telepatetisk

Veckan kunde inte ha börjat bättre. Seriöst, det känns liksom så bra.
I morse kändes det som att allt skulle vara lika mörkt som himlen, nu är det så attans bra istället. Jag kan leva såhär.
Jag kan inte skriva något specifikt men så bra.
Bästa måndagen jag haft.

Nu ska jag laga pastafrestelse, tvätta håret och kolla på världens kanske roligaste/mest puckade TV-serie.

Och sen kommer jag sova bättre än på flera flera veckor!

Det är söndag. En ny vecka hägrar. Jag är ambivalent inför att starta en ny vecka. Den kan bli bra, den kan bli dålig.
Denna vecka har jag fikat fem gånger (officiella fikor), jag är inte helt säker på om det är bra eller dåligt. Dåligt för blodsockerhalten antar jag. Jag har även funderat mycket över vilka andra språk som har ett likvärdigt ord för fenomenet fika. Jag gissar att det inte är så många.
Denna vecka har jag skrivit klart två psykologiska utlåtanden. Det innebär att jag antingen måste börja på ett annat eller sitta och stirra in i väggen längre på jobbet. Eller börja på något helt nytt som jag nog inte kommer hinna klart med eftersom jag bara har 25 arbetsdagar kvar på min praktik.
Denna vecka har jag köpt 3 julklappar. Jag har varit ute en gång. (Alltså inte utanför dörren, ute-ute). Jag har hittat en ny underbar TV-serie. The IT-crowd. Den är engelsk, konstig, handlar om nördar och är perfekt för att döva söndagsbluesen.
Jag har haft ganska mycket ångest över min praktiksituation den här veckan. Något jag hoppas kommer gå över nästa vecka. Men gör det inte det så är det inte hela världen. Livet går vidare kan man säga.
Jag har bakat en mycket misslyckad kaka också. Något jag verkligen försöker glömma.
Jag har pussats med Sonny, det har definitivt varit veckans höjdpunkter. Och jag har hängt med delar av min familj.

Just nu dricker jag vatten i ett fåfängt försök att rensa min kropp från alla pepparkakor, lussebullar, banan-kola-pajer, småkakor och koppar kaffe som fått bo i min kropp under veckan.
Synd att vårt hem just nu är fyllt av kladdkakor och kaffe. Och ingredienser till andra kakor.

Jag börjar mer och mer förstå kopplingen jul och kakor. Man stressar med alla julprylar, pynt, släkten, alla bråk, hetsar i svettiga köpcentra för att köpa värdelösa presenter. Sedan häller man i sig kaffe för att orka och sockerstinnar sig för att inte kräkas av ångest. Det är bra. Så länge det finns en tanke bakom allt kan jag acceptera det.

Jag ska nog börja träna igen i januari...

Ännu en lycklig vecka har påbörjat sitt segertåg genom våra liv. Alla som känner mig vet hur mycket jag hatar tisdagar så det är inte svårt för er att förstå att jag tycker det ska bli mycket skönt med onsdag i morgon.
Veckan har hittills hunnit innehålla: En hostande handledare, skriva utlåtanden, gosa med min älskling, en attans massa pasta, slask, regn och många minuter på olika bussar.

Nu ska det i alla fall snart hända något spännande, jag och en attans massa mandariner (frukten, inte folkslaget) ska iväg på psykodynamisk studiecirkel. Den sista någonsin. Det ska bli kul.
Jag har inte ätit någon middag men hoppas på att folk har dragit med sig galet mycket fika. Socker är också näring, har jag hört.

Jag längtar till torsdag kväll eller något. En kväll då jag kan sitta hemma och bara stirra in i väggen. I morgon ska jag antingen ut eller hem till Sonny, och ja, jag namnger honom nu i bloggen, orka hålla på.
Jag vill sitta hemma och dricka te och halvsova framför datorn eller en bok eller bara helsova.
Det är så brutalt jäkla mörkt så vem blir motiverad att göra något annat? Möjligen Blondinbella.
Men det är en helt annan historia.

Jag har köpt 2 julklappar, och insett att det bästa sättet att handla är på nätet eftersom jag hatar människohorder som sliter i prylar, svettas och låter.
Och långa köer till kassan för att få punga ut med sina matpengar på julklappar. Allt bara för att jag som vanligt varit för långsam och för slösaktig för att köpa alla julklappar lite i taget sedan augusti eller lägga undan pengar. "Vilket jag definitiiivt kommer göra nästa år, då ska jag minsann spara 500 i månaden sedan juli och köpa asbra presenter."
Eller hur.
Hemmagjord knäck låter bättre och bättre för varje dag som går, alla gillar väl knäck?
Annars kan de få ett -pack strumpor från ICA-Maxi om det inte passar.
Glödlampor, tandborstar och begagnade pocketböcker låter också extremt lockande.
Kombon knäck och tandborste låter väl oslagbart?

Nåja, nu ska jag inte dissa mig själv alltför hårt, jag har faktiskt sparat 200 kr i min spargris, och det känns bara lite deppigt att tömma den för att köpa julklapp till typ en person. Varför är allt så dyrt?! Om det är fint är det dyrt, uppenbarligen. Och jag gillar att ge bort fina och många saker.

Någon som vet hur man får tag på bootlegad hudkräm, kopierade kokböcker och stulna kläder? Jag har hört att det ska vara billigt....

Jag har gjort ett julpynt!! Extremt hemmafru-aktig och även väldigt oldschool. Och det gjorde ont i fingrarna, jag gjorde en apelsin med nejlikor i. Så nu luktar det supergott i köket.
Det luktar också banan&chokladkaka. Jag är extremt duktig helt enkelt.

Idag har jag shoppat utan att köpa något vilket är en extremt påfrestande syssla för habegäret. Men har man inga pengar så har man inte.

Nu kollar jag på NCIS och ska snart sova. Ja jag vet, jag är typ 70 år gammal, men på ett trevligt sätt.

Jag har tagit med mig väldigt mycket jobb hem den här veckan, det är jobbigt. Det är deppigt ibland att vara psykolog, vilket jag visserligen visste från början, men det gör det inte enklare.

Solen sken idag, för första gången på säkert två veckor. Jag har pms och nu är det mörkt igen.

Förhoppningsvis kommer solen tillbaks och hälsar på i morgon, då lovar jag att skriva ett riktigt inlägg.

Är det någon annan som märkt att det regnar ute? Jag märkte det. Det är dåligt för jag hade tänkt spara pengar idag och inte åka buss utan gå till dit jag ska. Nu lär ju det inte hända.

Jag sitter med rufsigt hår och kliande öron (jag har örhängen i, det stod att de var nickelfria så det är nog nickel i dem men jag tänker inte ta ut dem, allergiska reaktioner har väl aldrig dödat någon?) i ett rum hos min far med många många böcker längs väggen. Böcker som jag längtar efter att få sätta tänderna i. De är fulla av psykologiska termer och krångliga teorier och porträtt av människors reaktionsmönster och livsöden. Sådant som jag tycker är det mest intressanta på hela jorden.
Några av böckerna är min pappas, andra var min styvmammas. Alla kommer en dag bli mina.
De heter krångliga saker som "The psychological birth of the human infant", "The mask of shame" "Personlig dialektik" och "the primitive edge of experience".

Igår var vi på begravning, det var fint. Jag och S sjöng två sånger med darrande stämmor och klumpar i halsen. Det var nervöst och hemskt och jag hatar sorg. Men sorg är viktigt. Det kändes konstigt att känna de sörjande men inte den besörjda, men fint att bli tillbedd att komma.
Jag tycker så mycket om mina bonussyskon och deras familjer. Kärnfamiljen är för liten, fyra personer inneslutna i sin egen bubbla, då är det bättre med många trassliga släktband som ibland kanske bara är känslomässiga.


Stockholm är inte min stad längre, jag gick hem igår i natten längs hamnen och det var inte min stad. Jag kom hem till min pappas lägenhet och det är inte min lägenhet längre. Men den luktar hemma. Den luktar som när man kom hem på sommaren efter en bilsemester och det är barndom.
Uppsala är min stad nu, och den är mindre, behändigare, närmre och inte lika full av folkmassor som gör mig nervös. Ändå kan jag gå över hela Stockholm utan att gå vilse, instinktivt, jag hittar i tunnelbanan och i busssystemet bättre än i Uppsala.
Det är konstigt.

Idag trodde en vuxen person att jag var 13-15 år. Ok att kidsen tror att jag är 16 de har ju inget perspektiv, men vuxna! Nåja, jag befinner mig ju i en skola så det är kanske inte helt långsökt.

Jag är dessutom van så jag tar inte illa upp, jag håller bara inte med. Jag ser ut som 20+ vilket jag är. Men det är väl bara att skaffa lite stressrynkor så löser det sig. Och har jag tur blir jag som min mamma, hon ser ut som 45 ungefär, men är 60+. Det är stabilt, det kan jag leva med. Då kan folk få kalla mig tonåring i sju år till.
Men efter det får det vara, jag tänker inte se ut som 18 när jag är 30, det gör jag bara inte.
Jag har ingenting emot att bli äldre, jag gillar att bli gammal. Jag tror jag kommer trivas som 45-åring.

... Speciellt om jag ser ut som 35...

Nåja, ålder är ju inte allt, intelligens, erfarenhet och utseende är också viktigt. Jag har allt utom erfarenhet, men det har jag hört ska gå att bygga upp över tid så det löser sig.

För tillfället samlar jag erfarenhet om hur man handskas med krångliga medarbetare. Det finns många krångliga människor.

Men de är åtminstone inte elaka, som på HS jobb (och Ms) där är folk ganska läskigt elaka. Säger allting de tänker rakt ut och sprider rykten.

I övriga nyheter har min ansiktskräm utgått från apotekets sortiment, vilket brutalsuger. Har använt den i flera år och nu måste jag hitta en ny, lika bra och billig.

Några tips?

Nej, jag ska inte klaga, de flesta problem och ickeproblem löser sig själva. Idag var jag till exempel pigg i en halvtimme.
Men jag har varit produktiv idag, jag har tvättat. Mitt i veckan! Extremt skönt att slippa göra det i helgen.

Jag kollar på NCIS och försöker hålla mig vaken. Det känns som att all min tankekraft går åt på jobbet, när jag kommer hem är jag som ett dreglande pucko som behöver mat på en gång och sedan stirra tomt på en skärm innan jag somnar vid 22.

Idag åt jag granatäpple, det var typ, dagens utanför-ramarna-upplevelse. Hur tragiskt är inte det? Jag förstår ärligt talat hur folk blir så svenniga. De orkar inte tänka själva, de orkar inte laga mat så de äter tacos, pannkakor och frysköttbullar, de orkar inte bråka så de säger aldrig ifrån och de orkar inte leva med sig själva så de super på helgerna. Det måste man ju få unna dem. En kort stund i slutet på veckan då de slipper leva sina tragiska liv, äta sin tragiska mat och passa på att få ut sina aggressioner i ett härligt bråk på fyllan. Och så orkar de kanske ligga då också. Efter att de har bråkat.

Men jag håller svennigheten borta så mycket jag kan, orkar och hinner. Jag äter riktig mat (OBS idag gills inte, jag åt varma mackor till middag men faktiskt soppa till lunch OBS), bråkar lagom mycket och tänker när jag har tid.

Men vad vet jag, när man dragit på sig inte bara ett heltidsjobb utan även 2,5 heltidsbarn kanske det inte går att stå emot. Då kanske man en dag helt enkelt fyller frysen med Findus, Scan och Gorbys, ställer fram bag-in-boxen på matbordet, skriver upp lämpliga bråkämnen på torsdagen och skriker ut dem på fredagen, slutar ha sex och ger upp.

Jag hoppas det är lång tid kvar tills dess.

Det blir bara ett kort citat
Alla mina favoritbloggare slutade blogga när jag hade tid att läsa, nu har de börjat igen när jag inte har tid. Jag vet, det är ett i-landsproblem men det är de enda sorts problem jag har nu för tiden. Förutom att jag är så jävla trött hela tiden, men det är inget problem för det går inte att lösa./ Mimmi

Saker jag är bitter över just nu:

• Att boken jag läser (Treating Affect Fobia) är för stor, dyr och krånglig för att läsas i badkaret
• Att min mintkrokantchoklad snart är slut
• Att jag har noll födoämnen hemma förutom pasta
• Att hamstern springer så jäkla snabbt i sitt hjul men inte erbjuder sig att vara min personliga tränare
• Att Pernilla Wahlgren (och typ, alla andra kändisar) alltid har massa snygga kläder när jag måste gå runt i en svettig kofta från 2007
• Det är november, need I say more?

Saker jag har kommit över:

• Den två timmar långa, ute-i-kylan-kötiden till att få ont i armen, feber och andra härliga influensasymptom, typ skitont i huvudet.
• Kaffemaskinen på jobbet, att kaffet är så äckligt
• Min allmänna pankhet

Ja, som sagt, det har jag kommit över. Det är viktigt att hitta nya saker att bli förbittrad över!

Jag har inte ens orkat köpa mjölk.
En sak med att vara trött är att man sparar pengar genom att inte orka handla.
Jag ser lätt i kors också. Galet stabilt. Speciellt som jag är nykter menar jag. Suposedly...
Har jag tur har jag fått en släng av luftburen AIDS eller mental svininfluensa.

Nu har jag hört att jag ska tina köttbullar och koka pasta. Eller lägga mig och sova under sängen. Svårt val.

Jag var i alla fall produktiv på jobbet. Jag tror jag gillar att sitta i möten lite för mycket bara. Det tyder nog på att jag behöver mer sociala fikapauser. Men som blivande psykolog har man inga raster. Alla tror nog bara att man tjuvlyssnar på dem och smyganalyserar allt de säger. Därför ser de minsann till att hålla klaffen.

Jag kan bara be om att få upplysa om att jag inte lyssnar på mer än väderprognoser om det är fikabröd i närheten.
Sådetså.

Några av dagens betraktelser:
Coca-Cola Zero smakar plast
Att sitta i ett syrelöst rum en hel dag ger en fantastisk huvudvärk
Handsprit har en extremt lugnande effekt i influensatider
Men inte så mycket annan effekt.
Speciellt om man glömmer bort att det är influensatider och skiter i att tvätta händerna.
Men orka leva i ständig skräck!

Nu ska jag göra något annat.