telepatetisk

För första gången på attans länge har jag lust att blogga! Kanske för att jag tänkt en tanke som inte får plats som facebookstatus, kanske för att jag gett mig själv sovmorgon till klockan nio men är vaken ändå.
Det här är tanken (trumvirvel)
För varje dag som går blir jag mer och mer lik min mamma. Inte utseendemässigt (men jo mina lår blir större också för varje vecka), inte på det coola, ha eget företag, sälja sitt hus för 7 miljoner, rita serier och skriva böcker- sättet. Inte heller i de saker som jag vet att jag gör som hon, tex äter marmelad och ost på rostmacka, gillar katter och färgar håret ofta. Och nej, jag har inte börjat dricka 18 koppar te varje dag utan att märka det. Oh nej.
Nä, för det jag gör är gömma godis, oklart för vem. (Hittade precis gamla mandelägg bland hamstermaten när jag skulle rensa ut den). Jag gnäller också ofantligt mycket om min dåliga ekonomi, men köper ändå kläder åt mig själv typ varannan månad och nya the sims när de kommer ut och väldigt många flaskor vin. Jag tror inte jag gör de sakerna för att vara elak, jag gör dem per automatik. Det är så man beter sig har jag tydligen lärt mig.
Jag blev medveten om det i helgen, under en parterapiworkshop som jag släpat med mig Sonny till, eftersom jag fick gå den gratis i samband med en kurs i parterapi. Och ja, självklart tänkte jag någonstans i bakhuvudet att om bara han kommer på allt som han gör, så ska nog alla våra småtjafs lösa sig.
Tillåt mig att säga HA! Det är tyvärr inte så det fungerar. Jag kom istället på allt jag själv gör, och hur det hänger ihop. Det var förstås när jag kom på det och blev förvånad som jag insåg att jag nog ändå hade hoppats att det var honom det var fel på.
Nåväl, tydligen har Jung en teori om att det man ogillar hos sina föräldrar mest, ni vet, det man säger att man aldrig ska göra med sina egna barn. Det gör man såklart, fast kanske på ett litet annorlunda vis. Och det kommer fram i relation till sin partner. Som ofta blir beskylld för att tex köpa godis för ofta, eller inte kunna hålla i pengarna. Joråsåatte...
Jag glömmer bort att jag också köper godis varje gång (nästan) jag handlar själv, och när HM- fakturorna rullar in måste jag kolla mina sidor för att se vad jag egentligen beställt. Och nej, det har aldrig blivit "något fel".

Jag ska hädanefter betala med kort istället. Och tänka på när jag gömmer godis. För det kanske inte går att förändra, men jag kan i alla fall acceptera och vara medveten om att jag gör det.

Har ni tur knåpar jag ihop något om hur jag är lik min pappa också. Ska bara komma på det först...