telepatetisk

Okej gott folk, ärligt talat. Det är dags för en förändring. Inga fler bitterheter, tråkiga saker händer bara tråkiga människor, riiight?
Hädanefter kommer denna blogg handla om mode. Och andra livsviktiga roliga saker. Som fest, nagellack och mina relationer. Och saker, alltså, prylar, haha.
Sedan jag började i terapi har jag insett att jag inte borde bli psykolog, jag borde bli kändis, livscoach och författare av populärvetenskaplig litteratur. Jag beundrar verkligen Mia Törnblom. Så jag ska bli som henne, ja utan drogerna förstås, HAHA.
Kvällens halloweenoutfit blir grå mus, fast inte den som sitter stilla i ett hörn och säger pip, haha. Nej, jag börjar med Frosty Wine, rött nagellack, fortsätter med grå sammetskjol (velvet is BACK girl!) och grå urringad topp. Sedan ska jag platta håret och ha musöron. Jag lovar att lägga upp en bild så fort jag är färdig, så om tre timmar ungefär. HIHI.

Vad ska ni klä ut er till, hihi, spännande!


Ja, okej då, inte ens jag orkade med detdär, men det är ju Halloween och det är då man måste göra sitt bästa för att skrämma skiten ur sina medmänniskor.

Jag fånglor på Ugly Betty, det är tråkigt. Men jag behöver all uppmuntran (och choklad) jag kan få tag på.
Såhär tog jag mig hem från skolan idag.
I snöäckel. Två, TVÅ, bussar åkte ifrån mig, jag fick ta crapbussen som inte åker ända hem. Jag har typ aldrig haft så blöta strumpor, sedan igår i allafall.
Nu måste jag bada för att orka gå på halloweenfest.

Det är definitivt mental söndag idag. Förra kursen är slut, jag ska träna, fika och ha mentorsmöte idag. Imorgon börjar en ny mardrömskurs (som säkert blir asrolig men krävande) och jag kommer inte få sova på en månad. Dessutom är det vinter.

Veckans händelser

Jag har haft blödande tandkött sedan i söndags, på grund av biopopcorn. Aldrig mer. Filmen var stört bra. Eagle Eye, en högbudgetfilm som jag inte sett reklam för någon stans. Den kördes i en salong med 4 rader. Typ 30 platser. HELT SJUKT. Istället får skitfilmer som "Gullan och småhamstrarna" "Ogenomtänkt dialog och mycket blod" och "Remake på TVspel nummer 715" onödigt mycket plats. Oj, jag glömde "Ironisk lek med stereotyper 11" som fått så mycket beröm. Blä. Jag blir ilsk på konsumtionssamhället, det är vad mitt blödande tandkött påminner mig om.

Jag har nått insikt i terapin, och i skolan. I förrgår lärde vi oss att KBT(Kognitiv Beteende Terapi) mest verkar vara bullshit när allt kommer till kritan. (Det var vad jag lärde mig i allafall!) Och att många föreläsare är galet partiska och när sina teorier som vore de spädbarn. Jag har också insett att det kanske inte är mitt liv som måste förändras, utan min inställning till det.

Jag har varit på PDT-kväll (PsykoDynamisk Terapi) och känt gemenskap och lättnad. Det verkar som att PDT-psykologer trots allt får jobb efter skolan. (Positivt i och med att fem års studieskulder kanske inte är så jävla lätt att betala tillbaks på en ica-kassörskas lön)

Jag har plockat fram dunjackan. Jag insåg igår att det är iskallt, vare sig jag accepterar att det börjar bli vinter eller ej. Bäst att anpassa sig tänkte jag och upplevde återigen den fantastiska känslan av att vara iklädd ett duntäcke med många fickor.

Jag har även insett att världen inte räcker till, eller var det 007 som upptäckte detta?

Veckans "nyheter"
Blondinbella är dyslektisk
Det blir vinter minst en gång per år
TV är lika mycket skräp som alltid
Man får hål i tänderna av godis

Det var väl ungefär allt...

Alltid lika härligt att vakna med blödande tandkött.

Saker alla hatar men ändå gör

1. Bära matkassar. Det går inte att gilla att bära två tunga plastkassar som skär in i händerna och dunsar med vassaste mjölkpaketskanten mot ditt smalben. Alla gör det. Även om du tar bilen eller cykeln eller pojk/flickvännen till affären och låter den göra grovjobbet måste du ändå släpa kassarna från bilen/cykeln/partnern upp för trapporna in i hemmet. Tar man bilen sabbar man dessutom naturen, och att alltid tvinga sin kille/tjej att bära kan skapa slitningar i relationen på grund av orättvisa. Cykeln kan gå sönder under alla astunga kassar. Alltså hatar vi att bära matkassar.
2. Gå ut. Jag menar inte ut i naturen, jag menar gå ut i dess fullaste benämning. Visst det är askul om man är lagom full. Men det blir man aldrig, det är alltid såhär: förfest hos någon, alla blir fulla utan att märka det, de som är nyktra går hem och lägger sig när alla andra drar ut. Två personer börjar bråka, med varandra eller utomstående, när "resten av gänget" ska mötas upp. Tre kommer inte in, en börjar flodgrina och alla som tyckte de klarade sig någotsånär vaknar men världens baksmälla dagen efter. Ingen får ligga om de inte redan är ihop, och ofta inte då heller. Musiken är by definition för hög, för låg eller för dålig. Ölen är för dyr eller så är shotsen för billiga. Alla som mot alla odds lyckas få ragg kommer ångra sig i morgon. Därför hatar vi utgång.
3. Tjuvlyssna på andra. Visst, det är kanske lite spännande att ta del av någon annans högst privata konversation, men oftast blir man lätt illamående och allmänt hatisk. Insikten att folk i allmänhet är 13 gånger dummare än du kunnat föreställa sig knackar dig på pannan. Och alla gör det, för ibland dör mp3n ibland är boken utläst och man måste ändå ge sig ut i en värld fylld av fjortisars killproblem, emos musiksmak och gamla tanters tjatter om att när de var unga... Därför hatar vi att tjuvlyssna.
4. Kolla på dokusåpor. Se övre punkten med insikt om att folk är puckon, men eftersom man känner sig lite mer delaktig i valet att glo på skräpTV får vi även något dåligt samvete. Att undvika att titta på dokusåpor är omöjligt för alla som har en TV, eftersom 75% av alla program är "reality TV". Dessutom finns det en allmän uppfattning att senaste trend-DSen är ett ok samtalsämne på lunchen, som inte kan störa någon. Man är hopplöst ute ur konversationen och gemenskapen om man inte sett något, så många glor bara för att ha en åsikt om skiten. Alltså hatar vi/borde vi hata dokusåpor. 

Saker Mimmi gillar. (För att inte totalt negga ur, fast alla verkar ju gilla det...)

1. Köpa smör. Riktigt smör, som man bakar med. Det ger mig en känsla av att skicka ut signaler till världen om att jag är "en sådan som bakar", samma känsla när jag köper grovt mjöl. Nu är jag visserligen bakbesatt så det stämmer ju, vilket gör överlägsenheten ännu större. Dessutom vet jag att jag med gott samvete kan mosa i mig bullar med samma kalorihalt som chips och ändå vara duktig, eftersom jag bakat det själv. 
2. Lösa korsord. Exakt samma anledning som att köpa smör, fast mer i smyg såklart. Jag får känna mig smart. 
3. Blogga. Det kanske ni redan hade listat ut, men när jag började blogga gick jag från att prata med mig själv till att tänka i blogginläggsmeningar. Det är skönt, allting blir så enkelt och strukturerat mitt i all bitterhet då.

Vintertid. Jag vaknar med ett studs och är aspigg klockan åtta. För min kropp är van vid att mögla upp någon gång vid niosnåret. (och för att jag inte är bakis...) Plötsligt är jag ett under av energi och dygd. Som att livet är fullt av möjligheter, som att... som att jag kommer hinna lösa söndagskrysset. Att glo ut genom fönstret kväser dock all känsla av att vilja uträtta något, och den kalla luften ifrån detsamma intalar mig att gå tillbaks till sängen, men en kopp kaffe kanske.
För varför i helvete ska man vara vaken när solen inte är det?

Jag imdb:ade precis Olivia Wilde, thirteen i House. HON ÄR 24.
Två år äldre än mig. ALLA som är kända är det redan. Skit.
Inte för att jag strävar efter att bli kändis, men det är fan surt att alla superkända människor är yngre än mig eller min storasyster. Bittert.

Jo, jag vet att jag har illusions of grandeur, men ändå. Personligen tycker jag att hela Sverige borde läsa min blogg, och fylls av en ondskefull tävlingslusta när jag bloggar. Resultatet blir kanske lite krystat ibland, men oftast är det som när jag bakar.
Jag kan ju inte ens acceptera att göra vanliga muffins, utan införskaffade en muffinsform som gör muffinsarna till små rosor. Snacka självupptagen.
Nu sitter jag här, i det bedrövliga morgonljuset (som så att säga lyser med sin frånvaro... haha dåliga ordvitsar äger) himlen är episkt ljusgrå vilket matchar de svarta trädgrenarna, och har lätt ågren.
Det är fredag idag, om två timmar ska jag åka hem till M i klassen och grupparbeta, sedan har jag skola från 15-17. Imorgon, klockan 1151 anländer min kra Mor och våran absoluta favoritfamiljevän Ö. Det ska bli jättekul. Men jag har lätt prestationsångest. Jag har bakat en pumpapaj som jag inte vet om den är god ens, dum idé! Jag behöver städa för att lugna mina nerver men M sover och jag vill faktiskt inte väcka henne. Hon går vanligtvis upp klockan 5 på morgonen, då borde hon få sova till 11 idag. Men ändå. Och i kväll ska HS komma och jag ska mata honom med chips och vi ska klappa på varandra och försöka glömma vårat traumatiska tjafs vi hade igårkväll. Det är iofs redan glömt, men vi måste ändå kramas lite extra har jag bestämt. Bråka på telefon suger. Jag hinner iaf inte städa i kväll.
Sen  vet jag faktiskt inte vad vi ska göra i morgon.
Jag är bättre på att förhålla mig till en person i taget. Får jag gäster som är plural trycker jag mest i dem massa mat. Och kan man bjuda sin mamma på vin till lunch? Hade det varit min pappa hade jag gjort det... SVÅRT!
Nu börjar min fot somna så att det gör ont. Jag ska nog duscha eller nåt. (titta! rättstavat! sch!!!!)

Eftersom ni, kära läsare, är mina favoritläsare tänkte jag ge er alla en hemtrevlig inblick i mitt trötta liv.
Morgon, vaknar i kolmörkret av en ondskefullt pipande väckarklocka. Stilla undrar jag vad i herrans frid det är som låter. Eftersom ljudet försvinner inser jag att HS skjutit upp som ett skott (nja, snarare asat sig till sängens fotända) och stängt av det onda ljudet. Klockan är 06.40
HS klär sig och försvinner från en varm säng som jag väljer att stanna kvar och sova i tills jag vid 9.00 vaknar av the Knifes Na Na Na, som är min mobils väckarklocka. Jag går upp, lite segt, går på toa, glömmer att ta mitt minipiller, hämtar en bok och pallar upp kuddarna (alla 2) i Hss säng och läser till klockan 9.50, då jag börjar inse att jag tänkt vara i Uppsala vid tio för att få en start på dagen överhuvud taget.
Dricker proviva (inte blåbärssmak!) och klär på mig, börjar mögla mig ner mot tåget. Inser att världen lurpassat på mig idag och plötsligt hoppat fram i sitt bästa oktoberhumör och börjat skicka solstrålar. Himlen är höstblå, de få löv som är kvar är charmigt röda och solen, ja den akompanjeras av en smakfull vind och lätt, torr kyla. (Nu låter det helt plötsligt som att jag reccenserar ett vitvin)
Jag åker tåg, hela tiden stör jag mig på att alla människor pratar så mycket, de borde vara tysta så jag hör vad HS säger på andra sidan telefonluren.
På vägen från tåget går jag bakom en, uppenbarligen, äldre kvinna som trots brunrutig kavaj och dåligt sittande odefinierbara byxor går som en liten flicka i högklackat. Ena armen bär en röd handväska, den andra svänger hon med vid varje steg. Hon tittar lite uppåt och när jag på impuls följer efter henne genom Svavagallerian ser jag att hon har ett slags hänfört uttryck i sitt lilla asiatiska ansikte. Det har hon säkert tränat på i smyg. Jag tror det i allafall.
Jag går genom så många gallerior jag kan, inte för att jag egentligen vill, det är härligt väder ute, utan snarare för att se hur det är att vara konsument. Alla köper så mycket skräp.
Sedan går jag till Claes Ohlsson. De har inga spik där. Jag går igenom hela affären, hittar en hel vägg med skruvar, men inte en enda spikdjävel. Jag vägrar fråga personalen. I ren desperation börjar jag kolla efter extrapriser och hittar självklart ett set med 108 olika tavelupphängningsgrejer. Vilket var det jag tänkte ha spiken till ändå.
Jag lyssnar på mp3 i mobilen och förundras över att jag gillar alla låtar som kommer vid shuffle. Inte så konstigt kanske, det var ju jag som la in dem, alla borde vara mina favoritlåtar. Borde ja, men ingen vet bättre än jag att man inte alltid vill höra sin favoritmusik. Som att äta jordgubbar till varje mål, till slut blir man galet kissnödig.
Självklart missar jag precis bussen på väg från biblioteket (2 trötta nobelpristagare blev det, min nya pretention är att plöja igenom varenda djävel).
Åker hem, kommer hem, pratar hela tiden med HS som är på jobbet.
Sedan sätter jag upp tavlor. Med spik. Det är förbjudet i studentlägenheter. HA! I broke the law and the law will eventually win, men in the meantime njuter jag av konst som en tavla jag gjorde 1992 som är helt blå.
Den hänger snett. Ingen ska komma och anklaga mig för att vara övernitisk!
Jag har gått över mina finanser i huvudet och kommit fram till att inte heller denna månad känns idealisk för att anmäla TV-innehav för en TV vi inte ens kopplat in. Jag prioriterade min livsförsäkring...Grattis Trygg Hansa!
Det är galet mycket vad man kan hinna med på en förmiddag!

(Jag vill poängtera att jag kom ihåg att ta minipillret! Oroa sig inte HS.)

Hej! Jag ber inte direkt om ursäkt för att jag varit så seg med att dokumentera mitt liv, men jag förklarar det genom att jag har haft fullt upp med att leva det. Städer att åka till systrar och vänner att hälsa på, pojkvänner att pussas med, föreläsningar att gå på, chips att äta och allt annat där emellan. Ja, ni känner säkert till fenomenet.
I morse började dagen bra, jag vaknade bredvid HS, som notoriskt väckt mig under hela natten, men han är så söt så då blir man automatiskt förlåten. Dagen börjar alltid bra när man vaknar bredvid sin kärlekshamster. (Det lät ju lite äckligt kanske, men ni fattar nog vad jag menar, gosig person man tycker mycket om är Svenska Akademiens definition på kärlekshamster, skulle vara om ordet fanns i alla fall)
Nåväl, efter att ha segat så länge jag kunde skuttade jag iväg till Upptåget. Upptåget suger. Idag med 10 minuters försening. Jag som älskar att stressa och komma försent. Jag hade inte kommit försent om det inte var så att vi skulle vara på Ekonomikum, men hur som helst. Ingen frukost, inget kaffe, stress... Toppen.
Föreläsningen var å andra sidan jättekul! Sådär att man tänker "va, redan?" när den är slut, och då var det ändå både för- och eftermiddag. Sedan gick jag hem, skönt men jobbigt.
Sedan har jag inte hunnit så mycket mer. Jag har två saker på att-göra listan. Skicka ett mail och göra en uppgift jag skjutit upp jättejättelänge.
Och titta på alla TVprogram jag laddat ner.... Det känns viktigare... Hmm.. Läsa bloggar är också viktigt...
I morgon är det dags för terapi igen och jag har inte riktigt koll på vad det är jag borde prata om... Lite prestationsångest är det att sitta i 45 min och prata om sig själv.

Laga mat? Ja...

Jag är i Göteborg. Så fort jag anlände, 22.30 i fredags, blev jag uppmött och ivägbjuden på party. Troligen ett extremt göteborst kalas, alla hängde runt och blev fulla typ. Kom hem vid fyra... Nattgöteborg är definitivt oroligare än Stockholm och Uppsala (okej, Uppsala är lugnast i Sverige, alla överfulla typ sjunger lite högre än de som är halvfulla) vilket kändes lite läskigt. Speciellt när en kille började sparka på spårvagnskuren. Fint.
Igår regnade det. Jag och S gick för att träffa L. Vi gick genom Slottsskogen och där bodde det PINGVINER och sälar, och fula vita pelikaner. KUL!
Sen hängde vi i Ls snygga kök och sen gick vi hem och var aströtta.
Idag ska vi vara kultuerella och i morgon åker jag hem.

Folk verkar i övrigt vara ungefär som i övriga Sverige (läs Stockholm), folk kör för fort och åker buss och är rädda för regn.

Dagens frukost bestod av nudlar och japanska animelåtar. Teman is the shit.
Fast jag saknar min dator... Möjligen även HS gränslöst. Men vi ses ju snart så det är en trevlig saknad.

Dagens positivitet är att jag lyckats dricka kaffe utan magont.
Dagens gnäll är ryggen, tiden och existensen. (okej, detdär med existensen la jag till bara för att verka viktig)

En sånhär landade precis utanför mitt fönster. Den liknar HS lite faktiskt... Pratar i telefon med honom nu.
Jag åker till Göteborg i dag. Ska träffa S och L och ha det allmänt bäst!!!!
Jag vaknade av en idiot som blåste löv klockan åtta i morse... Då ville jag extremt gärna mörda någon! Typ, han som blåste helst. Men då måste jag ju faktiskt gå upp också. Så det var drygt. Just nu är jag galet stressad för jag måste till skolan och sen måste jag till tåget. Illa.

Jag ska försöka skriva något i helgen. Kan passa på att nämna att jag var kalasbakis igår på grund av traumatisk personalfest. Tydligen fick mitt lyckliga förhållande alla tjejer att dregla efter min kille. Sånt är ju alltid positivt... Eller bara idiotiskt.

Nu måste jag kuta min väg.

Magkatarr, JAG? Icke, jag är ju frisk som en (AJ!) nötkärna. Jag kan äta gudihelvete vad jag vill.
Jag hatar att vara sjuk, speciellt när hela sjukligheten går ut på att hindra mig från att vräka i mig kaffe. Och alkohol, inte dricka sprit! Jag ska på personalevent (dagens löjligaste ord) på onsdag, och hallå. För att överleva måste jag ju blir lite full. Dessutom dövar alkohol smärta...
blä.
Men på alla 11 hemsidor jag kollat står det att det hjälper att sova. Så jag tog en 90 minuters catnap på eftermiddagen. Mjölkprodukter är också bra, så jag och M gjorde panacotta (aka kokt grädde).
Jag tror min kropp motarbetar mig så att jag ska slippa lära mig om var Sartre, Nietche och alla de jepparna tyckte sig veta om livet. Fast, fan, de satt ju alltid på kaféer och drack kaffe. Blodhora. Jag skulle också vara lycklig om jag fick dricka kaffe!

Nu ska jag sova för det gör ont i min onda mage.

Jag utnämner härmed Johnny Cash till en av världens excelenta förfestmusik-musiker. Yes. Jag är visserligen fullständigt nykter, men fattas bara annat tio över fem! (Mitt på blanka eftermiddagen!) Jag ser antingen ut som Greta Garbo, eller en spansk änka/skurtant. Det är lite vad man helst vill att jag ska se ut som.
Men ja e in't bitter.
Onej!
Faktiskt är jag inte bitter, det ska bli en rolig insparksfest har jag bestämt.
I morgon får jag min nya fiiiiina fjolliga telefon! :D Livet kan väl knappast bli mer utseende- och prylfixerat än såhär? Härligt.
Och sedan är det helg och jag ska ligga och sova, lösa korsord, äta godis, läsa böcker, pilla mig i naveln och ta det allmänt lugnt. Kanske klämmer jag en film också. Om jag orkar hela vägen till datorn.
Jag ska SLÖA! En riktig slöarhelg ska jag ha! Icke ska mjukisbyxorna lämna min hud på två dygn. Kanske dushar jag. Kanske har jag på mig något annat när jag går till ICA, kanske bakar jag kanelbullar. Men icke, jag säger ICKE, tänker jag lyfta ett vettigt finger eller skaka någon matta. Jag tvättade idag och igår bestämde jag mig för att jag är smartare än existentialismen så den tänker jag skita i, på och av. HA!
 
Nu ska jag fylla i mina störda ögonbryn!

"And I hate you one and all, damn your eyes" / Johnny Cash (lagom cheerfullt sådär)

Jag sitter i skolans bibliotek och har långtråkigt. (Långtråkigt är ett bra ord, tyvärr är det egentligen en felaktig benämning på vad jag har och gör. Jag väntar och har ingenting att göra är korrekt.)
Jag väntar på L, vi ska gå och inhandla och uppfinna någon typ av maskeradkostym. I morgon är det insparksfest med tema Svenska klassiker. Jättesvååååårt. Funderar på att gå som Greta Garbo, men det känns lite trött. Kanske om jag hittar en rolig hatt på myrornas. Kanske.
Jag vill ha våfflor!

Nu har jag dödat 3 minuter. Måste döda fler! Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.
Mina ögon svider, min mascara rinner, sminket flyr.
Men jag ser domkyrkan härifrån, det är trevligt.
Får väl ta och glo på den i resterande 6 minuter.

Jag inte bara hatar, jag avskyr min trådlösa nätverksanslutning.
Dethär inlägget skulle troligen handlat om något annat, soliga dagar, kärlek, snuttegull, positiva erfarenheter samt ett referat av min cykeltur i solen vid tolvsnåret i morse.
Nu kommer det istället handla om något annat, typ, min överkonsumtion av blåbärssoppa. (Gå och lägg er Proviva, det är inte juice, det är hederlig blåbärssoppa)
Jag har aldrig varit ett fan av vare sig nypon- eller blåbärssoppa. Inte heller kräm har jag gillat i min dag. Det känns mosigt och artificiellt och som ett substitut för riktig frukt. En besvikelse man mosar i sig på fritids för att det är vad som bjuds.
Igår köpte jag Provivas trötta blåbärsdryck. Kanske för att jag gillar dofilus blåbär, kanske för att jag är ett lättlurat pucko. Tydligen är det bra för magen. Tydligen innehåller skiten 9% tillsatt socker.
Och smakar därefter som übersöt blåbärspuré. Eftersom jag inte haft något bättre för mig än att starta om datorn för att nätverkskortet är en hora har det blivit mycket vatten, nyponsoppa, lingonsaft och blåbärsgegg. Min mage är tämligen full av vätska. Men något måste jag ju muntra upp mig med när fanskapet till dator hatar mig.
Suck.
Allt är segt. Inte bara internet utan även vår kursbok i existentiell psykologi. Bullshit om du frågar mig, aka filosofi. Jag fattar varför jag inte någonsin kände mig dragen till Nietche och Sartre och alla de jepparna. De är lata puckon som gillar att prata om liv, död och existentiell ångest.
Snälla.
"Människans lidande kan härröras till det liv hon levt" NÄHÄ?! Hade jag inte en aning om.
Sådant gör mig ilsk!
Det och små, lätt förståndshandikappade människor före mig i matkön. "Men det stod ju att den kostade 12 kr!" "Nej, det var varan bredvid som gjorde det, detta är ett kilo guld, det kostar mer än så jag lovar" "Får jag tala med din chef!"


HAT! Oj
Nåja, jag har ändå terapi i morgon, så jag har något att prata om då... 

Jahapp, så var jag igång. Efter en genomtrötthet hela helgen är jag plötsligt speedad som 17.
Törstig också. Kanske råkade någon lägga amfetamin i min luft. Hoppas inte, jag vill verkligen sova.

Tänkte fånga tillfället och berätta om tre bizarra/otrevliga saker som hänt.

1. Jag hade en otrevlig stund i regnet i söndags, det var jag, regnet och min extrema mensvärk och jag hade precis missat bussen. Detta är ju absolut inget bizarrt, snarare totalt vardagsjävlighetsbanalt. Men det värsta var att jag stod och kollade på en enorm vattenpöl full av löv med regn på som var jättevacker och jag kunde inte tycka att det var jättevackert.
2. För cirka 30 minuter sedan fick jag fel paket. på posten. Jag lämnade in rätt avi men fick någon annans böcker. Jag som trodde att alla andra människor var ofelbara klockan nio på kvällen en måndag...
3. Jag inser hela tiden att jag är ihop med världens mest fantastiska och knäppa människa. Det är i och för sig inte alls otrevligt, men jag kände för att dela med mig.

Puss på er alla små beckbyxor. Jag åt förresten en kanelbulle i lördags, så jag är en bitter hycklare. Och stolt över det. Det var en god bulle!
HA!

Hallå alla! (uttalat på överdriven göteboska) efter en mycket lång helg är jag tillbaks i verkligheten. Min telefon är sämst och jag känner mig som en vanlig ond människa. Inget nytt under solen.
Så jag tänkte bara glädja er med en bild på min älskade pojkvän HS tagen på Ica Väst i Han Självs frånvaro visserligen, men jag tycker det är ganska likt

Söt!

Idag är det kanelbullens dag. Även, tydligen, djurens. Det tycker jag är lite snålt. Det finns ju rätt många dagar på ett år så varför klämma ihop det sådär? Jag menar tänk om alla i en familj fyllde år på samma dag. Och den dagen var julafton. Då hade man väl kunnat ljuga lite i födelseattesterna för the greater good?
Eller om mors, fars och barnens dag låg samtidigt. Eller fettisdagen och våffeldagen. Det är helt enkelt orättvist. Visst man kan ju kanske hävda att genom att edast leva på bullar en hel dag slår vi ett slag för djurens rättigheter, men å andra sidan tror jag mest det är bullarna man minns.
Dagen instiftades tydligen 99 av hembaksförbundet. Det låter som något ICA hittat på. Och ändå uppmuntras vi ju till att KÖPA bullar, inte baka egna. Trist stil.
Det finns en möjlighet att min allmänna irritation har sin grund i att min mobil vägrar ladda, aka jag måste köpa ny, jag var hos tandis igår (vilket i och för sig var roligt! Gillar min tandläkare.) och jag behöver nog bettskena, kostar 3000 typ, har en försäkring på dryga tusenlappen och kassaflödet är kanske inte helt stabilt. Nämde jag att terapi är dyrt? Terapi är dyrt. =(
Det är dyrt att vara felaktig helt enkelt, om jag vore odödlig skulle jag varken behöva bettskena eller försäkring. Dessutom skulle jag ha oändligt med tid att reda ut mina små problem. (Nu är det visserligen så att man måste gå i terapi för at bli psykolog, vilket jag för övrigt finner sympatiskt)
Inte för att jag har flest problem på jorden, men de är mina och jag tänker hålla fast vid att de är jobbiga.
MEN jag var på bio igår, såg en dokumentär på Zita med min papps. Håll mig hårt, låt mig gå. Hette den, och den var riktigt bra! (Rekomenderar i smyg alla blivande psykologer och lärare att se den) för den handlade om en skola full av barn med extrema problem, knäppa föräldrar och lättare damp. Och deras lärare, det gick typ, 3 på varje barn. Och de var smarta. Det var i England så det var ett internat och ungarna slapp sina föräldrar som de var otryggt anknutna till. Jag får framtidshopp av att se sådant. Dessutom inser jag att jag i en handvändning skulle tacka ja till att sitta och koda anknutningsintervjuer om någon viftade med möjligheten framför min lilla näsa.
Knepigt.

Av någon onödig anledning har jag dålig musik på hjärnan. Det är värdelöst.

Men det gör nu inte så mycket för jag ska ändå gå på promenix med K snart, och det är helt enkelt trevligt.

Hoppas ni också får en bra lördag! Vad är era bästa lördagstips? ÄR det verkligen ett måste att äta lördagsgodis? Vad gör man om man redan åt det igår? Vad tycker ni om samhällsutvecklingen från lördagsgodis till fredagsmys? Vilket skulle ni välja? Svara i kommentatorfältet om ni är efterblivna. XOXO Skvallertjejen.

Oj, förlåt, det var min inre, ironiska bloggidiot som vaknade... Inte så mycket att göra åt saken.
HÅLL ER BORTA FRÅN KANEL IDAG OCH STREJKA MED MIG! (Jag har ju inga bullar...)

Jag skriver på en laptop, det är värdelöst för tangentbordet är platt och konstigt och jag gillar't inte! (Jag gillar'n't'!)

För övrigt skiner solen i Enskede där jag råkar befinna mig, närmare bestämt i den äldre delen, i en villa på en stol full av katthår. Jag kommer alltså ha baken full av katthår när jag reser mig, och det känns ju skönt att veta vad som kommer hända en i framtiden. Man slipper mycket oro och grubblande på det sättet.
Jag oroar mig mycket, eller snarare gjorde jag det igår. Idag funderar jag och planerar inköp av 2 böcker. Interpretation of murder och En studie i katastroffysik. (Personlig minnesanteckning i kombination med tips till Läsaren) De verkar roliga båda två.
Min mobil har legat och laddat ur sig hela natten så i bakhuvudet planerar jag väl även införskaffande av ny dylik tingest. (Vilken lögn! Allt som planeras planeras i frontalloberna, inte cerebellum eller syncentra! Löjligt hur språket är felkonstruerat.)
Ja, som ni märker är jag i toppform!
Nämde jag lövens ljuva färg på marken? Ni kanske redan sett att det är höst och sådär?
Jag njuter av den frihet som tunnelbanan skänker, man bara kliver på och kliver av. Det är något helt annat än bussar som aldrig kommer och som kräver att man letar för att få en plats och gud vet allt. Tunnelbanan är en lyx när man är avvand. Skulle jag bo i Stockholm när jag är vuxen kommer jag aldrig äga en bil.
Nu lutar det kanske mest åt Los Angeles om allt går som HS tänkt sig. Så jag får väl bli sedd som kvarterets cyklande galning. Jag gillar ändå inte bilar. 
Så!
Jag har tyvärr oändliga mängder material att studera in (så kallat instuderingsmaterial...) och det görs inte av sig självt eller i en handvändning. Men inte hjälper det upp mina stressnivåer inte! Jag är kolugn nuförtiden när det gäller skolan. Kanske för att det finns så mycket annat att oroa sig för.
 För övrigt ber jag inte om ursäkt för eventuella stavfel idag. Allt är tangentbordets fel.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah

Jag har lätt panik.
Men det är väl som det ska vara när man är gravt neurotisk?

Nu åker jag till Stockholm!

För övrigt cred till K som väckte mig när september tog slut!