Attans svärmorskanelbulle!

Loggar in på bloggen bara för att se om den är kvar.
Råkar trycka på "ta bort bloggen"-knappen istället för knappen där man skriver inlägg. Hint från universum eller bara mina adrenalindarriga fingrar som slinter?

Lyssnar på Lily Allen och är förbannad nämligen, det är därför adrenalinet har rusat runt i min kropp den senaste halvtimmen. Ska det verkligen hålla i sig så länge? Undrar min affektutbildade hjärna. Om man är arg så ska det ju gå över. Men nej, just det, man ska även ha ett utlopp av ilskan, ett vettigt sådant. Och att skriva som status att jag är arg, på facebook är kanske inte helt tillräckligt.

Och eftersom ingen är hemma så kan jag inte prata av mig. Den som eventuellt skulle vara hemma är nog förresten ännu argare än jag. Han kommer agera fascist på inspelningen idag.
Jag bara önskar att jag hade någon att plåga!

Orsak:
Lägenhetsbyte, krångel, borttappade ansökningar (och nej, det var inte vi som tappade bort dem), utskällningar för att ansökningarna tappats bort, (inte från oss)
MED MERA!

Har lust att skriva en miljon olika svordomar, men misstänker att det inte är så litterärt givande. Man skriver ju ofta saker man ångrar när man är arg. Det borde jag ju lärt mig vid det här laget.
Så jag formulerar inga arga klagomålsbrev till hyresföreningen. Jag nämner den inte ens vid namn. Oh så VUXET av mig.

Jag skriver ett ilsket blogginlägg om ingenting som ingen kommer läsa istället.
Har jag tur så hjälper det.


-------*-------

Efter samtal med en riktig vuxen (dvs pappa) googlar jag nu på konsumentverkets åsikter om bostadsbyte, hyresnämnden och andra trevliga instanser.

Tröttheten

Första skoldagen förflöt utan större incidenter, jag spillde till exempel inte kaffe på mig själv. Fina grejer. Nåväl, var trött som ett litet as efter att ha lyssnat på exakt hur krävande denna kursen kommer bli. Kul. Eller jo, den blir nog faktiskt ganska rolig. Men jobbig. Slängde mig i alla fall i badet och låg där och försökte slappna av när jag plöstligt hör Sonnys sms-signal och inser att han är hemma. Nu 4 timmar senare, tömde jag ut vattnet ur badkaret.
Är helt enkelt inte helt 100 idag.

Har i alla fall köpt ädelstenar, till blivande vigselring, nej jag ska inte gifta mig, eller jo, men inte snart. Ville bara se till att jag har en fin ring när det väl händer.

Nu ska jag gå och tömma min hjärna på tankar, och fylla min kudde med dregel.
Alltså: sömn.

Vardagstrauman

Sonny spelar Donkey Kong 3 (i väntan på DDK-Country) jag, sitter och vilar min hjärna efter ett härligt panikanfall, inte som i panikattack, tack och lov. Men ändå, jag har extremt lätt för att stressa upp mig över att de ringer från jobbet och jag inte kan ringa tillbaks och säga att nej, jag har tagit ledigt. Varför? Jo, en hel del nummer försvann spårlöst när jag bytte telefon. Inte så jättekul. Och självklart finns inte det nummer till mina kollegor som man faktiskt kan nå ute på internet. Fick ringa hem till en kollega, vars man svarade och sedan gav mig numret till hennes mobil.
Superstabilt.
På tal om det ska vi nu gå och handla och sedan dricka ett glas vin. Och äta mat också.
Jag känner mig lite slut som människa faktiskt.


Det kallar jag public service

Jag mailade Mammas nya kille och skrev att jag blev lycklig av att de skulle börja igen. Och de svarade!!! Wohoo! Nu är jag ju typ ännu gladare.
Ja, jag vet, jag är extremt lättflirtad. Men det borde ju alla redan veta. Jag blir lycklig av en kopp kaffe ju.

Ett ljus i mörkret

Mitt i min überfunk kom jag på!!!
MAMMAS NYA KILLE BÖRJAR OM 4 TIMMAR!!!!!! Hell to the YESSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS

regnblues

Regn ute, regn i min bakgrund i gmail, total eclipse of the heart (Glee cast) i winamp. Japp, man kan bli självskadebeteendebenägen för mindre. Själv är jag mest hungrig. Gick upp tidigt idag. (kl 10) det var så sjukt svårt att ta mig upp från mina mysiga täcken. Enda motivationen var att the Doctors börjar kl 10 och sen är det inga andra bra mittpådagenprogram på flera timmar. Om man inte gillar Smalville, och det gör jag verkligen inte. Han som spelar stålmannen (oldschool) har alldeles för äppelröda kinder. Där drar jag gränsen.
I alla fall, eftersom jag drömde att jag bokade läkartid så tog jag tag i det och gjorde det. Det gick ju självklart sådär smidigt, snabbt och enkelt som något man skjutit upp i tre dagar och fasat inför kan göra. De ifrågasatte inte ens att jag skulle ha en tid! Så om hundra år är det jag som ska till öron-näsa-hals och sitta och vicka på huvudet på lektionstid för att få höra att det nog inte är kristaller i öronen men det går nog över ska du se lilla vän.
Fast, när läkare får höra att jag pluggar till psykolog brukar de lysa upp lite grann. Jag antar att de tänker att jag fattar något om hur det är att vara läkare.
Det gör jag alltså inte. Eller ja, jag fattar att det är jobbigt att fråga folk om deras alkoholvanor men där slutar ju likheterna.

Jahapp vad är annars nytt med mig? Förutom min bättre beg. iphone. Har precis lärt mig göra det viktigaste, alltså konvertera mp3 till ringsignaler. Och hur man skriver sms, vem visste att det gick att krångla till så mycket? Inte jag.

Har inte fått csn än, eller lön. Lönen kommer på fredag, av någon löjlig anledning får jag lön den 27e, något som är kul om man även får csn, då får man som en extraboost när räkningarna är betalda. Nu sitter jag mest och tänker på alla saker jag ska köpa i löningsfredagsträngseln. Då får jag inte så stor lust att köpa något alls. Men en ny höstjacka ska jag nog lyckas hitta ändå.

Det här är för övrigt en mysig tid på året, sommaren är bara nästan slut, jag längtar tills alla tvserier startar igen, planerar inköp av kurslitteratur. Den jag redan köpt ligger och tittar skulbeläggande på mig. Dricka kaffe och titta ut på regnet. Skolan börjar snart. Ska bli kul att se hur solbrända alla utom jag är.
Mest längtar jag efter rasterna.
Alla sa alltid att deras favoritämne i skolan var rast, det var lite spexigt sådär. Men jag hatade rasterna efter mellanstadiet. I gymnasiet var att skolka roligare än att ha rast, men nu kan jag säga att jag verkligen njuter av att ha rast. Dricka kaffe och skvallra helt enkelt. Kan livet bli bättre? Fast, terapi är ändå roligaste ämnet. Och handledning. Även läskigast. Och med bäst fika.

Jag har åstadkommit noll denna sommar, jag är rätt nöjd med det.

Cause you don't think about, anything I think about, You know what I mean

Mitt bloggundvikandebeteende har uppenbarligen nått nya höjder, jag har nämligen fattat att om jag läser bloggar får jag dåligt samvete och bloggar själv. (Vilket väl är något positivt?) Så jag har totalt börjat undvika de bloggar jag läser vilket resulterar i skitmycket att läsa när jag väl gör det. Och ärligt talat, orka?
Nåja, nu sitter jag ju här, före frukost (väcktes vid typ åtta av att det antagligen var en skata på balkongen, sedan av att sambon skulle gå upp och iväg, snoozade sedan mellan 10 och 11, har mest stirrat i en halvtimme), med spotify i högsta hugg, odushad och allmänt seg.
Men knapprar på tangenter gör jag!
Och lyssnar på riktigt gamla, goda, goo goo dolls-låtar, som I wanna destroy you, You know what I mean, James Dean och Up Yours. Riktiga klassiker som jag hittills inte träffat någon annan som någonsin hört dem. Det får mig att minnas mina nördiga tonår.
Jag är, och har alltid varit, en äkta nörd i avseendet att allt jag gillar måste jag nörda in mig på. Typ, men inte begränsat till, musik jag gillar, datorspel jag spelar, datorer i största allmänhet, film (men nej, jag tar det inte till en lika seriös nivå just med film, jag bara ser om dem tiotusen gånger), böcker, psykologi, ja, allt sånt där jag gillar.
Hur uttrycker då denna nördighet sig? Jo, dels genom tvång att lyssna, läsa, spela titta-om. Miljoner miljoner gånger tills jag kan allt utantill. Och sedan citera hela skiten med kompisar, i mitt eget huvud, på internet, med mera.
Nåja, jag var värre förr. Nu är jag faktiskt otroligt mycket mer relaxed, kan till exempel tillåta mig att gilla bara en låt som någon grupp har gjort. Förut skulle jag då tvinga mig själv att lyssna på och gilla precis alla låtar. Det är lite för, ja lite för mycket helt enkelt. Det blev lite för jobbigt.

Inte ens bloggandet tar jag på så stort allvar nuförtiden, vad har hänt?!
Nu dissar jag denhär lilla sidan för ett bad, en tripp till ica och sedan Stockholm och Sjätte Tunnan. Aka ett besök i verkliga världen.

Århundradets scam

Visste ni att kinasnacks inte innehåller ris?! Hallå, vad är poängen med att döpa det till kina-nånting om det är vetepuffar? Alla vet ju att Kina typ består av ris. Därför borde kinasnacks bestå av ris. Logiskt.

Oj

oj! ojojojojoj! Jo!
Kolla, jag bloggar. Helt otroligt. Eh, inte för att jag har något att blogga OM. jag bara jobbar, jobbar, jobbar och när jag är ledig ringer jobbet och väcker mig för att fråga om jag kan jobba. Börjar bli orolig för att CSN ska sno tillbaks sina (mina?) pengar för att jag tjänar för mycket. Då kommer jag bli sur, ledsen och förbannad. Mest på jobbet. För jag vill faktiskt inte leva för att jobba. Men det är tydligen så det ska vara.
Idag har jag iaf sovit, druckit kaffe och slagit på stort med att spela donkey kong country och mysa med min sambo. Nu har han åkt till kontoret och jag ska strax iväg och träffa människor. Alltså inte jobba. Wow. Ska däremot jobba i morgon, och tre dagar framåt, vilket betyder noll sömn, hundra stress. Kul! Men om typ tre veckor ska jag vara liiite ledig innan skolan börjar. Sen börjar skolan, tror att jag saknar den. Jag saknar i alla fall sovmorgnarna, kaffe på Fågelsången och att chilla i solen utanför institutionen. Alltså saknar jag typ, termin 1-5. Nu blir det ingen mer sovmorgon, fågelsången eller chill. JAG SKA BÖRJA TERMIN 8!
Tydligen mardrömsterminen. Bra att jag är så förberedd och har köpt och läst all kurslitteratur redan. NOT.

Åh, nu måste jag snart gå. Men shit vad jag har saknat att blogga då, vad kul det var att jag gjorde det nu.

Lite vemodigt att sommaren snart har gått och jag gjort noll saker förutom slita häcken av mig för att vara lika pank (snarare mer pank) som vanligt. Eller ja, surt helt enkelt.

Nu ska jag läsa lite bloggar också. Det har jag saknat också.

Allt är relativt

Apropå att skolan börjar snart, om 16 timmar närmare bestämt, tänkte jag blogga lite om intelligens.
Sveriges mest lästa bloggar, blondinbella, kissie och kenza, får mig att känna mig galet intelligent, smart, med en förmåga att sålla mellan ämnen och icke ordblind. Dem bloggarna undviker jag.
Vissa bloggar får mig att känna mig normalintelligent, dvs. typ lika smart som skrivaren, dem bloggarna läser jag ofta.
Andra bloggar får mig att känna mig extremt oinsatt. Jag nämner inga namn men hans bloggcomeback var grymt efterlängtad. Och ger mig dåligt samvete för att jag inte har något smartare att säga i kommentatorfältet än "eller hur! sjukt sant!"
Men det är likadant med musik. Viss musik gör mig blå i ansiktet av kvävningskänslor och röd av skam för att den är så dålig, viss musik blir jag grön av avund för att jag inte skrivit den.
Det är störande, jag antar att jag vill konsumera kultur som inte förolämpar min intelligens men inte heller utmanar den allt för mycket.
Kan det vara så att människor och musik lyder under samma principer?

När det gäller mat däremot har jag ingen intelligensdiskriminering! Jag äter både korkad och smart mat, vill jag påpeka. Men jag lagar bara mellansmart mat...

Contemporary music

Sista både dagen i augusti, sommaren och sommarlovet. Självklart en måndag.
Men det är inte så viktigt eller intressant, däremot har jag börjat lyssna på modern musik, det är Pang Pregos fel.

Såhär började det.
Jag och K bestämde oss för att efter Arvikafestivalen följa med till Karlstad på efterfest. I bilen spelades Kompisar från förr i P3 och jag hann inte höra hela. Och det lät så kul när de listade böcker jag inte skulle behöva släpa med mig ut i hängmattan.
Så jag letade upp vad programmet var för något och sen var jag fast. Kompisar från förr är egentligen Pang Prego, eller samma personer gör programmet. Nåväl, jag var hooked on a feeling helt enkelt. Beroende av programledarnas invertes mobbing.
Jag började med att lyssna på alla gamla program som fanns tillgängliga. Nu lyssnar jag således live när programmen körs. Jag har upptäckt P3.

P3 spelar modern musik, sjukt illa. Det mesta är såklart skräp, som "shorty fire burnin' on the dancefloor" vad är det?! Det är inte ok.
Det enda problemet är ju hur hits skapas, ju oftare man hör en låt desto mer tål man den. Och när jag är ute i svängen blir jag alltid lycklig av att höra låtar jag överhuvudtaget känner igen och dansar således som en galning till de troligen osvängigaste bitarna på norra halvklotet.
Ett annat problem är att jag är musikaliskt begåvad och lär mig låttexter och melodier extremt fort, troligen en tröst för att jag inte kan läsa noter eller vågar sjunga inför folk.
Om jag då inte lyssnar på mina egna absoluta favoritlåtar innebär den talangen att jag har hela skallen full av "just get right up when love knocks you down" "om det e ok med dig så e det ok med mig" "en helt ny väääärld" och "Couldn't resist if I wanted to".
Inte så rumsrent!

Jag är självklart den första att erkänna att jag inte besitter en totalt unik talang, det är kanske mer så att de som skriver låttexter som slår idag, igår och imorgon inte besitter särskilt mycket talang alls. Men det är självklart bara min egen åsikt.

Problemet är att jag kommer börja digga den typen av musik om jag lyssnar på den. Och då kanske min hjärna börja skrumpna.

För skillnaden mellan att få rysningar från tårna till ögonbrynen första gången man hör en sång och att vänja sig vid den är ändå markant.

Men vem vet om jag kanske kan ha både och? Huvudsaken är väl ändå att jag exponerar mig för sådant jag kan skutta till?! Oavsett om det är Louis Armstrong, Ja Rule (hemska tanke) eller Lily Allen så är det viktiga att jag gillart. Inte att jag står emot marknadsföringens simplaste knep.
Eller hur?! ELLER HUR?!

Den kosmiska balansen

Internet har varit nere så länge att jag trodde att det aldrig skulle börja funka igen. Men nu har det slutat regna och jag är beviserligen online igen.

Jag väntar och längtar efter mitt csnbidrag, jag vill köpa saker! Typ, träningskort, kläder, mat! Möjligen nagellack och någon dum tidning som berättar vilken färg på nagellack jag borde köpa.

Mat och tidning kan nog arrangeras, speciellt som jag ska gå till ica med M om en bitteliten stund.

Undrar vad jag vill äta.

Troligen pasta. Eller färdigmat.
Eller potatis.
Jag vill inte LAGA mat i alla fall, så mycket vet jag.. Jag har redan tvättat idag och det räknas som hushållssyssla. Och jag tror att det inte är bra för.. den kosmiska balansen... att utföra för mycket sysslor just på onsdagar. Ja, det är vad jag tror.
Jag menar, internet var troligen ur funktion just för att jag tvättade!
DNS-servern bara "Nej men du ser väl att hon vill tvätta, inte twittra, du behöver inte funka alls, hon är ingen modern människa!"
Tror jag.

Men det är som sagt, bara en teori...

....

Tisdagkväll är tydligen partykväll i Flogsta, fast det kanske kan vara för att det är löning idag.
Själv har jag knypplat ut mina ingnodda pengar på leksaker. Dock inte till mig själv. Tyvärr.
Det var inte lika mycket folk på stan som jag trodde att det skulle vara, tydligen hängde ju alla utanför ica där jag bor istället.

Jag hade hicka i 20 minuter idag, annars har det väl inte hänt något särskillt.

Någon gömmer sig i mina födelsedagslakan


Bjuder på en stämningsbild också, bara för att det är måndag.

and everything after...

Det ligger en stor rosa-beige klump i min säng. Den brölar och är besviken över att jag vägrar sova middag. Nu gick jag ju upp vid elva så det är inte direkt mitt på dagen för mig, det är därför jag vägrar.
Därmed inte sagt att jag vägrar dricka eftermiddagskaffe.
Råkade äta upp alla kakor innan kaffet, men ändå, kaffe är kaffe.

Jag har kollat upp mitt schema för september och det verkar ganska lagom faktiskt, speciellt som kurslitteraturen är på ynka 300 sidor, lyx. Funderar starkt på att gå ut på balkongen och posa med boken i knät och eventuellt en mysig filt.

Det är höst och jag har börjat gå in mina underbara bästa finaste stövlar. Jag har en kaffekopp, en wraparoundtröja och som sagt, en pojkvän på energisparmode i sängen. Nämde jag att jag även har en klädsam solbränna och sol*hrm*blekt hår? Och det är tur när jag ska på släktträff i helgen, i Skåne. Då måste man ju se utvilad, tillfreds och stylad ut. Allefall i min släkt.
Dessutom är det sjukt bra att jag ska träffa min släkt, för då har jag något att prata om i höstens första terapitimme. Istället för att prata om vad som hänt i sommar kan jag prata om det som komma skall. Inget är bättre än förväntansångest.
Ärligt talat är jag lite nervös, jag har mått väldigt bra i sommar (troligen en efterkonstruktion i och med att jag jobbat på ett jobb jag hatat, men självbedrägeri är billigaste sortens bedrägeri) men är såklart rädd att min inre balans ska rubbas nu när jag måste fejsa den så kallade verkligheten.

Inte nog med det, i oktober ska jag själv agera psykolog i tre månader. Och SEN efter det ska jag verkligen agera psykolog, typ, resten av utbildningen och sen skriva exjobb och SEN efter DET ska jag vara psykolog RESTEN AV LIVET. Om jag inte blir arbetslös. Och efter det är det dags att skaffa barn, hus, körkort, ökenråttor, hundar, rabatter, silverfiskfällor och lattemammakompisar.
Jag är inte alls livrädd oooh nej.. Det går liksom bara lite lite för snabbt. Jag är ju bara 23!

En liten stund till ska jag dock lalla i skolan. Några jullov till, några tentor till. Och det kommer ju alltid finnas kaffe.

Problemet med att veta vad man vill göra i livet är ju att man då måste göra det också, och att vilken ålder man än skjuter upp saker till så kommer den åldern allt närmare. Hela hela tiden. Jag är inte rädd för att bli äldre, alltså få rynkor, jag är mest bara rädd för att livet ska gå för snabbt förbi mig.

Sen finns det ju alltid genvägar som förenklar livet, som balkonglådor, kejsarsnitt, cyklar och hyreslägenheter.

Men det hinner ju alltid ifatt en ändå, på något sjukt vänster.

Marknadsföringsknep vs. The good old days

Idag tänkte jag slå ett slag för nyttan av självklarheter, via skönhetsprodukter.
För inte så länge sedan hittade jag någonting helt fantastiskt.
En deodorant som hjälper mot... (trumvirvel) Svett!

Inte mot hår under armarna, inte för silkeslen hud, inte för smetig parfymdoft, inte för världsfred.
Uppenbarligen har kosmetika/hud/hårprodukterskaparna helt enkelt börjat tycka att den uppenbara funktionen av produkten är för tråkig för att fokusera på.


Det är för all del inget nytt, axe har ju till exempel alltid marknadsförts som raggningsknep. Vilket ju inte bara är extremt löjligt men också helt absurt eftersom ingen tjej jag vet tycker att det luktar gott.
En annan uppenbar tristess för produktskapare är tydligen shampoo och balsam. Det ska volumisera, anti-frizza, bevara färg/lockar/rakhet i håret. Och självklart ta bort mjäll och gråa hårstrån.
Nu har jag hittat ett som, hör och häpna, säger sig göra håret rent! Jag bara Oh My God! Vilken inovation (det är deras slogan för den, en inovation for normal hair!) Men lite skumt är det när det marknadsförs för vad alla vet att produkten ursprungligen togs fram för.

Jag menar, när tandkräm var nytt lär ju reklamen varit nånting i stil med "Colgate, krämen som faktiskt rengör tänderna bättre än en pinne med lite salt på!" Nu ska det blekas och dödas bakterier under, mellan och i tänderna. Helst ska den skydda mot ilningar, sura uppstötningar och ha en uppiggande effekt.

Visst, jag förstår att marknaden är enorm och utbudet oändligt, och att man måste utmärka sig och sin produkt när alla dessutom är likadana. Jag bara tycker att det börjar bli löjligt. Speciellt när produkten slutar funka för det självklara och bara ger det extra, onödiga.

Jag menar, jag kanske borstade tänderna för att de ska bli rena, tvättar håret för att det ska bli rent och har deo för att slippa lökringar? Jag tycker att det räcker.

Fredagsutbrott

För att sammanfatta mitt tidigare psykbryt på twitter.
Jag kan inte html och fattade dessutom att det inte kanske var det listigaste och mest funktionella att försöka pastea (bra ord?) koden i stilmallen och inte i kodmallen.
Sen gick det lite bättre..

Dagen var bra. Vaknade av ett sms klockan 10 av att min syster sa typ, "snart är jag i Uppsala". Så jag speedade lite långsamt sådär för att möta henne. Sen hade vi en trevlig dag/kväll men lagom mycket te och kaffe och vitvin.

Sen hon åkte har jag haft lite halvtråkigt sådär, förutom när jag passade på att vara tekniskt efterbliven.
Sen skrev jag lite, det var länge sedan.

Nu känner jag mig lite lätt melankolisk men ändå glad för att livet är ganska trevligt och jag har bra musik (Vanessa Carlton - Home). Men det är mörkt ute.
Funderar på vilken av mina böcker jag ska läsa om nu.
För glöm att jag börjar läsa Etik & Juridik för psykologer innan skolan börjar, bara glöm det!

Nu ska jag kanske sova.

....

GUVD JAG ÄR SÅÅÅ 2009 nu!

blä


follow telepatetisk at http://twitter.com

Tekniken & jag

Döödödödöödödödödöödödö!
Skaffade twitter för att bli lite mer a jour med världen när jag typ, inte är vid datorn. Eller ja, snarare att världen skulle bli mer a jour med mig.
Men icke sa nicke att jag kan lägga in det här på blogg.se. Oooneeej varför skulle det funka!?


Tidigare inlägg