Attans svärmorskanelbulle!
Loggar in på bloggen bara för att se om den är kvar.
Råkar trycka på "ta bort bloggen"-knappen istället för knappen där man skriver inlägg. Hint från universum eller bara mina adrenalindarriga fingrar som slinter?
Lyssnar på Lily Allen och är förbannad nämligen, det är därför adrenalinet har rusat runt i min kropp den senaste halvtimmen. Ska det verkligen hålla i sig så länge? Undrar min affektutbildade hjärna. Om man är arg så ska det ju gå över. Men nej, just det, man ska även ha ett utlopp av ilskan, ett vettigt sådant. Och att skriva som status att jag är arg, på facebook är kanske inte helt tillräckligt.
Och eftersom ingen är hemma så kan jag inte prata av mig. Den som eventuellt skulle vara hemma är nog förresten ännu argare än jag. Han kommer agera fascist på inspelningen idag.
Jag bara önskar att jag hade någon att plåga!
Orsak:
Lägenhetsbyte, krångel, borttappade ansökningar (och nej, det var inte vi som tappade bort dem), utskällningar för att ansökningarna tappats bort, (inte från oss)
MED MERA!
Har lust att skriva en miljon olika svordomar, men misstänker att det inte är så litterärt givande. Man skriver ju ofta saker man ångrar när man är arg. Det borde jag ju lärt mig vid det här laget.
Så jag formulerar inga arga klagomålsbrev till hyresföreningen. Jag nämner den inte ens vid namn. Oh så VUXET av mig.
Jag skriver ett ilsket blogginlägg om ingenting som ingen kommer läsa istället.
Har jag tur så hjälper det.
-------*-------
Efter samtal med en riktig vuxen (dvs pappa) googlar jag nu på konsumentverkets åsikter om bostadsbyte, hyresnämnden och andra trevliga instanser.
Råkar trycka på "ta bort bloggen"-knappen istället för knappen där man skriver inlägg. Hint från universum eller bara mina adrenalindarriga fingrar som slinter?
Lyssnar på Lily Allen och är förbannad nämligen, det är därför adrenalinet har rusat runt i min kropp den senaste halvtimmen. Ska det verkligen hålla i sig så länge? Undrar min affektutbildade hjärna. Om man är arg så ska det ju gå över. Men nej, just det, man ska även ha ett utlopp av ilskan, ett vettigt sådant. Och att skriva som status att jag är arg, på facebook är kanske inte helt tillräckligt.
Och eftersom ingen är hemma så kan jag inte prata av mig. Den som eventuellt skulle vara hemma är nog förresten ännu argare än jag. Han kommer agera fascist på inspelningen idag.
Jag bara önskar att jag hade någon att plåga!
Orsak:
Lägenhetsbyte, krångel, borttappade ansökningar (och nej, det var inte vi som tappade bort dem), utskällningar för att ansökningarna tappats bort, (inte från oss)
MED MERA!
Har lust att skriva en miljon olika svordomar, men misstänker att det inte är så litterärt givande. Man skriver ju ofta saker man ångrar när man är arg. Det borde jag ju lärt mig vid det här laget.
Så jag formulerar inga arga klagomålsbrev till hyresföreningen. Jag nämner den inte ens vid namn. Oh så VUXET av mig.
Jag skriver ett ilsket blogginlägg om ingenting som ingen kommer läsa istället.
Har jag tur så hjälper det.
-------*-------
Efter samtal med en riktig vuxen (dvs pappa) googlar jag nu på konsumentverkets åsikter om bostadsbyte, hyresnämnden och andra trevliga instanser.