gott samvete i morgon. Jag tvingar mig själv till klockan fem, sedan är det helg.
Frågan är bara om att handla mat hör till veckan eller helgen? Mmm... svårt att veta tycker jag.
Knata till systembolaget lär ju vara helg.

Lite orolig är jag, över min totala brist på tentastress. Det borde finnas en liten gnagande oro i mig, något typ av samvete som skulle tvinga mig att plugga.
Men icke, jag känner minsann att jag har människovärde oavsett om jag klarar mig eller inte.
Synd att jag nått detta trankila stadium när det är viktigt som bara attan att jag klarar tentan. För att få gå ut på praktik om två veckor.
Nåja, den dagen den sorgen som man säger.

Nu ska jag blockera mig själv på facebook så inte blivande klienter kan kolla på hur dålig jag blir på bild.
Tjing!

Walk into the light mr Heckels!
Eller låt bli, det var bara en impuls jag fick.
Den här tiden på dygnet ska jag väl vara glad att jag orkar få några impulser alls förutom impulsen att somna om.
Vilket jag verkligen skulle föredra!

Men alla har vi ju skolor att gå till och kaffekoppar att tömma.
För att inte tala om musik i mp3-format att lyssna på, naglar att måla, bloggar att läsa, spritlager att bygga upp och mycket mycket mer.

Allt vilket jag skulle föredra att göra om cirka 79 minuter.

Men jag ska inte gnälla, igår fick jag sova till halv tolv, inte för att jag ville det. Det var bara det att ingen hade satt något alarm.


Så... att nu ska jag stirra in i väggen i 15 minuter.

Alla vet att hantverkare ljuger.
Eller hur?
Så varför är jag förvånad över att vi inte har något varmvatten? Jag borde vetat bättre än att sminka mig i morse, det kommer bli jobbigt att tvätta bort det i kallvatten.
Men jag var ypperligt naiv och tänkte att om de säger att vattnet ska vara varmt igen till klockan 18 den 14/9 så menar de klockan 18 den 14/9 år tvåtusennio. Inte nästa år.
Okej, nu tycker ni kanske jag överreagerar, det har trots allt bara gått 44 minuter över tiden.
Men de har förihelvete haft 10 attans timmar att fixa vad det nu var som skulle fixas. De har kunnat ha 10 fikapauser under den tiden. Det trodde jag skulle räcka. Men det blir nog snarare 3650 pauser. Men jag är inte bitter.

Tur att jag inte har skola på morgonen i morgon, jag kommer ju inte få dusha normalt utan kommer behöva koka vatten på spisen och fylla badkaret som man gjorde på 1800-talet. Och ja, troligen även innan dess. Om man överhuvudtaget badade innan 1799.
Troligen sa hantverkarna då att de skulle installera badkaret 1800 någon gång på 1500-talet och de dumma satarna trodde att de menade klockan 18.00 och inte 1800.
Jättetur.

Inte konstigt att alla söp, det var inte för att glömma sina problem, det var för att glömma stanken omkring sig.

Jag har varit lite halvsjuk i tre dagar nu. Febrig utan övriga förkylningssymtom.

Det är säkert svininfluensan!
Tur att jag inte jobbar på aftonbladet för då hade jag allt skrivit om mig själv.

Typ, KVINNAN - Jag är kanske sjuk i SVININFLUENSAN, troligen inte, men kanske.
eller
SVININFLUENSAN kan ha fått nya SKRÄMMANDE symptom, det kan vara en DOLD FOLKSJUKDOM
eller
JAG KANSKE ÄR DÖENDE, INGEN VET

Erkänn att jag skulle sälja många tidningar...

Om 15 minuter ska jag gå till skolan, via ica där jag ska köpa ett födelsedagskort.
Jag roar mig med att stirra planlöst på min vägg utan att blinka. Och att leta efter mina värdelösa hörlurar.
Nu är det 11 minuter kvar.
Dags att borsta tänderna.
Hittade hörlurarna på väg mot badrummet.
Jag var på väg, de låg stilla.
8 minuter kvar.
Lyssnar på musik.
Drar upp persiennen. Det är soligt ute. Det ska bli varmt idag.
Funderar på att kleta aldrig så lite smink på mitt trötta ansikte.
Så sjukt värt, nu är mina rödsprängda ögon kantade av eyeliner.
1 minut kvar.

Dags att knata till bussen.

Jag tänker ofta att om jag startar dagen med att göra något effektivt så fortsätter jag av bara farten sedan.

Börjar jag dagen med att moppa golven blir jag ofta lite sugen på att tvätta efteråt.
Går jag till skolan på morgonen läser jag gärna ett kapitel eller två när jag kommer hem.
Handlar jag mat gör jag lätt en gäng matlådor samma dag.

Men det går tydligen inte att mixa och matcha, jag började städa och tänkte att bra då pluggar jag lite medans golven torkar.
Eller så startade jag datorn på ren slentrian och började lyssna på musik istället.
Går jag till skolan på morgonen blir ingen mat gjord, kanske att jag kokar lite pasta eller värmer på en redan infryst matlåda som jag egentligen ska ha till lunch nästa dag.

Om jag däremot slöar på morgonen kan jag slöa ur flera kategorier hela dagen sen.
Surfa passar ihop med både sova, äta godis och skippa gymet.

Är inte det konstigt?

En gång yttrade jag mig kritiskt eller positivt till hårig frukt. Det var ett tydligt ställningstagande minns jag. Kan dock inte erinra mig om jag tyckte att fenomenet var förkastligt eller förtjänade en hyllning.

Jag har nämligen alltid hyst en stor kärlek till kiwis men en enorm avsky gentemot persikor.
I förrgår köpte jag två persikor, mest för att nektarinerna var slut och dessutom på extrapris och jag ville inte se ut som en person som bara köper frukt när det är billigt.
Så jag drog med mig dessa ludna skapelser hem och lade dem i fruktskålen. Trugade M att stjäla en vilket hon måste glömt att göra, för när jag skulle ta mig en frukt i morse låg de båda gula luddbollarna där och stirrade på mig.
Med berått mod tog jag en.
Och den var inte det vidrigaste jag någonsin ätit!

Jag har alltså helt ovetandes börjat tolerera persikor.

Världsomvälvande.

Mitt rum har blivit alla nattfjärilars favorittillflykt.
Eller massgrav. Det är lite beroende på ur vems perspektiv man vill se det...


Moahahahahahahhaha

Eh...

Tre koppar kaffe senare...
All pigghet främjar inte kreativitet.
Ibland blir man bara lite svagare och darrig och trött.

Jag har på tre dagar lyckats skapa en extremt förälskad attityd till La Roux musik, vilket är lite synd nästan. Eller bortslösat. Så sjukt bra nydumpadsånger när jag är så galet kär och kommer vara det länge vad det verkar.
Men jag flyter runt på melodierna var jag än går. Måste dock säga att jag inte fattar musikvideosarna alls.

Skolan började idag, rivstart klockan 0815 till 1500. Jag bah, fan vad tidig vi slutade! Fett! Läste till och med ett kapitel i kurslitteraturen utan att det kändes jobbigt.
Alltså lite av min genuina positiva attityd och allmänna präktighet kommer möjligen från ovanstående koppar kaffe.

Nu ska jag äta pizza och dricka coca-cola. Det gäller att passa på när pojkvännen inte ser... Eller ja, så jag slipper dela med mig.
:D

Oh noo evil caffein deactevated over my smiley inhibition centers. Darn.