telepatetisk

Jahapp, torsdag morgon. Okej förmiddag. Jag sitter i ett överbarrikarderat rum och dricker snabbkaffe. Mina två (läs min systers och min mammas) bokhyllor stirrar hånfullt på mig. Eller övermätt. De är fulla till max och mitt golv är även det belamrat med böcker. Kaffet i min kopp har en lätt bismak av just kaffe, men inte mycket mer.
Hur kommer det sig, att jag, den stora bok och kaffeälskaren lever såhär? Jo, det är lustigt vad man kan intala sig att stå ut med genom att tänka "det är tillfälligt" och "jag tar itu med det i morgon", "jag ska bara köpa en ny bokhylla, men jag väntar nog tills efter vi flyttat, om vi får någon lägenhet" eller "det är bara tills jag köper nytt bryggkaffe" för att inte tala om "nästa vecka ska jag absolut inte fika 2 gånger per dag".
Men det är ju så vi fungerar, inte sant? Allt går så länge man inte sätter det i kontakt med hur det var igår, eller i förrgår, eller förra året. Så länge man inte inser att man satt något i system, går det utmärkt att leva i fullkomligt kaos.
Jag menar, både jag, och den fantastiska varelse jag kallar "älskling" vill leva i ett minimalistiskt hem. Tänk Mia och Klara Mias dryga jeanssäljande kille i säsong 2. Så vill jag ha det. Tre färger i taget, typ. Jag vill ha en färgkoordinerad bokhylla också. Men har mest en hög av böcker framför den.
Men jag ska ta tag i det.. så fort.. jag gått ut skolan, så fort jag fått mitt sommarschema, så fort vi vet om vi får en lägenhet och så fort det bara går.
Om ett år ska jag leta upp det här inlägget igen, och se om jag köpt kaffe och sorterat mina böcker. Jag gissar att det är cirka 50 procents chans..