telepatetisk

Fredag! Mot alla odds kom den underbara helgen hit!
Lycka är att vara astrött och mätt på Ben & Jerrys Chunkey Monkey.
Jag hade inte kunnat vara tröttare än om det varit måndag.
Orsak, delvis, pubrunda med klassen. Jag tänkte därför dela med mig av mina bästa pub-runde-tips.

• Ta på dig dina mest obekväma skor, du ska ju ändå bara sitta ner
• Glöm din tjocktröja hemma, det var ju varmt när solen sken
• Tappa gärna din mobil och kontakten med dem du är ute med då blir det roligare när:
• Du byter nation var 30e minut
• En kvart innan nationsbyte ska ske, ropa högt "Nu går vi, svep ölen" så att alla gör det och sedan måste köpa ny dricka, då blir alla dubbelt så fulla
• Sjung på varje nation, så alla stirrar på er
• Slut up på en klubb när alla är dödströtta och fulla
• Ha alltid pubrundor när du ska gå upp tidigt nästa morgon

Det är i alla fall mina bästa tips!

Jahapp, torsdag morgon. Okej förmiddag. Jag sitter i ett överbarrikarderat rum och dricker snabbkaffe. Mina två (läs min systers och min mammas) bokhyllor stirrar hånfullt på mig. Eller övermätt. De är fulla till max och mitt golv är även det belamrat med böcker. Kaffet i min kopp har en lätt bismak av just kaffe, men inte mycket mer.
Hur kommer det sig, att jag, den stora bok och kaffeälskaren lever såhär? Jo, det är lustigt vad man kan intala sig att stå ut med genom att tänka "det är tillfälligt" och "jag tar itu med det i morgon", "jag ska bara köpa en ny bokhylla, men jag väntar nog tills efter vi flyttat, om vi får någon lägenhet" eller "det är bara tills jag köper nytt bryggkaffe" för att inte tala om "nästa vecka ska jag absolut inte fika 2 gånger per dag".
Men det är ju så vi fungerar, inte sant? Allt går så länge man inte sätter det i kontakt med hur det var igår, eller i förrgår, eller förra året. Så länge man inte inser att man satt något i system, går det utmärkt att leva i fullkomligt kaos.
Jag menar, både jag, och den fantastiska varelse jag kallar "älskling" vill leva i ett minimalistiskt hem. Tänk Mia och Klara Mias dryga jeanssäljande kille i säsong 2. Så vill jag ha det. Tre färger i taget, typ. Jag vill ha en färgkoordinerad bokhylla också. Men har mest en hög av böcker framför den.
Men jag ska ta tag i det.. så fort.. jag gått ut skolan, så fort jag fått mitt sommarschema, så fort vi vet om vi får en lägenhet och så fort det bara går.
Om ett år ska jag leta upp det här inlägget igen, och se om jag köpt kaffe och sorterat mina böcker. Jag gissar att det är cirka 50 procents chans..

För första gången på attans länge har jag lust att blogga! Kanske för att jag tänkt en tanke som inte får plats som facebookstatus, kanske för att jag gett mig själv sovmorgon till klockan nio men är vaken ändå.
Det här är tanken (trumvirvel)
För varje dag som går blir jag mer och mer lik min mamma. Inte utseendemässigt (men jo mina lår blir större också för varje vecka), inte på det coola, ha eget företag, sälja sitt hus för 7 miljoner, rita serier och skriva böcker- sättet. Inte heller i de saker som jag vet att jag gör som hon, tex äter marmelad och ost på rostmacka, gillar katter och färgar håret ofta. Och nej, jag har inte börjat dricka 18 koppar te varje dag utan att märka det. Oh nej.
Nä, för det jag gör är gömma godis, oklart för vem. (Hittade precis gamla mandelägg bland hamstermaten när jag skulle rensa ut den). Jag gnäller också ofantligt mycket om min dåliga ekonomi, men köper ändå kläder åt mig själv typ varannan månad och nya the sims när de kommer ut och väldigt många flaskor vin. Jag tror inte jag gör de sakerna för att vara elak, jag gör dem per automatik. Det är så man beter sig har jag tydligen lärt mig.
Jag blev medveten om det i helgen, under en parterapiworkshop som jag släpat med mig Sonny till, eftersom jag fick gå den gratis i samband med en kurs i parterapi. Och ja, självklart tänkte jag någonstans i bakhuvudet att om bara han kommer på allt som han gör, så ska nog alla våra småtjafs lösa sig.
Tillåt mig att säga HA! Det är tyvärr inte så det fungerar. Jag kom istället på allt jag själv gör, och hur det hänger ihop. Det var förstås när jag kom på det och blev förvånad som jag insåg att jag nog ändå hade hoppats att det var honom det var fel på.
Nåväl, tydligen har Jung en teori om att det man ogillar hos sina föräldrar mest, ni vet, det man säger att man aldrig ska göra med sina egna barn. Det gör man såklart, fast kanske på ett litet annorlunda vis. Och det kommer fram i relation till sin partner. Som ofta blir beskylld för att tex köpa godis för ofta, eller inte kunna hålla i pengarna. Joråsåatte...
Jag glömmer bort att jag också köper godis varje gång (nästan) jag handlar själv, och när HM- fakturorna rullar in måste jag kolla mina sidor för att se vad jag egentligen beställt. Och nej, det har aldrig blivit "något fel".

Jag ska hädanefter betala med kort istället. Och tänka på när jag gömmer godis. För det kanske inte går att förändra, men jag kan i alla fall acceptera och vara medveten om att jag gör det.

Har ni tur knåpar jag ihop något om hur jag är lik min pappa också. Ska bara komma på det först...