Osammanhängande pladder (som vanligt)
Om någon undrat var jag hållit hus över veckoslutet kan jag meddela: Knivsta, utan internet, tid, livsgnista eller sinnesro. Skit händer ju som bekant och skit har hänt.
Nu verkar det ha "lugnat ner sig" vilket är en falsk förhoppning, en lögn och samtidigt dagens sanning. Ingenting lugnar någonsin ner sig. Och nej det är inte att jag och Sonny har bråkat eller något sådant alls. Det är bara skit och blä och usch och sorg.
Och så våren på allt det. Och så har jag jobbat. När jag sovit har jag drömt om jobbet. Det är inte superavslappnande. Vi har i alla fall totalt vägrat att göra vettiga saker (obs, lögn! vi tvättade i lördags faktiskt) och helst har vi bara sovit bort dagarna. Det lyckades vi speciellt bra med igår, jag kom hem från jobbet kl 11 och vi sov till klockan 14.58 det var lite ångest faktiskt. Sen drog vi till svägerskan och sen till D och kollade på Hurt Locker. Jag förstår inte varför den heter så, men bra var den. Eller hemsk. Jag ville helst av allt titta bort mest hela tiden. Men det brukar ju vara ett tecken på att det är bra.
I torsdags fick jag punka och var och hämtade ut cykeln i förmiddags, med fastskruvad cykelkorg och sprillans nytt däck! 300 spänn gick det på men jag hade inte kunnat gjort det själv och vem behöver äta? Nä, så dyrt var det ju inte om man tänker efter. Cykel Viktor är min favoritcykelaffär och jag gynnar dem gärna!
Nåväl, när jag kom hem, full av orimliga tankar om att läsa kurslitteratur, äta lunch m.m. låg något mycket efterlängtat på min dörrmatta. Boken "Det är så logiskt alla fattar utom du" av Onekligen (Lisa Bjärbo)
Jag läste den helt enkelt rakt av, från pärm till pärm, svepte den som en vodkashot och nu är den slut och jag ångrar mig så. För nu har jag ju läst ut den! Nu är den slut!
BLÄ!
Och BLÄ igen för allt annat.
Men bra var den, boken, jag saknar den redan. Den var förutom ekorren som jag och en klasskompis stod och dumglodde på i flera minuter (helt orädd var den!), dagens höjdpunkt.
Nu ska vi se om det blir nån jävla lunch idag. Har hört att det är viktigt att hålla modet uppe, laga mat, tvätta håret och ha på sig rena kläder när livet ger ens pojkvän alldeles för många citroner i huvudet.
Så, nu har jag förhoppningsvis skrivit av mig lite.
Nu verkar det ha "lugnat ner sig" vilket är en falsk förhoppning, en lögn och samtidigt dagens sanning. Ingenting lugnar någonsin ner sig. Och nej det är inte att jag och Sonny har bråkat eller något sådant alls. Det är bara skit och blä och usch och sorg.
Och så våren på allt det. Och så har jag jobbat. När jag sovit har jag drömt om jobbet. Det är inte superavslappnande. Vi har i alla fall totalt vägrat att göra vettiga saker (obs, lögn! vi tvättade i lördags faktiskt) och helst har vi bara sovit bort dagarna. Det lyckades vi speciellt bra med igår, jag kom hem från jobbet kl 11 och vi sov till klockan 14.58 det var lite ångest faktiskt. Sen drog vi till svägerskan och sen till D och kollade på Hurt Locker. Jag förstår inte varför den heter så, men bra var den. Eller hemsk. Jag ville helst av allt titta bort mest hela tiden. Men det brukar ju vara ett tecken på att det är bra.
I torsdags fick jag punka och var och hämtade ut cykeln i förmiddags, med fastskruvad cykelkorg och sprillans nytt däck! 300 spänn gick det på men jag hade inte kunnat gjort det själv och vem behöver äta? Nä, så dyrt var det ju inte om man tänker efter. Cykel Viktor är min favoritcykelaffär och jag gynnar dem gärna!
Nåväl, när jag kom hem, full av orimliga tankar om att läsa kurslitteratur, äta lunch m.m. låg något mycket efterlängtat på min dörrmatta. Boken "Det är så logiskt alla fattar utom du" av Onekligen (Lisa Bjärbo)
Jag läste den helt enkelt rakt av, från pärm till pärm, svepte den som en vodkashot och nu är den slut och jag ångrar mig så. För nu har jag ju läst ut den! Nu är den slut!
BLÄ!
Och BLÄ igen för allt annat.
Men bra var den, boken, jag saknar den redan. Den var förutom ekorren som jag och en klasskompis stod och dumglodde på i flera minuter (helt orädd var den!), dagens höjdpunkt.
Nu ska vi se om det blir nån jävla lunch idag. Har hört att det är viktigt att hålla modet uppe, laga mat, tvätta håret och ha på sig rena kläder när livet ger ens pojkvän alldeles för många citroner i huvudet.
Så, nu har jag förhoppningsvis skrivit av mig lite.
Kommentarer
Postat av: J
When life gives you lemons - buy some tequila.
Trackback