telepatetisk

Apropos Hasse och Tage. Är det inte väldigt ovanligt nuförtiden att uttrycka sina politiska åsikter i TV, film, teater och musik nuförtiden? Jag vet att det är progg och 70-tal och hippievarning, men att lyssna på Kåldolmar och Kalsipper, se en Svenska Ord-revy eller pjäs känns otroligt exotiskt idag. De för sin linje, det är det inte någon som gör längre. Inte som jag märker i alla fall. När jag var liten, för jag har vuxit upp med Svenska Ord, tyckte jag inte det var konstigt alls. Visst, jag fattade kanske inte skämten på riktigt, men mina föräldrar förklarade ju dem. Nu fattar jag skämten, och inser hur mycket av mina politiska åsikter formats eller åtminstone förstärkts av det jag kollade på när jag var liten. Vilket inte alls är konstigt. Skillnaden är att jag avskyr att prata politik eller uttrycka mina politiska åsikter. Eftersom jag bara måste försvara dem. Eftersom jag inte kan förklara dem ordentligt.

Jag tror inte det finns något politiskt parti som står för det jag tycker, men jag röstar ändå. Och jag ogillar det politiska maktspelet, det gör ju uppenbarligen inte politikerna, annars skulle de ju inte vara just politiker. Jag är väl i det närmsta humanist, eller psykolog helt enkelt. Om nu det är en politik, vilket jag tycker att det är. Och så är jag en förlåtare. Och feminist såklart. Men inte på det politiska sättet.
Kolla, nu gör jag det igen, förväntar mig att få skit för min politik. För det finns ju alltid någon som kan misstolka och ifrågasätta, och jag hatar att försvara mig för jag vill inte vara en värvare eller försöka övertyga någon om att jag tycker bättre än någon annan. Och det är väl just det som politik handlar om, att försöka få alla att tycka som en själv.

Det är ju tyvärr ganska svårt att inte prata politik, eftersom nästan allting är politiskt. Och eftersom andra mer än gärna delar med sig av sina åsikter, och jag har ju oftast svårt att hålla käften när jag har något att säga.

Det var väl egentligen bara det, att det är synd att det är så tabu att säga vad man tycker, speciellt om man tycker som jag tycker. Jag menar, sverigedemokrater och allt vad de heter verkar ju inte direkt ha svårt att uttrycka sig. Personer som överhuvdtaget tycker genomgående elaka saker verkar ha lätt för sig. Det är ju bara att skita i vad alla andra säger då.

Själv skiter jag i vad alla säger också, eftersom jag tycker att jag tycker rätt, och har rätt att tycka vad jag tycker utan att någon ska försöka övertyga mig. Om man någonsin verkligen tvekar, eller är svårövertalad är det inte genuint. Jag känner i magen vad jag tycker. Vackert så.

Häromdagen gjorde jag något otroligt retro, jag köpte en CD utan att ha lyssnat på alla låtarna först. Hade bara hört de två singlar som finns. Nu har den alltså kommit hem till mig och nu sitter jag och lyssnar på Oscar Linnros Vilja bli på Spotify. Och tittar på CDfodralet. Den är bra! Lite väl många mellanspel för 139 kronor visserligen, men jag klagar inte. (Bara lite, som ni märker)
Idag har jag också slagit på stort och beställt the sims 3 expansion pack 1 och 2. Visst är jag laglydig, vuxen och ordentlig!
Annars har jag mest sovit hela veckan, eftersom jag jobbat. För jag går upp halv sex och när jag kommer hem klockan fem är jag sjukt trött och orkar knappt kolla mailen. Jag har åkt samma buss varje morgon och börjar så sakteliga bli en tragisk morgonpendlare som känner igen alla på bussen. Speciellt den sura tanten känner jag igen. Eller om det är en gubbe. Har bara sett henne/honom bakifrån. Men hen är alltid lika grinig. Skäller på busschauffören och sådär. Det sitter jag och stör mig på 10 över 6. Nåt ska jag roa mig med.
Han som jobbar på pressbyrån känner jag också igen, snart kommer jag nog kalla honom vid namn och få gratis kanelbullar om det här ska fortsätta. Och det ska det ju beviserligen, ska jobba hela sommaren. Och nästan alltid morgon. Jag har faktiskt rätt kul på jobbet, om det inte vore för att jag måste gå upp så tidigt och vara trött hela dagarna skulle jag trivas riktigt bra. Men jag är verkligen ingen morgonmänniska så vi får se hur länge jag orkar. Innan jag är utbränd, slut som människa och totalt isolerad från min egen tankeförmåga menar jag.

Nu ska jag gå och kissa, sedan handla och kolla på Hasse & Tage-revyer. (Som jag också unnade mig att köpa)

Varför är det inte med somatiska (fysiska) sjukdomar som med psykiska, om man inser att man har dem är det inte så farligt. (Vilket visserligen inte stämmer med psykiska heller, men det är i alla fall en mytbildning om det inom sjukvården och övriga världen). Jag har nämligen varit yr i huvudet i tre dagar. Och hela våren.
Trots att jag äter, sover och försöker röra på mig normalt. Jag har skrivit av det som stress ganska länge nu. Men idag sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaks och ge mig en tid. För jag orkar inte må såhär längre. Det går inte över. Sonny panikar och tror att jag har hjärntumör, vilket jag skulle trott själv för ett och ett halvt år sedan, då jag var "något mer" hypokondrisk än nu.

Annars ska jag snart orka gå och handla ingredienser till en paj och kanske dammsuga bort det värsta byggdammet från alla IKEA-möbler så att lägenheten slutar lukta spån. (En otroligt kväljande doft som inte direkt förbättrar mitt konstanta illamående). För jag får faktiskt besök idag, första kompisen som ska beundra lägenheten och tycka att vi har förbaskat bra smak.

Nu måste jag sluta skriva eftersom det gör mig sjösjuk att titta på datorskärmen för länge.

Både jag och Sonny blir akut åksjuka av att spela Alan Wake. Jäkla spel alltså! Synd att det är så bra i övrigt. Men man kan typ inte spela mer än en kvart i taget, sen måste man ligga ner på golvet och tro att man har åkt X2000 i åtta timmar.

Värt.

Aaah är sjukt impad över mig själv faktiskt, jag har burit ut en jäkla billyhylla till grovsoprummet, tog den på cykeln i tre omgångar. Det bästa var att cykla tillbaks... Har också sytt en gardin, slängt typ 10000 soppåsar och postat ett brev. Är tyvärr helt slut. Skönt att jag är ledig hela två dagar till innan jag jobbar 6 dagar är ledig 1 dag och jobbar 6 dagar igen. Verkligen jättetur som Maria Montazami skulle sagt.

Men hemmet börjar i alla fall arta sig. Och nej jag har inte orkat fota. Jag orkar enbart spela XBOX.

Annars är det nog bästa sommarvädret ute. Mulet och blåsigt men ändå varmare än vinter. Tänk om vintrarna var sådär, gud då skulle jag aldrig klaga på vädret. (Typisk helgardering i och med att klimatet inte kommer förändras, haha)

Jag har annars ingenting annat i skallen. Ska äta snart så kanske jag får någon typ av kreativ energi.

Herregud. Vi skruvade IKEA-möbler till halv två i natt. Efter det hade vi velat dö ifall vi hade trott att vi levde. Nu var vi båda fullkomligt övertygade om att vi var zombier som bara skulle ta en snabb tupplur innan vi stack iväg för att äta grannarnas hjärnor. Som att de inte fått utstå nog med vårt hamrande och svärande hela natten. Undrar hur många svordomar som går på en genomsnittlig IKEA-möbel. 10000 troligen. Mest svordomar gick åt till sängen, speciellt som vi gjorde steg 1 fel. Som tur var upptäckte vi ju det redan vid steg 2. Så det var ju bara att dra ur alla pluggar igen. Nu har vi i alla fall en skitsnygg, apstor och gudomligt skön säng. Med matchande sidobord. Snart även matchande byråer, men de blev inte klara igår. Det kanske inte hjälpte att Sonny fick för sig att plocka isär den halvtrasiga Billyhyllan i arbetsrummet. Det kändes otroligt fel att skruva ur skruvar efter att ha skruvat i dem hela dagen.

Det blev två tripper till grovsoprummet och två till förrådet också. Och fler lär det bli!

Förutom att jag varit brutalt bakfull hela dagen så har det gått som på räls idag.
kl 13.26 kom alla tusen ikeamöbler vi köpte igår, vi håller fortfarande på att sätta ihop sängen, eller ja, nu bloggar ju jag och Sonny aktiverar sina xbox points... INTERNET FUNKAR! Helt otroligt. Vi har nämligen köpt kablar så vi slipper förlita oss på den värdelösa trådlösa uppkopplingen vi hade förut. Det är nästan lite besvärande att det fungerar så bra. Lite oroande och jag vet som inte riktigt vad jag ska göra på internet nu när det funkar. Kolla på 3500 avsnitt av Hollywoodfruar säkert. Eller ja, nu har vi ju 2 byråer, en säng, 2 avlastningsbord, ett matbord att skruva ihop och två mattor att rulla ut. Bilder på det new and improoved home kommer snart.

Idag har inte internet funkat förräns nu. Jag är konstant sjukt livrädd att det ska sluta fungera vilken sekund som helst. Vi har nämligen flyttat datorn som nu står sjukt långt bort från routern. Signalstyrkan är låg. Wohoo! Lite spänning i vardagen är ju bra.

Lägenheten är nu i alla fall till större delen inredd, om internet funkar i morgon kommer det bilder. Är sjukt sur på mig själv över att inte ha tagit några "before" eller "during" bilder, men det är ju ändå resultatet som räknas!

Nu ska jag gå och titta på när Sonny spelar Alan Wake, trots att det är sjukt läskigt, och jag är sjukt trött och lättskrämd efter dagens slit och jobb.

Hela lägenheten full av saker. Jag lever i en flyttkartong, dock ej min egen.
Jag är kissnödig men det är så jobbigt att ta sig genom lägenheten till toan.
Nu är jag tillbaks. Det är som en labyrint, först måste jag ta mig ur fåtöljen, som har ett skrivbord framför sig, en tvättkorg på ena sidan, en väska på ena armstödet och en enorm takfläkt på golvet bakom sig. Sedan ska man väja för strykbrädet och alla flyttkartonger i vardagsrummet, kryssa mellan ikea-kassar och bokhyllor innan man är lyckligen framme. Eller olyckligen, om det var lite för bråttom. Jag hann i alla fall. Men jag har ju inte heller någon utpräglad vana i att kissa på mig, det verkar enklare att låta bli.

Nåväl, idag flyttar M ut, jag och Sonny ska möblera om och sen ha myskväll. Trodde jag. Tydligen ska jag jobba, skulle jobbat igår också. Synd att den enda som inte visste det var jag! Jag tyckte att jag kunde få ha en veckas sommarlov innan jag började jobba mina 8 veckor på kommunen, men det tyckte inte kommunen. Får se om de lyckas hitta en ersättare till mig idag, annars kommer jag vara världens tröttaste på jobbet. Slitnaste.
Otursamt har jag också verkat flytta ihop med någon som inte förstår poängen med moraliskt stöd. Något vi alltid varit noga med i min så kallade ursprungsfamilj. Vilket möjligen resulterat i att jag är dålig på att göra saker på egen hand. Men det är väl inget fel på det? I min mening är moraliskt stöd att just nu stå bredvid mig och lyssna på mig när jag stressar upp mig själv mer och mer. Det är det kanske inte så många som orkar...

Tur att det finns musik! Och tur att jag kan lindra mina nervers överansträngning genom att packa och bära ner flyttkartonger.

Hittills kan jag meddela att jag gillar sambolivet! Fem myspoäng av fem möjliga.

I övrigt rinner min hjärna ut genom öronen, så varmt är det.

Nu ska jag på grill & terminsavslutningsfest!

Sommarlov!!

Jag befinner mig i någon typ av upplösningstillstånd. För det första försökte jag precis stava ordet befinner som beffiner, bara en sån sak.
Nej, ja, eh. OCH SÅ VIDARE. Jag är nog nervös. För det känns som att jag druckit 5 koppar kaffe precis, och det har jag inte. (Chockande, jag  vet)
Alltså, i  typ detta nu håller Sonny på att flytta hem till mig. Det är möjligt att jag inte ens riktigt har förstått det än. Jag har ju bara gaggat om det i typ ett år. Att bli sambo alltså. Och min livsplan har alltid varit typ såhär: träffa kille, bli kär, bli ihop, vara ihop i typ två år, flytta ihop... HJÄLP!
Alltså, missförstå mig rätt, jag är enormt glad. Men likaså skräckslagen. Jag har aldrig varit sambo. Tänk om jag är sämst på det? Tänk om... massa dumma saker som jag inte ens tänker skriva.
TÄNK OM! Liksom. Shit happens ju.
Även detta om-tänkande är ett bevis på min nervositet. Jag tänker nästan aldrig "tänk om". Det går emot min ideologi, och min biologi för den delen. Jag blir överhuvudtaget nervös av att tänka saker.
Tror jag ska låta bli då, och istället gå och dricka de där fem kopparna kaffe så jag har något att skylla på.

Men bara en sån sak att jag glömde att han behöver ha mat i morgon på jobbet! Och att han ska jobba i morgon glömde jag visst också att det har med mig att göra.

Herreminskapare är det SÅHÄR det är att vara "vuxen"? Det var väl inget att hänga i julgranen?



......

Återkommer i morgon med rapport om hur läskigt det faktist egentligen var. Jag menar, egentligen, varför skulle det vara läskigt?
Och framför allt, varför skulle jag bli vuxen på kuppen? Löjligt.