morgon
För att peppa mig själv går jag in och kollar hur mycket pengar jag är skyldig CSN. 74394 kronor. Jippie.
Jag kan omöjligt vara jordens listigaste människa om jag trodde att det skulle göra mig gladare. Speciellt som jag har 7 terminer kvar. Jag kommer aldrig bli rik, det bara är så.
Tur att jag sagt upp mobilabonemanget iaf. Man ska inte dra på sig fasta utgifter om det inte går. När jag ringde för att säga upp det frågade hon om jag ville ha mobilt bredband. Jag kände att det skulle varit onödigt med tanke på att jag surfar gratis på uppsalas studentnät. Och inte äger en laptop.
M leker apelsin, men vet inte hur de låter.
Jag skulle gärna sova ett par år till, men det verkar vara dömt att misslyckas, jag ska ta och dricka lite vatten och kanske borsta håret och se om livet blir enklare.
Jag kan omöjligt vara jordens listigaste människa om jag trodde att det skulle göra mig gladare. Speciellt som jag har 7 terminer kvar. Jag kommer aldrig bli rik, det bara är så.
Tur att jag sagt upp mobilabonemanget iaf. Man ska inte dra på sig fasta utgifter om det inte går. När jag ringde för att säga upp det frågade hon om jag ville ha mobilt bredband. Jag kände att det skulle varit onödigt med tanke på att jag surfar gratis på uppsalas studentnät. Och inte äger en laptop.
M leker apelsin, men vet inte hur de låter.
Jag skulle gärna sova ett par år till, men det verkar vara dömt att misslyckas, jag ska ta och dricka lite vatten och kanske borsta håret och se om livet blir enklare.
Gonatt
För det första vet jag inte hur coolt det är att skriva fylleinlägg klockan halv ett. Nationerna har inte ens stängt.
Men jag hann med näst sista bussen hem.
Kvällen var absurt trevlig, laga mat, hänga med fadderbarn och medfaddrar, dansa till riktigt konstig musik och dricka öl är aldrig fel. Kvart i tolv kände jag ändå att det räckte. Jag gick utan att säga hejdå till någon, på bästa psychosätt.
Men det gör inget när det är så många ute, ingen kommer undra när jag gick.
Grejen är att jag missar efterfesten, men ärligt talat är jag för osingel och gammal för efterfest.
Jag ska sova nu och det känns bra. Mår bara lite illa.
Älskar allt.
Hoppas jag inte väckte M.
Men jag hann med näst sista bussen hem.
Kvällen var absurt trevlig, laga mat, hänga med fadderbarn och medfaddrar, dansa till riktigt konstig musik och dricka öl är aldrig fel. Kvart i tolv kände jag ändå att det räckte. Jag gick utan att säga hejdå till någon, på bästa psychosätt.
Men det gör inget när det är så många ute, ingen kommer undra när jag gick.
Grejen är att jag missar efterfesten, men ärligt talat är jag för osingel och gammal för efterfest.
Jag ska sova nu och det känns bra. Mår bara lite illa.
Älskar allt.
Hoppas jag inte väckte M.
Blish
Jag är allmänt anti idag. Trots alla trevliga saker som hänt har jag ont i magen och huvudet. Jag är även mycket pank. Eller, jag har väl till en påse tröstchips, men det är så jävla trött!
Så, stjälar Ms trötta chips som är någon månad gamla... Livet blir bättre, hon ska ut till ett ställe vi inte nämner med namn för att det får oss att rodna av skam.
Jag försöker peppa migsjälv i och med att jag ska ut på Knas i morgon, men att tjocka på sig kanske inte direkt hjälper.
Min kropp skriker efter en grönsallad, min hjärna efter en fettig pizza. Och då är jag ändå inte bakis!
Jag har läst roliga bloggar, smsat trevliga pojkvänner och gnällt, stirrat apatiskt in i väggen samt försökt sova. Ingenting hjälper.
Så, stjälar Ms trötta chips som är någon månad gamla... Livet blir bättre, hon ska ut till ett ställe vi inte nämner med namn för att det får oss att rodna av skam.
Jag försöker peppa migsjälv i och med att jag ska ut på Knas i morgon, men att tjocka på sig kanske inte direkt hjälper.
Min kropp skriker efter en grönsallad, min hjärna efter en fettig pizza. Och då är jag ändå inte bakis!
Jag har läst roliga bloggar, smsat trevliga pojkvänner och gnällt, stirrat apatiskt in i väggen samt försökt sova. Ingenting hjälper.
Den inre bitchen
Jag och HS har nu nått stadiet i vår relation då vi föredrar ömhet framför sex. I allafall hade vi nått dit i morse. Så vi pratade och hånglade, (ja, förlåt du tycker säkert att jag är för detaljerad när jag pratar om dig, men det är min blogg och jag vägrar censur). Det känns iaf fortfarande bra. Mor min frågade om vi fortfarande var ihop när jag ringde för att låna pengar till 1. telefonräkningen 2. elräkningen och 3. möjligen lite mat. Jag tyckte att jag troligen inte hade varit kontaktbar eller ens överlevande om vi inte hade varit ihop helt plötsligt så jag påstod att jag hade berättat ifall detta skulle inträffa. Nåväl. Hon är söt när hon försöker.
I övrigt har dagen bestått av ett mycket kort skyfall, fika och skattjaktsplanering, samtal med syster, bakning av kladdkaka till 15 personer, alla som inte är mitt fadderbarn får inte smaka, samt middag, trötthet och omotivation.
Jag undrar om det är för att jag har koffeinbrist som jag har ont i huvudet. Kan vara uttorkning också. Känns troligare...
För övrigt har jag och HS nått till ett stadie i vår relation där jag börjar oroa mig för att han ska se min inre bitch.
Min inre bitch är en jävla morsa, hon städar inte för att hon vill utan för att det blivit en vana, hon är överdrivet ärlig och sjukt okänslig.
Den verkliga jag diskar för att ge honom lite livskvalitet. Jag kämpar verkligen emot min inre bitch, för jag står inte ut med henne, hon är inte snäll.
Men jag tror inte HS märker något, han är väl uppfyld av sin egen oro kan jag tänka.
Nu fick jag brutal headrush och måste sova en stund.
I övrigt har dagen bestått av ett mycket kort skyfall, fika och skattjaktsplanering, samtal med syster, bakning av kladdkaka till 15 personer, alla som inte är mitt fadderbarn får inte smaka, samt middag, trötthet och omotivation.
Jag undrar om det är för att jag har koffeinbrist som jag har ont i huvudet. Kan vara uttorkning också. Känns troligare...
För övrigt har jag och HS nått till ett stadie i vår relation där jag börjar oroa mig för att han ska se min inre bitch.
Min inre bitch är en jävla morsa, hon städar inte för att hon vill utan för att det blivit en vana, hon är överdrivet ärlig och sjukt okänslig.
Den verkliga jag diskar för att ge honom lite livskvalitet. Jag kämpar verkligen emot min inre bitch, för jag står inte ut med henne, hon är inte snäll.
Men jag tror inte HS märker något, han är väl uppfyld av sin egen oro kan jag tänka.
Nu fick jag brutal headrush och måste sova en stund.
Kanske dags för dagens femte kopp?
Man blir trött av att dricka kaffe och låtsas vara konstigare än vanligt.
Nu är det iaf klart och jag kan återgå till att vara fadder och mig själv. Ikväll ska vi ut med de små liven, som för övrigt verkar vara en trevlig klump av människor, till upplands. Jag börjar iofs känna att äta-ute-magen börjat växa, men det hör väl till. Gjorde tre pliktskyldiga sit-ups i soffan och inbillar mig själv och min omgivning att jag bara väntar på att benhinneinflammationen ska gå över och att jag sedan ska köra järnet.
Det lär ju hända.
Hellst av allt vill jag bara gräva ner huvudet i sanden och sooooova.
Stirra apatiskt funkar kanske också. Jag har 40 minuter på mig att göra det. Powernap efter fyra koppar kaffe kommer knappast på fråga.
Det blir iaf ingen repris av förra årets lucia. (en halv timmes sömn, fem koppar kaffe, diverse onödiga aktiviteter och sedan utgång...)
Firefox 3.01 rockar fett för övrigt. Definitly bringing sexy back. Men av någon anledning har jag även safari installerat nu. Vem behöver tre webläsare? Skulle hellst avinstallera explorer, men en del saker funkar inte då.. Illa. Mycket Illa.
Okej, jag är hypomanisk, dags att dricka lite vatten och känna att livet tar en paus.
Nu är det iaf klart och jag kan återgå till att vara fadder och mig själv. Ikväll ska vi ut med de små liven, som för övrigt verkar vara en trevlig klump av människor, till upplands. Jag börjar iofs känna att äta-ute-magen börjat växa, men det hör väl till. Gjorde tre pliktskyldiga sit-ups i soffan och inbillar mig själv och min omgivning att jag bara väntar på att benhinneinflammationen ska gå över och att jag sedan ska köra järnet.
Det lär ju hända.
Hellst av allt vill jag bara gräva ner huvudet i sanden och sooooova.
Stirra apatiskt funkar kanske också. Jag har 40 minuter på mig att göra det. Powernap efter fyra koppar kaffe kommer knappast på fråga.
Det blir iaf ingen repris av förra årets lucia. (en halv timmes sömn, fem koppar kaffe, diverse onödiga aktiviteter och sedan utgång...)
Firefox 3.01 rockar fett för övrigt. Definitly bringing sexy back. Men av någon anledning har jag även safari installerat nu. Vem behöver tre webläsare? Skulle hellst avinstallera explorer, men en del saker funkar inte då.. Illa. Mycket Illa.
Okej, jag är hypomanisk, dags att dricka lite vatten och känna att livet tar en paus.
Nu måste jag proppa mobilen med emo! FAN!
Jag borde göra mig i ordning för att gå till skolan nu.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Eh, sommarlovet, som det såg ut, är över. Skräckblandad panik?
Jag har sovit ensam inatt, det kändes som att sova. Jag är troligen utvilad, men så somnade jag kvart över tio också.
Nu sitter jag i extremt blårandiga kläder och känner mig lite fånig. Men eftersom det är meningen att jag ska se ut som en (ett?) emo är det väl bara bra.
Kaffe hjälper inte.
Jo, så jag ska denna gråa augustimorgon snart snöra på mig mina Dr Martens och knata iväg för att lura i termin 1 att jag är en av dem. Fast inte riktigt en av dem.
Hade det varit för 1½ år sedan hade jag nog lyckats bättre. Nu kommer jag ju bara vilja vara trevlig och prata med folk. Fast jag inser att allt jag behöver göra är att vara migsjälv. Fälla alla dumma kommentarer jag får upp i huvudet. (Som, man kan även göra bomber av det, om bikarbonat)
Jag är ju av naturen konstig, även om det oftast är dolt bakom mitt förhållandevis normala leende, blonda hår och snygga klädstil. Fast jag är trevlig också.
Det känns som att skolan börjar. Kanske för att den gör det. Men ÄNDÅ!
Jag äger ju faktiskt noll skådespelartalang.
Och har även inte all tid i världen på mig.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Eh, sommarlovet, som det såg ut, är över. Skräckblandad panik?
Jag har sovit ensam inatt, det kändes som att sova. Jag är troligen utvilad, men så somnade jag kvart över tio också.
Nu sitter jag i extremt blårandiga kläder och känner mig lite fånig. Men eftersom det är meningen att jag ska se ut som en (ett?) emo är det väl bara bra.
Kaffe hjälper inte.
Jo, så jag ska denna gråa augustimorgon snart snöra på mig mina Dr Martens och knata iväg för att lura i termin 1 att jag är en av dem. Fast inte riktigt en av dem.
Hade det varit för 1½ år sedan hade jag nog lyckats bättre. Nu kommer jag ju bara vilja vara trevlig och prata med folk. Fast jag inser att allt jag behöver göra är att vara migsjälv. Fälla alla dumma kommentarer jag får upp i huvudet. (Som, man kan även göra bomber av det, om bikarbonat)
Jag är ju av naturen konstig, även om det oftast är dolt bakom mitt förhållandevis normala leende, blonda hår och snygga klädstil. Fast jag är trevlig också.
Det känns som att skolan börjar. Kanske för att den gör det. Men ÄNDÅ!
Jag äger ju faktiskt noll skådespelartalang.
Och har även inte all tid i världen på mig.
Typiskt
Sådär ja, det är viktigt att ta en risk lite då och då.
Tillbaks till pengafrågan. Jag är bäst och sämst på pengar. Bäst för att jag egentligen kan, om jag orkar. Sämst för att jag inte orkar.
Man får 7000 i csn, för dessa pengar vill jag: köpa nya, höstiga, preppy och kvinliga kläder. Tänk rutiga tjocktröjor, kjolar som går över naveln, gul och blå jeans och svarta pumaskor.
Köpa mat.
Köpa onödigt dyra luncher med HS
Ta mig till göteborg.
Överleva.
Köpa gymkort.
Jag vill ha ett nytt tangentbord också och en ipod vore inte fel.
Jag kommer troligen få en knäpp och köpa allt samt en ny mobil på en enda eftermiddag. För det är lite min grej. Dessutom har jag varit pank hela sommaren och börjar vänja mig.
Jag har längtat efter hösten. Nu är den här och jag är inte lika begeistrad...
Tillbaks till pengafrågan. Jag är bäst och sämst på pengar. Bäst för att jag egentligen kan, om jag orkar. Sämst för att jag inte orkar.
Man får 7000 i csn, för dessa pengar vill jag: köpa nya, höstiga, preppy och kvinliga kläder. Tänk rutiga tjocktröjor, kjolar som går över naveln, gul och blå jeans och svarta pumaskor.
Köpa mat.
Köpa onödigt dyra luncher med HS
Ta mig till göteborg.
Överleva.
Köpa gymkort.
Jag vill ha ett nytt tangentbord också och en ipod vore inte fel.
Jag kommer troligen få en knäpp och köpa allt samt en ny mobil på en enda eftermiddag. För det är lite min grej. Dessutom har jag varit pank hela sommaren och börjar vänja mig.
Jag har längtat efter hösten. Nu är den här och jag är inte lika begeistrad...
Fast jesus är död för evigt
Mitt i allt deppet kan jag ju muntra upp med att våra krukväxter mirakulöst överlevt.
Nämde jag att badrummet ser ut som kernobyl? Toan är lösskruvad, så den vicklar när man kissar. Badkar och handfat har vi inte längre, inte heller golv, dörrlister eller kakel på väggen. Mycket uppmuntrande när man har ont i magen en pissig måndag. Som visserligen inte varit helt sämst i och med att jag fått pussa på HS och störa honom när han behöver göra viktiga saker. Jag har idag både träffat hans mamma och hans ex. Mamman för att vi inte hade några pengar och svängde förbi påväg till ica, där vi träffade exet. Eller såg snarare, aldrig att jag säger hej till henne. Hon jobbar där och såg ytterst sur ut. Jag tror inte jag gillar henne. Det gör ingenting.
Vi köpte iaf asdyr mat för att vi skulle spara genom att inte äta ute som HS älskar och jag får ångest av. Om jag fick bestämma skulle vi troligen leva på mina trötta scones med endast smör på tills vi fick hemoglobinbrist. Sån är jag. Att jag sedan bränner alla pengar på kläder, kurslitteratur och nya lakan samt lånar ut pengar hit och dit och även betalar räkningar för dem spelar ingen roll. Jag får bara ångest av onödiga utgifter.
Det slår mig att jag måste ha pengar senast i morgon, för då ska vi faddrar gå på nation tillsammans. Det kommer ju gå bra. Hoppas studiemedlet hinner komma. HAH!
Fitta. Nu upptäcker jag att CDn jag brände igår självklart innehåller fel låt. Orka bränna om skiten.
Nej, jag går och bajsar i min vickliga toa istället!
Nämde jag att badrummet ser ut som kernobyl? Toan är lösskruvad, så den vicklar när man kissar. Badkar och handfat har vi inte längre, inte heller golv, dörrlister eller kakel på väggen. Mycket uppmuntrande när man har ont i magen en pissig måndag. Som visserligen inte varit helt sämst i och med att jag fått pussa på HS och störa honom när han behöver göra viktiga saker. Jag har idag både träffat hans mamma och hans ex. Mamman för att vi inte hade några pengar och svängde förbi påväg till ica, där vi träffade exet. Eller såg snarare, aldrig att jag säger hej till henne. Hon jobbar där och såg ytterst sur ut. Jag tror inte jag gillar henne. Det gör ingenting.
Vi köpte iaf asdyr mat för att vi skulle spara genom att inte äta ute som HS älskar och jag får ångest av. Om jag fick bestämma skulle vi troligen leva på mina trötta scones med endast smör på tills vi fick hemoglobinbrist. Sån är jag. Att jag sedan bränner alla pengar på kläder, kurslitteratur och nya lakan samt lånar ut pengar hit och dit och även betalar räkningar för dem spelar ingen roll. Jag får bara ångest av onödiga utgifter.
Det slår mig att jag måste ha pengar senast i morgon, för då ska vi faddrar gå på nation tillsammans. Det kommer ju gå bra. Hoppas studiemedlet hinner komma. HAH!
Fitta. Nu upptäcker jag att CDn jag brände igår självklart innehåller fel låt. Orka bränna om skiten.
Nej, jag går och bajsar i min vickliga toa istället!
Skithelvete
Igår var ett ypperligt exempel på världens sämsta dag. I kid you not.
De första 45 minuterna var väl någotsånär ok i och med att jag tillbringade dem med Honom Själv. Sedan åkte han till jobbet. Jag och min onda mage och allmänna feberdeppighet åkte till Stockholm för att träffa C. Det var absolut trevligt, dagen hade kunnat rycka upp sig där faktiskt, trots ledsna samtalsämnen och allmän oro för hans blodtryck. Och allting annat, typ sorg. Sedan, missat samtal, E. "S har blivit påkörd av en bil, du har väl hjälm när du cyklar?" (Jävla robot!)
Älskade älskings-S. Men hon lever. Hon mår skit och har en spricka i båtbenet i handen samt skrapsår och jack över ögat.
Jag är bara glad att jag lyckades låta bli att bryta ihop när jag pratade med henne, för jag tror att hon behöver att jag orkar när hon inte orkar.
Däremot måste alla i tågvagnen undrat vad det var för konstiga ljud som kom från min plats. För jag låter när jag gråter.
Sedan, efter att jag åkt hem till HS för att jag inte ville hem inte ville ensam inte ville alls inte ville. Jag stannade tre gånger för att jag inte orkade gå den 10 minuter långa vägen hem till honom, och väntade på att han skulle komma hem från jobbet, var det så skönt att bara få banka i väggen och skrikgråta.
Och sitta apatisk i badkaret, och ligga apatisk i sängen tills någon som orkade kom hem och orkade plocka upp bitarna av mig så jag orkar plocka upp bitarna av henne. För det är allt jag vill just nu, men en tågbiljett till gbg kostar 800, enkel resa. Och jag har 8 kronor på kontot.
Nu blev jag sådär trött igen. Älskling iaf!
Och just det, dagens fråga.
Är det farligt att hoppa när man har benhinneinflamation?
(Det är det säkert, ont som fan gjorde det iaf!)
De första 45 minuterna var väl någotsånär ok i och med att jag tillbringade dem med Honom Själv. Sedan åkte han till jobbet. Jag och min onda mage och allmänna feberdeppighet åkte till Stockholm för att träffa C. Det var absolut trevligt, dagen hade kunnat rycka upp sig där faktiskt, trots ledsna samtalsämnen och allmän oro för hans blodtryck. Och allting annat, typ sorg. Sedan, missat samtal, E. "S har blivit påkörd av en bil, du har väl hjälm när du cyklar?" (Jävla robot!)
Älskade älskings-S. Men hon lever. Hon mår skit och har en spricka i båtbenet i handen samt skrapsår och jack över ögat.
Jag är bara glad att jag lyckades låta bli att bryta ihop när jag pratade med henne, för jag tror att hon behöver att jag orkar när hon inte orkar.
Däremot måste alla i tågvagnen undrat vad det var för konstiga ljud som kom från min plats. För jag låter när jag gråter.
Sedan, efter att jag åkt hem till HS för att jag inte ville hem inte ville ensam inte ville alls inte ville. Jag stannade tre gånger för att jag inte orkade gå den 10 minuter långa vägen hem till honom, och väntade på att han skulle komma hem från jobbet, var det så skönt att bara få banka i väggen och skrikgråta.
Och sitta apatisk i badkaret, och ligga apatisk i sängen tills någon som orkade kom hem och orkade plocka upp bitarna av mig så jag orkar plocka upp bitarna av henne. För det är allt jag vill just nu, men en tågbiljett till gbg kostar 800, enkel resa. Och jag har 8 kronor på kontot.
Nu blev jag sådär trött igen. Älskling iaf!
Och just det, dagens fråga.
Är det farligt att hoppa när man har benhinneinflamation?
(Det är det säkert, ont som fan gjorde det iaf!)
Human nature
Någon har stampat på avokadon som låg utanför tvättstugan när jag kom tillbaks för att slänga in tvätten i torktumlaren.
Trots att jag och S använder samma tvättmedel luktar vår rena tvätt annorlunda. Och när vi tvättar oss med samma schampo luktar vi olika. Det är sådant jag tänker på efter en månad i ett förhållande som fortfarande är heta nyheter på jobbet och som min mamma inte verkar fatta existerar, typ. Och folk frågar typ hur det går.
Och jag kan berätta hur det går.
Det har redan blivit verkligt. Stabilt, han är redan min vän. Det existerar ingen osäkerhet. Och vi är brutalt äckelkära. Det äger.
Springer på K från klassen precis utanför dörren, och att skolan faktiskt börjar på onsdag blir plötsligt mycket mer verklighet. Trots att jag precis beställde all kurslitteratur.
Jag återgår snart till att studera den mänskliga naturen, teoretiskt istället för praktiskt. Och alla sidor istället för bara de dåliga.
Glädje!
Trots att jag och S använder samma tvättmedel luktar vår rena tvätt annorlunda. Och när vi tvättar oss med samma schampo luktar vi olika. Det är sådant jag tänker på efter en månad i ett förhållande som fortfarande är heta nyheter på jobbet och som min mamma inte verkar fatta existerar, typ. Och folk frågar typ hur det går.
Och jag kan berätta hur det går.
Det har redan blivit verkligt. Stabilt, han är redan min vän. Det existerar ingen osäkerhet. Och vi är brutalt äckelkära. Det äger.
Springer på K från klassen precis utanför dörren, och att skolan faktiskt börjar på onsdag blir plötsligt mycket mer verklighet. Trots att jag precis beställde all kurslitteratur.
Jag återgår snart till att studera den mänskliga naturen, teoretiskt istället för praktiskt. Och alla sidor istället för bara de dåliga.
Glädje!
Home sweet Home
Var var jag någonstans? Mitt liv liknar kaos, jag är hemma från jobbet på grund av att jag knappt kan stå upp. Feber suger, jag försöker tvätta kläder som blivit extremt äckliga i Portugal.
Den tredje dagen, måndag den 11 släpade jag och M oss till flygplatsen i Lisabon där vi tog en buss till själva festivalområdet. Bussen var full av hippies som applåderade åt allt, (vi tyckte att de var helt cpskadade) men den var iaf luftkonditionerad. Den tog kanske fem timmar att åka eftersom chaffisen körde fel och alla andra som idioter.
Sedan kom vi fram, satte med extrem möda upp vårt jävla tält. (Vi fick hjälp av någon som just då verkade trevlig, och senare verkade ha startat en bordell tre meter från vårt camp) Några från bussen satte upp sina tält vid oss och de verkade också trevliga. Två av dem var det kanske, den tredje visade sig vara rätt störd och elak. Men mer om detta senare.
Sedan skulle vi äta så vi knatade mot foodcourtet där vi köpte stenungsbakad pizza. Jättegott tyckte vi då, men det var den första maten vi tröttnade dödligt på.
Sen antar jag att det blev kväll och så, jag minns inte så noga. Alla dagar smälte så småningom ihop med varandra. Vi gick och lade oss och frös hela natten, som vi skulle göra hela festivalen.
Dag 4, måste ju varit en tisdag, jag vet att M fick migrän, att vi som hastigast såg D och K och att det var äckligt varmt och att jag inte orkade dansa. Jag börjar inse att det jag minns bäst på hela resan var de stunder då jag varit ensam. Ensam i tältet, ensam på morgonen när jag inte orkat sova vidare för att det är så kallt, ensam på stranden... Fast jag tror att det var den dagen jag ringde S och fylldes av någon slags ro och glädje.
Dag 5, jag improviserar fritt här, det kan lika gärna hänt någon annan dag. Vi vaknade, kissade, åt, badade, solade, åt igen, drack vin, vilade, badade, sminkade oss, dansade, sov. Någon dag såg vi en riktigt äcklig människa som tvättade sina kläder i den inte alltför rena sjön, iklädd endast lädertanga.
Dag 6, samma sak som dag 5, fast vi drack även vodka, iste och stod i en mycket lång kö till dushar. Eller om det var dag 5. Vem vet? Det var varmt iaf.
Dag 7, eeeeh, jag minns inte, samma skit.
Dag 8, lördag. En dag vi inte trodde skulle komma. Vi börjar ruttna rätt rejält på hela festivalen, att det alltid stinker gräs om allt och att det är samma sak hela tiden. Vi lever ett dekadent liv på rutin, vilket är motsägelsefullt, men svenskt.
Dag 9 söndag. Sista festivaldagen, dagen då vi ser oförglömliga saker som killen som plockar upp en bit pizza ur papperskorgen och faktiskt äter den, allmänna vilsna människor som inte orkar mer, en trött brud med en luftmadrass som inte kan sitta stilla.
Dag 10 Vi åker med bussen tillbaks vid åtta, efter att vår knäppaste tältgranne gnällt på oss om att vi inte ska lämna kvar tältet. Vi tänkte mest Fuckoff och drog ändå. Som att vi någonsin kommer träffa den störda italienaren som alltid pratade tyska så vi inte skulle förstå, igen.
Sedan blir vi räddade. Vi tar en galen taxi till en förstad, jag är hela resan helt säker på att chauffören kommer få en hjärtattack när som hellst, och när vi äntligen kommer fram får vi dusha, sova, kolla på film, dricka öl och äta. Vi förvandlas långsamt till riktiga,verkliga personer som inte vill dö.
Dag 11 Samma kungliga behandling som dagen innan, inklusive bada i atlanten, ashöga vågor! Skithäftigt! Vid halv fyra på natten blir vi skjutsade till flygplatsen.
Dag 12 Vi väntar på vårt plan, vi flyger, vi väntar igen i Madrid, vi flyger. En oändligt lång flygresa, fyra timmar har aldrig känts så utdragna någonsin.
När vi äntligen kommer av planet, och genom bagaget blir jag levande igen på riktigt. För där står S och väntar på mig.
Det har varit en helt störd resa. Galet. Och det är så jävla skönt att komma hem till normala rutiner, även om vi inte kan dusha för att de renoverar (jag är inte ens förvånad) och jag längtar tills skolan börjar. Men tills dess ska jag bli frisk och hångla mycket.
Den tredje dagen, måndag den 11 släpade jag och M oss till flygplatsen i Lisabon där vi tog en buss till själva festivalområdet. Bussen var full av hippies som applåderade åt allt, (vi tyckte att de var helt cpskadade) men den var iaf luftkonditionerad. Den tog kanske fem timmar att åka eftersom chaffisen körde fel och alla andra som idioter.
Sedan kom vi fram, satte med extrem möda upp vårt jävla tält. (Vi fick hjälp av någon som just då verkade trevlig, och senare verkade ha startat en bordell tre meter från vårt camp) Några från bussen satte upp sina tält vid oss och de verkade också trevliga. Två av dem var det kanske, den tredje visade sig vara rätt störd och elak. Men mer om detta senare.
Sedan skulle vi äta så vi knatade mot foodcourtet där vi köpte stenungsbakad pizza. Jättegott tyckte vi då, men det var den första maten vi tröttnade dödligt på.
Sen antar jag att det blev kväll och så, jag minns inte så noga. Alla dagar smälte så småningom ihop med varandra. Vi gick och lade oss och frös hela natten, som vi skulle göra hela festivalen.
Dag 4, måste ju varit en tisdag, jag vet att M fick migrän, att vi som hastigast såg D och K och att det var äckligt varmt och att jag inte orkade dansa. Jag börjar inse att det jag minns bäst på hela resan var de stunder då jag varit ensam. Ensam i tältet, ensam på morgonen när jag inte orkat sova vidare för att det är så kallt, ensam på stranden... Fast jag tror att det var den dagen jag ringde S och fylldes av någon slags ro och glädje.
Dag 5, jag improviserar fritt här, det kan lika gärna hänt någon annan dag. Vi vaknade, kissade, åt, badade, solade, åt igen, drack vin, vilade, badade, sminkade oss, dansade, sov. Någon dag såg vi en riktigt äcklig människa som tvättade sina kläder i den inte alltför rena sjön, iklädd endast lädertanga.
Dag 6, samma sak som dag 5, fast vi drack även vodka, iste och stod i en mycket lång kö till dushar. Eller om det var dag 5. Vem vet? Det var varmt iaf.
Dag 7, eeeeh, jag minns inte, samma skit.
Dag 8, lördag. En dag vi inte trodde skulle komma. Vi börjar ruttna rätt rejält på hela festivalen, att det alltid stinker gräs om allt och att det är samma sak hela tiden. Vi lever ett dekadent liv på rutin, vilket är motsägelsefullt, men svenskt.
Dag 9 söndag. Sista festivaldagen, dagen då vi ser oförglömliga saker som killen som plockar upp en bit pizza ur papperskorgen och faktiskt äter den, allmänna vilsna människor som inte orkar mer, en trött brud med en luftmadrass som inte kan sitta stilla.
Dag 10 Vi åker med bussen tillbaks vid åtta, efter att vår knäppaste tältgranne gnällt på oss om att vi inte ska lämna kvar tältet. Vi tänkte mest Fuckoff och drog ändå. Som att vi någonsin kommer träffa den störda italienaren som alltid pratade tyska så vi inte skulle förstå, igen.
Sedan blir vi räddade. Vi tar en galen taxi till en förstad, jag är hela resan helt säker på att chauffören kommer få en hjärtattack när som hellst, och när vi äntligen kommer fram får vi dusha, sova, kolla på film, dricka öl och äta. Vi förvandlas långsamt till riktiga,verkliga personer som inte vill dö.
Dag 11 Samma kungliga behandling som dagen innan, inklusive bada i atlanten, ashöga vågor! Skithäftigt! Vid halv fyra på natten blir vi skjutsade till flygplatsen.
Dag 12 Vi väntar på vårt plan, vi flyger, vi väntar igen i Madrid, vi flyger. En oändligt lång flygresa, fyra timmar har aldrig känts så utdragna någonsin.
När vi äntligen kommer av planet, och genom bagaget blir jag levande igen på riktigt. För där står S och väntar på mig.
Det har varit en helt störd resa. Galet. Och det är så jävla skönt att komma hem till normala rutiner, även om vi inte kan dusha för att de renoverar (jag är inte ens förvånad) och jag längtar tills skolan börjar. Men tills dess ska jag bli frisk och hångla mycket.
San Fucking Tropéz Del 1
Jag hinner inte riktigt skriva om allt som hänt under min festivalresa. Men jag försöker göra två dagar om dagen om jag inte hinner med.
Dag 1.
Landar i Madrid vid 19-tiden. Trötta och djävliga. Nu ska vi bara knata runt i tolv timmar tänker vi, finns det några caféer eller barer eller ens mataffärer? Vid första anblick, nej. Vid andra anblick, ja men vi vill fan inte vara i dehär snuskiga kvarteren. Så vi drar tillbaks till flygplatsen där vi försöker sova.
Det går ju verkligen inte. Hela byggnaden är som ett enormt dårhus. Taket ser ut som ett inverterat hav i trä. Överallt och dygnet runt åker städarna runt i sina små bilar och polerar det redan maniskt skinande golvet. Strålkastarna i taket sprider ett vidrigt mördande ljus över trötta människor. Var tjugonde minut startar ondskefulla utrop om att det är viktigt att läsa på monitorerna, röka i rökrummet, bajsa på toaletterna och inte låta bomber ligga och skräpa obevakat. Dessa utrop är vad som tillsammans med det iskalla golvet, ogästvänliga stolarna och äckliga mcdonaldskaffet, som hindrar oss från att sova, leva och tycka om oss själva eller någon annan.
Där kan vi snacka mardrömsnatt, utan sömn förstås.
Dag 2.
Framme i Lisabon, vacker stad, tar in på tvåstjärnigt hotel och känner oss skitlyxiga. Knatar runt i stan och försöker hitta en mataffär. Lyckas! Går vilse på hemvägen. Kollar på Powerpuffpinglorna på TV och sover så jävla gott.
Dag 1.
Landar i Madrid vid 19-tiden. Trötta och djävliga. Nu ska vi bara knata runt i tolv timmar tänker vi, finns det några caféer eller barer eller ens mataffärer? Vid första anblick, nej. Vid andra anblick, ja men vi vill fan inte vara i dehär snuskiga kvarteren. Så vi drar tillbaks till flygplatsen där vi försöker sova.
Det går ju verkligen inte. Hela byggnaden är som ett enormt dårhus. Taket ser ut som ett inverterat hav i trä. Överallt och dygnet runt åker städarna runt i sina små bilar och polerar det redan maniskt skinande golvet. Strålkastarna i taket sprider ett vidrigt mördande ljus över trötta människor. Var tjugonde minut startar ondskefulla utrop om att det är viktigt att läsa på monitorerna, röka i rökrummet, bajsa på toaletterna och inte låta bomber ligga och skräpa obevakat. Dessa utrop är vad som tillsammans med det iskalla golvet, ogästvänliga stolarna och äckliga mcdonaldskaffet, som hindrar oss från att sova, leva och tycka om oss själva eller någon annan.
Där kan vi snacka mardrömsnatt, utan sömn förstås.
Dag 2.
Framme i Lisabon, vacker stad, tar in på tvåstjärnigt hotel och känner oss skitlyxiga. Knatar runt i stan och försöker hitta en mataffär. Lyckas! Går vilse på hemvägen. Kollar på Powerpuffpinglorna på TV och sover så jävla gott.
Upp i limningen
Dagens förnekelser.
NEJ VI ÄR INTE STRESSADE.
Vi hinner nog.
Det löser sig.
Nejdå, jag ska inte sitta hela resan i tältet och gråta.
Men det ska bli jävligt kul. Just nu har både jag och M brutal resfeber bara. Och vi ska gå hemifrån om cirka en halvtimme.
Så vi lyssnar på Sexyback och dansar.
Mitt handbagage är exeptionellt välpackat. Så ock min vanliga väska. Jag har låtit bli att ta med mig massor av kläder bara för att jag tror att de skulle kanske jo men jag kanske vill ha på mig dem...
MEN nu, nu jävlar.
Hejdå Sverige!
NEJ VI ÄR INTE STRESSADE.
Vi hinner nog.
Det löser sig.
Nejdå, jag ska inte sitta hela resan i tältet och gråta.
Men det ska bli jävligt kul. Just nu har både jag och M brutal resfeber bara. Och vi ska gå hemifrån om cirka en halvtimme.
Så vi lyssnar på Sexyback och dansar.
Mitt handbagage är exeptionellt välpackat. Så ock min vanliga väska. Jag har låtit bli att ta med mig massor av kläder bara för att jag tror att de skulle kanske jo men jag kanske vill ha på mig dem...
MEN nu, nu jävlar.
Hejdå Sverige!
Blablabla
Eftersom jag ändå inte bryr mig om vad någon tycker så skriver jag det inlägget i allafall! Medan badvattnet rinner över.
Att vara ihop vs att vara singel
Fördel: Äntligen någon att laga mat till som inte tycker jag är störd som har ost på allt.
Nackdel: Vi kommer båda bli äckligt feta, otränade och slappa.
Fördel: Nu finns det någon som tycker jag är bäst, sötast och som vill vara med mig jämt.
Nackdel: Nu finns det någon som jag kommer sitta i mitt tält och sakna eftersom han är bäst sötast och jag vill vara med honom jämt.
Fördel: Någon att bränna CDS med extremt löjliga kärlekslåtar på
Nackdel: Jag skäms lite lätt över hur blödig jag är.
Fördel: Allt
Nackdel: Jag hinner ingenting annat, så blogg, jobb, kompisar och personlig hygien(skojar!) blir lidande.
Fördel: Att vara singel suger
Nackdel: Bitterheten minskar markant.
Fördel: Plötsligt är allting ljusrosa
Nackdel: Jag börjar känna mig färgblind
Fördel: Känna sig älskad
Nackdel: Hur går det ihop med att vara psycho?
Äh, dethär går ju värdelöst! Jag skyller på att jag har reseångest och är stressad. Men jag ber inte om ursäkt!
Att vara ihop vs att vara singel
Fördel: Äntligen någon att laga mat till som inte tycker jag är störd som har ost på allt.
Nackdel: Vi kommer båda bli äckligt feta, otränade och slappa.
Fördel: Nu finns det någon som tycker jag är bäst, sötast och som vill vara med mig jämt.
Nackdel: Nu finns det någon som jag kommer sitta i mitt tält och sakna eftersom han är bäst sötast och jag vill vara med honom jämt.
Fördel: Någon att bränna CDS med extremt löjliga kärlekslåtar på
Nackdel: Jag skäms lite lätt över hur blödig jag är.
Fördel: Allt
Nackdel: Jag hinner ingenting annat, så blogg, jobb, kompisar och personlig hygien(skojar!) blir lidande.
Fördel: Att vara singel suger
Nackdel: Bitterheten minskar markant.
Fördel: Plötsligt är allting ljusrosa
Nackdel: Jag börjar känna mig färgblind
Fördel: Känna sig älskad
Nackdel: Hur går det ihop med att vara psycho?
Äh, dethär går ju värdelöst! Jag skyller på att jag har reseångest och är stressad. Men jag ber inte om ursäkt!
Multi Tasking
Å ena sidan är det bra att vara intelligent och kunna hantera flera processer samtidigt. Å andra sidan finns det saker som inte borde kombineras.
Dricka kaffe och laga mat, funkar. Dricka kaffe, laga mat och blogga, funkar inte. Antar jag. Jag håller på och testar den lös-tesen. (uttrycket myntades igår, av min klasskompis Ms kompis D)
Sedan finns det saker som borde gå att kombinera, men det verkar inte gå.
Typ, vara aktiv bloggare, ha en pojkvän, jobb, överleva och hinna träffa sina kompisar. Eftersom denhär bloggen ändå på något sätt grundat sig i att jag är notoriskt singel, bitter och har för mycket fritid för mitt eget och andras bästa har det gått lite knackigt sedan jag både skaffade jobb och flamma. (i natt drömde jag även diffusa drömmar om att vara barnvakt och få en laptop.. kan det vara lösningen på mina problem?)
Jag har i flera dagar till exempel, tänkt att lista för och nackdelar med att vara singel vs ihop med någon. Det som stoppat mig är dels att jag inte hunnit, (jag hånglar för mycket...) och dels att jag faktiskt har såpass mycket självinsikt att jag fattar att INGEN vill läsa om hur brutalt lycklig jag är. Jag håller mig till att berätta det för de som faktiskt är intresserade, vilket innefattar cirka en person. Han själv. Det är f.ö en bra förkorting. HS. (Headshot, Han Själv, och även S namn om man vänder på det, alltså med efternamnet först)
Hehe.
Jobbet suger iaf svetten av en död mans pung. På riktigt minns jag inte längre vad jag gjort under dagen för jag har redan gjort allt.
Men igår tog nog priset hittills i bitterhet. Fick bara tre raster, hann inte vila på någon, blev skickad till CB, ville dö. Var riktigt otrevlig mot folk. Fast, de fattar ju aldrig att jag är det så vad spelar det för roll?
Nu kokade allting över.
En annan intressant sak med mig när jag blir stressad är att jag äter konstant. Och inte för att tröstäta faktiskt, och inte för att jag är hungrig. Utan för att hinna äta. Det är säkert galet evolutionärt fördelaktigt, men jag får rätt ont i magen.
Och jag är stört stressad just nu.
Nåja, sedan mötte jag iaf upp M och hennes kompisar och fann mig själv ha jättetrevligt. Typ avslappnat trevligt. Det kändes ovant. Men bra!
Just det, för i morgon åker vi! Jag och M till Portugal! Sedan ansluter D och K! :D och även en bekant till M som heter J som vi aldrig träffat men som känner en vi jobbat med, hon lät trevlig på telefon och vad är festivaler till för?
jag menar förutom att sakna sin pojkvän som är kvar i Sverige och jobbar sig till ett magsår och blir överkörd av lastbilar? Nej, jag hoppas att han ska spela Megaman hela nätterna och ha askul och inte gå över en enda gata.
HÖR DU DET? INGA GATOR FÖR DIG!
Ni andra kan för övrigt också låta bli att bli till mos.
Nu blev mitt kaffe mycket kallt och mycket bittert. Jag ska lätt någon gång ha en kväll då jag bjuder folk på brysselkål och kaffe för att testa den teorin. Gillar man inte brysselkål smakar kaffe bittert.
Iaf, jag märker att jag är sjukt stressad för nu har jag slutat tugga maten. Så jag ska nog sluta blogga. Återkommer den 21 augusti med bilder om inte kameran pajar och förhoppningsvis en ok solbränna!
PUSS
Dricka kaffe och laga mat, funkar. Dricka kaffe, laga mat och blogga, funkar inte. Antar jag. Jag håller på och testar den lös-tesen. (uttrycket myntades igår, av min klasskompis Ms kompis D)
Sedan finns det saker som borde gå att kombinera, men det verkar inte gå.
Typ, vara aktiv bloggare, ha en pojkvän, jobb, överleva och hinna träffa sina kompisar. Eftersom denhär bloggen ändå på något sätt grundat sig i att jag är notoriskt singel, bitter och har för mycket fritid för mitt eget och andras bästa har det gått lite knackigt sedan jag både skaffade jobb och flamma. (i natt drömde jag även diffusa drömmar om att vara barnvakt och få en laptop.. kan det vara lösningen på mina problem?)
Jag har i flera dagar till exempel, tänkt att lista för och nackdelar med att vara singel vs ihop med någon. Det som stoppat mig är dels att jag inte hunnit, (jag hånglar för mycket...) och dels att jag faktiskt har såpass mycket självinsikt att jag fattar att INGEN vill läsa om hur brutalt lycklig jag är. Jag håller mig till att berätta det för de som faktiskt är intresserade, vilket innefattar cirka en person. Han själv. Det är f.ö en bra förkorting. HS. (Headshot, Han Själv, och även S namn om man vänder på det, alltså med efternamnet först)
Hehe.
Jobbet suger iaf svetten av en död mans pung. På riktigt minns jag inte längre vad jag gjort under dagen för jag har redan gjort allt.
Men igår tog nog priset hittills i bitterhet. Fick bara tre raster, hann inte vila på någon, blev skickad till CB, ville dö. Var riktigt otrevlig mot folk. Fast, de fattar ju aldrig att jag är det så vad spelar det för roll?
Nu kokade allting över.
En annan intressant sak med mig när jag blir stressad är att jag äter konstant. Och inte för att tröstäta faktiskt, och inte för att jag är hungrig. Utan för att hinna äta. Det är säkert galet evolutionärt fördelaktigt, men jag får rätt ont i magen.
Och jag är stört stressad just nu.
Nåja, sedan mötte jag iaf upp M och hennes kompisar och fann mig själv ha jättetrevligt. Typ avslappnat trevligt. Det kändes ovant. Men bra!
Just det, för i morgon åker vi! Jag och M till Portugal! Sedan ansluter D och K! :D och även en bekant till M som heter J som vi aldrig träffat men som känner en vi jobbat med, hon lät trevlig på telefon och vad är festivaler till för?
jag menar förutom att sakna sin pojkvän som är kvar i Sverige och jobbar sig till ett magsår och blir överkörd av lastbilar? Nej, jag hoppas att han ska spela Megaman hela nätterna och ha askul och inte gå över en enda gata.
HÖR DU DET? INGA GATOR FÖR DIG!
Ni andra kan för övrigt också låta bli att bli till mos.
Nu blev mitt kaffe mycket kallt och mycket bittert. Jag ska lätt någon gång ha en kväll då jag bjuder folk på brysselkål och kaffe för att testa den teorin. Gillar man inte brysselkål smakar kaffe bittert.
Iaf, jag märker att jag är sjukt stressad för nu har jag slutat tugga maten. Så jag ska nog sluta blogga. Återkommer den 21 augusti med bilder om inte kameran pajar och förhoppningsvis en ok solbränna!
PUSS
Självklarheter
Nyvaken ur en ångestdröm.
Jag drömde att jag skulle söka till universitetet, och av någon anledning hade jag valt helt störda saker. Något som hette Etablisemaus typ, som verkade vara någon typ av nationalkunskap och hur man skaffar sig status i samhället hade jag kommit in på. Helt fel alltså. I drömmen hade jag panik och ville välja om, naturkunskap eller programering eller vad som helst. Man kunde bara välja ämnen eller Clownskola.
Och när jag vaknade kände jag enbart tacksamhet över att jag faktiskt vet vad jag vill och gör det jag vill.
Och att jag skulle ha en backupplan ifall psykolog skiter sig. Jag menar, egentligen vill jag ju för mycket. Jag vill ju forska. Och så vill jag skriva böcker. Men någon liten psykologisk studie ska jag väl lyckas klämma ur mig och någon artikel ska jag väl lyckas publicera.
Igår var jag på fyran, där jag inte omedelbart blir suicidal och vill röntga armarna för att dö lite snabbare, där är det svalt och dessutom fick jag kod till röngenprogrammet så jag kan lära mig känna igen bomber och slippa ta på folk HELA tiden.
Nu ska jag somna om tror jag.
Jag drömde att jag skulle söka till universitetet, och av någon anledning hade jag valt helt störda saker. Något som hette Etablisemaus typ, som verkade vara någon typ av nationalkunskap och hur man skaffar sig status i samhället hade jag kommit in på. Helt fel alltså. I drömmen hade jag panik och ville välja om, naturkunskap eller programering eller vad som helst. Man kunde bara välja ämnen eller Clownskola.
Och när jag vaknade kände jag enbart tacksamhet över att jag faktiskt vet vad jag vill och gör det jag vill.
Och att jag skulle ha en backupplan ifall psykolog skiter sig. Jag menar, egentligen vill jag ju för mycket. Jag vill ju forska. Och så vill jag skriva böcker. Men någon liten psykologisk studie ska jag väl lyckas klämma ur mig och någon artikel ska jag väl lyckas publicera.
Igår var jag på fyran, där jag inte omedelbart blir suicidal och vill röntga armarna för att dö lite snabbare, där är det svalt och dessutom fick jag kod till röngenprogrammet så jag kan lära mig känna igen bomber och slippa ta på folk HELA tiden.
Nu ska jag somna om tror jag.
Brutal trötthet
Efter att nästan ha svimmat på jobbet varenda gång jag reste på mig och velat leka gud och ställa in Gällivareflighten och ge alla 25 passagerarna en natt på ett lyxigt hotel samt gratis mat men insett mina begränsningar som ligger i att jag 1. inte ens jobbar på ett flygbolag, 2. inte äger en spänn, 3. inte egentligen skulle orkat. 4. är längst ner i näringskedjan som det är. Så jag satt snällt ute i kontrollen istället för att vara medvetslös i fikarummet fram till 21, sedan var jag medvetslös till 22 då jag slutade.
Efter att ha fått pigga sms av diverse söta pojkvänner var jag ändå bitter och åkte tåg i tystnad. Träffade tågvärden jag festat med en gång också. Sedan kunde jag inte hitta min cykel.Fast sedan stod den ändå där jag redan letat. Blind som en fladdermus asade jag mig hem på skrället och slängde i lite tvätt i tvättmaskinen eftersom alla svarta strumpor och alla vita skjortor passat på att bli skitäckliga när jag använt dem och propsa på att svabbas av.Hoppas skjortorna har torkat.
Idag börjar jag tidigare än vanligt men tror ni jag har ätit frukost äm? Nej,och jag har inte duschat heller. Knappt vaknat.
Det jag var mest av allt bitter över igår var trots allt inte ovädret som försenade flighter, att jag har mens, att jag var trött och hungrig, att jag inte har någta pengar eller att min käre S var på bio och såg årets bästa film. Nej. Det som förbittrade mig mest var att jag jobbade sista timmarna med världens mesta idiot. Som satt och skrek mitt namn lite här och där för att "väcka" mig... TACK. CP.
Jag överlevde iaf, men jag kan säga redan nu att för att överleva denhär helgen behöver jag sova. Mongomycket. Men vad jag ska göra är istället jobba mongomycket.
Efter att ha fått pigga sms av diverse söta pojkvänner var jag ändå bitter och åkte tåg i tystnad. Träffade tågvärden jag festat med en gång också. Sedan kunde jag inte hitta min cykel.Fast sedan stod den ändå där jag redan letat. Blind som en fladdermus asade jag mig hem på skrället och slängde i lite tvätt i tvättmaskinen eftersom alla svarta strumpor och alla vita skjortor passat på att bli skitäckliga när jag använt dem och propsa på att svabbas av.Hoppas skjortorna har torkat.
Idag börjar jag tidigare än vanligt men tror ni jag har ätit frukost äm? Nej,och jag har inte duschat heller. Knappt vaknat.
Det jag var mest av allt bitter över igår var trots allt inte ovädret som försenade flighter, att jag har mens, att jag var trött och hungrig, att jag inte har någta pengar eller att min käre S var på bio och såg årets bästa film. Nej. Det som förbittrade mig mest var att jag jobbade sista timmarna med världens mesta idiot. Som satt och skrek mitt namn lite här och där för att "väcka" mig... TACK. CP.
Jag överlevde iaf, men jag kan säga redan nu att för att överleva denhär helgen behöver jag sova. Mongomycket. Men vad jag ska göra är istället jobba mongomycket.