telepatetisk

Vissa dagar är som plåster på såren, sval salva på mardrömsnätter.
De börjar plågsamt som alsolspriten som decificerar, men sedan blir de ljumma, solklara och greklandsblå himmel.
De dagarna gör du sånt du tänkt göra länge men aldrig orkar. Du dammsuger upp allt grus från golvet under fåtöljen, sopar bort alla fjolårets körsbärslöv och tre hundra dagars damm och grus från balkongen, du köper kanske tillochmed en liten blomma till ditt numera beboeliga uterum.

Trots att du trodde att du inte skulle orka någonting någonsin mer, så gör du det. Och det känns bra.

Och sedan sätter du dig på en stol, med en kopp kaffe (dagens första, kvart i tolv) och en bok och musik i öronen. Väntar på att tvätten ska torka och känner att, jo, idag blev en bra morgon trots allt.