telepatetisk

Jag och M tog en tripp till IKEA idag, det var otroligt folktomt och vi undrade var alla människor höll hus.
Inköpt: en växt, en badrumsmatta, ljus, kylklampar, väska, vin
Glömt: att köpa plastglas
Upplevt: Att en tant trampade på min nya växt på Accent, där jag köpte en väska. Jag sa ursäkta att jag står i vägen cirka tre gånger. Tanten glodde dumt på mig, sa ingenting och flyttade sin fot tre milimeter.
Vi upptäckte även var alla människor var, de var på stan och härjade. Eftersom jag och M både är människohatare och självplågare tog vi även en sväng till systemet denna extremt passande dag....
Jaja, man är inte smartare än man gör sig.

Funderade nyss helt seriöst (obs lögn) på att köpa tidningen Frida, bara för att 1. återuppleva tonårens grava ångest 2. få reda på hur solglasögonmodet ser ut i sommar och 3. få lite bra tips på hur man bantar ner sig till 13 kilo innan juni. Fast då hade kanske veckorevyn kunnat tipsa bättre? Vad vet jag? Eh, nej ärligt talat, jag är mest bara förvirrad över vårmodet. Var är det? Hur ser det ut, och varför ska jag bry mig är frågor som poppar upp i mitt lilla huvud.
Orsaken till att jag undrar det är såklart: pengabrist. Om jag hade pengar hade jag såklart kunnat gå runt i butiker och spana in alla fräsha vårgröna skor, småblommiga skärp och pastellfärgade jeans. (Nu gissar jag vilt). Men eftersom jag inte har några pengar att lägga på kläder (lyxfällan skulle nog förfasa sig över att min budget består till 90 procent av godis, mat och mer godis när alla fasta kostnader är betalda) utan måste använda dem till tex böcker, playstation2-spel och presenter så vågar jag heller inte gå in i någon affär, eftersom jag är rädd att jag genast skulle börja hetsshoppa. Lite som att släppa in en get i sovrummet och fem minuter senare komma tillbaks och se att allt är uppätet och nerbajsat. Skulle jag tro.
Så hur ska jag göra? Det finns ju alltid modebloggar, men de är 1. skittråkiga 2. hjärndöda 3. tipsar alltid om skitdyra grejer som egentligen ingen kommer ha på sig förrän nästa sommar 4. skrivna av 14åringar med pappas kreditkort i BHn istället för bröst. 5. Stryk det, de har säkert bröst nuförtiden. Köpta med dito kreditkort.
Jag skulle kunna surfa på HMs hemsida, men där kan man också köpa grejer. Så det är ju kört.
Jag skulle kunna fråga mina vänner, men dels har de sämre koll än jag, och dels så vill jag ju inte verka som ett modeoffer.
Varför bryr jag mig då överhuvudtaget om vad som är trendigt?
Svar: jag vill kunna rättfärdiga att jag lägger skitmycket pengar på kläder, som jag inte har, med motiveringen att allt jag har är sjukt otrendigt. Och förresten för litet, fult och för sämst.

....

Min fina Cillaälskling som dog idag. Hejdå finaste kissen. Du var alltid den bästa.

I natt har jag sovit 12 timmar. Somnade 19, gick upp 0730, vackert så. Jag har drömt så bra saker också. Verkligen om att hantera det som ligger och skvalpar i mitt omedvetna. Jag drömde till exempel att jag pillade bort den übertunna plastfilmen på tandkrämstuben som bara släppt igenom lite tandkräm. Det har behövts göras i minst en vecka. Toppendröm!
Jag drömde visserligen också att jag sagt upp min lägenhet för att flytta in i en skrubb för 6000 i flogsta höghus, men - det låg nära tunnelbanan. (Otroligt nog låg Flogsta även på kungsholmen) tråkigt nog blev jag vräkt för att jag hade ett the sims 3 konto registrerat på nätet. Man ska alltid läsa det finstilta innan man flyttar, tycks den drömmen säga till mig - som letar lägenhet. Nu är kanske inte det finstilta värre än det storstilta dit jag ska flytta.. Tack dröm!
Sen drömde jag att jag skulle köpa mjällschampo, på min styvmors inrådan, mjällschampot kostade 3000 kr. Nej, jag vet inte vad den drömmen vill säga mig. Jag har ju inte ens mjäll.
Sen drömde jag att jag hoppade in i kassan i en klädaffär, där jag inte förstod vad kunderna sa, eller hur kassan fungerade. Sen blev det strömavbrott, sen kom tack och lov chefen tillbaks.
Kan inte koppla den drömmen till något verkligt tyvärr. Speciellt inte mannen som ville köpa kajalpennor.

Jag är ganska ledsen, har varit det ett tag, jag orkar inte grotta ner mig i något kreativt, orkar inte tänka. Det är kanske en småsak att ens katt ska dö. Men det är en normal reaktion när man inte är kroniskt deprimerad eller manisk. Det är rätt skönt att vara ledsen, eftersom jag är det. Men det får mig också att tänka på en tid då den sorgen inte hade fått existera i min kropp. När den bara skulle tvingats omvandla sig till spänningshuvudvärk och illamående. För det har jag haft av och på sedan i måndags, när jag är på platser då det inte går att sitta och se ledsen ut och bara tänka på döden, och alla jag känner som är döda redan. När jag inte kan sitta och minnas hur det när jag fick reda på att min första katt hade dött. När jag måste plugga och inte sitta och tänka på hur sjukt det är att kunna veta den exakta dagen och tidpunkten som någon man känt och älskat i 17 år ska få en spruta och dö.

När man är deprimerad är man direkt självfokuserad, självisk och på alla sätt jävligt dålig på att orka med andra. Jag verkar bra på att omge mig med en hel hög med deprimerade människor. Vilket oftast är helt ok, värt det, med tanke på att de är mina vänner, jag gillar dem och allt sånt bra. Men jag måste få orka med mig själv också. Det kan inte en deprimerad människa förstå. Och när jag är upptagen av mig själv kan jag inte heller ha sympati för och agera klagomål för någon som inte vill ta tag i sitt liv och våga känna sina egna känslor. Eller åtminstone börja käka SSRI.
De som försöker kan jag respektera. Tyvärr är jag för mesig för att säga till de andra.

Men just idag orkar jag inte riktigt med allt och alla. Det är tyvärr problemet med mig, när det blir för stora problem kan jag lika gärna skita i det.
Så jag lyssnar på emo-musik, skriver bittra och osammanhängande blogginlägg som jag hoppas att ingen läser istället. Skickar ut några tankar i rymden så jag slipper dem en stund till.

Har inget att blogga om egentligen, utom att jag hittat ett nytt namn för marskategorin, från Plain Morning med Dashboard Confessional.
Och att min katt kommer dö på fredag. Hon har en tumör på magen och är gammal, men det är sorgligt ändå, uppenbart nog.
Och att det är fint väder, även när det är mulet, och att skolan snart är slut. Jag känner mig rätt okreativ, bryr mig inte.

....