telepatetisk

Kollar på bilden nedan och inser att shit, jag har ju verkligen judenäsa ur vissa vinklar. Nu är jag väl sådär en 12.5 % jude, så det är fan helt ok för mig att säga så. Härligt att vara lite uppblandad så man har utrymme för både snålhet och politisk inkorrekthet.

My oh my vad jag är trött! Har varit på helspänn hela dagen, såklart eftersom jag jobbat. Att slappna av finns inte. Inte egentligen. Finns det inget att göra är det trist, men det går inte att slacka mentalt för det. Just nu ser jag troligen ut som ett monster, med locobase repair över hela käften, ögondroppar rinnandes längs med kinden och håret på ända.
Jobbet är faktiskt kul, det är inte bara som jag försöker inbilla mig hela tiden. Och det är alltid så mycket att göra att jag knappt hinner kolla klockan. Fast jag tror det kommer med rutinen också.
Jag känner mig rätt viktig också, inte så att jag drygar mig, men för att jag vet att jag gör något som behövs göras. Att jag gör det på mitt eget sätt också, att jag är trevlig på mitt sätt och ändå kan äga min position.
Allt det känns bra. Men nu måste jag avprogramera min hjärna ett tag, så imorgon kanske jag kan tänka igen!
Då ska jag baka äppelpaj.

Eftersom M sa att jag såg ut som en polis i den (vilket är bättre än hösäck!) försökte jag väl se ut som en polis. Det gick väl sådär, men såhär ser jag ut på jobbet om ni ville veta det.
Dagens outfit alltså!
(Lägg märke till pinuppabilderna till höger!)

Självklart glömde jag glasögonen, och mina mardrömmar blev nästan besannade också. Vi kom försent, men jag var inte ensam och det var inte vårat fel. Jag fick visitera folk också, men deras kläder försvann inte.
Igår var jag så brutalt trött att jag inte kom på något att tänka ens på väg hem.
Men jag tror jag kommer trivas. Roligast är när folk blir sura över att de ska ta av sig sina skärp. "Det har minsann inte pipit om mig förut!" Tur att jag gillar att le stort och ignorera onödiga kommentarer.
Det sämsta med att jobba är att jag måste äta på rutin. Bara för att jag inte kommer få en chans senare. Jag pressar i mig frukost och lunch, och sedan middag när jag kommer hem. För att fylla på.
Jag gillar att äta för att jag är hungrig. Fast ok det är en vanesak, jag lär mig jättefort oftast att bli hungrig på rätt tider.
Men shit.. Herregud vilka problem jag har då..

Nej men ärligt talat tror jag att jag kommer trivas, även om det är lite läskigt att visitera folk så visar jag det inte utåt i allafall. Det är alltid mycket att göra vilket innebär att tiden går fort. (Hah! Vänta bara tills jag jobbat mitt första 12-timmarspass...)

And I am off again. Lite senare idag i allafall. Jag har drömt helt störda drömmar inatt också, och när jag blundade igårkväll var allt jag såg röntgenbandet. Illa!

To tired to blogg. Must sleep,

Trots att jag vaknade klockan sju i morse (andra gången, första gången klockan 5, tredje klockan 8.10) har jag fortfarande inte lyckats skaka av mig känslan min dröm förmedlade, att jag kommer komma en halvtimme försent till jobbet. Visserligen jobbade jag i den drömmen med folk som satt i fängelse och var lite tveksam om ifall de skulle få åka skridskor, risken fanns ju att de skulle gå berserk på varandra och mig.
Sedan drömde jag också att jag glömde i vilken ordning man ska klämma på folk för att det ska få kallas visitering och att min handledare var dryg och sa åt mig att ta hon jag visiterade mer på brösten. Jag lade även märke till att typ 50 % hade en likadan piercing som jag. Sedan kom K-C och hon hade blivit jättejättesmal så det pratade vi om ett tag. (Saknar henne btw) Sen hamnade jag helt plötsligt hemma hos någon författare som hade talgoxar i hamsterburar och toaletten på verandan. Mycket mycket intressant och konstigt. Det låg vid en sjö och där var plötsligt min handledare igen, han fiskade. Jag blev arg, han tyckte jag var löjlig och sa åt mig att vara med, jag sa att "sjön är ju upptagen" och  surade. Någonstans  där måste jag ha vaknat och börjat oroa mig för att komma försent. Varför sitter jag då här och skriver? Det var väl en sjujäkla bra fråga förståss, men det är för att jag endast ska borsta tänderna  och  packa min matlåda och sedan inte cykla iväg förräns 9.14. Jag vet, jag är sjuk, jag gör allt på schema. Men sådan är jag. Fullständigt omöjlig men jag har lärt mig kontrollera det.

Förresten kom jag att tänka på igår, att läppglans säkert är en vätska. Den måste jag alltså plocka upp ur väskan varje gång jag ska till jobbet. Alla kommer tycka att jag är ett miffo som har två olika färger.
Skitisamma iofs. Nu är jag bara nervös och svamlar. Eller inte nervös, men någonting ditåt.

Okej, eftersom jag ändå håller på att dampa ur rejält och behöver distraktion kan jag berätta för er om mänskligheten och livets villkor.
Det viktigaste av allt att komma ihåg är att människor aldrig lär sig något om de inte upplever konsekvenserna av det. Exepel; Ingen låter bli att supa i förebyggande syfte, och kanske inte ens efter att det gått åthelvete och hjärnan känns som en mosad potatis kommer vi bli nykterister. Människor som inte fattar att man måste trycka på dörröppningsknappen i bussen kommer aldrig att fatta att de måste det förrän de inte kommit ut när de ska gå av och alltså missat sin hållplats. Därför är det viktigt att antingen skrika högt på dem när de står som fån och ser allmänt otekniska ut, eller låta dem undra varför i hela friden herr busschaffeur (eller fru eller fröken) inte öppnar dörrhelvetet åt dem. Männsikor behöver konsekvenser för att använda sig av konsekvenstänkande.
En annan viktig sak att veta är att livet suger, det är alltid ivägen och allt dåligt kommer alltid på samma gång, cancer, missfall, böldpest, födelsedagar och rynkor. Allt, alltid.
Det finns inget annat att göra än att gråta åt det eller låta bli. Själv föredrar jag gråten men det funkar inte alltid.
När saker i livet ändå går rätt ok mot alla odds kan du ge dig på att du kommer uppfyllas av en outsäglig paranoia om att något snart kommer gå fel ska du se. Detta är helt naturligt och är en del av lagen om alltings djävlighet.
En annan sak om mänskligheten är att det alltid kommer finnas någon som är mer korkad eller fulare än du. Så är det bara, alltså finns det ingen orsak att grina över spilld intelligens och sneda tänder utan det handlar istället om att skaffa vänner som får dig att må bra. Oavsett om det är för att de är snygga och trots detta vill vara din vän eller för att de helt enkelt är fulare än du och får dig att känna dig snygg.
Det är bra att vara puckad, ointelligenta människor oroar sig mindre och mår följdaktligen bättre, okej de har ingen konsekvenstänkande men de märker ändå knappt att de irriterar omvärlden, och gör de det så fattar de ändå inte vad det innebär.


Nu tänkte jag rada upp lite olika människotyper, definierat utifrån deras vanligaste fras

1. "Tänk om alla bara kunde vara snälla mot varandra" Personen i fråga är lagom puckad för att inte kunna sätta sig in i varför människor blir onda eller krigar och känner sig allmänt olycklig förutom när den är totalt världsfrånvänd och ligger hemma i sin soffa och äter godis.
2. "Skaruhaenbiraaeller?" Oftast en kille, jäkligt skön person men lagom dum i huvudet, har inga direkta problem utom arbetslöshet och dåliga betyg. Utvecklas ofta till A-lagare
3. "Jaaaag tycker sverige borde ha privat vård" Notorisk moderat, självisk empatilös djävel som inte fattar att folk inte blir sjuka för att slippa jobbet, men som inte heller fattar att skatter inte bara går till bidrag. Plastikopererar sig vid 40, arbetar över eller blir hemmafruar, skiljer sig rätt ofta eller håller ihop för barnens skull.
4. "Emo, är faktiskt mer än en klädstil" Typisk wannabe-ledsen person som inte fattat att man kan ha större problem i livet än att pappa jobbar över och mamma går på valium och att de hela tiden ger en pengar för att man ska hålla käften och se glad ut. Klär sig i "alternativa" kläder och önskar att de vågade skära sig i armarna.

Nu orkar jag inte fler idag, vi får se om det blir en uppdatering senare. Nu ska jag kolla på sailor-moon, sova och borsta tänderna.

Stockholm-Motala

1. Jag börjar jobbet imorron. Wopdeedo och shit pommes vad nervös och störd jag känner mig.
2. Världen är sämst och orättvis, jag hatar det. Men kärlek och du vet vad jag menar.
3. Det blir troligen definitivt ingen stor födelsedagsfest för mig i år. En liten kanske, typ senare, beroende på mitt schema och min hjärna och allt annat.
4. Piss
5. Jag har tydligen helt omedvetet börjat snickra ihop lite låtar (se tidigare inlägg) de är jätteflummiga. Go me, nu ska vi bli kända.
6. Nu går jag och lägger mig.

För mer uppdateringar om tex mitt nya jobb, och livet i största allmänhet samt varför man aldrig ska trycka på öppna-bussdörrarna-knappen åt folk som inte fattar att man måste göra det, återkom imorgon kväll är ni snälla.

Uppiggad av hemkomst och allmän galenskap tänker jag låta mig inspireras. Jag har alltid velat satsa på musiken som det heter, men för att slå måste jag vara uppseendeväckande och för att vara migsjälv måste jag vara knäpp.
Om jag någonsin ger ut ett album kommer det heta
There's nothing wrong with beeing crazy
och låtarna ska heta

1. Having a picnick without you
2. Chickpeas and athletes feet
3. The weather is eating me alive
4. I lied, I never liked your mother, and you know she hated me
5. Kissing/Killing the man I just met
6. I know you'll choke right then when it matters
7. I'm telling you for the last time get off my tandem bike
8. My life would matter less if you held my hand
9. Complexities and the way I smile
10. Falling through the roof (again)
11. If you'd stop sucking
12. Keyboard blues
13. You'd think I'd given up by now
14. Scissors are my friends even if you're not
15. I'm naming her Stileto, maybe she won't strip
16. Starting anew

Sådär, det låter väl imponerande. Det känns skönt att ha det avklarat. Nu ska jag bara hitta ett band, en tonsättare och en låtskrivare, en agent och ett skivbolag som vill ha mig! The worst part is done!

Medan jag väntar på att tele2 ska skicka mitt användarnamn och mitt lösenord till mig så att jag kan kolla hur de lyckas scama mig på så jäkla mycket pengar varje månad kan jag ju lika gärna passa på att komma på lite olika konspirationsteorier,
Den första går ut på att jag aldrig kommer få mitt användarnamn och lösenord så att jag aldrig ska få veta att det egentligen sitter en liten dvärg i min telefon som ringer upp personer som inte ha comviq när jag inte ser och att det är därför jag har så höga räkningar. Troligen är det sant, för det andra alternativet skulle vara att jag har höga räkningar för att jag fylleringer folk och sedan glömmer bort det. Jag skyller på frimurarna.
Den andra teorin handlar mest om varför kissnödighet ökar linjärt med medvetet avstånd till toalett. En annan variabel som självklart måste räknas in i den ekvationen är hur trött jag är i benen. För ibland är två meter väldigt väldigt långt.
Jag är 93 procent säker på att regeringen ligger bakom detta.
Tredje teorin, ju snyggare jag är/känner mig desto fulare är alla andra. Jag vet inte om det är en teori egentligen men det är definitivt en konspiration som går ut på att jag aldrig kommer hitta en pojkvän att vara nöjd med. Det beror troligen på att alla män är latent homosexuella eller helt enkelt inte värda mig, och isåfall är det ju en bra konspiration. Vilket gör hela teorin ganska undermålig.

Sedär, Något ska jag ju roa mig med. Min kra mor frågade hur det känns att vara ledig och jag svarade att det är som att cykla, Hon fattade inte vad jag menade, att det är någonting man alltid kommer kunna så länge man en gång lärt sig det. Det tyckte jag var roligt i säkert 30 sekunder och sedan övergick jag till att dyrka apotekets nya reklam. Den med ett par ben i trista birkenstocksandaler, vit rock och nätstrumpbyxor. Hehee

För övrigt väntar jag dels på att det ska börja regna, dels på att M ska pipa till så jag får njuta av hennes trevliga sälskap och spatsera omkring i vår vackra födelsestad (vilket blir mindre angenämt om det faktiskt börjar regna...) och sedan åka hem och då ska jag handla mat. För mitt kylskåp innehåller oliver,soltorkade tomater, en burk tahini och en burk inlagda kronärtskockor. Och jag har hört att det blir man inte mätt på i första laget. Jag planerar att laga massor av mat och frysa in och sedan slippa laga mat på flera år.
Om nu mat kan hålla i flera år i frysen. Annars skyller jag på Hitler.

Konspirationsteori nummer fyra (den som väntar på något gott...) Hitler har återuppstått eller reinkarnerats i form av en iller som bor i Tranås. Snart kommer illern rymma och försöka ta över världen, samt sätta alla hamstrar och flugor i koncentrationsläger. Jag ser fram emot detta och kan knappt berga mig. (eller heter det bärga mig? bärgar gör man båtar, berg klättrar man i, damn min svenskafröken i lågstadiet som vägrade lära mig något!)

Eftersom K själv är höjd över pöbelns behov att yttra sig genom att blogga försöker jag här återge hennes vackra och nyttiga tips om kräks.
Vi pratade om det i går efter min prestation.
Tyvärr så minns jag inte vad vi sa.
Men kontentan gick ut på att man blir smal av att dricka öl, och sedan försökte vi (jag) utröna varför min spya hade varit så röd.
Nu gäller det bara att hålla tummarna för att alla bilder på mina bröst inte kommer finnas på facebook inom det närmsta dygnet.
Och på att min mamma inte läser dethär.

Jag befinner mig åter i civilisationens fäste och högborg. Stockholm altså, närmare bestämt hemma hos min mamma. Det finns många fördelar med detta, dels är all mat gratis, dels slipper jag göra något egentligt. Nackdelen är att jag måste använda en bärbar dator och att jag inte kan bada i mitt badkar.
Jag är brutalt trött så jag har skjutit upp min hemresa till imorgon. Denna kväll plägar jag glana på fotbollen och känna mig allmänt mätt och belåten. Åtminstone mätt.
Midsommaren var brutalt traditionell. Vi grillade och alla mådde mycket dåligt dagen efter. Speciellt jag som kaskadspydde på vardagsrumsgolvet till Ks (och alla andras, men mest Ks) stora förtret. Jag var altså i princip karatefull och har nu sovit i 12 timmar inatt. Men jag kan inte påstå att jag är jättepigg för det. Tvärt om. Men det var ganska kul det jag kommer ihåg och rent fantastiskt skönt att få komma hem igår.
Så fort jag tänker på  alkohol blir jag illamående. En vit vecka kommer sitta fantastiskt fint och jag ska verkligen ta hand om migsjälv och baka paj och träna och äta yoghurt och vänja mig av med kaffe och allt annat såntdär jag brukar lova migsjälv på måndagmorgnarna.
För övrigt har jag haft det väldigt bra. Och det är fruktansvärt fint i Es trädgård. Precis lagom vilt och jätteskönt i och med att jag sluppit medverka det minsta i dess utformande.
Jag funderar på att sova en skvätt. Eller äta kakor. Båda delarna låter onekligen lockande. Det enda jag inte känner jättemycket för är att åka hem till Uppsala. Inte för att jag inte vill hem, eller har saker att göra där, personer att träffa och golv att städa, personer att kasta ut ur lägenheten samt allmänna tupplurar att ta, mest är det för att jag inte vill handla mat och inte vill vara ensam. Jag har vant mig vid att ha människor omkring mig. Men, säger du då, du har ju M, ditt eviga husdjur. Visserligen, men hon råkar ha ett eget liv och så.

Det bästa jag gjorde i helgen måste ändå ha varit när jag kletade senap på T, inte för att jag minns det själv, men det lät ganska typiskt mig. Att ringa väldigt många personer jag inte borde ringt när jag var såpass påverkad var kanske inte jättesmart, men jag gissar att folk har förståelse för att jag vräkte ur mig aldeles för privata detaljer om mig och mitt liv. Det var ju midsommar och jag är som bekant ganska störd.
Nu ska jag rafsa upp någon gammal VHS och försöka kolla på den tills matchen börjar. Det kliar i mina små fingrar att ringa upp en person, men jag ska låta bli. Ingenting blir bättre av att jag krälar i stoftet och ber om ursäkt för min allmänna efterblivenhet. Lite stolthet har jag kanske?

Gårdagens citat: "Kondom, tabasco, kondom - då känner man om det gör ont" T
"Kolla! En häst! Eller var det en ko?" Jag
"Äckelpäckelpizza" Alla utom R
"Där skulle du ha svängt av" K
Vi blev ganska så kanon igår, och det var brutalt roligt. Idag har vi sovit väldigt länge, blivit jagade av onda illrar och mobbat fågeln Råger. Jag är precis lagom snurrig och har problem med att blogga eftesom jag typ darrar och skriver på en laptop. K tycker att jag ska låta bli att blogga. Så nu gör jag det.

Och just det, det är midsommar idag! Jag är ute på landet!

For the record så suger Sveriges landslag. Jag tillbringade tågresan till Sthlm med att analysera några spelare. Här är resultatet. Zlatan är, om ni inte visste det, en diva, det har sträckt sig så långt nu att ingen i laget gör något själva om de inte kan passa Zlatis. Ljungberg är en tönt, som får frystorka i benet så fort han närmar sig motståndarnas mål. Dessutom är han ful. Henke börjar bli gammal, men det är kul att det går att läsa på läpparna vad han säger när det går åthelvete och de zoomar in honom. Svensson har en brutal vinnarskalle, han kämpade på men det gick inte så jävla bra ändå, trots att han är lagspelare, det var kul att han grinade i slutet. Svcnsson är den jag identifierar mig mest med, för jag hatar också att förlora men vill inte riktigt göra så jäkla mycket åt saken. Skulle jag gifta mig med någon av det skulle det vara han, bara för att våra bråk skulle bli så roliga. Tur att han inte vill gifta sig med mig, så kan jag fortsätta mitt lugna, trasiga liv som vanligt livet ut. Isaksson är en stjärna, ja jag vet att han släppte in två mål men det hade nog snarare med att backarna var ute på tekalas eller något. Passningsspelet var bedrövligt, försvaret och offensiven var obefintligt och jag är bitter.

Jag har uppnåt kronisk koffeinabstinens. Trots att jag faktiskt har druckit kaffe idag känner jag mig bakis. Jag var nykter igår. Jag har utvecklat en kärlek till Sylvester Stallone, såg Rambo igår, den senaste, där massa typ burmeser blir konstant slaktade. Det var episkt, speciellt som jag såg den på projektorvägg.
K hade en karatefylla igår och är jätterolig, så nu ska jag umgås med henne. Sen drar vi till Tranås.

Eftersom alla tjejtidningsförlag kommit på att jag är tjejtidningsjunkie (jag gillar att racka ner på dem...) har jag den senaste veckan fått direktreklam från samtliga tjejtidningar utom veckorevyn som vill att jag ska köpa deras dumma tidning och få ett brutalt fult, oj jag menar trendigt, halsband/par vantar/parfym/använt tampongpaket om jag svarar INOM 5 dagar!!!!! SVARA NU OCH TJÄNA MILJONTALS ÖREN! Eller svara aldrig och slipp skiten tänker jag och hivar ner det senaste reklambladet från någon äcklig nystartad tidning med någon äcklig kändis som redaktör i papperskorgen under alla mina chokladpapper. Jag prenumererade på 2 tidningar för att jag fick mascaror värda typ 300 spänn för 50. Nu har jag Femina för att den är helt ok (skriven för typ 30åringar så den är nästan intelligent...haha) och Cosmo för att den handlar om sex. Tidningen Hennes har jag precis slängt åt helvete (mascara, läppglans och bok om äckliga personer). Men jag börjar känna mig lite som min mamma. Hon har gjort såhär hela mitt liv, få grejer, avbeställa skittidningen så fort det bara går.
Men tjejtidningar utgör det bästa badkarsläsningen som finns, eftersom det är skitsamma om jag tappar skräpet i vattnet.
Och så får de mig att känna mig smartare än tidningens målgrupp. Vilket både är sorgligt och väldigt, väldigt bra.
Tänk att vara så korkad att man inte fattar "läsarnas 6 bästa 6-tips". (Typ, "ha sex ofta, ha bra sex, hångla mycket, berätta för varandra vad ni gillar, dusha innan sex och testa nya saker") eller skönhetstipsen (Hår, "Tvätta håret, använd balsam". Ansikte, "tvätta ansiktet och använd hudkräm", smink, "less is more" och till sist mode "Ha på dig kläder du känner dig bekväm i och som du är snygg i")
Fan, jag skulle kunna bli rik om jag startade en egen tidning. Tur att jag inte vill starta en egen tidning då, för var världen inte behöver är fler puckon som sprider sitt budskap.

Eftersom jag är ensam hemma, (och inte har minsta lilla aning om var M och M kan råka befinna sig) inte kan dricka kaffe (abstinensbesvären är helt fantastiska tackar som frågar, jag har inte haft såhär ont i huvuvdet utan att ha migrän någonsin förut), eller gå ut för det är inte varmt, och inte har något annat att göra eftersom jag tröttnade på att spela the Sims (jag är helt enkelt för bra på det, ärligt alltså) och jag inte lyckats få ner ett endaste litet avsnitt av Sailor Moon (på japanska), så får jag väl rycka upp migsjälv och blogga en stund.
Jag skulle förstås kunna städa, det luktar vider i vardagsrummet, men eftersom jag vet med mig att det inte är mitt fel och jag ändå åker till Tranås imorgon så kan ni ge er på att jag inte tänker göra det. Jag skulle kunna röka, men jag orkar inte stå på balkongen.
Skulle kunna ställa dit en stol förstås.
I am a genious!
Men jag pallar ändå inte. Ska lyssna på Hello Saferide och känna igen mig och minnas hur det kändes att vara nyoälskad.

Om inte allt för länge kommer tristessen att försvinna, för jag ska till L och kolla på fotbollen när den nu börjar. (20.35, jag bara gillar inte att verka alltför punktlig och pedantisk.)

Igår betedde jag mig synnerligen excentriskt i och med att jag gick omkring och sjöng för migsjälv nästan hela kvällen. Det var trevligt. Speciellt trevligt är det att sjunga på tyska i och med att jag inte kan tyska. Det är kul att kunna saker som jag inte kan egentligen. Som att jag kan en hel låt på japanska, det imponerar åtminstone på japaner.

Jag älskar

• Lukten av kaffe på morgonen.
• Att lyssna på soundtrack, till filmer jag sett miljoner gånger, för första gången
• Att se filmer, vars soundtrack jag kan utantill, för första gången
• När luften står helt stilla och himlen är blå
• Att lyssna på musik jag älskade för fem år sedan och bara känna in alla minnesbilder
• När en låt blir min
• Känslan av total vilsenhet och tvetydighet jag får av att inte riktigt veta vad jag vill men vet att jag kunde om jag ville
• Att vakna till en ny och bättre dag
• När jag är entusiastisk och smittar av mig
• Att vara precis lagom
• När jag kommer på något helt nytt
• När tystnaden inte äter sig genom mitt huvud
• Att jag får vara med
• Dagar då solen inte går ner
• Dagar då solen inte går upp
• Spöregn på sommaren
• Pissregn på hösten kombinerat med halv kuling och miljontals slaktade löv
• Att se fram emot saker
• Att glömma bort migsjälv
• Solsken in genom fönstret på mig, nydushad i handduk och musik och att känna allting mycket tydligare

It's been a good day, don't ask me why cause I don't know

Jag är brutalt trött.
Detta är min (hrm) koffeinfria dag (en kopp kaffe är ingen kopp kaffe, so make it a big one) och jag är trött beyond beleaf. Jag har sovit som en ko eller så, och försökt ta ett avslappnande bad, samt bråkat om polisen och deras sätt att hantera nerknarkade tonåringar.  Det var inte varken uppiggande eller avslappnande, så nu försöker jag rensa huvudet istället.
Som vanligt när jag åker tåg börjar jag tänka på hur min stora fantastiska roman ska börja och vad den ska handla om. Jag har insett att problemet med att skriva den boken jag en gång ska skriva är att jag inte äger någon laptop och därför inte kan skriva medan jag åker tåg eller badar. Och det är bara då jag har tillräckligt bra idéer och meningar flytandes omkring i huvudet, redo att fångas.

Sedan i lördags har jag sovit hos K, vi har vinat, pratat, kollat film, ätit frukt, träffat folk och haft det allmänt slappt, roligt och trevligt. Vi har även druckit kaffe.
Igår såg jag, H, S och S på futuramafilmen The Beast With Two Backs, som jag starkt rekomenderar om man gillar Furutrama. Jag kan citera i stort sett 70% av alla avsnitt och kvalar därför in som nörd.

Jag skulle ge min vänstra lilltå för en kopp kaffe och en färdiglagad middag. Allt detta fick jag igår, det är ordning på pojkarna säger jag bara! H och S bor lite som jag och M, förutom att deras namn inte börjar på samma bokstav och att de är killar och by definition vägrar städa. Jag fick inte ens städa, då blev H arg. Först trodde jag inte han var allvarlig, i och med att jag var hög på dagens tredje kopp kaffe och då tar jag inte någon på allvar. Jag ser på dem med milt förstående och mycket mycket lyckliga ögon och ignorerar vad de säger.  Jag gillar den känslan.  I allafall fick jag i princip en utskällning för att jag städade och inte istället kollade på Chuck, en serie som verkar bra, men jag ville inte sabba den ifall jag skulle börja se på den genom att börja på avsnitt 11. Ingen förståelse visades för detta inre tillstånd som jag i och försig var för trött för att förmedla.
Sedan kollade vi på fotboll, österrike-tysklandsmatchen, jag hejade på tyskland, mest för att K är halvtysk och för att österrikarna var mycket fulare och sämre. Dessutom kände jag igen namnet Klose vilket sealade dealen.
Blev körd till pendeln när H skulle till jobbet, vi började (och med vi menar jag jag) bråka om trafikregler och den abnormt smaklösa låten som H körde i sin bilstereo. Eftersom jag hatar att ha fel vägrade jag lägga ner trafikregelsbråket. In fact tänker jag tillbringa så lång tid som krävs för att hitta bevis på min korrekthet. Låten i fråga hette Tsunamipunani och var ganska äcklig. Och politiskt inkorrekt. Jag skulle nog inte hatat den så mycket om den hetat flodvågsfitta, men jag gillar ordet punani (mest för att det är indiskt eller vad det är) och jag hatar artisten som sjunger låten(troligen mest för att han är dålig och för att H gillar den, det är lite ansträngande men vissa vanor är svåra att ta sig ur).
Nåväl, imorse kollade jag och K på scrubs, hon drack kaffe och jag såg på. På torsdag åker jag tillbaks och sedan vidare till Tranås för diverse festligheter jag ser fram emot. Frågan är bara när och hur jag ska lyckas vila upp mig.

För övrigt pissregnar det, och jag har tankar på att anmäla TVinnehav, eftersom jag inte klarar av att bryta mot regler. Det eller så slänger vi TVn vi haft en vecka och fortfarande inte kopplat upp. Jag får förföljelsemani av att skriva detta, nu kommer radiotjänst komma hit och döda mig. Fan.
Men jag tror jag ska läsa några tjejtidningar och äta någon random maträtt.

Jag återkommer när jag inte skulle ge min högra hand för en powernap.