telepatetisk

Katten sitter i fönstet och glor hoppfullt ut på vägen.
Jag kvider av tanken av ännu en natt av en katt som jamar och vill ut.
Är kattvakt åt min mammas kisse, Tistou (kort för Francois-Baptiste), han får inte gå ut eftersom han direkt skulle gå vilse, bli uppäten av en igelkott och antagligen drunkna i en vattenpöl.
Han är en mycket söt liten katt, väldigt nätt också, ser ut som en kattunge fast han är minst 10.
Sonny är överlycklig över att passa honom. Och jag känner suget efter en kattunge, det kan jag inte förneka. Han är så otroligt charmig i sitt sätt att följa efter mig till alla rum och lägga sig bredvid mig för att gosa.
Enda problemet är väl katthåren. Svåra att undvika eftersom han är perser och norks skogskatt uppblandat med bondkatt. En fluffig boll helt enkelt.
Men väldigt söt..

Funderar starkt på att skaffa mig ett alter ego. Lite som hon dendära Kissie, ni vet. Fast inte nynazist/mobbare/sillishora. Ja.
Mitt alter ego skulle vara som jag skrev tidigare, extremt sofistikerad med naturligt platinablont hår och beiga jeans. Hon skulle aldrig bryta naglarna, bita på nagelbanden eller gå in i saker. Hon skulle gyma 3 gånger i veckan, springa marathon, vara allmänt blasé. (Tex inte tycka att när posten kommer är exiting, som jag gjorde nyss)
Hon skulle dricka laktosfri latte och äta små sallader. Och så skulle hon ha något trevligt kontorsjobb. Och cremefärgade kavajer.

Det här är roligt för mig att tänka på, för det är ju möjligt alltihop. Utom det som har med gener att göra. Men grejen är att jag skulle tycka det var så otroligt ovärt att lägga ner min tid på sånt som att sluta krocka med bordskanten tre gånger om dagen. Eller skapa mig ett piffigt hem.
Eller jobba på kontor.

Som en kompis till mig sa häromdagen när jag stod och försökte snabba på smörets smälthastighet. Jag är en människa med otroligt lite tålamod. Jag vill att saker ska hända snabbt. Därför är jag snabb. Därför går jag ibland in i dörrar/vassa kanter, och bryter naglarna, och diskar slarvigt.
Ironin ligger väl i att jag valt ett framtida yrke som går ut på att sitta och vänta. Det ännu mer ironiska är att jag älskar det.
Jag menar, jag orkar ju inte ens se en hel film utan att snabbspola lite. Så det ska gå fortare.
Men alla människor är mångfacetterade, och lite tokiga.
Jag antar att man måste hitta sin inre typ och försöka följa den så mycket som möjligt. Gör man inte det kan livet bli krångligt. Det går att jämföra med kroppstyp. Man måste acceptera hur man ser ut, och klä sig efter det. Jag vet ju tex att jag inte kan ha på mig minishorts, eller oversize tröjor, eller low-cut jeans. Och jag har hår som lockar sig när det är blött. När jag var cirka 16 ville jag ha rakt hår, och låga jeans. Priset man får betala är ständig missnöjdhet.

Därför är det kul att tänka sig hur jag kunde vara om jag bara fick hitta på. (Men notera att mitt alter ego skulle dricka lika mycket kaffe som jag gör själv, det måste ju vara trovärdigt)

Jag har jättetråkigt. Sonny sover. Han snittar på 3 powernaps per dag faktiskt. Fler när han jobbar. Själv skulle jag dö om jag gick och la mig klockan 18 och som 90 minuter. Men alla är ju olika. Livet är orättvist och allt sånt spännande.
Idag har jag även gjort roliga saker som tvätta kläder, äta tacos utan tacosås, översätta text från svenska till engelska. Spännande så man kan bli tokig.
Och torterat mitt hår. Statusen är kyckling just nu. Mycket stylish.
Funderar allvarligt på att läsa om LGTG (Liftarens Guide Till Galaxen). Det är ju en göttig liten bibba. Eller så drar jag nåt gammalt över mig. Det kan funka det med.
Skönt att det regnar. Så har man nåt att skylla på.

Åh vad tråkigt det är att blogga! Vilken jättetråkig utmaning jag gav mig själv. Jag bestämde mig redan igår för att dissa den, jag svarar helt enkelt för dåligt.
Nu är jag jättetrött och önskar att jag var en person som tjänade pengar, på att blogga, eller på annat. Har precis varit och shoppat. Eller, undvikit att köpa saker, snarare. Hittade tre jättefina toppar som jag inte köpte. Köpte istället: baskläder, nattlinne, leggings och tröj-klänning. Och nagellack. Och en mjukglass.
Fantiserade om att gå in i klädaffär och säga "plocka fram alla jeans ni tror skulle passa mig, så ska jag prova allihop utan att få ångest och sen köpa minst 4 par". Känns som en avlägsen sak. Skulle även vilja plocka på mig hårvård och grejs för 1000 spänn lite nonchalant. Och märkessmink. Och alla de där fina topparna alltså. Jag plågade mig själv genom att prova en av dem. Tur att det var såndär konstig urringning som är så trendigt nu, så att man visar apmycket sideboob. För det var inte så snyggt.
Men den var fin på galjen. Fick mig att vilja bli platninablond, ha slät page och beiga Levis jeans. Dvs bli någon annan, någon som kan hållas i möblerade rum. Någon som inte spiller ner sig själv med kaffe, någon som inte diskar slarvigt och någon som dammar med dammvippa. Och manglar sina lakan.
Det är därför jag vill ha pengar. Hade jag pengar kunde jag anställa någon som gjorde allt det där medan jag gick på gym så att jag skulle komma i alla jeansen utan problem. Och så skulle jag väl dricka kaffe med sugrör då. Eller ha kaffefärgade kläder. mm det kunde funka...
I alla fall, nu skiter jag i det här och vilar en stund.

Det är så okristligt tidigt att knappt någon skrivit något på facebook sedan igårkväll. Men försöker få lite liv i mitt bloggande så ska försöka göra denhär utmaningen. Som jag känner blir tröttare och tröttare.
Nu är det ju så att det finns jättemånga bra bokserier. Om jag vore superpretto skulle jag väl säga Prousts På spaning efter den tid som flytt. Men let's face it, det finns roligare böcker.
Tyvärr är 40 % av alla böcker jag läser barnböcker, och 50% chick-lit. Resten deckare och prettoböcker. Typ ALLA utom prettoböckerna kommer i serier. Men har några favoriter såklart, Mumintrollen för att de handlar om verkliga saker, psykologi och grejs. Marian Keyes för att det alltid handlar om något allvarligt på riktigt - inte bara "jag är 22, har inga pengar till skor och är ihop med ett pucko". I hennes böcker är det mer "Jag är 22, har inga pengar till skor och är ihop med ett pucko - för jag är alkis, knarkare och spelmissbrukare med psykiska problem". Keepin' it real!
Pellaböckerna, är dels gamla och dels otroligt moderna. Bästa tonårsserie ever. Och sist, alla böcker med miss Marple. Gotta löve den gamla gulliga tanten som reder upp blodiga mord.

.....
Fråga istället om böcker jag bara läst en gång. Jag läser om alla böcker jag gillar.

Alltså verkligen alla.

Kanske några av de jag inte gillar också.

Eh, ska det vara att jag läste den för första gången förra året?
Då får det nog bli Stolthet och fördom, av Jane Austen. Den läste jag för första gången i vintras, på originalspråket såklart. Och jag blev verkligen inte besviken, den var riktigt bra. Jag har aldrig läst Austen innan, men blev genast pigg på att börja.
Det jag älskade mest med den är att Elizabeth och jag är ganska lika. Vi är envisa, hatar att ha fel, griniga som tusan och väldigt dåliga på att visa känslor i vissa situationer. Jag var kanske mer så när jag var yngre i och för sig. Då hade jag hellre dött än sagt till någon att jag gillade honom, och dessutom visat min kärlek genom att vara ganska elak. En mindre smart taktik.
Sen gillar jag såklart mr Darcy - för att han är en sådan korkskalle!
Det jag också funderar på att läsa, förutom fler böcker av Austen, är Pride and Predjudice and Zombies.

Lyssnade på Cat Stevens If you want to sing out, sing out. och känner mig redan mycket bättre! Fuck the world, jag är invincible.
Sådetså!

Det känns som att jag vaknade med ett ryck klockan 4 i morse. Det känns som att klockan är 5 nu. Det är den alltså inte? Kanske beror det mer på att tusentals tankar snurrar runt i mitt huvud än den sena timmen jag gick och la mig på. Nu lyssnar jag på Fleetwood Mac och försöker nysta ut hjärnan. Problem? Ja, vi kan ju kalla det 25årskris, men ärligt talat. Egentligen handlar det nog mer om att jag fortfarande inte fattat sådant som förbryllade mig som tonåring. Skillnaden är kanske att jag i allafall vet att jag inte förstår det nu.
Nåja, halva mig ungefär sitter och tänker på sånt, den andra halvan rycker i mig och säger att hallå, det är faktiskt sommar, du är ledig, och borde slöa lite. Det är mycket sant. Alltså ska jag röja hemma idag. För att tysta båda sidorna, inte tänka, men inte heller slöa. (Eftersom tänkandet, otippat nog, oftast dyker upp just när jag ska ha det lugnt och skönt).

För att bevisa (för mig själv) precis hur onödigt det är att tänka på det jag tänker på ska jag dra en kort genomgång:

• Mina föräldrars skilsmässa (som ägde rum cirka 18 år sedan) (hur stavas förresten skilsmässa? måste googla)
• Att jag måste träna på att stå på mig och säga ifrån
• Hur de två kan hänga ihop
• Alltså, mer hur mina päron skötte sin skilsmässa än att de faktiskt skilde sig.
• Vilket enbart var positivt att de gjorde
• Men de kunde ju frågat mig vad jag tyckte?
• Mina föräldrars underbara förmåga att överföra sina egna problem på mig
• Exempel: "är det inte lite spänt mellan dig och Sonny?" ... - Nej det är spänt mellan dig och mig, pucko. (Svarade jag inte)
• Exempel 2: "jag lyssnar gärna om du vill prata" -ja vad bra för såhär mår jag... "nä nu ska jag inte störa mer" ??? - eh nänä, ok..
• En grej som H sa igår, nämligen att "Man borde ju kunna förstå sina föräldrar bäst, de har ju gjort en till den man är". Ej exakt citat. Men visst är det konstigt att man inte förstår dem? Sonny förstår jag däremot 90 procent av tiden. Och honom har jag bara känt i 3 år.
• Varför jag bryr mig om det här när jag snart är 25, aka vuxen.

Ärligt talat, jag behöver inte ha världens sundaste relation till min familj, jag skulle bara önska att den uppför sig. Det som kanske hör till själva 25årskrisen är väl att hela rasket ska upp och äta tårta när jag fyller. Jag hoppas att jag kommer kunna kräva fullkomlig lydnad av den. Att den biter ihop om sina olikheter och fokuserar på mig - jag fyller ju 25 en gång bara. Vad jag vet.

Jag har i alla fall nått en insikt om: varför skriver jag listor om allt? Tja, när jag pratade med min far om lite av detta var hans förslag att jag skulle skriva en "ordentlig lista, och sedan hålla dig till den".
Ja herregud, är det inte den ena så är det den andra.



Nä, det här blev ju ett lagom deppigt inlägg. Nu ska jag iaf ta itu med att:

1. väcka Sonny (lär ta cirka 1 timme)
2. Klä på mig
3. Äta frukost
4. Börja röja
5. Känna att jag får lite ordning på livet också

Hej bloggen! Juni, sa du? Jasså, jaha. Jaja. Jag jobbar för tillfället massor, sover kanske ännu mer och försöker att skapa någon typ av trivselkänsla. Och så nojar jag över att fylla 25. Jag har hört att det kommer ske ganska snart. Jag har hört det, men tror såklart inte riktigt på det. Man ska inte tro allt man hör, minsann!
Nä allvarligt talat, jag håller nog på att bli lite, lite galen av att jobba varje dag (3 dagar i rad so far..) Jag kommer antagligen snart börja hälsa på folk jag inte känner bara för att de slänger ett getöga åt mitt håll.
Tur att jag gillar mitt jobb, är faktiskt otroligt nöjd med det. Det känns bara lite som att vara tillbaks där jag var innan jag började plugga. Eftersom jag är det. Fast i Uppsala då. Kanske ska jag söka någon spännande utbildning snart eller? Neh, just det, går redan en.
Idag har jag handledning inför uppsatsen i höst. Sen har jag faktiskt sommarlov på riktigt. Svettigt är det i alla fall så det räcker och blir över, jag menar soligt.
I övrigt, skönt att vara hemma, dvs i Uppsala, och stirra.

Apropos Hasse och Tage. Är det inte väldigt ovanligt nuförtiden att uttrycka sina politiska åsikter i TV, film, teater och musik nuförtiden? Jag vet att det är progg och 70-tal och hippievarning, men att lyssna på Kåldolmar och Kalsipper, se en Svenska Ord-revy eller pjäs känns otroligt exotiskt idag. De för sin linje, det är det inte någon som gör längre. Inte som jag märker i alla fall. När jag var liten, för jag har vuxit upp med Svenska Ord, tyckte jag inte det var konstigt alls. Visst, jag fattade kanske inte skämten på riktigt, men mina föräldrar förklarade ju dem. Nu fattar jag skämten, och inser hur mycket av mina politiska åsikter formats eller åtminstone förstärkts av det jag kollade på när jag var liten. Vilket inte alls är konstigt. Skillnaden är att jag avskyr att prata politik eller uttrycka mina politiska åsikter. Eftersom jag bara måste försvara dem. Eftersom jag inte kan förklara dem ordentligt.

Jag tror inte det finns något politiskt parti som står för det jag tycker, men jag röstar ändå. Och jag ogillar det politiska maktspelet, det gör ju uppenbarligen inte politikerna, annars skulle de ju inte vara just politiker. Jag är väl i det närmsta humanist, eller psykolog helt enkelt. Om nu det är en politik, vilket jag tycker att det är. Och så är jag en förlåtare. Och feminist såklart. Men inte på det politiska sättet.
Kolla, nu gör jag det igen, förväntar mig att få skit för min politik. För det finns ju alltid någon som kan misstolka och ifrågasätta, och jag hatar att försvara mig för jag vill inte vara en värvare eller försöka övertyga någon om att jag tycker bättre än någon annan. Och det är väl just det som politik handlar om, att försöka få alla att tycka som en själv.

Det är ju tyvärr ganska svårt att inte prata politik, eftersom nästan allting är politiskt. Och eftersom andra mer än gärna delar med sig av sina åsikter, och jag har ju oftast svårt att hålla käften när jag har något att säga.

Det var väl egentligen bara det, att det är synd att det är så tabu att säga vad man tycker, speciellt om man tycker som jag tycker. Jag menar, sverigedemokrater och allt vad de heter verkar ju inte direkt ha svårt att uttrycka sig. Personer som överhuvdtaget tycker genomgående elaka saker verkar ha lätt för sig. Det är ju bara att skita i vad alla andra säger då.

Själv skiter jag i vad alla säger också, eftersom jag tycker att jag tycker rätt, och har rätt att tycka vad jag tycker utan att någon ska försöka övertyga mig. Om man någonsin verkligen tvekar, eller är svårövertalad är det inte genuint. Jag känner i magen vad jag tycker. Vackert så.

Häromdagen gjorde jag något otroligt retro, jag köpte en CD utan att ha lyssnat på alla låtarna först. Hade bara hört de två singlar som finns. Nu har den alltså kommit hem till mig och nu sitter jag och lyssnar på Oscar Linnros Vilja bli på Spotify. Och tittar på CDfodralet. Den är bra! Lite väl många mellanspel för 139 kronor visserligen, men jag klagar inte. (Bara lite, som ni märker)
Idag har jag också slagit på stort och beställt the sims 3 expansion pack 1 och 2. Visst är jag laglydig, vuxen och ordentlig!
Annars har jag mest sovit hela veckan, eftersom jag jobbat. För jag går upp halv sex och när jag kommer hem klockan fem är jag sjukt trött och orkar knappt kolla mailen. Jag har åkt samma buss varje morgon och börjar så sakteliga bli en tragisk morgonpendlare som känner igen alla på bussen. Speciellt den sura tanten känner jag igen. Eller om det är en gubbe. Har bara sett henne/honom bakifrån. Men hen är alltid lika grinig. Skäller på busschauffören och sådär. Det sitter jag och stör mig på 10 över 6. Nåt ska jag roa mig med.
Han som jobbar på pressbyrån känner jag också igen, snart kommer jag nog kalla honom vid namn och få gratis kanelbullar om det här ska fortsätta. Och det ska det ju beviserligen, ska jobba hela sommaren. Och nästan alltid morgon. Jag har faktiskt rätt kul på jobbet, om det inte vore för att jag måste gå upp så tidigt och vara trött hela dagarna skulle jag trivas riktigt bra. Men jag är verkligen ingen morgonmänniska så vi får se hur länge jag orkar. Innan jag är utbränd, slut som människa och totalt isolerad från min egen tankeförmåga menar jag.

Nu ska jag gå och kissa, sedan handla och kolla på Hasse & Tage-revyer. (Som jag också unnade mig att köpa)

Varför är det inte med somatiska (fysiska) sjukdomar som med psykiska, om man inser att man har dem är det inte så farligt. (Vilket visserligen inte stämmer med psykiska heller, men det är i alla fall en mytbildning om det inom sjukvården och övriga världen). Jag har nämligen varit yr i huvudet i tre dagar. Och hela våren.
Trots att jag äter, sover och försöker röra på mig normalt. Jag har skrivit av det som stress ganska länge nu. Men idag sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaks och ge mig en tid. För jag orkar inte må såhär längre. Det går inte över. Sonny panikar och tror att jag har hjärntumör, vilket jag skulle trott själv för ett och ett halvt år sedan, då jag var "något mer" hypokondrisk än nu.

Annars ska jag snart orka gå och handla ingredienser till en paj och kanske dammsuga bort det värsta byggdammet från alla IKEA-möbler så att lägenheten slutar lukta spån. (En otroligt kväljande doft som inte direkt förbättrar mitt konstanta illamående). För jag får faktiskt besök idag, första kompisen som ska beundra lägenheten och tycka att vi har förbaskat bra smak.

Nu måste jag sluta skriva eftersom det gör mig sjösjuk att titta på datorskärmen för länge.

Både jag och Sonny blir akut åksjuka av att spela Alan Wake. Jäkla spel alltså! Synd att det är så bra i övrigt. Men man kan typ inte spela mer än en kvart i taget, sen måste man ligga ner på golvet och tro att man har åkt X2000 i åtta timmar.

Värt.

Aaah är sjukt impad över mig själv faktiskt, jag har burit ut en jäkla billyhylla till grovsoprummet, tog den på cykeln i tre omgångar. Det bästa var att cykla tillbaks... Har också sytt en gardin, slängt typ 10000 soppåsar och postat ett brev. Är tyvärr helt slut. Skönt att jag är ledig hela två dagar till innan jag jobbar 6 dagar är ledig 1 dag och jobbar 6 dagar igen. Verkligen jättetur som Maria Montazami skulle sagt.

Men hemmet börjar i alla fall arta sig. Och nej jag har inte orkat fota. Jag orkar enbart spela XBOX.

Annars är det nog bästa sommarvädret ute. Mulet och blåsigt men ändå varmare än vinter. Tänk om vintrarna var sådär, gud då skulle jag aldrig klaga på vädret. (Typisk helgardering i och med att klimatet inte kommer förändras, haha)

Jag har annars ingenting annat i skallen. Ska äta snart så kanske jag får någon typ av kreativ energi.

Herregud. Vi skruvade IKEA-möbler till halv två i natt. Efter det hade vi velat dö ifall vi hade trott att vi levde. Nu var vi båda fullkomligt övertygade om att vi var zombier som bara skulle ta en snabb tupplur innan vi stack iväg för att äta grannarnas hjärnor. Som att de inte fått utstå nog med vårt hamrande och svärande hela natten. Undrar hur många svordomar som går på en genomsnittlig IKEA-möbel. 10000 troligen. Mest svordomar gick åt till sängen, speciellt som vi gjorde steg 1 fel. Som tur var upptäckte vi ju det redan vid steg 2. Så det var ju bara att dra ur alla pluggar igen. Nu har vi i alla fall en skitsnygg, apstor och gudomligt skön säng. Med matchande sidobord. Snart även matchande byråer, men de blev inte klara igår. Det kanske inte hjälpte att Sonny fick för sig att plocka isär den halvtrasiga Billyhyllan i arbetsrummet. Det kändes otroligt fel att skruva ur skruvar efter att ha skruvat i dem hela dagen.

Det blev två tripper till grovsoprummet och två till förrådet också. Och fler lär det bli!

Förutom att jag varit brutalt bakfull hela dagen så har det gått som på räls idag.
kl 13.26 kom alla tusen ikeamöbler vi köpte igår, vi håller fortfarande på att sätta ihop sängen, eller ja, nu bloggar ju jag och Sonny aktiverar sina xbox points... INTERNET FUNKAR! Helt otroligt. Vi har nämligen köpt kablar så vi slipper förlita oss på den värdelösa trådlösa uppkopplingen vi hade förut. Det är nästan lite besvärande att det fungerar så bra. Lite oroande och jag vet som inte riktigt vad jag ska göra på internet nu när det funkar. Kolla på 3500 avsnitt av Hollywoodfruar säkert. Eller ja, nu har vi ju 2 byråer, en säng, 2 avlastningsbord, ett matbord att skruva ihop och två mattor att rulla ut. Bilder på det new and improoved home kommer snart.

Idag har inte internet funkat förräns nu. Jag är konstant sjukt livrädd att det ska sluta fungera vilken sekund som helst. Vi har nämligen flyttat datorn som nu står sjukt långt bort från routern. Signalstyrkan är låg. Wohoo! Lite spänning i vardagen är ju bra.

Lägenheten är nu i alla fall till större delen inredd, om internet funkar i morgon kommer det bilder. Är sjukt sur på mig själv över att inte ha tagit några "before" eller "during" bilder, men det är ju ändå resultatet som räknas!

Nu ska jag gå och titta på när Sonny spelar Alan Wake, trots att det är sjukt läskigt, och jag är sjukt trött och lättskrämd efter dagens slit och jobb.