Final stage, denial
Ibland gör jag omotiverat korkade saker.
Typ som nu, efter en helg (plus måndag) bestående av chips, dip, läsk, pizza och tacos, två dagars mens samt ett extremt varmt bad bestämmer jag mig för att dieseljeansen nog bli bra. De är nog lagom svala idag.
Alltså jag kan nästan aldrig sitta med översta knappen knäppt i dem. De är dessutom nytvättade så varför förväntar jag mig ett mirakel just idag?
Svaret ligger troligen någonstans mellan mitt relativt nyvunna kroppsformsrelaterade goda självförtroende och förnekelse av min ganska inte så nyttiga livsstil. (Jag kan inte ens skriva onyttiga! I mitt eget huvud tränar jag fortfarande en gång i veckan samt tar långa promenader. Och äter bönor!)
En annan del av svaret är att modet verkar följa aftonbladets chocklöpsedlar om att svenskarna blir allt fetare. Kommer ni ihåg nittiotalet? Då hade folk magtröjor, lågt skurna jeans (syntes inte trosorna var man inte cool)
Idag ska man ha tröja som slutar någonstans i mitten av röven, eller en luftig tunika, leggings utan resår i midjan eller byxor eller kjol med hög midja. Dessutom en sjal som döljer eventuella dubbelhakor.
Snacka om att det främjar frossa!
Inte för att jag klagar! Ingen har dött av några extra kilo runt höfterna, jag lär då inte göra det i alla fall.
Allt jag vet är att nästa gång jag medvetet kommer försöka gå ner i vikt lär bli när jag klämt fram en unge. När det nu händer.
Jag läser Annika Lantz bok 9½ månad, för jag vet inte, åttonde gången kanske? Den får mig inte direkt att längta efter att bli preggers, men ändå lite kanske. Bebiskläder är ju söta!
Mest får det mig att tänka på hur fullkomligt skogstokig jag skulle bli av att vara hemmafru/mammaledig i ensamhet.
Jag skulle nog också bli besatt av chockolate chip cookies.
Det var väl därför gud uppfann caffelatten! För att nyblivna barnvagnsdragare skulle få något att samla sig runt och känna lite gemenskap i genushelvetet och it-samhället där det är fint att passa på att starta eget när man ändå har ett halvår ledigt och folk tar tre veckor på sig att vänja sig av från jobbet under semestern.
Psykologen i mig ryser över allt detta.
- Att ha en bebis är inte att vara ledig,
- Jobbet är inte det viktiga, vad det tillåter en att göra på sin lediga tid är viktigare
- Pengar är inte så viktigt om man ändå aldrig ha tid att göra något för dem.
- Men man måste ju såklart ha tillräckligt för att betala räkningarna
Själv har jag haft sämre pengar än någonsin nu under sommaren då jag jobbat och slitigt. Inte för att jag hellre skulle vara gravid eller så, men ni fattar.
På tal om caffelatte... Dags för fika!
Typ som nu, efter en helg (plus måndag) bestående av chips, dip, läsk, pizza och tacos, två dagars mens samt ett extremt varmt bad bestämmer jag mig för att dieseljeansen nog bli bra. De är nog lagom svala idag.
Alltså jag kan nästan aldrig sitta med översta knappen knäppt i dem. De är dessutom nytvättade så varför förväntar jag mig ett mirakel just idag?
Svaret ligger troligen någonstans mellan mitt relativt nyvunna kroppsformsrelaterade goda självförtroende och förnekelse av min ganska inte så nyttiga livsstil. (Jag kan inte ens skriva onyttiga! I mitt eget huvud tränar jag fortfarande en gång i veckan samt tar långa promenader. Och äter bönor!)
En annan del av svaret är att modet verkar följa aftonbladets chocklöpsedlar om att svenskarna blir allt fetare. Kommer ni ihåg nittiotalet? Då hade folk magtröjor, lågt skurna jeans (syntes inte trosorna var man inte cool)
Idag ska man ha tröja som slutar någonstans i mitten av röven, eller en luftig tunika, leggings utan resår i midjan eller byxor eller kjol med hög midja. Dessutom en sjal som döljer eventuella dubbelhakor.
Snacka om att det främjar frossa!
Inte för att jag klagar! Ingen har dött av några extra kilo runt höfterna, jag lär då inte göra det i alla fall.
Allt jag vet är att nästa gång jag medvetet kommer försöka gå ner i vikt lär bli när jag klämt fram en unge. När det nu händer.
Jag läser Annika Lantz bok 9½ månad, för jag vet inte, åttonde gången kanske? Den får mig inte direkt att längta efter att bli preggers, men ändå lite kanske. Bebiskläder är ju söta!
Mest får det mig att tänka på hur fullkomligt skogstokig jag skulle bli av att vara hemmafru/mammaledig i ensamhet.
Jag skulle nog också bli besatt av chockolate chip cookies.
Det var väl därför gud uppfann caffelatten! För att nyblivna barnvagnsdragare skulle få något att samla sig runt och känna lite gemenskap i genushelvetet och it-samhället där det är fint att passa på att starta eget när man ändå har ett halvår ledigt och folk tar tre veckor på sig att vänja sig av från jobbet under semestern.
Psykologen i mig ryser över allt detta.
- Att ha en bebis är inte att vara ledig,
- Jobbet är inte det viktiga, vad det tillåter en att göra på sin lediga tid är viktigare
- Pengar är inte så viktigt om man ändå aldrig ha tid att göra något för dem.
- Men man måste ju såklart ha tillräckligt för att betala räkningarna
Själv har jag haft sämre pengar än någonsin nu under sommaren då jag jobbat och slitigt. Inte för att jag hellre skulle vara gravid eller så, men ni fattar.
På tal om caffelatte... Dags för fika!
Kommentarer
Trackback