För att muntra upp migsjälv
Publicerar jag en bild på M
It was good in the beginning
Jag har druckit en vitaminbrustablett och försöker låta bli att kräkas upp den. Det snurrar i mitt huvud fast jag sitter still och jag totalgjorde bort mig igår.
Troligen var det smset som handlade om barn som fick mig att flippa totalt.
Jag fick någon slags fysisk reaktion, (tror, men är inte säker på, att det kallas känsla) som jag inte kunde hantera utan var tvungen att ta ut på H och förstöra hans kväll. Då fann jag det väldigt logiskt, det var ju han som förstörde min. Men jag var aldrig arg. Tror jag, eller så var det precis det jag var men inte visste att jag var.
För innan hade jag och M jättekul. Eller jag hoppas att hon hade kul, jag hade kul. Vi gick till G-Hs, där jag sprang på någon från i torsdags, sedan till Norrlands, fast vi gick ut igen direkt, sedan till Ö-Gs, där var det Hip-hopklubb.
Jag och M var stenhårda hiphopare när vi var 14 år och varandras enda vänner. Så vi dansade på som galningar till klassiker som Nate Dog - Big Pimpin' och Mary J. Ett enormt plus var de två kvinnliga DJsarna. Jag fick genast en L-word-crush på henne. Det har för övrigt börjat hända mer och mer. Fast jag varken är Bi eller Ho. Men jag vet fan inte om jag är He heller. Jag är så ointresserad.
Ett exempel från verkliga livet.
Jag och M dansar skiten ur oss, nån mupp börjar dansa med oss, han har cool keps men fula tänder. Det är kul att dansa hiphop med folk, eller snarare mot folk. Det ser slampigare ut då, och det är ju typ hela grejen. Men jag dansar som att jag älskar min kropp, inte som att jag älskar någon annans kropp eller för att någon annan ska älska min kropp. Nåväl, människan börjar förstås genast kleta på mig.
Och jag bryr mig verkligen inte, det spelar mig ingen roll vilket som. Om folk frågar mig should I stay or should I go? Kommer jag typ rycka på axlarna och göra det där ljudet som betyder I don't know ni vet, typ iuono.
Det var nog därför jag blev så förvånad av att ha någon typ av känsla sedan. Jag vet inte vilken känsla det var, men i taxin hem hade jag väldigt svårt att andas. Det kändes som att någon satt på mina lungor. Jag vet vad jag brukar göra med den känslan när jag får den och är ensam.
Sedan började jag förstås böla i telefon fast jag visste inte varför själv.
Det är jättekonstigt, jag brukar vara en högfungerande känslomässig robot, endast förmögen att känna empati, sorg, ångest, glädje, vänskapskänslor och sånt.
Hur ber man om ursäkt för det? Har ber jag om ursäkt för att jag ber om något jag inte kan få eller vill ha rent förnuftsmässigt?
Inatt har jag drömt att Judas återuppstår (begonian alltså), jag har drömt om H men jag minns inte vad, troligen att jag slog honom på käften eller något. Och jag känner mig ganska tragisk.
Jag är så bra på att skrämma bort människor.
Därför gillar jag människor som inte är så jävla rädda av sig!
Men det suger att precis när jag slutar använda konstiga taktiker och visar vad jag ändå tror att människor vill se, det vill säga den mindre socialt accepterade sidan av mig, så tycker den jag visar det för att det är jobbigt, och vänder bort huvudet. But I guess that's just how the story goes.
Troligen var det smset som handlade om barn som fick mig att flippa totalt.
Jag fick någon slags fysisk reaktion, (tror, men är inte säker på, att det kallas känsla) som jag inte kunde hantera utan var tvungen att ta ut på H och förstöra hans kväll. Då fann jag det väldigt logiskt, det var ju han som förstörde min. Men jag var aldrig arg. Tror jag, eller så var det precis det jag var men inte visste att jag var.
För innan hade jag och M jättekul. Eller jag hoppas att hon hade kul, jag hade kul. Vi gick till G-Hs, där jag sprang på någon från i torsdags, sedan till Norrlands, fast vi gick ut igen direkt, sedan till Ö-Gs, där var det Hip-hopklubb.
Jag och M var stenhårda hiphopare när vi var 14 år och varandras enda vänner. Så vi dansade på som galningar till klassiker som Nate Dog - Big Pimpin' och Mary J. Ett enormt plus var de två kvinnliga DJsarna. Jag fick genast en L-word-crush på henne. Det har för övrigt börjat hända mer och mer. Fast jag varken är Bi eller Ho. Men jag vet fan inte om jag är He heller. Jag är så ointresserad.
Ett exempel från verkliga livet.
Jag och M dansar skiten ur oss, nån mupp börjar dansa med oss, han har cool keps men fula tänder. Det är kul att dansa hiphop med folk, eller snarare mot folk. Det ser slampigare ut då, och det är ju typ hela grejen. Men jag dansar som att jag älskar min kropp, inte som att jag älskar någon annans kropp eller för att någon annan ska älska min kropp. Nåväl, människan börjar förstås genast kleta på mig.
Och jag bryr mig verkligen inte, det spelar mig ingen roll vilket som. Om folk frågar mig should I stay or should I go? Kommer jag typ rycka på axlarna och göra det där ljudet som betyder I don't know ni vet, typ iuono.
Det var nog därför jag blev så förvånad av att ha någon typ av känsla sedan. Jag vet inte vilken känsla det var, men i taxin hem hade jag väldigt svårt att andas. Det kändes som att någon satt på mina lungor. Jag vet vad jag brukar göra med den känslan när jag får den och är ensam.
Sedan började jag förstås böla i telefon fast jag visste inte varför själv.
Det är jättekonstigt, jag brukar vara en högfungerande känslomässig robot, endast förmögen att känna empati, sorg, ångest, glädje, vänskapskänslor och sånt.
Hur ber man om ursäkt för det? Har ber jag om ursäkt för att jag ber om något jag inte kan få eller vill ha rent förnuftsmässigt?
Inatt har jag drömt att Judas återuppstår (begonian alltså), jag har drömt om H men jag minns inte vad, troligen att jag slog honom på käften eller något. Och jag känner mig ganska tragisk.
Jag är så bra på att skrämma bort människor.
Därför gillar jag människor som inte är så jävla rädda av sig!
Men det suger att precis när jag slutar använda konstiga taktiker och visar vad jag ändå tror att människor vill se, det vill säga den mindre socialt accepterade sidan av mig, så tycker den jag visar det för att det är jobbigt, och vänder bort huvudet. But I guess that's just how the story goes.
Gå i barndom
Jag har plockat blommor. Känner mig som en äkta femåring. Downside var att jag inte hade någon mamma hemma att överräcka den svettiga buketten hundloka och midsommarblomster. Eller rättare sagt, att min mamma var hemma hos sig, inte hemma hos mig.
Funderar på att fota och maila en bild på buketten till henne, även om det inte riktigt är samma grej.
Jag har gått barfota också, vilket jag typ aldrig gör. Men det började med att jag såg ett berg. (Okej, sjuk överdrift, det var lite sten som satt fast i marken mitt bland fälten, i Uppsala finns inga berg). I allafall fick jag västkustkänsla och ett brutalt behov av att gå på stenen.
Sedan fortsatte jag in i "skogen" på världens mjukaste stig med tusenåriga tallbarr på som var aldeles mjuka och luktade varm sommar.
Nu är mina fötter dammiga, min tunika svettig och jag var tvungen att dricka en kopp kaffe till. Jag väntar på att M ska vilja gå ut med mig. (Nu låter det som att jag är en hund) Hon är tyvärr ganska upptagen så det lär inte hända på ett tag. Fast det är kanske inte jättesynd för det är varmt som i döden utomhus. Och solbränna behöver jag inte, eller snarare det är ett omöjligt quest ändå. Jag blir ljusrosa som den skånska komikern, what's his face. Johan Glans, just det! Tack Youtube. Fast jag är i allafall inte tjock också.
Rosa kan jag leva med!
Funderar på att fota och maila en bild på buketten till henne, även om det inte riktigt är samma grej.
Jag har gått barfota också, vilket jag typ aldrig gör. Men det började med att jag såg ett berg. (Okej, sjuk överdrift, det var lite sten som satt fast i marken mitt bland fälten, i Uppsala finns inga berg). I allafall fick jag västkustkänsla och ett brutalt behov av att gå på stenen.
Sedan fortsatte jag in i "skogen" på världens mjukaste stig med tusenåriga tallbarr på som var aldeles mjuka och luktade varm sommar.
Nu är mina fötter dammiga, min tunika svettig och jag var tvungen att dricka en kopp kaffe till. Jag väntar på att M ska vilja gå ut med mig. (Nu låter det som att jag är en hund) Hon är tyvärr ganska upptagen så det lär inte hända på ett tag. Fast det är kanske inte jättesynd för det är varmt som i döden utomhus. Och solbränna behöver jag inte, eller snarare det är ett omöjligt quest ändå. Jag blir ljusrosa som den skånska komikern, what's his face. Johan Glans, just det! Tack Youtube. Fast jag är i allafall inte tjock också.
Rosa kan jag leva med!
Skalman han är trött (trött)
Jag klarade blåstestet!
Jag lyckades gå upp halv åtta, dricka kaffe och vitaminbrus och släpa mig (i pyamasbyxorna!) till min körlektion.
Varför skulle nu detta vara förvånande? Mimmi brukar ju vara rysligt morgonpigg och hurtig.
Det började på Upplands, (1 cider), Jag hade ätit en melon till middag. Orka laga mat tänkte jag, det är ju varmt.
(Man blir lite korkad av solsken)
På V-Dala drack jag en cola på taket, och fler människor började droppa in. (Kul faktiskt att inte ALLA var psykologstudenter, och att vi fick lite spriding på terminerna.) Sedan Kalmars, Göteborgs, Snerikes, G-H, ÖG, VG, och slutligen Norrlands. Vi skippade smålands och Gotlands fanns inte på kartan. Till slut var vi några få kvar på Stockholms. Jag tror det var på vägen till G-H-s som jag lyckades förolämpa en T1a, sedan fortsatte det bara. Jag blev arg när någon som var äldre än mig trodde att jag var lika gammal till exempel. Men jag kan väl inte hjälpa att jag är bra på att vara spontanelak och lite osmidig.
Jag är imponerad av migsjälv att jag kom så långt faktiskt, vanligtvis brukar jag planera att tröttna och avvika, men jag gillar att gå på pubrunda, man reser sig och går till nästa hela tiden, så man pratar alltid med andra personer än på förra stället. Hade faktiskt inte behövt gå till Stocken, att sitta kvar på Norrlands med de segaste personerna hade också varit kul, men nu blev det så och det var ju faktiskt första gången jag var på Stocken.
Det var för övrigt precis som jag trodde, fullt med stekare. Även de som inte egentligen var stekare såg stekiga ut. Sånt är lite äckligt.
Och jag är enormt imponerad över allas fina 70talskläder!
Jag älskar när människor som är sjukt mycket fullare än mig frågar hur full jag är.
Jag drack faktiskt bara 2 öl och 1 cider. (Kompenserade med cig... Jag är stolt över att jag tänkte efter före faktiskt, jag hade sparkat migsjälv om jag missat en betald dubbelkörlektion)
Trots att jag faktiskt hade sjukt kul, på ett lågmält sätt, (relativt) var ändå den bästa känslan när jag traskade mot min cykel från Stockholms för att åka hem. Det är verkligen sommar nu, och jag gick precis innan jag skulle bli seg och tråkig. Och jag älskar att vara ute själv på kvällen. (Halv ett kan knappast kallas natt) Speciellt när jag har musik, och det har jag alltid.
Körlektionen gick faktiskt bra, med tanke på hur trött jag var. Fast jag fick inget plus i kanten...
Nu är jag maniskt hungrig och vill ut i solen. Jag tänker inte plugga! Sådetså!
I mitt huvud var dethär ett sprudlande intelligent inlägg, som egentligen borde skrivits igårkväll, men jag är rätt seg i bollen nu, det är därför det blir sugig kvalitet på ordflödet.
Jag luktar faktiskt inte så illa.
Jag lyckades gå upp halv åtta, dricka kaffe och vitaminbrus och släpa mig (i pyamasbyxorna!) till min körlektion.
Varför skulle nu detta vara förvånande? Mimmi brukar ju vara rysligt morgonpigg och hurtig.
Det började på Upplands, (1 cider), Jag hade ätit en melon till middag. Orka laga mat tänkte jag, det är ju varmt.
(Man blir lite korkad av solsken)
På V-Dala drack jag en cola på taket, och fler människor började droppa in. (Kul faktiskt att inte ALLA var psykologstudenter, och att vi fick lite spriding på terminerna.) Sedan Kalmars, Göteborgs, Snerikes, G-H, ÖG, VG, och slutligen Norrlands. Vi skippade smålands och Gotlands fanns inte på kartan. Till slut var vi några få kvar på Stockholms. Jag tror det var på vägen till G-H-s som jag lyckades förolämpa en T1a, sedan fortsatte det bara. Jag blev arg när någon som var äldre än mig trodde att jag var lika gammal till exempel. Men jag kan väl inte hjälpa att jag är bra på att vara spontanelak och lite osmidig.
Jag är imponerad av migsjälv att jag kom så långt faktiskt, vanligtvis brukar jag planera att tröttna och avvika, men jag gillar att gå på pubrunda, man reser sig och går till nästa hela tiden, så man pratar alltid med andra personer än på förra stället. Hade faktiskt inte behövt gå till Stocken, att sitta kvar på Norrlands med de segaste personerna hade också varit kul, men nu blev det så och det var ju faktiskt första gången jag var på Stocken.
Det var för övrigt precis som jag trodde, fullt med stekare. Även de som inte egentligen var stekare såg stekiga ut. Sånt är lite äckligt.
Och jag är enormt imponerad över allas fina 70talskläder!
Jag älskar när människor som är sjukt mycket fullare än mig frågar hur full jag är.
Jag drack faktiskt bara 2 öl och 1 cider. (Kompenserade med cig... Jag är stolt över att jag tänkte efter före faktiskt, jag hade sparkat migsjälv om jag missat en betald dubbelkörlektion)
Trots att jag faktiskt hade sjukt kul, på ett lågmält sätt, (relativt) var ändå den bästa känslan när jag traskade mot min cykel från Stockholms för att åka hem. Det är verkligen sommar nu, och jag gick precis innan jag skulle bli seg och tråkig. Och jag älskar att vara ute själv på kvällen. (Halv ett kan knappast kallas natt) Speciellt när jag har musik, och det har jag alltid.
Körlektionen gick faktiskt bra, med tanke på hur trött jag var. Fast jag fick inget plus i kanten...
Nu är jag maniskt hungrig och vill ut i solen. Jag tänker inte plugga! Sådetså!
I mitt huvud var dethär ett sprudlande intelligent inlägg, som egentligen borde skrivits igårkväll, men jag är rätt seg i bollen nu, det är därför det blir sugig kvalitet på ordflödet.
Jag luktar faktiskt inte så illa.
Bibelberättelser ur verkligheten
Eftersom jag överlevde dagens hetta tänkte jag muntra upp migsjälv och min omgivning med att förklara Ms och mitt förhållande till våra växter.
Vi börjar med Jesus.
Vi fick Jesus av L och L i min klass, Jesus dog för han gillade inte sol. Nu står Jesus i en bokhylla och har återuppstått som namnet antyder.
Judas köpte M för att muntra upp vårt hem, men Judas har begått självmord, troligen på grund av dåligt samvete och parasiter.
Denna ståtliga växt fick namnet Pontius Pilatus, mest för att den faktiskt stod bredvid Jesus ett tag och höjde sig över honom(har växter genus?)
Och dethär är Maria, mest för att hon kom först och aldrig dör. Fick den av S.
Så, det var den lilla solskenshistorien. Nu ska jag på pubrunda med 70talstema. För oss som gillar att bli full i konstiga kläder!
Vi börjar med Jesus.
Vi fick Jesus av L och L i min klass, Jesus dog för han gillade inte sol. Nu står Jesus i en bokhylla och har återuppstått som namnet antyder.
Judas köpte M för att muntra upp vårt hem, men Judas har begått självmord, troligen på grund av dåligt samvete och parasiter.
Denna ståtliga växt fick namnet Pontius Pilatus, mest för att den faktiskt stod bredvid Jesus ett tag och höjde sig över honom(har växter genus?)
Och dethär är Maria, mest för att hon kom först och aldrig dör. Fick den av S.
Så, det var den lilla solskenshistorien. Nu ska jag på pubrunda med 70talstema. För oss som gillar att bli full i konstiga kläder!
!
Jag ljög. Ödet har visst utmanat mig.
Det har gett mig en pyttepytteliten sticka i vänster fot, den går inte att ta ut och känns bara ibland.
Jag kommer troligen få AIDS i foten och behöva amputera den inom en vecka.
Det har gett mig en pyttepytteliten sticka i vänster fot, den går inte att ta ut och känns bara ibland.
Jag kommer troligen få AIDS i foten och behöva amputera den inom en vecka.
Drömanalys innan frukost
Jag skriver alla mina bästa inlägg när jag badar. Eller, jag skriver dem i mitt huvud och sedan glömmer jag bort dem. De handlar om livets vesäntligheter, såsom min badanka. Jag tror att det är därför jag måste få upp så tidigt, för att hinna försöka komma ihåg vad det var jag skrev.
Eftersom ödet vägrar utmana mig, utmanar jag ödet idag.
Jag har vita trosor (om du är tjej förstår du säkert att det inte handlar om att jag är rädd för bromsspår), ska dricka kaffe på tom mage och sedan ta med mig massor av viktiga papper ut och se om de blåser bort. Jag kör på dränkt råtta looken idag, vad det verkar. Men hellre det än hemmafru?
Jag tror att det är viktigt att utmana ödet ibland, livet går inte bara ut på att hitta det effektivaste sättet att avlägsna hår från benen. (Om man inte heter Tobias)När det gäller det questet kan jag i förbifarten upplysa om att antihårkräm inte var sådär supertoppen, men inte helt värdelöst heller. Bättre än rakning, mindre ont än att epilera, mindre kladdigt än vax. Men det stinker för djävligt och håller inte särskillt länge alls. Pain is temporary, smell lasts for ever.
Idag har jag faktiskt inte gått upp så himskans tidigt. Fast jag vaknade första gången klockan sex, var pigg som en lärka och somnade inte om förrän halv sju, efter att ha kollat mailen. Ingen uniform idag.
Jag har drömt de mest bizzarra saker! Att jag skulle dela lägenhet med fyra tjejer i min klass, och hur ska vi alla hinna dusha? Att jag inte fick jobbet på securitas för att min syster blev sparkad i magen av en häst. Att jag behövde övertala en gammal bardomsväns till min syster lillasyster om att välja utbildning. Att jag och S gav bort en dykardräkt till någons pappa. Konstiga drömmar om att min dator gick sönder (troligen för att datorn var på och lät) och ett ljud som visade sig vara L i klassens insulinpump som behövde fyllas på och snart skulle hon säkert dö om hon inte fick nytt insulin. Samt att jag, H, K och D var på en jättekonstig klubb, både jag och H hade mjukisbyxor och kände värsta connection på grund av det. Sedan gick vi därifrån.
Om jag ska analysera sammanfattar jag i att jag är orolig för att något ska skita sig med min enda inkomst i sommar, men att mitt undermedvetna säger åt mig att det vore skumt om jag inte fick det, och att jag i såfall kan sälja min kropp till H när han känner sig sunkig. Alternativt att han är den person som minst av allt bryr sig om hur jag ser ut, han är van vid att jag luktar illa och kommer alltid vara min vän. Jag gillar nog förklaring 2 bättre, även om den är något, pja, överdrivet hoppfull. Detdär med dushen var bara konstigt och vi pratade om insulin igår i skolan. (på rasten)
Jag funderar på att skriva brev till psykologer.
Det känns lite som att skriva omvänt CV. Typ, kolla vad mycket som är fel på mig. Jag är en hemsk människa med svart attityd till människor och livet.
Men det är klart att jag inte ska skriva så. Men ärlig kanske jag ska vara. Fast jag vet ju fortfarande inte några jag vill gå hos.
Nu tar jag på mig mjukisshortsen, och en tröja, och går ut!
Eftersom ödet vägrar utmana mig, utmanar jag ödet idag.
Jag har vita trosor (om du är tjej förstår du säkert att det inte handlar om att jag är rädd för bromsspår), ska dricka kaffe på tom mage och sedan ta med mig massor av viktiga papper ut och se om de blåser bort. Jag kör på dränkt råtta looken idag, vad det verkar. Men hellre det än hemmafru?
Jag tror att det är viktigt att utmana ödet ibland, livet går inte bara ut på att hitta det effektivaste sättet att avlägsna hår från benen. (Om man inte heter Tobias)När det gäller det questet kan jag i förbifarten upplysa om att antihårkräm inte var sådär supertoppen, men inte helt värdelöst heller. Bättre än rakning, mindre ont än att epilera, mindre kladdigt än vax. Men det stinker för djävligt och håller inte särskillt länge alls. Pain is temporary, smell lasts for ever.
Idag har jag faktiskt inte gått upp så himskans tidigt. Fast jag vaknade första gången klockan sex, var pigg som en lärka och somnade inte om förrän halv sju, efter att ha kollat mailen. Ingen uniform idag.
Jag har drömt de mest bizzarra saker! Att jag skulle dela lägenhet med fyra tjejer i min klass, och hur ska vi alla hinna dusha? Att jag inte fick jobbet på securitas för att min syster blev sparkad i magen av en häst. Att jag behövde övertala en gammal bardomsväns till min syster lillasyster om att välja utbildning. Att jag och S gav bort en dykardräkt till någons pappa. Konstiga drömmar om att min dator gick sönder (troligen för att datorn var på och lät) och ett ljud som visade sig vara L i klassens insulinpump som behövde fyllas på och snart skulle hon säkert dö om hon inte fick nytt insulin. Samt att jag, H, K och D var på en jättekonstig klubb, både jag och H hade mjukisbyxor och kände värsta connection på grund av det. Sedan gick vi därifrån.
Om jag ska analysera sammanfattar jag i att jag är orolig för att något ska skita sig med min enda inkomst i sommar, men att mitt undermedvetna säger åt mig att det vore skumt om jag inte fick det, och att jag i såfall kan sälja min kropp till H när han känner sig sunkig. Alternativt att han är den person som minst av allt bryr sig om hur jag ser ut, han är van vid att jag luktar illa och kommer alltid vara min vän. Jag gillar nog förklaring 2 bättre, även om den är något, pja, överdrivet hoppfull. Detdär med dushen var bara konstigt och vi pratade om insulin igår i skolan. (på rasten)
Jag funderar på att skriva brev till psykologer.
Det känns lite som att skriva omvänt CV. Typ, kolla vad mycket som är fel på mig. Jag är en hemsk människa med svart attityd till människor och livet.
Men det är klart att jag inte ska skriva så. Men ärlig kanske jag ska vara. Fast jag vet ju fortfarande inte några jag vill gå hos.
Nu tar jag på mig mjukisshortsen, och en tröja, och går ut!
Och hon liknar min mamma.
Jag känner inte riktigt igen migsjälv i spegeln.
Kanske är det att jag gått upp i vikt och att mina runda kinder fått en inramning av kort blont hår, eller så är det ringarna och det inte helt borttagna sminket runt ögonen. Men jag ser lite ut som en hemmafru. Det kan vara solbrännan och tröttheten också.
En ganska söt hemmafru för övrigt, men kanske inte helt nöjd.
Det har varit såhär i några dagar nu. Kanske en vecka. Jag har sett hemmafrun på morgonen. Och hon liknar min mamma.
Det är lite konstigt.
Kanske är det att jag gått upp i vikt och att mina runda kinder fått en inramning av kort blont hår, eller så är det ringarna och det inte helt borttagna sminket runt ögonen. Men jag ser lite ut som en hemmafru. Det kan vara solbrännan och tröttheten också.
En ganska söt hemmafru för övrigt, men kanske inte helt nöjd.
Det har varit såhär i några dagar nu. Kanske en vecka. Jag har sett hemmafrun på morgonen. Och hon liknar min mamma.
Det är lite konstigt.
Kris och krislösning
Jag gick precis in i ett tillstånd av djup depression.
VLC la ner, och dels vägrar jag windows media player, och dels vägrar windows media player att ha codecs. Och jag ville verkligen verkligen se säsongsavslutningen av NCIS.
Testar att avinstallera och installera om, går inte det kommer jag börja gråta, skrika och trilskas i allmänhet.
I övrigt upplever jag en enorm lycka över att ha sett The Eye. Att den tog slut alltså. Visst, Jessica Alba är sjukligt het men jag gillar henne bättre när hon är klämkäck och inte vettskrämd. Jag gillar inte skräckfilmer, främst för att jag faktiskt inte brukar bli rädd.
Yaay! Min onda plan funkade! Det är trevligt när datorer visar sig lyssna till hot! Synd bara att jag redan vet vad som kommer hända i NCISavsnittet... Tack K!
VLC la ner, och dels vägrar jag windows media player, och dels vägrar windows media player att ha codecs. Och jag ville verkligen verkligen se säsongsavslutningen av NCIS.
Testar att avinstallera och installera om, går inte det kommer jag börja gråta, skrika och trilskas i allmänhet.
I övrigt upplever jag en enorm lycka över att ha sett The Eye. Att den tog slut alltså. Visst, Jessica Alba är sjukligt het men jag gillar henne bättre när hon är klämkäck och inte vettskrämd. Jag gillar inte skräckfilmer, främst för att jag faktiskt inte brukar bli rädd.
Yaay! Min onda plan funkade! Det är trevligt när datorer visar sig lyssna till hot! Synd bara att jag redan vet vad som kommer hända i NCISavsnittet... Tack K!
Some days I wanna quit, and just be normal for a bit
Igår och idag och förrgår har alla varit riktiga skrika på cykeln-dagar. Idag motade jag bort känslan genom att röka medan jag cyklade. Det funkade en liten stund.
Nu är det i allafall inte en sådan dag längre. 24 grader i skuggan, mysig stund med klassen på gräsplätten utanför institutionen och glass, sedan kubb med M när jag kom hem. Hon vann med 3-2, men det var kul ändå. (Nästan lika bra, jag är en ok förlorare men världens sämsta vinnare)
Jag är lite arg på securitas för att de inte gett mig besked om hur det blir imorgon, men jag antar att det inte blir något alls och att de tänker sig att jag ska komma dit och prova uniform när jag ska skriva tenta eller något. Just nu orkar jag inte bry mig. Jag är gärna ledig imorgon och slipper åka ut till Arlanda klockan åtta på morgonen!
Jag har på mig jeansshorts och lyckas tillochmed låta bli att skämmas för mina kritvita lår. Det är skönt att märka att jag vuxit sedan 14årsåldern och inte är hyperberoende av andra människors godkännande, såvitt jag minns det var det väldigt ansträngande. Och dessutom är alla andra ändå mycket fulare än vad jag är.
Förutom de som är jättevackra, men jag är i allafall mer än medelsnygg. (Tvivlar ni har jag publicerat en helbild på migsjälv i myskläder längre ner, oh yea I am hot!)
Dessutom sitter allt i attityden.
Igår hade vi ett äkta gråtparty på PDT-cirkeln. Vi pratade om affekter och typ, 6 av 7 började eller var nära till att börja gråta. Sånt är mysigt. (Dethär låter skumt, men det är faktiskt ingen terapigrupp, det är en studiecirkel, vi pratade inte om våra känslor så mycket som känslor i allmänhet). Britt Andersson är min nya idol! Och Leigh McCaullogh kanske ännu mer. Hon är värsta superpsykologen!
Jag känner för att dusha av mig all svettighet. Men det verkar krångligt att klä av sig och på sig igen. Och eftersom M är hemma är att knata runt i handduken hela kvällen inget alternativ. Fast det är ju värt ett försök!
Jag har tråkigt, alla TVserier har haft säsongsavslutning. Curse them! Jag har inga filmer att titta på, är inte hungrig och har VERKLIGEN ingen lust att plugga.
En spontandans kanske skulle sitta fint? Eller så drar jag med mig M och köper salt, tvål och disktrasor.
Och sedan kletar jag nog in mig i apelsinmarmelad och tar ett varv runt kvarteret!
Nu är det i allafall inte en sådan dag längre. 24 grader i skuggan, mysig stund med klassen på gräsplätten utanför institutionen och glass, sedan kubb med M när jag kom hem. Hon vann med 3-2, men det var kul ändå. (Nästan lika bra, jag är en ok förlorare men världens sämsta vinnare)
Jag är lite arg på securitas för att de inte gett mig besked om hur det blir imorgon, men jag antar att det inte blir något alls och att de tänker sig att jag ska komma dit och prova uniform när jag ska skriva tenta eller något. Just nu orkar jag inte bry mig. Jag är gärna ledig imorgon och slipper åka ut till Arlanda klockan åtta på morgonen!
Jag har på mig jeansshorts och lyckas tillochmed låta bli att skämmas för mina kritvita lår. Det är skönt att märka att jag vuxit sedan 14årsåldern och inte är hyperberoende av andra människors godkännande, såvitt jag minns det var det väldigt ansträngande. Och dessutom är alla andra ändå mycket fulare än vad jag är.
Förutom de som är jättevackra, men jag är i allafall mer än medelsnygg. (Tvivlar ni har jag publicerat en helbild på migsjälv i myskläder längre ner, oh yea I am hot!)
Dessutom sitter allt i attityden.
Igår hade vi ett äkta gråtparty på PDT-cirkeln. Vi pratade om affekter och typ, 6 av 7 började eller var nära till att börja gråta. Sånt är mysigt. (Dethär låter skumt, men det är faktiskt ingen terapigrupp, det är en studiecirkel, vi pratade inte om våra känslor så mycket som känslor i allmänhet). Britt Andersson är min nya idol! Och Leigh McCaullogh kanske ännu mer. Hon är värsta superpsykologen!
Jag känner för att dusha av mig all svettighet. Men det verkar krångligt att klä av sig och på sig igen. Och eftersom M är hemma är att knata runt i handduken hela kvällen inget alternativ. Fast det är ju värt ett försök!
Jag har tråkigt, alla TVserier har haft säsongsavslutning. Curse them! Jag har inga filmer att titta på, är inte hungrig och har VERKLIGEN ingen lust att plugga.
En spontandans kanske skulle sitta fint? Eller så drar jag med mig M och köper salt, tvål och disktrasor.
Och sedan kletar jag nog in mig i apelsinmarmelad och tar ett varv runt kvarteret!
hmm
Är det dåligt att jag har 17 länkar under Blogg-bookmarkmappen och bara 1 under Jobbmappen? Fast, vem behöver mer än ett jobb?
Jag tror jag ska bli kär i tobias , hans blogg får mig alltid att skratta ögonen ur mig.
Jag tror jag ska bli kär i tobias , hans blogg får mig alltid att skratta ögonen ur mig.
Gone are the days when I was young and free
Denhär bloggen har enorm potential.
Jag skulle kunna skriva roligt. Något om mitt förhållande till min gummianka.
Eller mitt förhållande till M, som när jag frågar "Vet du vad det bästa är med min gummianka" svarar "Att den kan prutta". Och att det var precis det jag tänkte säga.
Och jag skulle kunna skriva något djupt. Som hur rädd jag är, och att jag blir arg utan orsak ibland.
Eller så skulle jag kunna skriva intima fysiska detaljer som ingen har att göra med. Som att jag är ensam hemma och går omkring naken.
Jag skulle kunna blogga om något ämne, till exempel musik. Hur den kan få mig att känna vad som hellst.
Jag skulle kunna låta bli att blogga, och låta min tid gå åt till värdefullare saker. Som att smsa människor mina rätta känslor om dem.
Jag skulle kunna skriva.
Du är den enda människa vars triviala slentrianåsikter jag verkligen oroar mig för, bryr mig om. Anpassar mig efter. Efter alla dessa år är det fortfarande Du som kan få mig att medvetet förlora kontrollen. Jag vill inte det. För du bryr dig inte.
Jag hatar att jag är så bra att driva människor iväg från mig, nu var det länge sedan igen.
Jag saknar dig, men jag tror inte att det någonsin kommer bli som det var innan jag förlorade tilliten till dig.
Hur mår du, egentligen? Vill du bli bättre?
Hur mår du, egentligen? Hur känns det? För jag gråter fortfarande, så du måste ha det fördjävligt.
Vad håller du på med? Och varför kan du fortfarande få mig att känna mig som att jag behöver ta kontroll? Eller, snarare, varför tror jag att det är dina normer jag internaliserat, du ser ju mig som perfekt.
Du är den enda person som får mig att överge mina ideal och göra det jag verkligen vill.
Varför har jag så svårt att bestämma mig?
Tack för att du finns.
Varför finns det så mycket skuld i förhållanden? Oavsett hur de ser ut.
Och varför glömmer jag så lätt?
Men jag vågar aldrig fråga. Eller berätta.
Jag skulle kunna skriva roligt. Något om mitt förhållande till min gummianka.
Eller mitt förhållande till M, som när jag frågar "Vet du vad det bästa är med min gummianka" svarar "Att den kan prutta". Och att det var precis det jag tänkte säga.
Och jag skulle kunna skriva något djupt. Som hur rädd jag är, och att jag blir arg utan orsak ibland.
Eller så skulle jag kunna skriva intima fysiska detaljer som ingen har att göra med. Som att jag är ensam hemma och går omkring naken.
Jag skulle kunna blogga om något ämne, till exempel musik. Hur den kan få mig att känna vad som hellst.
Jag skulle kunna låta bli att blogga, och låta min tid gå åt till värdefullare saker. Som att smsa människor mina rätta känslor om dem.
Jag skulle kunna skriva.
Du är den enda människa vars triviala slentrianåsikter jag verkligen oroar mig för, bryr mig om. Anpassar mig efter. Efter alla dessa år är det fortfarande Du som kan få mig att medvetet förlora kontrollen. Jag vill inte det. För du bryr dig inte.
Jag hatar att jag är så bra att driva människor iväg från mig, nu var det länge sedan igen.
Jag saknar dig, men jag tror inte att det någonsin kommer bli som det var innan jag förlorade tilliten till dig.
Hur mår du, egentligen? Vill du bli bättre?
Hur mår du, egentligen? Hur känns det? För jag gråter fortfarande, så du måste ha det fördjävligt.
Vad håller du på med? Och varför kan du fortfarande få mig att känna mig som att jag behöver ta kontroll? Eller, snarare, varför tror jag att det är dina normer jag internaliserat, du ser ju mig som perfekt.
Du är den enda person som får mig att överge mina ideal och göra det jag verkligen vill.
Varför har jag så svårt att bestämma mig?
Tack för att du finns.
Varför finns det så mycket skuld i förhållanden? Oavsett hur de ser ut.
Och varför glömmer jag så lätt?
Men jag vågar aldrig fråga. Eller berätta.
Taming the beast
Tips för att komma ut ur det allmänna självhatet och cepekalaset som uppstått efter tidigare övningar:
Städa, baka ingefärsochchokladmuffins, baka morotsmuffins. Känn dig duktig, upptäck att dina oliver finns kvar. Ät en oliv. Fantisera om den allmänna uppskattning du kommer få för muffinsarna.
Ät upp det sista av smeten trots att det skulle räcka till en hel till muffin. Lukta på muffinsarna.
Lyssna på musik. Immune med KT Tunstall och When Under Eather med PJ Harvey, .
Andas.
Byt kläder från de äckelsvettiga.
Tatta några chips och upptäck att någon annan än dusjälv gått ut med soporna.
Det är svårt att känna en överväldigande kärlek över världen sådanahär dagar. Men jag ska verkligen försöka. För det är inte världens fel att jag är felaktig just idag.
Men om man inte ska vända ilskan utåt, och inte innåt heller, var ska man då vända den? Neråt?
Sjunga funkar nästan.
Och jag har hittat min diagnos.
Tvångsneurotisk personlighetsstörning:
Ett genomgående mönster att som sitt främsta intresse ha ordning, perfektionism, mental och social kontroll, till priset av flexibilitet, öppenhet och effektivitet, som börjar tidigt i vuxen ålder och märks i en mängd olika sammanhang, som påvisat av följande:
Känns ju skönt att äntligen veta!
Städa, baka ingefärsochchokladmuffins, baka morotsmuffins. Känn dig duktig, upptäck att dina oliver finns kvar. Ät en oliv. Fantisera om den allmänna uppskattning du kommer få för muffinsarna.
Ät upp det sista av smeten trots att det skulle räcka till en hel till muffin. Lukta på muffinsarna.
Lyssna på musik. Immune med KT Tunstall och When Under Eather med PJ Harvey, .
Andas.
Byt kläder från de äckelsvettiga.
Tatta några chips och upptäck att någon annan än dusjälv gått ut med soporna.
Det är svårt att känna en överväldigande kärlek över världen sådanahär dagar. Men jag ska verkligen försöka. För det är inte världens fel att jag är felaktig just idag.
Men om man inte ska vända ilskan utåt, och inte innåt heller, var ska man då vända den? Neråt?
Sjunga funkar nästan.
Och jag har hittat min diagnos.
Tvångsneurotisk personlighetsstörning:
Ett genomgående mönster att som sitt främsta intresse ha ordning, perfektionism, mental och social kontroll, till priset av flexibilitet, öppenhet och effektivitet, som börjar tidigt i vuxen ålder och märks i en mängd olika sammanhang, som påvisat av följande:
- är överdrivet hängiven till arbete och produktivitet vilket får till följd uteblivna nöjesaktiviteter och vänskapsförhållanden (inte medräknat som en uppenbarlig ekonomisk nödvändighet)
- är inkapabel till att kassera ett uttjatat och värdelöst objekt även när det inte ens har ett sentimentalt värde
- är avogt inställd till att delegera uppgifter eller att arbeta tillsammans med andra såvida de inte anpassar sig helt och hållet till hans eller hennes sätt att göra saker
- är överdrivet snål både mot sig själv och andra; pengar ses som något att spara på för framtida katastrofer
- visar envishet och stelbenthet
Känns ju skönt att äntligen veta!
Three steps to becoming a total bitch
Nu ska jag berätta hur man förstör en helt vanlig, harmlös måndag för sig själv och andra.
Ladda upp genom att sova dåligt, passa på att tvätta håret kvällen innan så du vaknar med världens sämsta hair-day. Gå upp klockan sju, försov dig lite. Dusha inte. Ta på dig de mest obekväma trosor du kan hitta i lådan. Få mens. Klä dig för kallt för 10 grader men för varmt för 20.
Upptäck att osten du köpte dagen innan är supergrön över hela kortsidan. Kräks nästan av din morgonmacka. Ha slut på mjölk så du inte får något kaffe. Sminka dig inte, så kommer du inte heller att känna dig fin.
Detta var steg ett. Det kommer resultera i att när du cyklar iväg till skolan klockan åtta (fem minuter sen) har du en fet klump i halsen bestående av känsla av att du själv överreagerar och är omöjlig att leva med, samt en abnorm skriklust.
Tygla skriklusten trots att ingen borde bry sig om att en skrikande galning kommer förbicyklandes. Se till att inte ha någon arg musik i mobilen, bara smäktande kärlekslåtar eller pigg-rock.
När du kommer fram till skolan, ställ in dig på att ha en världelös lektion och se sur ut så du inte får ut något och ingen vill prata med dig. För du vill inte prata med någon.
Det var steg två. Det kommer att resultera i en känsla av ensamhet, isolering samt social oförmåga.
Här får du ta en rast ett tag, drick lite kaffe, börja känn att dagen kanske blir ok, bonda med folk över den dåliga lektionen, ät lunch, köp en cola, gå på en till föreläsning. Köp en ny moushe, bestämm träff med en kompis.
Åk hem, nu har det hunnit bli varmt och superklibbigt ute, så du svettas ihjäl och mår allmänt pyton. Har du tur har mensvärken börjat kicka in ordentligt precis som godissuget och, och dethär är viktigt, känslan av att väga 5 kg mer än du brukar.
Kom hem till din ostädade lägenhet, ditt dammiga rum och din surrande dator, samt artiklar att läsa, muffins att baka och mind-maps att renskriva.
Det var steg tre. Det kommer att resultera i ett ilsket blogginlägg, troligen irriterbarhet mot diverse kombosar samt en extrem lust att lägga sig under sängen och gråta, alternativt slå sönder något och sedan gråta i tre timmar, somna och hoppas att livet är annorlunda när du vaknar. Eller åtminstone att du själv vore det.
Ladda upp genom att sova dåligt, passa på att tvätta håret kvällen innan så du vaknar med världens sämsta hair-day. Gå upp klockan sju, försov dig lite. Dusha inte. Ta på dig de mest obekväma trosor du kan hitta i lådan. Få mens. Klä dig för kallt för 10 grader men för varmt för 20.
Upptäck att osten du köpte dagen innan är supergrön över hela kortsidan. Kräks nästan av din morgonmacka. Ha slut på mjölk så du inte får något kaffe. Sminka dig inte, så kommer du inte heller att känna dig fin.
Detta var steg ett. Det kommer resultera i att när du cyklar iväg till skolan klockan åtta (fem minuter sen) har du en fet klump i halsen bestående av känsla av att du själv överreagerar och är omöjlig att leva med, samt en abnorm skriklust.
Tygla skriklusten trots att ingen borde bry sig om att en skrikande galning kommer förbicyklandes. Se till att inte ha någon arg musik i mobilen, bara smäktande kärlekslåtar eller pigg-rock.
När du kommer fram till skolan, ställ in dig på att ha en världelös lektion och se sur ut så du inte får ut något och ingen vill prata med dig. För du vill inte prata med någon.
Det var steg två. Det kommer att resultera i en känsla av ensamhet, isolering samt social oförmåga.
Här får du ta en rast ett tag, drick lite kaffe, börja känn att dagen kanske blir ok, bonda med folk över den dåliga lektionen, ät lunch, köp en cola, gå på en till föreläsning. Köp en ny moushe, bestämm träff med en kompis.
Åk hem, nu har det hunnit bli varmt och superklibbigt ute, så du svettas ihjäl och mår allmänt pyton. Har du tur har mensvärken börjat kicka in ordentligt precis som godissuget och, och dethär är viktigt, känslan av att väga 5 kg mer än du brukar.
Kom hem till din ostädade lägenhet, ditt dammiga rum och din surrande dator, samt artiklar att läsa, muffins att baka och mind-maps att renskriva.
Det var steg tre. Det kommer att resultera i ett ilsket blogginlägg, troligen irriterbarhet mot diverse kombosar samt en extrem lust att lägga sig under sängen och gråta, alternativt slå sönder något och sedan gråta i tre timmar, somna och hoppas att livet är annorlunda när du vaknar. Eller åtminstone att du själv vore det.
By Request
Jag kan väl inte hjälpa att jag har ett aktivt liv! Nu är jag i allafall hemma vid min kärälskeliga dator igen efter en som vanligt hektisk helg! Om man med hektisk menar rolig, kulturellt stimulerande, mysig, kramig och avslappnad!
Vi tar den från början.
Bubbelvin, kattpisscider och Ben & Jerrys chokladbrownieglass tyckte både jag och K verkade som en bra idé. (Endast cidern blew up in our faces) Eftersom jag fick ett ryck och tvunget skulle baka muffins gjorde jag det i Ks kök, sedan satt vi på balkongen och tog det extremt lugnt och snackade om viktiga och mindre viktiga saker.
På kvällen drog vi vidare till någon extremt flummig gratisfestival vid universitetet.
Där träffade vi jordens fullaste människa. Jag tror han frågade oss 25 gånger om vi var från Sverige. På svenska. Han var mycket mycket konstig i lockigt hår, mössa och flackande-fylloblick. Efter att inte ha blivit bjudna på öl av någon och kissat bakom ett hus gick vi hem till K igen, där jag sov över. Det är lyxigt att ha ett eget rum att slagga i! När jag blir stor ska jag ha ett enormt mansion med gästrum i till alla min alkade kompisar. Hrm, jag menar fina vänner.
Oh well. Lördagen inleddes med allmän bitterhet över mänskligheten på emotrappan. (Sergels torg) Sen hade vi familjemys hos C med lyxmiddag och sedan gick vi på OOOOOOOOOOOOOperan.
Jag vet, jag är kultursnobb! Det var så sjukt bra, Gustav III, en balett och enda minuset var att jag glömde glajorna hemma. Efteråt lovade vi varandra att göra det oftare, som man gör, och sedan hjälpte jag C att diska innan jag gick hem och dräglade sönder kudden.
Idag har jag hör och häpna pluggat! Och planerat fadderiet för nästa termin. Det ska bli brutalt kul och jag ska vara fejknolla! Oh yes! Jag ska skrämma livet ur dem!
För övrigt har jag varit väldigt manlig denna helg, köpt nya trosor för att alla andra var smutsiga. Eller, ja, det är kanske inte jättemanligt att köpa trosor men ni fattar principen.
När jag kom hem lyckades jag göra M ledsen, bara för att jag själv var så sjukt trött efter 5 timmars jättemysigt faddermöte. Nu fryser jag om fötterna och försöker komma på en bra skräckfilm att titta på. Fast jag nog egentligen borde sova, vi börjar okristligt tidigt i morgon! Klockan åtta! Det är nästan inte ens en riktig tid!
Och jag glömde inte mors dag!
Och jag dödade inte ungarna som satt framför mig på tåget till Uppsala, trots att de 18 miljoner gånger kastade sin ballong upp i luften så den hamnade på mitt säte.
Det kan man kalla inhibition!
Vi tar den från början.
Bubbelvin, kattpisscider och Ben & Jerrys chokladbrownieglass tyckte både jag och K verkade som en bra idé. (Endast cidern blew up in our faces) Eftersom jag fick ett ryck och tvunget skulle baka muffins gjorde jag det i Ks kök, sedan satt vi på balkongen och tog det extremt lugnt och snackade om viktiga och mindre viktiga saker.
På kvällen drog vi vidare till någon extremt flummig gratisfestival vid universitetet.
Där träffade vi jordens fullaste människa. Jag tror han frågade oss 25 gånger om vi var från Sverige. På svenska. Han var mycket mycket konstig i lockigt hår, mössa och flackande-fylloblick. Efter att inte ha blivit bjudna på öl av någon och kissat bakom ett hus gick vi hem till K igen, där jag sov över. Det är lyxigt att ha ett eget rum att slagga i! När jag blir stor ska jag ha ett enormt mansion med gästrum i till alla min alkade kompisar. Hrm, jag menar fina vänner.
Oh well. Lördagen inleddes med allmän bitterhet över mänskligheten på emotrappan. (Sergels torg) Sen hade vi familjemys hos C med lyxmiddag och sedan gick vi på OOOOOOOOOOOOOperan.
Jag vet, jag är kultursnobb! Det var så sjukt bra, Gustav III, en balett och enda minuset var att jag glömde glajorna hemma. Efteråt lovade vi varandra att göra det oftare, som man gör, och sedan hjälpte jag C att diska innan jag gick hem och dräglade sönder kudden.
Idag har jag hör och häpna pluggat! Och planerat fadderiet för nästa termin. Det ska bli brutalt kul och jag ska vara fejknolla! Oh yes! Jag ska skrämma livet ur dem!
För övrigt har jag varit väldigt manlig denna helg, köpt nya trosor för att alla andra var smutsiga. Eller, ja, det är kanske inte jättemanligt att köpa trosor men ni fattar principen.
När jag kom hem lyckades jag göra M ledsen, bara för att jag själv var så sjukt trött efter 5 timmars jättemysigt faddermöte. Nu fryser jag om fötterna och försöker komma på en bra skräckfilm att titta på. Fast jag nog egentligen borde sova, vi börjar okristligt tidigt i morgon! Klockan åtta! Det är nästan inte ens en riktig tid!
Och jag glömde inte mors dag!
Och jag dödade inte ungarna som satt framför mig på tåget till Uppsala, trots att de 18 miljoner gånger kastade sin ballong upp i luften så den hamnade på mitt säte.
Det kan man kalla inhibition!
Be-bop-alula
Så, nu har jag länkat till lite olika bloggar. Jag tänker inte be om lov! Sådetså! Om någon skulle ge upp ett ramaskri och slå mig i huvudet kanske jag plockar bort länken, men annars bryr jag mig inte. Så trevlig är jag inte. Punkt.
Jag vaknade av att jag inte sov, klockan fyra i morse. "Yaay" tänkte jag, "dethär kommer bli en helt fantastisk dag, pigg är jag också".
Vid åtta lyckades jag rulla ur sängen och in i dushen, jag badade onödigt länge och glömde bort att borsta tänderna innan jag gick till skolan på det sämsta humör jag haft på länge. Humöret berodde delvis på trötthet, delvis på invasion av min kylskåpshylla. Jag är neurotiskt, tvångsmässigt besatt av att hålla på mitt revir i kylen, jag vet att det är psykiskt stört men det är enklare att alla andra anpassar sig efter det än att jag försöker förändra min känslomässiga reaktion. Det vet alla som vet något om mig, det är nästan så att jag säger det när jag presenterar mig för folk. "Hej, jag heter Mimmi, rör inte min kylskåpshylla så ska vi nog bli vänner". Jag skulle seriöst kunna dumpa någon som inte förstod detta. Alla brukar säga att de förstår.
Anywhore, inte ens musik fungerade för att få mig positiv, fast den sista låten jag hann lyssna på gjorde det liiite bättre. Tyvärr blev den avbruten av att jag kom fram till skolan.
På första rasten drack jag kaffe i hopp om att detta skulle höja mitt humör, vilket det brukar göra. Det gjorde det nog lite, i kombination med att mina hemskt trevliga klasskompisar orkade lyssna på mitt gnäll och avledde min uppmärksamhet till trevliga saker istället. Som pistagenötter.
Föreläsnigen, som började nio och skulle slutat klockan fem, handlade om utveckling av antisocialt beteende. Det kändes passande idag. Men jag lovar att jag var den enda i klassen som blev lockad till att skaffa ungar av den föreläsningen. Varför får tanken på små femåringar som slår sina kamrater mig att känna mig hågad att skaffa en? Är jag mentalt störd? (Kära Bullen, jag har ett problem...)
Nå, i vilket fall som hellst, vi fick ingen andra rast för han drog över, men vi fick längre lunch.
Då intog jag mycket porrig potatisgrattäng i solen, (lyxig alltså) och gick sedan för att skaffa mer kaffe. Hade en innestående på Waynes och det fick bli en bautalatte.
Jag och A gick tillbaks till klassen och solen, där började jag enligt dem utveckla en antisocial störning. Jag skyller på kaffet, som jag försvarade som min egna bäbis. Jag blev väldigt fnittrig och lite illamående.
Det var nog dagens höjdpunkt.
När föreläsningen skulle börja hade lärarens hårddisk crashat, vilket jag tyckte var skönt och alla andra blev sura över. Jag tycker ju som bekant att jag är fullärd direkt så jag hade inte orkat lyssna i fyra timmar till.
Efter någon timmes lodande på stan mötte jag upp M vid Engelska Parken och prommenixade hem.
Det kanske förresten var dagens höjdpunkt.
Sedan dess har jag pluggat affekt-teori i förhållande till anknytning. Det är överflödigt att säga att jag är tröttast på jorden just nu.
Jag orkar inte ens titta på CSI Miami. Det suger iofs lite så det gör inget.
Om jag ska lyssna till alla andra blir dagens mentala störning antisocial personlighet, men ärligt talat känner jag mig mer som borderline. Vi får väl se.
I morgon har vi äntligen sista SI & lärande ledarskapslektionen! Och det är typ en vecka kvar till sista tentan! Woohoo! =)
Kolla! Jag lyckades vara positiv en liten stund!
Jag vaknade av att jag inte sov, klockan fyra i morse. "Yaay" tänkte jag, "dethär kommer bli en helt fantastisk dag, pigg är jag också".
Vid åtta lyckades jag rulla ur sängen och in i dushen, jag badade onödigt länge och glömde bort att borsta tänderna innan jag gick till skolan på det sämsta humör jag haft på länge. Humöret berodde delvis på trötthet, delvis på invasion av min kylskåpshylla. Jag är neurotiskt, tvångsmässigt besatt av att hålla på mitt revir i kylen, jag vet att det är psykiskt stört men det är enklare att alla andra anpassar sig efter det än att jag försöker förändra min känslomässiga reaktion. Det vet alla som vet något om mig, det är nästan så att jag säger det när jag presenterar mig för folk. "Hej, jag heter Mimmi, rör inte min kylskåpshylla så ska vi nog bli vänner". Jag skulle seriöst kunna dumpa någon som inte förstod detta. Alla brukar säga att de förstår.
Anywhore, inte ens musik fungerade för att få mig positiv, fast den sista låten jag hann lyssna på gjorde det liiite bättre. Tyvärr blev den avbruten av att jag kom fram till skolan.
På första rasten drack jag kaffe i hopp om att detta skulle höja mitt humör, vilket det brukar göra. Det gjorde det nog lite, i kombination med att mina hemskt trevliga klasskompisar orkade lyssna på mitt gnäll och avledde min uppmärksamhet till trevliga saker istället. Som pistagenötter.
Föreläsnigen, som började nio och skulle slutat klockan fem, handlade om utveckling av antisocialt beteende. Det kändes passande idag. Men jag lovar att jag var den enda i klassen som blev lockad till att skaffa ungar av den föreläsningen. Varför får tanken på små femåringar som slår sina kamrater mig att känna mig hågad att skaffa en? Är jag mentalt störd? (Kära Bullen, jag har ett problem...)
Nå, i vilket fall som hellst, vi fick ingen andra rast för han drog över, men vi fick längre lunch.
Då intog jag mycket porrig potatisgrattäng i solen, (lyxig alltså) och gick sedan för att skaffa mer kaffe. Hade en innestående på Waynes och det fick bli en bautalatte.
Jag och A gick tillbaks till klassen och solen, där började jag enligt dem utveckla en antisocial störning. Jag skyller på kaffet, som jag försvarade som min egna bäbis. Jag blev väldigt fnittrig och lite illamående.
Det var nog dagens höjdpunkt.
När föreläsningen skulle börja hade lärarens hårddisk crashat, vilket jag tyckte var skönt och alla andra blev sura över. Jag tycker ju som bekant att jag är fullärd direkt så jag hade inte orkat lyssna i fyra timmar till.
Efter någon timmes lodande på stan mötte jag upp M vid Engelska Parken och prommenixade hem.
Det kanske förresten var dagens höjdpunkt.
Sedan dess har jag pluggat affekt-teori i förhållande till anknytning. Det är överflödigt att säga att jag är tröttast på jorden just nu.
Jag orkar inte ens titta på CSI Miami. Det suger iofs lite så det gör inget.
Om jag ska lyssna till alla andra blir dagens mentala störning antisocial personlighet, men ärligt talat känner jag mig mer som borderline. Vi får väl se.
I morgon har vi äntligen sista SI & lärande ledarskapslektionen! Och det är typ en vecka kvar till sista tentan! Woohoo! =)
Kolla! Jag lyckades vara positiv en liten stund!
Livet kommer ivägen ibland
Det är trevligt med dagar som jag inte hinner med att blogga för att jag är ute och lever mitt liv!
-Skola, diskussionsklubb jag ledde i sömnen
-Extrakurs, inklusive norsk-dansk fight
-Pluggsession med L, inklusive te
-Middag på Norrlands, Vego nachos! Vi behövde bara vänta på maten en timme! -.-
-Muffins & öl hemma för övrigt en oslagbar kombo
Inga direkta tankar.
Nu ska jag kolla på Bones, bada och känna mig cool!
Vad som mötte mig när jag gick in i mitt rum på kvällen.
-Skola, diskussionsklubb jag ledde i sömnen
-Extrakurs, inklusive norsk-dansk fight
-Pluggsession med L, inklusive te
-Middag på Norrlands, Vego nachos! Vi behövde bara vänta på maten en timme! -.-
-Muffins & öl hemma för övrigt en oslagbar kombo
Inga direkta tankar.
Nu ska jag kolla på Bones, bada och känna mig cool!
Vad som mötte mig när jag gick in i mitt rum på kvällen.
Ignorera dethär
Jag försöker fatta hur man pluttar in en bild bredvid sitt namn, det är trist med bara grått shit ju. Jag vill ha Japan i min header!
HAH! FETT! ÖVERLISTNING!! JAG ÄR ETT GENI ALLRA MINST!
Oj
Jag har hittat jordens mest tragiska människa. Tack kotteby för att du länkade till stackarn.
Människan i fråga heter Tobias och inte nog med att det påminner mig om min grannes sjuåring (som är rejält mycket kaxigare), han ser ut som Benjamin i morgonsoffan. Inte stilmässigt, men definitivt tragikomimässigt. Kanonkul! Ett till inlägg som ni bara måste läsa av honom är dethär. http://grymtroligperson.blogg.se/2008/april/diss-till-tillbakablickar.html#comment
Jag ropade på M för att visa henne så jag skulle slippa kvävas av skratt. Delat hån är dubbelt hån!
Okej, förlåt, jag vet att jag är elak och brukar faktiskt inte hänge mig åt specifik bloggbashing, (allmän däremot, är jag all over) men en del människor förtjänar inte att ha ett tangentbord.
Å vad jag hoppas att mina grannar inte tänker ha fnittersex ikväll också. De har haft det två kvällar nu, och det är inte de som bor vägg-i-vägg (för de är en av varje sort, jag hör endast pojkfnitter om man säger så) så jag kan inte ens knacka på och be dem hålla käften. Eller slänga in stinkbomb på deras balkong. Och jag är anti trappor så det är bara att ge upp.
I övrigt deppar jag ner mig till PJ Harveys senaste album, White Chalk, som är fantastiskt vackert, sprött liksom. Det är ju betryggande att det faktiskt finns begåvade människor också.
I deppväg tror jag inte att det hjälper att jag idag läste kapitlet som handlar om barnmisshandel, och igårkväll började jag läsa Rosario är död, som jag fick låna av en kursare. Den handlar om sexturism, barnprostitution och andra övergrepp på barn och tonåringar. Och den är inte skönlitterär. Det är bra att sådana böcker skrivs, men jag känner mig ändå vidrig som läser den. Alla som har börjat läsa den i min klass har grinat ögonen ur sig. Jag blir bara illamående, och får en känsla av att jag inte är fullt så empatisk som jag trodde när jag var 16. Då trodde jag i och försig att jag kunde förändra världen, och att kärlek gör människor lyckliga.
Nu är jag lite mer inne på spåret att vara singel, otillgänglig och bitter på söndageftermiddagar. Det kan vara värt att offra tre timmar per vecka på bitterhet, resten är jag nämligen så jävla nöjd med att vara paranoid, inte veta vad jag vill och känna mig allmänt äcklad av de så kallade killar jag stöter på. (inte stöter på, stöter på, råkar springa in i är snarare rätt term).
När vi ändå är inne på det spåret, (och med vi, menar jag att jag är det och inte tänker låta mig stoppas) har jag kommit fram till att jag har tre typer av reaktioner på killar.
Den andra reaktionen kommer när jag, lätt berusad, tror att jag är en jävla prinsessa som kan få allt jag vill ha, (inte för att jag inte kan det, det är mer det att jag oftast inte vill ha någon alls utan bara själva uppmärksamheten). Då tillbringar jag kvällen med att antingen dansa provocerande och spilla öl på folk eller försöka prata med vederbörande. Efter en stund tröttnar jag ändå, och när jag vaknar på morgonen brukar det vara vad jag tackar min lyckoskalbagge för.
Den tredje reaktionen har några olika undergrupper.
Det enda trista med att lägga ner hela relationsgrejen är att jag inte har något att göra. Inget att tänka på, vara besatt över eller måla naglarna för.
Men jag kommer ändå börja på nya jobbet i juni så det gör mig faktiskt inte så mycket. Och jag har ju faktiskt en tenta också.
Det funkade inte som uppiggningsargument. Jag har ändå tråkigt!
Människan i fråga heter Tobias och inte nog med att det påminner mig om min grannes sjuåring (som är rejält mycket kaxigare), han ser ut som Benjamin i morgonsoffan. Inte stilmässigt, men definitivt tragikomimässigt. Kanonkul! Ett till inlägg som ni bara måste läsa av honom är dethär. http://grymtroligperson.blogg.se/2008/april/diss-till-tillbakablickar.html#comment
Jag ropade på M för att visa henne så jag skulle slippa kvävas av skratt. Delat hån är dubbelt hån!
Okej, förlåt, jag vet att jag är elak och brukar faktiskt inte hänge mig åt specifik bloggbashing, (allmän däremot, är jag all over) men en del människor förtjänar inte att ha ett tangentbord.
Å vad jag hoppas att mina grannar inte tänker ha fnittersex ikväll också. De har haft det två kvällar nu, och det är inte de som bor vägg-i-vägg (för de är en av varje sort, jag hör endast pojkfnitter om man säger så) så jag kan inte ens knacka på och be dem hålla käften. Eller slänga in stinkbomb på deras balkong. Och jag är anti trappor så det är bara att ge upp.
I övrigt deppar jag ner mig till PJ Harveys senaste album, White Chalk, som är fantastiskt vackert, sprött liksom. Det är ju betryggande att det faktiskt finns begåvade människor också.
I deppväg tror jag inte att det hjälper att jag idag läste kapitlet som handlar om barnmisshandel, och igårkväll började jag läsa Rosario är död, som jag fick låna av en kursare. Den handlar om sexturism, barnprostitution och andra övergrepp på barn och tonåringar. Och den är inte skönlitterär. Det är bra att sådana böcker skrivs, men jag känner mig ändå vidrig som läser den. Alla som har börjat läsa den i min klass har grinat ögonen ur sig. Jag blir bara illamående, och får en känsla av att jag inte är fullt så empatisk som jag trodde när jag var 16. Då trodde jag i och försig att jag kunde förändra världen, och att kärlek gör människor lyckliga.
Nu är jag lite mer inne på spåret att vara singel, otillgänglig och bitter på söndageftermiddagar. Det kan vara värt att offra tre timmar per vecka på bitterhet, resten är jag nämligen så jävla nöjd med att vara paranoid, inte veta vad jag vill och känna mig allmänt äcklad av de så kallade killar jag stöter på. (inte stöter på, stöter på, råkar springa in i är snarare rätt term).
När vi ändå är inne på det spåret, (och med vi, menar jag att jag är det och inte tänker låta mig stoppas) har jag kommit fram till att jag har tre typer av reaktioner på killar.
- Blir äcklad av att personen i fråga visar intresse,
- Bli förbannad på att personen i fråga är fullständigt ointresserad och inte heller mottaglig för telepati
- Bryr mig inte
Den andra reaktionen kommer när jag, lätt berusad, tror att jag är en jävla prinsessa som kan få allt jag vill ha, (inte för att jag inte kan det, det är mer det att jag oftast inte vill ha någon alls utan bara själva uppmärksamheten). Då tillbringar jag kvällen med att antingen dansa provocerande och spilla öl på folk eller försöka prata med vederbörande. Efter en stund tröttnar jag ändå, och när jag vaknar på morgonen brukar det vara vad jag tackar min lyckoskalbagge för.
Den tredje reaktionen har några olika undergrupper.
- Jag bryr mig inte om att jag blir fulraggad på och går antingen därifrån eller uppmuntrar fulragget en liten stund innan jag går därifrån
- Jag bryr mig inte, men går ändå och gömmer mig
- Jag bryr mig inte om någonting alls, och sportraggar bara hela kvällen, och slutar vanligtvis inte skratta förrän 3-7 dagar senare då någon stackare försöker ringa mig. Jag har dock börjat lära mig att inte ge ut mitt riktiga nummer till killar jag tror skulle ringa.
- Jag bryr mig inte om att må dåligt över att utnyttja dem,
Det enda trista med att lägga ner hela relationsgrejen är att jag inte har något att göra. Inget att tänka på, vara besatt över eller måla naglarna för.
Men jag kommer ändå börja på nya jobbet i juni så det gör mig faktiskt inte så mycket. Och jag har ju faktiskt en tenta också.
Det funkade inte som uppiggningsargument. Jag har ändå tråkigt!
Epic Fail
Eftersom mitt lilla dagsprojekt i grunden var dömt att misslyckas och den tomma känslan i magen inte kompenseras av motiveringen att jag möjligen kommer bli pigg kokar jag nu ett ägg och förbereder middag (aka ta ut fryst lax ur frysen för att låta den tina, kanske inte världens prestation).
Men jag ska självklart fortsätta inta koffein till varje måltid.
Hittills har jag förtärt 2 koppar kaffe och 50 cl Dr Pepper. Det var sjukt länge sedan jag drack Dr Pepper, så jag fick uppenbarligen hjärnsläpp när jag såg den i affären och var tvungen att köpa det. Brutalt sliskig läskeblast detdär.
Funderar på att göra kaffe. Eller te kanske, som omväxling. Kanske chai.
Jag börjar känna mig besatt. Och som sagt, illamående.
Ärligt talat vet jag inte vad som är fel på mig. Förutom det vanliga såklart.
Jag behöver nog bara lite mer kaffe. Så är det nog.
I övrigt ett lyckat faddermöte, det ska bli kul att sätta igång. Och jag har hunnit plugga lagom mycket idag också, så nu är jag fri framöver.
Frågan är bara vad jag ska göra med den oas av tid som är denna eftermiddag.
Men jag ska självklart fortsätta inta koffein till varje måltid.
Hittills har jag förtärt 2 koppar kaffe och 50 cl Dr Pepper. Det var sjukt länge sedan jag drack Dr Pepper, så jag fick uppenbarligen hjärnsläpp när jag såg den i affären och var tvungen att köpa det. Brutalt sliskig läskeblast detdär.
Funderar på att göra kaffe. Eller te kanske, som omväxling. Kanske chai.
Jag börjar känna mig besatt. Och som sagt, illamående.
Ärligt talat vet jag inte vad som är fel på mig. Förutom det vanliga såklart.
Jag behöver nog bara lite mer kaffe. Så är det nog.
I övrigt ett lyckat faddermöte, det ska bli kul att sätta igång. Och jag har hunnit plugga lagom mycket idag också, så nu är jag fri framöver.
Frågan är bara vad jag ska göra med den oas av tid som är denna eftermiddag.
och jag mår redan illa
Idag, rättare sagt om cirka 20 minuter, ska jag cykla iväg i det iskalla vädret och ta mig till skolan.
Nej, jag är inte psykotisk som drar dit klockan tio en ledig tisdag, det är jag inte.
Det är nämligen så att jag ska på faddermöte.
Jag börjar uppleva en känsla av övertro på migsjälv. Jag kommer bli formaren av nya oskylldiga själar i höst. Jag kommer se till att de äter för många muffins, dricker en shot de inte har råd med egentligen och klär ut sig till maskrosor, flugor och påskliljor.
I höst.
Vad jag egentligen menar är att det ska bli kul. Och jag ser en förändring, jag brukar aldrig någonsin vara med och organisera saker, men nu ska jag vara med från början. Jag kommer ha en talan. Och jag tänker få utlopp för alla mina knäppiga idéer.
Det är därför jag dricker kaffe nu. För att få igång lite knäppiga idéer i huvudet.
Det går ärligt talat sådär.
En annan sak ska hända idag. Jag ger migsjälv en liten utmaning. Allt jag intar måste innehålla koffein. Jag vill se hur speedad en människa kan bli. Risken är att jag kommer bli sjukt illamående. Undar om det finns någon mat som innehåller koffein. Kaffekaka kanske? Kakor är mat!
Nej, jag är inte psykotisk som drar dit klockan tio en ledig tisdag, det är jag inte.
Det är nämligen så att jag ska på faddermöte.
Jag börjar uppleva en känsla av övertro på migsjälv. Jag kommer bli formaren av nya oskylldiga själar i höst. Jag kommer se till att de äter för många muffins, dricker en shot de inte har råd med egentligen och klär ut sig till maskrosor, flugor och påskliljor.
I höst.
Vad jag egentligen menar är att det ska bli kul. Och jag ser en förändring, jag brukar aldrig någonsin vara med och organisera saker, men nu ska jag vara med från början. Jag kommer ha en talan. Och jag tänker få utlopp för alla mina knäppiga idéer.
Det är därför jag dricker kaffe nu. För att få igång lite knäppiga idéer i huvudet.
Det går ärligt talat sådär.
En annan sak ska hända idag. Jag ger migsjälv en liten utmaning. Allt jag intar måste innehålla koffein. Jag vill se hur speedad en människa kan bli. Risken är att jag kommer bli sjukt illamående. Undar om det finns någon mat som innehåller koffein. Kaffekaka kanske? Kakor är mat!
That's where I'm going, where are you going?
Dagen började med att jag försov mig lite lätt, tappade mobilen från fickan till gatan när jag cyklade (den börjar ta rätt mycket stryk, men så går det när man är min mobil och mp3spelare)
Körde dubbellektion och "satte vänstersvängarna". Sedan köpte jag kaffe.
Tänkte återge en konversation jag hade med baristan på Waynes, M står för Me, B för Barista
Men det blir för tråkigt och ordagrant och värdelöst.
Jag kan sammanfatta samtalet istället,
Jag stod och tänkte på hur lycklig jag skulle bli av kaffet och log troligen fantabulöst stort. Vilket baristan kommenterade och fantiserade ut hur mitt liv som gift skulle bli.
(enkelt för honom, eftersom allt jag behöver för att bli glad är en kopp kaffe)
Jag trallade vidare mot skolan, fortfarande lyckoleende över mitt kaffe, trots att jag spilde flera gånger eftersom jag försökte leda cykeln samtidigt.
Föreläsningen om ätstörningar var inte direkt upplyftande.
Definitivt snarare tvärt om.
Jag orkade inte ens läsa igenom kapitlet när jag kom hem. Och inte bara på grund av kognitiv trötthet.
För övrigt har jag blivit guidad till uppsalas troligen bästa mack-ställe. Och jag tittar på Reaper, en helt ok utfyllnadsserie.
Jag är seriöst den krångligaste personen jag känner. Istället för att kolla upp om ordagrant stavas med ett eller två n i stavningskollen i word (eller fråga M, som ska bli svenskalärare och är i rummet bredvid) måste jag självklart börja kolla wikipedia efter n-regeln som jag aldrig lärde mig i skolan. Min kära mor trodde seriöst i flera år att jag var dyslektiker. Personligen lutar jag mer åt lathetsteorin. Jag lyssnade inte så mycket i skolan eftersom jag tyckte att jag var bättre än de flesta av mina lärare. Men det är kaxigt att ha hybris, orka förändra sig.
Dagens höjdpunkter har iaf varit av den bättre sorten, kaffe, musik, spöregn.
Men jag känner mig tråkig, rastlös och allmänt seg.
Fan, jag har typ ingen hjärna idag, noll inspiration. Så jag skiter i dethär och fantiserar om coca-cola istället!
Körde dubbellektion och "satte vänstersvängarna". Sedan köpte jag kaffe.
Tänkte återge en konversation jag hade med baristan på Waynes, M står för Me, B för Barista
Men det blir för tråkigt och ordagrant och värdelöst.
Jag kan sammanfatta samtalet istället,
Jag stod och tänkte på hur lycklig jag skulle bli av kaffet och log troligen fantabulöst stort. Vilket baristan kommenterade och fantiserade ut hur mitt liv som gift skulle bli.
(enkelt för honom, eftersom allt jag behöver för att bli glad är en kopp kaffe)
Jag trallade vidare mot skolan, fortfarande lyckoleende över mitt kaffe, trots att jag spilde flera gånger eftersom jag försökte leda cykeln samtidigt.
Föreläsningen om ätstörningar var inte direkt upplyftande.
Definitivt snarare tvärt om.
Jag orkade inte ens läsa igenom kapitlet när jag kom hem. Och inte bara på grund av kognitiv trötthet.
För övrigt har jag blivit guidad till uppsalas troligen bästa mack-ställe. Och jag tittar på Reaper, en helt ok utfyllnadsserie.
Jag är seriöst den krångligaste personen jag känner. Istället för att kolla upp om ordagrant stavas med ett eller två n i stavningskollen i word (eller fråga M, som ska bli svenskalärare och är i rummet bredvid) måste jag självklart börja kolla wikipedia efter n-regeln som jag aldrig lärde mig i skolan. Min kära mor trodde seriöst i flera år att jag var dyslektiker. Personligen lutar jag mer åt lathetsteorin. Jag lyssnade inte så mycket i skolan eftersom jag tyckte att jag var bättre än de flesta av mina lärare. Men det är kaxigt att ha hybris, orka förändra sig.
Dagens höjdpunkter har iaf varit av den bättre sorten, kaffe, musik, spöregn.
Men jag känner mig tråkig, rastlös och allmänt seg.
Fan, jag har typ ingen hjärna idag, noll inspiration. Så jag skiter i dethär och fantiserar om coca-cola istället!
Vad tycker ni, ska jag bli den nya blondinbella eller?
ÅNEJ!
JAG GLÖMDE JU SKRIVA OM DAGENS OUTFIT!!!!! JORDEN GÅR UNDER!!!!! >.< *gråter* *fan fick inte in varken x eller z i gråter* *znyft får det bli istället då*
NI FÅR NÖJA ER MED ATT VETA ATT DEN SER UT UNGEFÄR SOM GÅRDAGENS, FAST SVETTIGARE IDAG!
JAG ÄR VERKLIGEN LEDSEN ÖVER ATT GÖRA ER BESVIKNA!
JAG GLÖMDE JU SKRIVA OM DAGENS OUTFIT!!!!! JORDEN GÅR UNDER!!!!! >.< *gråter* *fan fick inte in varken x eller z i gråter* *znyft får det bli istället då*
NI FÅR NÖJA ER MED ATT VETA ATT DEN SER UT UNGEFÄR SOM GÅRDAGENS, FAST SVETTIGARE IDAG!
JAG ÄR VERKLIGEN LEDSEN ÖVER ATT GÖRA ER BESVIKNA!
Det är söndag, så vad trodde du?!
Min supersnabba UP-netlina (döda Uppsalahumorn, när ska de lära sig att stava mUppsala med 2 p?) är som vanligt våldtäcktsseg eftersom routern har kapaciteten av en efterbliven tremånaders panda.
Det blev lite socialt umgänge ändå igår, trevligt, M kom hemdragandes med sin bror samt A. De åt pizza, jag snodde deras chips och drack martini med hallonsoda, inte så fullständigt vidervärdigt som man skulle kunna tro, men jag rekomenderar det inte. Men det hjälpte nog att läsken var två veckor gammal. På riktigt alltså, hallonsoda är kräksäckligt.
Jag och M började dagen med att gå till Ica och pizzerian vid 13-tiden.
Sedan dess har jag inte gjort så himskans mycket, kollat på lite olika TV-serier och blivit förbannad över att de skuter av folk i dem hela tiden. (Vi har ju redan diskuterat hur jag lever mitt liv genom karaktärer i olika serier).
Gjort ett kapitel i min kursbok och insett att från och med nu överger jag ADHDs förlovade land och ger mig in på antisocial personlighetsstörning. Vilket betyder att inte bara jag utan även andra kommer diagnosticeras i olika grader av gravhet i denna fantastiska patologi.
Jag tror jag är mer den auktoritetstrotsande typen.
Egentligen är det uppförande störning "Conduct Disorder" som alla kommer ha, endast ett fåtal av dem utvecklar antisocial personlighetsstörning (psykopati alltså), men wop-dee-do vad kul vi ska ha!
I morgon ska jag läsa anorexia kapitlet, så har jag tur kan jag komma i form till baddräktssäsongen.
Eller inte, jag gillar inte att vara hungrig.
Jag har även bakat muffins, för imorgon ska vi ut och gulla med 13åringar i Eriksberg för sista gången, de små liven kan förtjäna en sockerkick för att endast komma ihåg positiva saker om oss.
Jag tror jag gillar att baka, städa, shota och diska av samma anledningar som jag gillar att blogga, det ger resultat inom en väldigt snar framtid och lämnar en känsla av att ha åstadkommit något den dagen.
Det andra sidan på det myntet är vad som hindrar mig från att träna, plugga och dricka en halv öl i halvtimmen det ger resultat efter lång tid. (Och är ganska äckligt under tiden)
Detta tyder på att jag har problem med belöningsuppskjutning vilket i sin tur korrelerar med Conduct Disorder.
Ser ni vad snyggt jag fick till det?! Nu ska jag gå och dra M i håret och inte få skuldkänslor eller dåligt samvete, samt dra benen av ett par flugor, bryta några regler och trotsa en auktoritetsperson. (Typ, kassan på ica och att man inte ska gå in med skorna på hemma hos folk)
Frågan är bara exakt hur segt våldtäcktssegt är.
Det blev lite socialt umgänge ändå igår, trevligt, M kom hemdragandes med sin bror samt A. De åt pizza, jag snodde deras chips och drack martini med hallonsoda, inte så fullständigt vidervärdigt som man skulle kunna tro, men jag rekomenderar det inte. Men det hjälpte nog att läsken var två veckor gammal. På riktigt alltså, hallonsoda är kräksäckligt.
Jag och M började dagen med att gå till Ica och pizzerian vid 13-tiden.
Sedan dess har jag inte gjort så himskans mycket, kollat på lite olika TV-serier och blivit förbannad över att de skuter av folk i dem hela tiden. (Vi har ju redan diskuterat hur jag lever mitt liv genom karaktärer i olika serier).
Gjort ett kapitel i min kursbok och insett att från och med nu överger jag ADHDs förlovade land och ger mig in på antisocial personlighetsstörning. Vilket betyder att inte bara jag utan även andra kommer diagnosticeras i olika grader av gravhet i denna fantastiska patologi.
Jag tror jag är mer den auktoritetstrotsande typen.
Egentligen är det uppförande störning "Conduct Disorder" som alla kommer ha, endast ett fåtal av dem utvecklar antisocial personlighetsstörning (psykopati alltså), men wop-dee-do vad kul vi ska ha!
I morgon ska jag läsa anorexia kapitlet, så har jag tur kan jag komma i form till baddräktssäsongen.
Eller inte, jag gillar inte att vara hungrig.
Jag har även bakat muffins, för imorgon ska vi ut och gulla med 13åringar i Eriksberg för sista gången, de små liven kan förtjäna en sockerkick för att endast komma ihåg positiva saker om oss.
Jag tror jag gillar att baka, städa, shota och diska av samma anledningar som jag gillar att blogga, det ger resultat inom en väldigt snar framtid och lämnar en känsla av att ha åstadkommit något den dagen.
Det andra sidan på det myntet är vad som hindrar mig från att träna, plugga och dricka en halv öl i halvtimmen det ger resultat efter lång tid. (Och är ganska äckligt under tiden)
Detta tyder på att jag har problem med belöningsuppskjutning vilket i sin tur korrelerar med Conduct Disorder.
Ser ni vad snyggt jag fick till det?! Nu ska jag gå och dra M i håret och inte få skuldkänslor eller dåligt samvete, samt dra benen av ett par flugor, bryta några regler och trotsa en auktoritetsperson. (Typ, kassan på ica och att man inte ska gå in med skorna på hemma hos folk)
Frågan är bara exakt hur segt våldtäcktssegt är.
Jag var bara tvungen
Med denhär outfiten blir du garanterat festens charmtroll!
Notera den maniska blicken, de röda ögonen och bimboputet på läpparna. Att svanka är även viktigt för att skapa ett perfekt helhetsintryck!
De käcka pyamasbyxorna tycker jag fullbordar outiften, men en viss komplettering i form av en enorm, svart fleecefilt skapar perfektionism!
Frisyren fick jag till genom att cykla i regn och inte tvätta håret sedan i onsdags! (Och inte bleka det sedan januari.)
Hoppas alla som är ute och festar har det kul. Jag är för trött för att vara bitter!
Notera den maniska blicken, de röda ögonen och bimboputet på läpparna. Att svanka är även viktigt för att skapa ett perfekt helhetsintryck!
De käcka pyamasbyxorna tycker jag fullbordar outiften, men en viss komplettering i form av en enorm, svart fleecefilt skapar perfektionism!
Frisyren fick jag till genom att cykla i regn och inte tvätta håret sedan i onsdags! (Och inte bleka det sedan januari.)
Hoppas alla som är ute och festar har det kul. Jag är för trött för att vara bitter!
Regler
Jag är idiotiskt nog sugen på kött.
Eftersom jag är vegetarian sedan i januari (med undantag från när jag är full) antar jag att det beror på vitamin B12brist och borde slemma i mig vidrig brustablett.
Det känns ju ganska puckat att sätta upp regler för migsjälv om jag inte vill följa dem.
Hm, det kanske är min andra personlighet som börjar göra sig hörd?
Jag är stolt över migsjälv som gullat med en bäbis utan att få smärtor i livmodern. Det känns så brudigt. Enligt K är jag den mest tjejiga tjejkompis hon har, jag vet inte om det säger mer om mig än om hennes andra kompisar. Men blått nagellack på tånaglarna kanske gör sitt.
Nu undrar jag något här.
Etik.
Hur gör man när man legat med någon? Som man bryr sig om på något plan. Är det smart och artigt eller puckat och klängit att skicka ett "tack-för-ligget"sms? (Vilket alltid är min första naturliga instinkt.)
Är det smart att påpeka att det kanske inte borde hända igen om man inte vill det?
Jag undrar inte för att jag överhuvudtaget har ett sexliv. För det har jag verkligen inte, jag försöker mest förbereda mig mentalt för när jag eventuellt skaffar ett.
Inte för att jag kommer följa de regler jag eventuellt kommer sätta upp, men det vore bra att lära sig allmän konsensus. Vad man ser ut som ett psycho om man gör och vad som verkar normalt.
Mest för att veta liksom. Så jag kan välja om jag vill vara psykopat eller normal. Jag har en känsla av att jag för det mesta kommer välja psykopaten.
Eftersom jag är vegetarian sedan i januari (med undantag från när jag är full) antar jag att det beror på vitamin B12brist och borde slemma i mig vidrig brustablett.
Det känns ju ganska puckat att sätta upp regler för migsjälv om jag inte vill följa dem.
Hm, det kanske är min andra personlighet som börjar göra sig hörd?
Jag är stolt över migsjälv som gullat med en bäbis utan att få smärtor i livmodern. Det känns så brudigt. Enligt K är jag den mest tjejiga tjejkompis hon har, jag vet inte om det säger mer om mig än om hennes andra kompisar. Men blått nagellack på tånaglarna kanske gör sitt.
Nu undrar jag något här.
Etik.
Hur gör man när man legat med någon? Som man bryr sig om på något plan. Är det smart och artigt eller puckat och klängit att skicka ett "tack-för-ligget"sms? (Vilket alltid är min första naturliga instinkt.)
Är det smart att påpeka att det kanske inte borde hända igen om man inte vill det?
Jag undrar inte för att jag överhuvudtaget har ett sexliv. För det har jag verkligen inte, jag försöker mest förbereda mig mentalt för när jag eventuellt skaffar ett.
Inte för att jag kommer följa de regler jag eventuellt kommer sätta upp, men det vore bra att lära sig allmän konsensus. Vad man ser ut som ett psycho om man gör och vad som verkar normalt.
Mest för att veta liksom. Så jag kan välja om jag vill vara psykopat eller normal. Jag har en känsla av att jag för det mesta kommer välja psykopaten.
Moving uncomfterbly slow
Nu ska jag berätta för er hur man skapar det absoluta partyhumöret en lördag, samtidigt som man svänger ihop den perfeka outfiten.
Börja med regn. Fullständigt vidervärdigt oupphörligt plaskande från himlen som samtidigt ger en jämngrå färgskala.
Gå upp vid tio, lyxa till det med världens kortaste dush och en tvål som torkar ut huden. Dra på dig samma svagt svettluktande kläder som du hade dagen innan. Känn dig ändå rätt fräsh efter tre lager deo. (Olika märken för att få maximal funktion)
Väck din kompis, ät frukost, drick kaffe.
Eftersom ditt hår dels är otvättat och ser ut som att du har sovit på det i fyra veckor utan att vakna, och har en rejäl råttfärgad utväxt, kleta det fullt med hårgele efter att du tagit på hårbandet (som kommer bli förstört i regnet) så att du får ett helt okej resultat som sedan regnet kommer få att se fullständigt mongo ut. Speciellt efter den 5 km cykelturen du tar i ösregnet senare.
Gå på en kompis namngivningsceremoni, gulla med en unge och hypa upp dig på socker, cig och coca-cola. När du sedan håller på att somna av den höga ljudvolymen och illamåendet är det dags att åka hem.
Ta tåget, se till att du åker samtidigt som alla andra så det är högljutt, svettigt och äckligt på tåget. Och att du har jordens mest utåtagerande DAMPunge bakom dig.
Det är nu gårdagens kjolval kommer till sin rätt, i och med att cykeln är blöt och kjolen ljusgrå "himmelsfärgad" kommer du få en trendig fläck i röven.
Cykla hem till en tom lägenhet, byt om till mjukiskläder, släng in nåt i micron och vägra diska. Dra igång en dålig film och undvik att kolla dig i spegeln kommer du kanske överleva.
Jag vet att jag låter bitter, men jag har faktiskt haft kul idag.
Nu blev jag sjukt sugen på ost.
Börja med regn. Fullständigt vidervärdigt oupphörligt plaskande från himlen som samtidigt ger en jämngrå färgskala.
Gå upp vid tio, lyxa till det med världens kortaste dush och en tvål som torkar ut huden. Dra på dig samma svagt svettluktande kläder som du hade dagen innan. Känn dig ändå rätt fräsh efter tre lager deo. (Olika märken för att få maximal funktion)
Väck din kompis, ät frukost, drick kaffe.
Eftersom ditt hår dels är otvättat och ser ut som att du har sovit på det i fyra veckor utan att vakna, och har en rejäl råttfärgad utväxt, kleta det fullt med hårgele efter att du tagit på hårbandet (som kommer bli förstört i regnet) så att du får ett helt okej resultat som sedan regnet kommer få att se fullständigt mongo ut. Speciellt efter den 5 km cykelturen du tar i ösregnet senare.
Gå på en kompis namngivningsceremoni, gulla med en unge och hypa upp dig på socker, cig och coca-cola. När du sedan håller på att somna av den höga ljudvolymen och illamåendet är det dags att åka hem.
Ta tåget, se till att du åker samtidigt som alla andra så det är högljutt, svettigt och äckligt på tåget. Och att du har jordens mest utåtagerande DAMPunge bakom dig.
Det är nu gårdagens kjolval kommer till sin rätt, i och med att cykeln är blöt och kjolen ljusgrå "himmelsfärgad" kommer du få en trendig fläck i röven.
Cykla hem till en tom lägenhet, byt om till mjukiskläder, släng in nåt i micron och vägra diska. Dra igång en dålig film och undvik att kolla dig i spegeln kommer du kanske överleva.
Jag vet att jag låter bitter, men jag har faktiskt haft kul idag.
Nu blev jag sjukt sugen på ost.
Morgonstund har vatten i knäna?
Jag borde vetat att det skulle bli surrealistiskt redan när jag inte kunde somna om.
Klockan 06.07 reste jag mig ur sängen.
Jag hade visserligen satt klockan på 6 för att gå upp och tvätta. Som man gör. Det är ju bara sjuka fantasier på kvällen om att man ska bli en bättre människa och börja träna mer regelbundet och sluta äta godis och gå upp tidigt och få saker gjorda. Jag trodde inte på det själv.
Och nu när jag skulle slänga in tvätten i torktumlaren men kom lite för tidigt och tänkte, hm, är det något i dendär tvättmaskinen eller? Bäst att öpnna och snoka. Den blinkar så konstigt.
Fooossshhhhhhh
Och sen stod jag med vatten till fotknölarna. På riktigt. Det var hur häftigt som helst för min trötta blick att se jättevågen av vatten forsa ut.
Så det är lika bra att lyssna på Newton Faulkner - UFO.
Men det värsta med tidiga mornar är inte att vara trött som ett as. Det värsta är att tiden går och jag inte märker det. För mig kommer klockan vara sex tills jag går och lägger mig. Och inte på ett trevligt sätt, för jag kommer hela tiden känna att dagen är ung och har potential fast den inte har det längre.
Troligen lite som att vara 30. Man känner sig ung, men kommer ideligen på att det är kört.
Okej, det var mest det.
Idag ska jag anstränga mig för att utveckla kluven personlighetsstörning.
Klockan 06.07 reste jag mig ur sängen.
Jag hade visserligen satt klockan på 6 för att gå upp och tvätta. Som man gör. Det är ju bara sjuka fantasier på kvällen om att man ska bli en bättre människa och börja träna mer regelbundet och sluta äta godis och gå upp tidigt och få saker gjorda. Jag trodde inte på det själv.
Och nu när jag skulle slänga in tvätten i torktumlaren men kom lite för tidigt och tänkte, hm, är det något i dendär tvättmaskinen eller? Bäst att öpnna och snoka. Den blinkar så konstigt.
Fooossshhhhhhh
Och sen stod jag med vatten till fotknölarna. På riktigt. Det var hur häftigt som helst för min trötta blick att se jättevågen av vatten forsa ut.
Så det är lika bra att lyssna på Newton Faulkner - UFO.
Men det värsta med tidiga mornar är inte att vara trött som ett as. Det värsta är att tiden går och jag inte märker det. För mig kommer klockan vara sex tills jag går och lägger mig. Och inte på ett trevligt sätt, för jag kommer hela tiden känna att dagen är ung och har potential fast den inte har det längre.
Troligen lite som att vara 30. Man känner sig ung, men kommer ideligen på att det är kört.
Okej, det var mest det.
Idag ska jag anstränga mig för att utveckla kluven personlighetsstörning.
Fruktsallad?
För att avsluta mitt resonemang tidigare vill jag förtydliga några saker.
Filmjölk är tryggt, du vet alltid vad du får när du äter filmjölk. Filmjölk har en neutral smak som varken tar över eller ger substans smakmässigt. Filmjölk är rinnigt, och svårföränderligt. Vad du än gör med filmjölken sker ingen kvalitativ förändring, filmjölkens karaktär kommer alltid vara lite lite syrlig och stickande men ganska menlös, även om den är bra för magen.
Apelsiner är söta när du plockar dem i rätt tid, apelsiner kan vara saftiga, sura eller torra. Om du kastar en apelsin på golvet kan den rulla ganska länge utan någon egentlig ansträngning. Apelsiner är färgstarka men passar inte till allt. Många tycker om apelsiner, men en del tröttnar fort. Apelsiner lyfter en fruktsallad och ger en vitamininjektion.
Ingefära är sött, men samtidigt med en överraskande styrka i smaken, du behöver inte så mycket för att smaken ska framträda och jag tycker att ingefära passar till det mesta. Ingefära har en konstig form och kan ge oförutsägbara resultat. Ingefära är bra för hälsan.
Idag har varit en mardrömslång dag fylld med trevliga interaktioner och insikter. Jag har kört bil, haft 2 föreläsningar och en diskussionsgrupp på 4 ½ timme.
Allting var kul, givande och fullständigt kognitivt utmattande.
Jag insåg till exempel varför jag inte klarar av att leva i nuet, det ger mig ångest. Jag blir fokuserad på min kropp av att andas långsamt och sitta still. Jag blir självmedveten och får svårt att skjuta bort alla tankar. Då har jag hellre en viss nivå av kognitiv aktivitet som får surra i huvudet och fungera som buffert för att jag svävar iväg.
Tror jag.
Nu ska jag fanimej gå och lägga mig! Och vakna pigg och frisk och fräsh och vacker och energisk och lycklig och positivt inställd till fredagen!
Filmjölk är tryggt, du vet alltid vad du får när du äter filmjölk. Filmjölk har en neutral smak som varken tar över eller ger substans smakmässigt. Filmjölk är rinnigt, och svårföränderligt. Vad du än gör med filmjölken sker ingen kvalitativ förändring, filmjölkens karaktär kommer alltid vara lite lite syrlig och stickande men ganska menlös, även om den är bra för magen.
Apelsiner är söta när du plockar dem i rätt tid, apelsiner kan vara saftiga, sura eller torra. Om du kastar en apelsin på golvet kan den rulla ganska länge utan någon egentlig ansträngning. Apelsiner är färgstarka men passar inte till allt. Många tycker om apelsiner, men en del tröttnar fort. Apelsiner lyfter en fruktsallad och ger en vitamininjektion.
Ingefära är sött, men samtidigt med en överraskande styrka i smaken, du behöver inte så mycket för att smaken ska framträda och jag tycker att ingefära passar till det mesta. Ingefära har en konstig form och kan ge oförutsägbara resultat. Ingefära är bra för hälsan.
Idag har varit en mardrömslång dag fylld med trevliga interaktioner och insikter. Jag har kört bil, haft 2 föreläsningar och en diskussionsgrupp på 4 ½ timme.
Allting var kul, givande och fullständigt kognitivt utmattande.
Jag insåg till exempel varför jag inte klarar av att leva i nuet, det ger mig ångest. Jag blir fokuserad på min kropp av att andas långsamt och sitta still. Jag blir självmedveten och får svårt att skjuta bort alla tankar. Då har jag hellre en viss nivå av kognitiv aktivitet som får surra i huvudet och fungera som buffert för att jag svävar iväg.
Tror jag.
Nu ska jag fanimej gå och lägga mig! Och vakna pigg och frisk och fräsh och vacker och energisk och lycklig och positivt inställd till fredagen!
Arrested Development i Pressbyrån, vet de inte att allt ska bli super-sized?
Pressbyrån på Uppsala Centralstation har en ickehumanistisk inställning.
De har tagit bort de stora kaffemuggarna vilket är total och ren ondska!
Jag fråkade kassören varför man inte längre får tjacka upp sig på koffein men han bara skrattade och tyckte att det var krångel med idioter som överfyllde sina muggar så de fick städa mycket.
Så nu har min kaffebuzz försvunnit och jag är lika grinig som vanligt. Har dessutom en timme att slå ihjäl innan en kvällsföreläsning.
Så jag sitter i skolans datasal och försöker använda 2000talets segaste dator. Det är inte superrewarding direkt.
Revidering, datorn brevid min och den tre rader bort åt vänster är ännu segare.
Undrar om institutionen kanske använder sega datorer för att testa psykologstudenters respons på frustration, och på så sätt smygvärderar vår affektreglering och indirekt vår anknytning.
Ja, jag vet, men jag har haft föreläsningar hela dagen.
Jag har inte ens hunnit bestämma mig för vilken psykisk sjukdom jag ska ha idag. Och dagen är ju snart slut, beslutsångest kanske är ett symtom för depression, men det hade jag ju igår, så det är gammalt. Eller, manisk var jag visserligen, men det är så trist och vanligt med depression.
Då har jag hellre antisocial personlighetsstörning.
Kör på det!
Jo, jag vet att jag är kryptisk
Jag är trött på filmjölk. Jag har egentligen aldrig tyckt om filmjölk.
Mitt nya mål är ingefära.
För det passar till apelsin!
Och dethär var för mig en totalt livsomvälvande insikt.
(Till saken hör att det var M som kom med förlossningshjälp, genom att påpeka att jag de senaste dgarna har kastat mig i soffan, glidit på mage ner på golvet och påstått att jag är en apelsin.)
Så dethär inlägget är dedikerat till M, min livscoach och eviga följeslagare på vansinnets färd.
Mitt nya mål är ingefära.
För det passar till apelsin!
Och dethär var för mig en totalt livsomvälvande insikt.
(Till saken hör att det var M som kom med förlossningshjälp, genom att påpeka att jag de senaste dgarna har kastat mig i soffan, glidit på mage ner på golvet och påstått att jag är en apelsin.)
Så dethär inlägget är dedikerat till M, min livscoach och eviga följeslagare på vansinnets färd.
och körsbärsträd
Eftersom jag kom på migsjälv med att fantisera om mig, en skogsstig och en förhöjd puls stack jag ut och joggade en liten stund. Kombinationen pollenallergi, glömd medicin och skog var kanske inte optimal, men det var skönt och regnigt och mina strumpor matchade tröjan. Sånt är viktigt.
Det är något speciellt med att jogga, det är så total kontroll, så fullständig inbundenhet att jag orkar med migsjälv en liten stund till.
Idag har allt gått rätt. (Eller hur, bizzar mening!)
Jag åkte försent hemmifrån, men kom i tid ändå.
Jag glömde ta min allergitablett, men det regnade så pollenhalterna var lägre.
Skolan var tråkig men jag somnade inte.
Och jag hittade ett par rosa skor för 50 spänn! Som jag visserligen verkligen varken har råd med eller behövde, men vem bryr sig.
Undar hur jag ska kunna köpa mat nästa vecka.
Om man dricker tequila istället för mat blir man inte hungrig.
Förresten kan jag sälja min kropp!
Nu är jag ren, trött och lugn. Det känns nästan lite främmande.
Det är något speciellt med att jogga, det är så total kontroll, så fullständig inbundenhet att jag orkar med migsjälv en liten stund till.
Idag har allt gått rätt. (Eller hur, bizzar mening!)
Jag åkte försent hemmifrån, men kom i tid ändå.
Jag glömde ta min allergitablett, men det regnade så pollenhalterna var lägre.
Skolan var tråkig men jag somnade inte.
Och jag hittade ett par rosa skor för 50 spänn! Som jag visserligen verkligen varken har råd med eller behövde, men vem bryr sig.
Undar hur jag ska kunna köpa mat nästa vecka.
Om man dricker tequila istället för mat blir man inte hungrig.
Förresten kan jag sälja min kropp!
Nu är jag ren, trött och lugn. Det känns nästan lite främmande.
Komplex matematik a.k.a undanflykter från ansvar
Jag tjackar kaffe och försöker skriva haiku, men skippar det för det är överpretantiöst ändå. Jättesnart ska jag till skolan.
Jag blev verkligen fullständigt överlycklig vid tanken på kaffe. Det är det som är fördelen med förmiddagar. (Som enligt mig kännetecknas som tiden fram till klockslaget då jag inte längre kan dricka kaffe utan att få sömnproblem, som förut inträdde vid två men nu snarare vid 17-tiden och fortsätts skjutas upp allt i en trevlig ekvation med tillhörande kurva som innefattar hur länge och i vilken grad jag är koffeinberoende)
Y = 12 + 0.5X
där Y är förmiddagens slut
12 är att klockan minst måste vara 12 för då är förmiddagar verkligen slut
X är något mycket komplext som sabbar att dethär blir en linjär ekvation tyvärr, eftersom x i sig är en funktion av både grad av beroende och tillfällig habituering till koffein. Det vill säga hur mycket kaffe jag druckit den senaste veckan.
Jag vill ha en kaffebryggare. Det ska in på önskelistan. Tillsammans med nagelfil, stavmixer, gjutjärnsstekpanna och en miljon kronor. Saker jag aldrig orkar köpa själv helt enkelt.
Men jag fyller inte år på ett tag, tack och lov. Jag gillar inte födelsedagar på samma sätt som förut. Det beror säkert på att jag är vuxen nu, men jag har alltid varit obekväm i den oförtjänta uppmärksamheten.
Missförstå mig rätt, jag är sjukt emot falskt blygsamhet när jag tycker att jag förtjänar uppmärksamhet och beundran, men alla föds ju! (Märk väl, om någon dissar min födelsedag blir jag ändå sjukt grinig, för det är ju ett tecken på att folk bryr sig, att de är glada att jag föddes.)
Mina planer för helgen raserades tio i sju i morse. Trist, men å andra sidan är det bara onsdag och det brukar dyka upp saker. Eller så förföljer jag K, det brukar hon ändå gilla!
Det ser för övrigt ut att vara kallt ute och jag är inte supersugen på att ge mig ut i den allmänna vinden för att sitta på en tråååkig föreläsning om psykologisk forskning, jag anser mig totalt fullärd när det gäller sånt nämligen.
Jag anser mig rätt fullärd överhuvudtaget. Sommarlovet kommer sitta som en solros på tapeten, om man gillar solrostapeter alltså. Vilket jag inte är helt säker på att jag gör, men jag gillar sommarlov. Total avstängning av hjärnan!
Men nu måste jag visst verkligen gå!
Jag blev verkligen fullständigt överlycklig vid tanken på kaffe. Det är det som är fördelen med förmiddagar. (Som enligt mig kännetecknas som tiden fram till klockslaget då jag inte längre kan dricka kaffe utan att få sömnproblem, som förut inträdde vid två men nu snarare vid 17-tiden och fortsätts skjutas upp allt i en trevlig ekvation med tillhörande kurva som innefattar hur länge och i vilken grad jag är koffeinberoende)
Y = 12 + 0.5X
där Y är förmiddagens slut
12 är att klockan minst måste vara 12 för då är förmiddagar verkligen slut
X är något mycket komplext som sabbar att dethär blir en linjär ekvation tyvärr, eftersom x i sig är en funktion av både grad av beroende och tillfällig habituering till koffein. Det vill säga hur mycket kaffe jag druckit den senaste veckan.
Jag vill ha en kaffebryggare. Det ska in på önskelistan. Tillsammans med nagelfil, stavmixer, gjutjärnsstekpanna och en miljon kronor. Saker jag aldrig orkar köpa själv helt enkelt.
Men jag fyller inte år på ett tag, tack och lov. Jag gillar inte födelsedagar på samma sätt som förut. Det beror säkert på att jag är vuxen nu, men jag har alltid varit obekväm i den oförtjänta uppmärksamheten.
Missförstå mig rätt, jag är sjukt emot falskt blygsamhet när jag tycker att jag förtjänar uppmärksamhet och beundran, men alla föds ju! (Märk väl, om någon dissar min födelsedag blir jag ändå sjukt grinig, för det är ju ett tecken på att folk bryr sig, att de är glada att jag föddes.)
Mina planer för helgen raserades tio i sju i morse. Trist, men å andra sidan är det bara onsdag och det brukar dyka upp saker. Eller så förföljer jag K, det brukar hon ändå gilla!
Det ser för övrigt ut att vara kallt ute och jag är inte supersugen på att ge mig ut i den allmänna vinden för att sitta på en tråååkig föreläsning om psykologisk forskning, jag anser mig totalt fullärd när det gäller sånt nämligen.
Jag anser mig rätt fullärd överhuvudtaget. Sommarlovet kommer sitta som en solros på tapeten, om man gillar solrostapeter alltså. Vilket jag inte är helt säker på att jag gör, men jag gillar sommarlov. Total avstängning av hjärnan!
Men nu måste jag visst verkligen gå!
And I was just walking on one fine wire
Internet är en drog.
Jag försöker intala migsjälv att det är onsdag, men det känns som måndag.
Det var en dålig idé att sätta sig med böckerna vid datorn. "Jag ska bara kolla mailen, och läsa 13 bloggar, och kolla SMHI två gånger och...."
Jag gick ut igår, i min totala rastlöshet. Det var så länge sedan jag var rastlös att jag hade glömt vad jag behöver göra då. En skog hittade jag , med en stig i.
Jag gick inte på stigen!
Och då är musik sådär fantastiskt. Förutom att jag blir avundsjuk på alla som får sjunga den och så.
Och jag fick nästan lite asperger.
Jag kände mig innåtvänd, socialt inkompetent och ganska nördig. Ibland är det skönt att få vara bitter, uttråkad och mest speciell i hela världen.
Idag läser jag om depression så det ser vi ju fram emot! Jag lovar att jag inom tre timmar kommer ha utvecklat manodepression! Förhoppningsvis kommer manin först så kan jag vara deppig och seg ikväll. (Jaaa, det är nog så det funkar. *klappar mig själv nedlåtande på huvudet*)
Jag slits mellan problemet att vilja lyssna på musik och inte vilja störa M. Det brukar nämligen gå hand i hand. Hon hatar min musik men är för trevlig för att säga det högt. I allafall rakt ut och på en gång.
Men om jag stänger dörren så gör det nog inget.
Det var faktiskt en av perksen med att bo i korridor, jag kunde spela jättehög musik och om grannarna blev störda var det en positiv bieffekt eftersom jag inte gillade min vägg-i-vägg. Hon spelade dragspel klockan elva på kvällen och var allmänt generellt äcklig. (Se tidigare inlägg, mars och bakåt, för att läsa om henne och mitt enorma hat.)
Nu ska jag rycka upp mig och läsa ett kapitel, jag menar ett kapitel på en dag borde ju inte vara fullständigt omöjligt? Det är inte värsta supersvåra uppgiften som man måste ha råmycket motivation för. Och jag har ju inga mentala barriärer när det gäller att plugga!
Nix, att ljuga för mig själv funkade inte heller!
Jag försöker intala migsjälv att det är onsdag, men det känns som måndag.
Det var en dålig idé att sätta sig med böckerna vid datorn. "Jag ska bara kolla mailen, och läsa 13 bloggar, och kolla SMHI två gånger och...."
Jag gick ut igår, i min totala rastlöshet. Det var så länge sedan jag var rastlös att jag hade glömt vad jag behöver göra då. En skog hittade jag , med en stig i.
Jag gick inte på stigen!
Och då är musik sådär fantastiskt. Förutom att jag blir avundsjuk på alla som får sjunga den och så.
Och jag fick nästan lite asperger.
Jag kände mig innåtvänd, socialt inkompetent och ganska nördig. Ibland är det skönt att få vara bitter, uttråkad och mest speciell i hela världen.
Idag läser jag om depression så det ser vi ju fram emot! Jag lovar att jag inom tre timmar kommer ha utvecklat manodepression! Förhoppningsvis kommer manin först så kan jag vara deppig och seg ikväll. (Jaaa, det är nog så det funkar. *klappar mig själv nedlåtande på huvudet*)
Jag slits mellan problemet att vilja lyssna på musik och inte vilja störa M. Det brukar nämligen gå hand i hand. Hon hatar min musik men är för trevlig för att säga det högt. I allafall rakt ut och på en gång.
Men om jag stänger dörren så gör det nog inget.
Det var faktiskt en av perksen med att bo i korridor, jag kunde spela jättehög musik och om grannarna blev störda var det en positiv bieffekt eftersom jag inte gillade min vägg-i-vägg. Hon spelade dragspel klockan elva på kvällen och var allmänt generellt äcklig. (Se tidigare inlägg, mars och bakåt, för att läsa om henne och mitt enorma hat.)
Nu ska jag rycka upp mig och läsa ett kapitel, jag menar ett kapitel på en dag borde ju inte vara fullständigt omöjligt? Det är inte värsta supersvåra uppgiften som man måste ha råmycket motivation för. Och jag har ju inga mentala barriärer när det gäller att plugga!
Nix, att ljuga för mig själv funkade inte heller!
under the weather
M spelar internationalen om och om igen på min speldosa.
Idag har jag bestämt mig för att ha Asperger, eftersom jag ändå läst om Autism idag men inte riktigt kvalar in i och med min överdrivna kommunikativa användning av språket. (Sug på den meningen en stund!)
Okej min enda motivering till att ha AD är att jag gillar rutiner och naturvetenskap. Till exempel var jag tvungen att lyssna på Chrystal Village när jag bytte lakan för att den känns lite som en VIA-reklam. Hellst skulle solen skinit men det ville den inte. Jag lyssnar alltid på den låten när jag byter lakan.
(Men jag byter inte alltid lakan när jag lyssnar på den)
Nu behövde jag lyssna på den igen för att jag kom att tänka på den.
Okej, jag kanske inte har AD då, men något måste jag ju roa mig med.
För jag har supertråkigt.
Jag är inte ens hungrig så jag kan inte laga mat.
Snart är denhär lediga dagen slut och jag var endast ute en sväng för att slänga soporna, jag passade på när L gick hem från vår pluggsession. Jag har pluggat alldeles för mycket idag. Jag är rastlös och lättirriterad. Kanske går jag tillbaks till att ha ADHD igen. Eller så blir jag apatisk. Det skulle kunna funka!
Fan, det var tråkigt att stirra med huvudet rakt ner i skrivbordet.
Typiskt!
Lyssnar på KT Tunstall för att muntra upp mig. Det är mycket energi i musiken så det går rätt bra, mindre bra med tanke på att den är extremt mycket september-oktober 2007. Det vill säga soliga eftermiddagar och panikångest. Och andra mörka hemligheter. Och så blir jag röksugen.
Men K rökte upp mina cig! (Men det fick hon så gärna!)
Men Hopeless blir jag i allafall lite glad över.
Men det är sjukt hur mycket viss musik är vissa människor. Oftast den jag fick den av, men även väldigt ofta andra personer samtidigt. Som jag tänker på när jag hör musiken. Det är säkert så för alla.
Jag skulle vilja hitta alla låtar som hjälpt mig komma över saker och personer. Men det kanske mest skulle göra mig bitter? Vem vet! Vem bryr sig? (Som jag brukade säga när jag var 14)
Jag tror egentligen jag behöver något som tar upp min fokus på onödiga saker. Jag brukar passa på att bli kär då, men det funkar inte längre. Kanske mest för att jag inte är 16 år gammal eller i ett förhållande längre. Det var sjukt praktiskt då, för man kunde alltid bråka eller bli kär igen eller något.
Men det börjar bli dags att rycka upp mig och gå vidare. Men att vara singel börjar också kännas gammalt.
Allt känns gammalt, speciellt kylan.
Typiskt mig att alltid vara så flexibel och vänja mig så fort att jag får tråkigt. Nu är jag redan inne i salstenta-tänket.
JAG HAR INGENTING ATT GÖRA! JAG MÅR TRÅKIGT.
Jag och M ska se Narnia så hon ska slippa läsa boken, och snart är det faktiskt sommarlov, och då börjar jag på nya jobbet! Snart är det helg! Och då får jag träffa en bäbis! Bäbisar är per definition nya!
Det var dagens pepp-talk. Tror jag även behöver en pepp-walk, so watch me go!
Idag har jag bestämt mig för att ha Asperger, eftersom jag ändå läst om Autism idag men inte riktigt kvalar in i och med min överdrivna kommunikativa användning av språket. (Sug på den meningen en stund!)
Okej min enda motivering till att ha AD är att jag gillar rutiner och naturvetenskap. Till exempel var jag tvungen att lyssna på Chrystal Village när jag bytte lakan för att den känns lite som en VIA-reklam. Hellst skulle solen skinit men det ville den inte. Jag lyssnar alltid på den låten när jag byter lakan.
(Men jag byter inte alltid lakan när jag lyssnar på den)
Nu behövde jag lyssna på den igen för att jag kom att tänka på den.
Okej, jag kanske inte har AD då, men något måste jag ju roa mig med.
För jag har supertråkigt.
Jag är inte ens hungrig så jag kan inte laga mat.
Snart är denhär lediga dagen slut och jag var endast ute en sväng för att slänga soporna, jag passade på när L gick hem från vår pluggsession. Jag har pluggat alldeles för mycket idag. Jag är rastlös och lättirriterad. Kanske går jag tillbaks till att ha ADHD igen. Eller så blir jag apatisk. Det skulle kunna funka!
Fan, det var tråkigt att stirra med huvudet rakt ner i skrivbordet.
Typiskt!
Lyssnar på KT Tunstall för att muntra upp mig. Det är mycket energi i musiken så det går rätt bra, mindre bra med tanke på att den är extremt mycket september-oktober 2007. Det vill säga soliga eftermiddagar och panikångest. Och andra mörka hemligheter. Och så blir jag röksugen.
Men K rökte upp mina cig! (Men det fick hon så gärna!)
Men Hopeless blir jag i allafall lite glad över.
Men det är sjukt hur mycket viss musik är vissa människor. Oftast den jag fick den av, men även väldigt ofta andra personer samtidigt. Som jag tänker på när jag hör musiken. Det är säkert så för alla.
Jag skulle vilja hitta alla låtar som hjälpt mig komma över saker och personer. Men det kanske mest skulle göra mig bitter? Vem vet! Vem bryr sig? (Som jag brukade säga när jag var 14)
Jag tror egentligen jag behöver något som tar upp min fokus på onödiga saker. Jag brukar passa på att bli kär då, men det funkar inte längre. Kanske mest för att jag inte är 16 år gammal eller i ett förhållande längre. Det var sjukt praktiskt då, för man kunde alltid bråka eller bli kär igen eller något.
Men det börjar bli dags att rycka upp mig och gå vidare. Men att vara singel börjar också kännas gammalt.
Allt känns gammalt, speciellt kylan.
Typiskt mig att alltid vara så flexibel och vänja mig så fort att jag får tråkigt. Nu är jag redan inne i salstenta-tänket.
JAG HAR INGENTING ATT GÖRA! JAG MÅR TRÅKIGT.
Jag och M ska se Narnia så hon ska slippa läsa boken, och snart är det faktiskt sommarlov, och då börjar jag på nya jobbet! Snart är det helg! Och då får jag träffa en bäbis! Bäbisar är per definition nya!
Det var dagens pepp-talk. Tror jag även behöver en pepp-walk, so watch me go!
Ambivalens
Jag lovade migsjälv att gå och plugga men jag måste bara skryta lite med hur sjukt eftertraktad jag är på Arvikafestivalen. 5 personer har ringt nu och vill att jag ska jobba med dem, så går det när man är eftertraktad. (Fyra års erfarenhet will do that to you)
Synd att den grupp jag vill jobba med INTE har hört av sig.
Jävla Kenny! -.-
Det kändes ju inte som skryt direkt. Sämst!
Men snart är det sommar!
Synd att den grupp jag vill jobba med INTE har hört av sig.
Jävla Kenny! -.-
Det kändes ju inte som skryt direkt. Sämst!
Men snart är det sommar!
Det är coolt att vara efterbliven!
Idag diagnosticerar jag migsjälv med ADHD.
Min motivation lyder:
På grund av uppvisande av noll uppmärksamhet, omöjlighet att fokusera på en sak i taget, bristande konsekvenstänkande samt allmän flänghet i samband med att jag rusar runt i lägenheten som en galning behöver jag nu stora doser lugna puckar. Eller lugn pucko. Pucko är gott.
Men jag är lite effektiv i allafall, om det gills att ha läst 2 sidor (av 70) borstat tänderna (men inte dushat), hittat en låt jag letat efter jättelänge och stått framför spegeln i tio minuter.
Dagen började i allmän besvikelse. Jag försökte verkligen påverka mina drömmars innehåll i morse, men det gick inte. Jag drömde visserligen en ganska intressant och underhållande dröm om att någon hade stulit massa bilar på midsommar och sen var vi på en båt med en bomb under och försökte få skurkarna att stanna på den när vi simmade bort till en leksaksaffär. Typiskt cepe. (What would Freud say?)
Låten jag letat efter hörde jag på jympan igår, tillsammans med odödliga klassiker som Black Hole Sun och en vidrig utdragen remix på Place on Earth och i avslappningen Plastic Bag Theme. Det är därför man ska gå på styrkepass som leds av killar. Tjejledarna spelar alltid minst en av följande: "Nataliieeee Naaaataliiieeeeee", "Play it for the görls and for all the good times" (jag faller alltid ihop i skrattkramper av just den låten eftersom vederbörande vidriga artisten inte bara är fullkomligt urblåst utan även gick i min systers kör när hon var yngre) eller någon låt av Mika. Sedan kör de alltid svenska låtar med mycket stön i när man ska träna röven med juckrörelser (gärna något äckligt av Per Gessle). Och något med Cascada eller Robyn. Och hellst låtar man vill begå självmord till i slutet. Så jag ska diskriminera och endast gå på killpass.
En nackdel med dem är annars att det är fler män där, och det finns inget som är så dåligt koordinerat som en medelålders fet gubbe!
För övrigt borde korta små fladdriga shorts komma med dödsstraff. Då kanske de skulle tänka efter en gång till innan de tog på sig dem och inse att NEJ, VÄNTA, INGEN VILL NOG EGENTLIGEN SE INSIDAN AV MINA FETA, SVETTIGA LÅR, JAG TAR NORMALA BYXOR ISTÄLLET!
Jag lovar att alla feta, medelålders män tänker i caps-lock. De måste, annars kanske det skulle få plats lite intelligenta tankar någonstans där inne i hjärnan också.
Det kan förresten gälla för en rätt stor del av befolkningen när jag tänker rätt på saken.
Nu kanske jag ska göra något annat. Lyssna på Flunk kanske, enda anledningen till att jag letade efter dendär låten var ju att den påminde mig om Flunks Blue Monday, och då var den mycket bättre, så jag lyssnar på den istället!
Min motivation lyder:
På grund av uppvisande av noll uppmärksamhet, omöjlighet att fokusera på en sak i taget, bristande konsekvenstänkande samt allmän flänghet i samband med att jag rusar runt i lägenheten som en galning behöver jag nu stora doser lugna puckar. Eller lugn pucko. Pucko är gott.
Men jag är lite effektiv i allafall, om det gills att ha läst 2 sidor (av 70) borstat tänderna (men inte dushat), hittat en låt jag letat efter jättelänge och stått framför spegeln i tio minuter.
Dagen började i allmän besvikelse. Jag försökte verkligen påverka mina drömmars innehåll i morse, men det gick inte. Jag drömde visserligen en ganska intressant och underhållande dröm om att någon hade stulit massa bilar på midsommar och sen var vi på en båt med en bomb under och försökte få skurkarna att stanna på den när vi simmade bort till en leksaksaffär. Typiskt cepe. (What would Freud say?)
Låten jag letat efter hörde jag på jympan igår, tillsammans med odödliga klassiker som Black Hole Sun och en vidrig utdragen remix på Place on Earth och i avslappningen Plastic Bag Theme. Det är därför man ska gå på styrkepass som leds av killar. Tjejledarna spelar alltid minst en av följande: "Nataliieeee Naaaataliiieeeeee", "Play it for the görls and for all the good times" (jag faller alltid ihop i skrattkramper av just den låten eftersom vederbörande vidriga artisten inte bara är fullkomligt urblåst utan även gick i min systers kör när hon var yngre) eller någon låt av Mika. Sedan kör de alltid svenska låtar med mycket stön i när man ska träna röven med juckrörelser (gärna något äckligt av Per Gessle). Och något med Cascada eller Robyn. Och hellst låtar man vill begå självmord till i slutet. Så jag ska diskriminera och endast gå på killpass.
En nackdel med dem är annars att det är fler män där, och det finns inget som är så dåligt koordinerat som en medelålders fet gubbe!
För övrigt borde korta små fladdriga shorts komma med dödsstraff. Då kanske de skulle tänka efter en gång till innan de tog på sig dem och inse att NEJ, VÄNTA, INGEN VILL NOG EGENTLIGEN SE INSIDAN AV MINA FETA, SVETTIGA LÅR, JAG TAR NORMALA BYXOR ISTÄLLET!
Jag lovar att alla feta, medelålders män tänker i caps-lock. De måste, annars kanske det skulle få plats lite intelligenta tankar någonstans där inne i hjärnan också.
Det kan förresten gälla för en rätt stor del av befolkningen när jag tänker rätt på saken.
Nu kanske jag ska göra något annat. Lyssna på Flunk kanske, enda anledningen till att jag letade efter dendär låten var ju att den påminde mig om Flunks Blue Monday, och då var den mycket bättre, så jag lyssnar på den istället!
Gud vad det alltid är helg, och alltid tar de slut också
Jag vet inte var jag ska börja. Så jag börjar med att jag kom hem och vi hade inte haft inbrott. Alltid lika trevligt. Att balkongdörren stod öppen var en mindre kul överraskning, men eftersom inget hände ska jag inte gnälla mer över det. På en stund.
Okej, Fredagen bestod av sol, sol, sol, C-babe, K på KTH, (som blev fullständigt kanon och badade i fontänen, jag har inte skrattat så mycket på länge). Jag gjorde även ett mycket mycket misslyckat försök att vara rolig.
Smsade en person jag hånglat med (vi kan ju kalla honom H) och berättade om min herpesliknande sak. Hade säkert blivit roligare om jag lyckats fota min mun, men det var mörkt ute. Att jag hela veckan tänkt på att göra detsamma men avstått för att jag insåg att det inte skulle vara roligt egentligen lyckades inte stoppa mig efter några öl... JAG tyckte det var skiiitkul, men det tyckte inte han. Hemresan på tuben gick åt till att undra varför jag alltid är så sjukt osmidig. Eller äcklig i allafall, men grejen är ju att jag tyckte det var askul. Jag har nog totalt missriktad humor.
Lördagen gick i snyltandets tecken. Började med att glo på Quarnevalen, jag kände igen tre personer på bilarna, varav 1 ett gammalt, oattraktivt hångel. Sedan gick jag, K och R till Rålis. Det var ungefär lika många männsikor där som det inte var på IKEA om man säger så.
Eftersom vi var där pga gratis öl från norrlänning K träffat en gång tidigare, umgicks vi med några typ, 30åringar, blev sjukt värmefulla, (snurrig, trött och seg men inte full) jag kände mig som en total snyltande brud, vilket jag hatar och sedan funderade jag på vad det är med mig som gör att människor (killar) faktiskt inte genast springer benen av sig, följer mig hem och köper mat åt mig.
Det kan vara min dåliga humor och attityd. Så länge det inte är mitt utseende är jag inte oroad egentligen. (Det går ju att ljuga om sin personlighet, men inte om sitt utseende! )
Idag har jag försökt undvika att mosa grannens barn för att de skrek och jag "ville" plugga i trädgården, sedan klibbade jag iväg hem till uppsalatåget.
Jag lovar att jag svettades cirka femton liter.
Väl hemma, totalt jättevarm och grinig fann jag att lägenheten var väldigt sval och skön, och att balkongdörren var öppen. Dålig självkontroll som jag har ringde jag S och skällde på henne.
Jag borde verkligen lära mig att bada innan jag skriker på folk.
Men att lugna ner mig är inte min starka sida, uppenbarligen.
För att göra en lång historia kort, (men varför skulle jag det, korta historier är sjukt överskattade) har jag haft en varm, rolig, solig helg och är nu redo att ta itu med måndagen som börjar snart!
Ah just det! Jag glömde totalt bort milstolpen på mitt sorgliga liv.
Jag tyckte det var coolt att jag gick förbi tjuvlyssnat-Damon! Då vet man att man lever för mycket på internet!
Okej, Fredagen bestod av sol, sol, sol, C-babe, K på KTH, (som blev fullständigt kanon och badade i fontänen, jag har inte skrattat så mycket på länge). Jag gjorde även ett mycket mycket misslyckat försök att vara rolig.
Smsade en person jag hånglat med (vi kan ju kalla honom H) och berättade om min herpesliknande sak. Hade säkert blivit roligare om jag lyckats fota min mun, men det var mörkt ute. Att jag hela veckan tänkt på att göra detsamma men avstått för att jag insåg att det inte skulle vara roligt egentligen lyckades inte stoppa mig efter några öl... JAG tyckte det var skiiitkul, men det tyckte inte han. Hemresan på tuben gick åt till att undra varför jag alltid är så sjukt osmidig. Eller äcklig i allafall, men grejen är ju att jag tyckte det var askul. Jag har nog totalt missriktad humor.
Lördagen gick i snyltandets tecken. Började med att glo på Quarnevalen, jag kände igen tre personer på bilarna, varav 1 ett gammalt, oattraktivt hångel. Sedan gick jag, K och R till Rålis. Det var ungefär lika många männsikor där som det inte var på IKEA om man säger så.
Eftersom vi var där pga gratis öl från norrlänning K träffat en gång tidigare, umgicks vi med några typ, 30åringar, blev sjukt värmefulla, (snurrig, trött och seg men inte full) jag kände mig som en total snyltande brud, vilket jag hatar och sedan funderade jag på vad det är med mig som gör att människor (killar) faktiskt inte genast springer benen av sig, följer mig hem och köper mat åt mig.
Det kan vara min dåliga humor och attityd. Så länge det inte är mitt utseende är jag inte oroad egentligen. (Det går ju att ljuga om sin personlighet, men inte om sitt utseende! )
Idag har jag försökt undvika att mosa grannens barn för att de skrek och jag "ville" plugga i trädgården, sedan klibbade jag iväg hem till uppsalatåget.
Jag lovar att jag svettades cirka femton liter.
Väl hemma, totalt jättevarm och grinig fann jag att lägenheten var väldigt sval och skön, och att balkongdörren var öppen. Dålig självkontroll som jag har ringde jag S och skällde på henne.
Jag borde verkligen lära mig att bada innan jag skriker på folk.
Men att lugna ner mig är inte min starka sida, uppenbarligen.
För att göra en lång historia kort, (men varför skulle jag det, korta historier är sjukt överskattade) har jag haft en varm, rolig, solig helg och är nu redo att ta itu med måndagen som börjar snart!
Ah just det! Jag glömde totalt bort milstolpen på mitt sorgliga liv.
Jag tyckte det var coolt att jag gick förbi tjuvlyssnat-Damon! Då vet man att man lever för mycket på internet!
Psychobabble
Jag ser ut som ett ryskt herpesbarn. Härligt.
Det är konsekvensen till en enorm finne på min läpp, jag ser sjukt skabbig ut i endast HM-kläder (inte för att det är något fel på HM, men iaf, mjukismundering ftw) och cepefrisyr.
S försöker aktivt ta över min dator, och jag har passivt stulit tillbaks den medan hon är på toa. Hon kommer nog bli irriterad när hon kommer tillbaks, så jag skriver snabbt.
M vill att vi ska gå till biblioteket. Vad jag vill verkar irrelevant i sammanhanget, men jag kan ju berätta ändå.
Jag vill skriva min artikelsammanfattning så jag slipper ha ångest precis hela helgen över att jag inte pluggar, jag vill hitta bra kläder att ha på mig i Stockholm, jag vill packa, sminka mig (så jag åtminstone inte ser ut som ett ryskt herpesbarn, mer ett danskt eller något, någon som har råd med smink i allafall...)
Och så vill jag komma på något bra att skriva om. Igår hade jag massor av trevliga (hahaha jag skriver aldrig något trevligt) saker att rapportera. Som hur jag nästan kvävdes på föreläsningen. Det var ganska pinsamt.
Det började med en oskylldig harkling, som trappades upp till en hostattack som får en 12a på richterskalan. Jag trodde seriöst jag skulle dö. Det verkade alla andra i klassen också tro.
Det är intressant hur människor beter sig när de tror att man är döende.
Människor som aldrig pratar med mig började plötsligt fråga hur det gick, om jag behövde vatten och såg allmänt oroliga ut. Det skulle jag nog också ha gjort. Jag var nämligen fullkomligt knallröd i ansiktet av kvävning och det rann en strid ström av tårar ur mitt vänstra öga, så allt mitt smink rann bort. (Fast sen sa alla att jag inte aaalls hade rinnig mascara, oooh nej!)
Det jag tyckte var pinsamt var inte att hosta så alla hörde, det var inte heller att jag störde föreläsaren, utan just att människor började bry sig. Jag har seriösa problem med det. Och det är det problemet som är mest pinsamt. Eller jobbigt, egentligen hatar jag ordet pinsamt, själva ordet är pinsamt i sig.
Nu överlevde jag ju beviserligen, även om jag någon gång igår tappade bort min vattenflaska och var i skolan i åtta timmar.
Nu ska jag bara överleva helgen så är jag säkert frisk och allergifri sedan. (Yeah Right!)
Har i allafall slutat känna mig drogad av allergitabletterna, vilket innebär att jag kan hålla ögonen öppna flera minuter i streck utan att somna. Go Me!
Nu är det oroväckande tyst i lägenheten så jag borde väl kolla vad M och S har gjort, troligen har de hängt sig från dushdraperistången eller något.
(De har hela morgonen gett mig exempel på hur de skulle vara om de var fem år gamla och jag deras mamma, "Mimmi, varför dricker dendär mannen ur sin roliga flaska? Varför blir han så konstig då")
Jag hatar att min humor blir stimulerad när jag även blir sjukt frustrerad, för jag kan ju inte låta bli att både bryta ihop psykiskt och bryta ihop av skratt. Jag skulle nog vara ett enkelt offer för livets ord och sånna, jag skulle asgarva mig in till de innersta kretsarna av sekten.
Det är konsekvensen till en enorm finne på min läpp, jag ser sjukt skabbig ut i endast HM-kläder (inte för att det är något fel på HM, men iaf, mjukismundering ftw) och cepefrisyr.
S försöker aktivt ta över min dator, och jag har passivt stulit tillbaks den medan hon är på toa. Hon kommer nog bli irriterad när hon kommer tillbaks, så jag skriver snabbt.
M vill att vi ska gå till biblioteket. Vad jag vill verkar irrelevant i sammanhanget, men jag kan ju berätta ändå.
Jag vill skriva min artikelsammanfattning så jag slipper ha ångest precis hela helgen över att jag inte pluggar, jag vill hitta bra kläder att ha på mig i Stockholm, jag vill packa, sminka mig (så jag åtminstone inte ser ut som ett ryskt herpesbarn, mer ett danskt eller något, någon som har råd med smink i allafall...)
Och så vill jag komma på något bra att skriva om. Igår hade jag massor av trevliga (hahaha jag skriver aldrig något trevligt) saker att rapportera. Som hur jag nästan kvävdes på föreläsningen. Det var ganska pinsamt.
Det började med en oskylldig harkling, som trappades upp till en hostattack som får en 12a på richterskalan. Jag trodde seriöst jag skulle dö. Det verkade alla andra i klassen också tro.
Det är intressant hur människor beter sig när de tror att man är döende.
Människor som aldrig pratar med mig började plötsligt fråga hur det gick, om jag behövde vatten och såg allmänt oroliga ut. Det skulle jag nog också ha gjort. Jag var nämligen fullkomligt knallröd i ansiktet av kvävning och det rann en strid ström av tårar ur mitt vänstra öga, så allt mitt smink rann bort. (Fast sen sa alla att jag inte aaalls hade rinnig mascara, oooh nej!)
Det jag tyckte var pinsamt var inte att hosta så alla hörde, det var inte heller att jag störde föreläsaren, utan just att människor började bry sig. Jag har seriösa problem med det. Och det är det problemet som är mest pinsamt. Eller jobbigt, egentligen hatar jag ordet pinsamt, själva ordet är pinsamt i sig.
Nu överlevde jag ju beviserligen, även om jag någon gång igår tappade bort min vattenflaska och var i skolan i åtta timmar.
Nu ska jag bara överleva helgen så är jag säkert frisk och allergifri sedan. (Yeah Right!)
Har i allafall slutat känna mig drogad av allergitabletterna, vilket innebär att jag kan hålla ögonen öppna flera minuter i streck utan att somna. Go Me!
Nu är det oroväckande tyst i lägenheten så jag borde väl kolla vad M och S har gjort, troligen har de hängt sig från dushdraperistången eller något.
(De har hela morgonen gett mig exempel på hur de skulle vara om de var fem år gamla och jag deras mamma, "Mimmi, varför dricker dendär mannen ur sin roliga flaska? Varför blir han så konstig då")
Jag hatar att min humor blir stimulerad när jag även blir sjukt frustrerad, för jag kan ju inte låta bli att både bryta ihop psykiskt och bryta ihop av skratt. Jag skulle nog vara ett enkelt offer för livets ord och sånna, jag skulle asgarva mig in till de innersta kretsarna av sekten.
Nedrans
Jag skulle vilja skriva om irriterande allergier och hur jag nästan kvävdes på föreläsningen idag, men jag är aldeles för trött och dessutom är S här, och jag borde umgås med henne. Det får prioriteras!
Jag Gört!
Jag Gört!
Äh
Jag lovade M att vi ska se på Romy and Michelle's high-school reuinon när jag är klar med mitt PM, men jag är toktjackad på allergitabletter och socker (kardemummaskorpor och nudlar) så jag orkar inte fokusera.
Idag har gått i fattigdomens tecken. Eller snarare har jag ansträngt mig för att ruinera migsjälv så grundligt jag bara kan. Det har gått bra, köpa kläder är roligt. Sedan har jag fikat, ätit glass och handlat onödiga matartiklar. Glassen var inte onödig, den var god och halvsmält så jag får säkert magsjuka! *yaaay*
Jag har läst jordens krångligaste metaanalys och vill mest av allt hänga upp och ned i ett träd som en fladdermus och spotta ut artikeln på folk som går förbi.
Idag har gått i fattigdomens tecken. Eller snarare har jag ansträngt mig för att ruinera migsjälv så grundligt jag bara kan. Det har gått bra, köpa kläder är roligt. Sedan har jag fikat, ätit glass och handlat onödiga matartiklar. Glassen var inte onödig, den var god och halvsmält så jag får säkert magsjuka! *yaaay*
Jag har läst jordens krångligaste metaanalys och vill mest av allt hänga upp och ned i ett träd som en fladdermus och spotta ut artikeln på folk som går förbi.
Save your Last to last!
Det luktar, av någon outgrundlig anledning som absolut inte kan ha något att göra med att jag bor i ett studenthus, öl i trappuppgången.
Jag kommer hemkånkandes på min nya bästa kompis, The Blender, som ska göra mig många lyckliga smoothies att dricka i hängmattan jag såklart glömde ta med från Stockholm, i sommar.
Jag har även köpt en ny pyamas.
Jag överkonsumerar pyamasar, jag har seriöst alla sorter. Allt från oformliga mjukisbyxor med långärmad tröja i samma färg, till små, små shorts som visar alla celluliter du kan tänka dig. Jag har även många nattlinnen, snygga, sexiga, sådana som ser ut som gigantiska t-shirts och passar väldigt bra till gummistövlar för att få den rätta Kalles-Kaviar-reklam-tjejen-som-klämmer-ut-det-sista-i-mangeln-Looken, sådana som är över tio år gamla. You name it I've got it!
Pyamasar är altså en av mina större laster, de ligger där på listan tillsammans med att alltid göra läxor så fort jag fått dem, och läppglans. Ett tag överkonsumerade jag underkläder och nagellack, så läxor och pyamas är kanske ett vuxenhetstecken, men jag vet inte.
Så, det var väl en totalt överflödig betraktelse, nu ska jag mäta hur stor balkong vi har.
Jag kommer hemkånkandes på min nya bästa kompis, The Blender, som ska göra mig många lyckliga smoothies att dricka i hängmattan jag såklart glömde ta med från Stockholm, i sommar.
Jag har även köpt en ny pyamas.
Jag överkonsumerar pyamasar, jag har seriöst alla sorter. Allt från oformliga mjukisbyxor med långärmad tröja i samma färg, till små, små shorts som visar alla celluliter du kan tänka dig. Jag har även många nattlinnen, snygga, sexiga, sådana som ser ut som gigantiska t-shirts och passar väldigt bra till gummistövlar för att få den rätta Kalles-Kaviar-reklam-tjejen-som-klämmer-ut-det-sista-i-mangeln-Looken, sådana som är över tio år gamla. You name it I've got it!
Pyamasar är altså en av mina större laster, de ligger där på listan tillsammans med att alltid göra läxor så fort jag fått dem, och läppglans. Ett tag överkonsumerade jag underkläder och nagellack, så läxor och pyamas är kanske ett vuxenhetstecken, men jag vet inte.
Så, det var väl en totalt överflödig betraktelse, nu ska jag mäta hur stor balkong vi har.
I remeber a time my balance was fine
Jag äter frukost i två tusen år.
hmm, det skulle bli ett bra låtnamn. Bäst att sätta igång winamp så jag inte får för mig något.
Lyssna på deppmusik klockan nio på morgonen är kanske inte att sätta en hög standard för dagen, men nu får det bli så, det är ändå mulet.
Jag har varit förkyld precis hela helgen, igår hade jag feber hela dagen utan att fatta det. Klockan halv åtta, (på kvällen) när jag vaknade upp från en tvåtimmarskoma för tredje gången på sex timmar och verkligen, verkligen behövde handla mat insåg jag att det nog var mig det var fel på och tog en ipren. Då orkade jag hela 300 meterna till ICA på cykeln, och jag orkade handla och jag orkade gå runt i mjukisbyxor och jag gick inte ens in i någon eller välte något. All Hail Astra-Zeneka. I allafall, när jag kom hem var jag så fullständigt supertrött att jag inte ens orkade hetsäta en Ben&Jerrys, inte ens ett halvt paket. Sedan läste jag lite, och när jag sen skulle gå och lägga mig, klockan tio blev det ändå för jag hade mycket att göra och gjorde dem mycket långsamt.
Att till exempel dricka en vitaminbrustablett tog en halvtimme.
I allafall, när jag skulle sova så gick det såklart inte, men det kansk berodde mer på Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade, som jag började läsa igår klockan två och läste ut halv ett i natt.
Det är lite av ett handikapp att alltid behöva läsa ut böcker hela tiden.
Idag mår jag i allafall lite bättre, och håller nog på att bli frisk. (Mind you, det trodde jag redan i lördags)
Så det blir skola idag, och jag ser nästan fram emot det. Jag hoppas jag kommer orka vara levande till ikväll för jag vill verkligen gå och träna och så kommer M hem från Göteborg och då kommer vi säkert behöva sitta uppe halva natten och snacka.
Oh shit! En geting på min balkong! Årets första! Jag såg en jätteenorm döende humla förra helgen på landet, men den hade nog övervintrat inomhus så den gills inte. Dessutom hatar jag getingar.
Och för säkert två veckor sedan blev jag myrbiten, så det är faktiskt verkligen vår. (Miljontals vita körsbärsblommor utanför förnstret bekräftar min tes, idiotiskt att ha körsbärsträd här, men vackert som snö är det.)
Fast det är lite jobbigt att vakna efter en hård natt och tro att man kommit till Nangijala...
Jag har alltid ogillat Bröderna Lejonhjärta boken, alltid när jag läste den tyckte jag bara synd om deras mamma och jag står inte ut med författare som utsätter sina karaktärer för allt för hemska saker. Det är lika dant med TV-serier. Jag blir förbannad helt enkelt. (Ja, jag vet att jag är lite konstig, dum i huvet som man säger)
Nu måste jag visst dricka upp tet och dra mig ut på en helt vanlig vansinnesfärd i pollenhelvetet.
För övrigt är jag förbannad på att innehållet i brustabletter alltid hamnar på botten hur mycket vatten jag än späder med och att jag alltså inte får i mig alla nyttigheterna. Dåligt brustablettstillverkare, jag hatar att ta vanliga pillervitaminer, jag glömmer alltid bort det efter tre dagar.
hmm, det skulle bli ett bra låtnamn. Bäst att sätta igång winamp så jag inte får för mig något.
Lyssna på deppmusik klockan nio på morgonen är kanske inte att sätta en hög standard för dagen, men nu får det bli så, det är ändå mulet.
Jag har varit förkyld precis hela helgen, igår hade jag feber hela dagen utan att fatta det. Klockan halv åtta, (på kvällen) när jag vaknade upp från en tvåtimmarskoma för tredje gången på sex timmar och verkligen, verkligen behövde handla mat insåg jag att det nog var mig det var fel på och tog en ipren. Då orkade jag hela 300 meterna till ICA på cykeln, och jag orkade handla och jag orkade gå runt i mjukisbyxor och jag gick inte ens in i någon eller välte något. All Hail Astra-Zeneka. I allafall, när jag kom hem var jag så fullständigt supertrött att jag inte ens orkade hetsäta en Ben&Jerrys, inte ens ett halvt paket. Sedan läste jag lite, och när jag sen skulle gå och lägga mig, klockan tio blev det ändå för jag hade mycket att göra och gjorde dem mycket långsamt.
Att till exempel dricka en vitaminbrustablett tog en halvtimme.
I allafall, när jag skulle sova så gick det såklart inte, men det kansk berodde mer på Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade, som jag började läsa igår klockan två och läste ut halv ett i natt.
Det är lite av ett handikapp att alltid behöva läsa ut böcker hela tiden.
Idag mår jag i allafall lite bättre, och håller nog på att bli frisk. (Mind you, det trodde jag redan i lördags)
Så det blir skola idag, och jag ser nästan fram emot det. Jag hoppas jag kommer orka vara levande till ikväll för jag vill verkligen gå och träna och så kommer M hem från Göteborg och då kommer vi säkert behöva sitta uppe halva natten och snacka.
Oh shit! En geting på min balkong! Årets första! Jag såg en jätteenorm döende humla förra helgen på landet, men den hade nog övervintrat inomhus så den gills inte. Dessutom hatar jag getingar.
Och för säkert två veckor sedan blev jag myrbiten, så det är faktiskt verkligen vår. (Miljontals vita körsbärsblommor utanför förnstret bekräftar min tes, idiotiskt att ha körsbärsträd här, men vackert som snö är det.)
Fast det är lite jobbigt att vakna efter en hård natt och tro att man kommit till Nangijala...
Jag har alltid ogillat Bröderna Lejonhjärta boken, alltid när jag läste den tyckte jag bara synd om deras mamma och jag står inte ut med författare som utsätter sina karaktärer för allt för hemska saker. Det är lika dant med TV-serier. Jag blir förbannad helt enkelt. (Ja, jag vet att jag är lite konstig, dum i huvet som man säger)
Nu måste jag visst dricka upp tet och dra mig ut på en helt vanlig vansinnesfärd i pollenhelvetet.
För övrigt är jag förbannad på att innehållet i brustabletter alltid hamnar på botten hur mycket vatten jag än späder med och att jag alltså inte får i mig alla nyttigheterna. Dåligt brustablettstillverkare, jag hatar att ta vanliga pillervitaminer, jag glömmer alltid bort det efter tre dagar.
Varför lever sådana människor?
Igår fick jag träna på att panikbromsa! Jag är tydligen en naturbegåvning på det! Jag tror aldrig jag haft så kul förut. Jag gasar upp till 70, sedan skriker min lärare "bromsa" jag hoppar på broms och kopping och känner hur jag trycker mig bakåt mot stolen. Adrenalin, hejsan!
Dessutom är det kul att vara bra på något utan att behöva anstränga sig!
Annars handlar livet alltid så jäkla mycket om att lära sig saker. Jag hatar det! Eller, ok, det är skitintressant att lära sig nya saker, men ibland vore det enklare om det bara var att ladda hem och köra ett program i hjärnan. Som en Persucon, i Chobits (nu låter jag typ som en animénörd, men det är jag inte, jag orkar inte lära mig japanska vilket jag vill för att få ut något av det så det går inte! Hah! Än en gång är jag gnällig på inlärningsprocesser!)
Men jag är ännu mer gnällig på winamp, som efter en uppdatering vägrar köra windows-media-audio-files det tycker jag är lite lågt!
En annan sak som jag funderar över denna tidiga morgon är anledningen till mitt onödiga uppvaknande. Antingen så är mina grannar dumma i huvudet och hamrar upp tavlor klockan halv åtta på morgonen, eller så har de mycket oregelbundet sex på en väldigt dum tid, med hammare.
Oavsett tycker jag att de kan behålla det i byxorna och låta bli att väcka mig när jag försöker sova bort min förkylning. För jag blir sjukt gnällig av att vara sjuk, och det tror inte jag att någon uppskattar.
Jag gör det definitivit inte!
Nu ska jag plåga migsjälv lite extra och gå ut och andas in lite pollen!
Cheerio!
Ah! Och just det! Jag är förbannad på IKEA för att man inte kan köpa extrapluggar och sådant online! Det är superdrygt för min mamma glömde ge mig de små pluttar som man sätter upp hyllplanen med i en billyhylla till min billyhylla.
-.- Då tycker jag att man borde kunna beställa dem, och få dem hemskickade inom några dagar. Men icke! Oh nej!
Skitikea!
Dessutom är det kul att vara bra på något utan att behöva anstränga sig!
Annars handlar livet alltid så jäkla mycket om att lära sig saker. Jag hatar det! Eller, ok, det är skitintressant att lära sig nya saker, men ibland vore det enklare om det bara var att ladda hem och köra ett program i hjärnan. Som en Persucon, i Chobits (nu låter jag typ som en animénörd, men det är jag inte, jag orkar inte lära mig japanska vilket jag vill för att få ut något av det så det går inte! Hah! Än en gång är jag gnällig på inlärningsprocesser!)
Men jag är ännu mer gnällig på winamp, som efter en uppdatering vägrar köra windows-media-audio-files det tycker jag är lite lågt!
En annan sak som jag funderar över denna tidiga morgon är anledningen till mitt onödiga uppvaknande. Antingen så är mina grannar dumma i huvudet och hamrar upp tavlor klockan halv åtta på morgonen, eller så har de mycket oregelbundet sex på en väldigt dum tid, med hammare.
Oavsett tycker jag att de kan behålla det i byxorna och låta bli att väcka mig när jag försöker sova bort min förkylning. För jag blir sjukt gnällig av att vara sjuk, och det tror inte jag att någon uppskattar.
Jag gör det definitivit inte!
Nu ska jag plåga migsjälv lite extra och gå ut och andas in lite pollen!
Cheerio!
Ah! Och just det! Jag är förbannad på IKEA för att man inte kan köpa extrapluggar och sådant online! Det är superdrygt för min mamma glömde ge mig de små pluttar som man sätter upp hyllplanen med i en billyhylla till min billyhylla.
-.- Då tycker jag att man borde kunna beställa dem, och få dem hemskickade inom några dagar. Men icke! Oh nej!
Skitikea!
Dåligt!
Mimmi är förkyld! Dåligt!
Jag har ätit fyra olika små tabletter, och dricker ingerfärste för att komma i shape till körlektionen jag självklart har en dag som denhär.
Valborg var kul! Champangefrukost i ekonomikum, inklusive stekhet sol och galet hög musik samt hattande fram och tillbaks. Det känns som att jag har hunnit bråka med typ alla jag känner, men riktigt så illa är det inte, men många människor bråkade runt omkring mig, och en person blev fruktansvärt arg på mig för att jag tyckte att han skulle sluta ta mig på brösten och be mig att fucka off. (Tydligen för mycket begärt) Vi kom hem mycket sent, och jag sov riktigt riktigt dåligt.
Nu är jag sjuk som straff och vill hellst av allt lägga mig under sängen och gömma mig för världen, men jag får väl vänta till efter jag kört.
Jag har noll tankar i huvudet, verkligen endast bomull.
Jag har ätit fyra olika små tabletter, och dricker ingerfärste för att komma i shape till körlektionen jag självklart har en dag som denhär.
Valborg var kul! Champangefrukost i ekonomikum, inklusive stekhet sol och galet hög musik samt hattande fram och tillbaks. Det känns som att jag har hunnit bråka med typ alla jag känner, men riktigt så illa är det inte, men många människor bråkade runt omkring mig, och en person blev fruktansvärt arg på mig för att jag tyckte att han skulle sluta ta mig på brösten och be mig att fucka off. (Tydligen för mycket begärt) Vi kom hem mycket sent, och jag sov riktigt riktigt dåligt.
Nu är jag sjuk som straff och vill hellst av allt lägga mig under sängen och gömma mig för världen, men jag får väl vänta till efter jag kört.
Jag har noll tankar i huvudet, verkligen endast bomull.