15e mars
Är smått sur över att jag inte kan någon låt som har ordet mars, som i månaden, inte march eller planeten i sig. Det skapar en ojämnhet i mina kategorinamn.
Är det så att mars inte är en önskvärd månad att sjunga om? Är det ingen månad full av våryra, kärlek eller evig depression? Nej. Januari och februari är de hemska månaderna utan slut där kroppen befrias från alla positiva känslor, april är månaden då hoppet återvänder och regnet överraskar oss. För att inte tala om maj, när solen återkommer. Och sommarmånaderna slutar artister tydligen aldrig att rapa upp sånger om. Men mars, en diskriminerad månad som jag ser det. För vad skulle man kunna skriva om? Stanken när tjälen går ur marken? All is som smälter och fryser och blir halare och halare för varje natt? Fast, det låter ju precis som något som Krunegård eller Winnerbäck skulle skalda om. Misären, kylan, den allt för tunna jackan, skor som blir förstörda, solen som bländar en och den obligatoriska vårdepressionen.
För mig har den inte varit så farlig, den höll kanske 1 ½ vecka, sedan regnade och jag blev sådär hoppfullt lycklig. Sen hade jag visserligen en liten livskris på cirka 2 dagar förra veckan, men den löste sig också. (Jag tvingade helt enkelt en kompis att lyssna på mitt tjat i 35 minuter och hon kom med väldigt bra poänger)
Och PMS gills ju inte heller som säsongsbetonad depression.
Men en vecka räcker ju och blir över, och nu är det snart april ändå. Och juni, och min 25årsdag, och vinter och dags att ta ut examen och 50årskris och allt vad man ska hinna med.
Nu ska jag på kettlebell, det verkar farligt, läskigt och otroligt hemskt. Vad är det för fel på små hoppiga aroebicspass, spinning och klassisk medelgympa (saknar F&S lite faktiskt) frågar jag mina träningsbuddies. Men de bara skrattar och tvingar iväg mig på Body Toning, Pump it och Ass 'n' Abs (som toppar alla tortyrlistor än så länge).
Ska tvinga dem att gå på streetdance när jag får chansen. Hämnden är ljuv!
Är det så att mars inte är en önskvärd månad att sjunga om? Är det ingen månad full av våryra, kärlek eller evig depression? Nej. Januari och februari är de hemska månaderna utan slut där kroppen befrias från alla positiva känslor, april är månaden då hoppet återvänder och regnet överraskar oss. För att inte tala om maj, när solen återkommer. Och sommarmånaderna slutar artister tydligen aldrig att rapa upp sånger om. Men mars, en diskriminerad månad som jag ser det. För vad skulle man kunna skriva om? Stanken när tjälen går ur marken? All is som smälter och fryser och blir halare och halare för varje natt? Fast, det låter ju precis som något som Krunegård eller Winnerbäck skulle skalda om. Misären, kylan, den allt för tunna jackan, skor som blir förstörda, solen som bländar en och den obligatoriska vårdepressionen.
För mig har den inte varit så farlig, den höll kanske 1 ½ vecka, sedan regnade och jag blev sådär hoppfullt lycklig. Sen hade jag visserligen en liten livskris på cirka 2 dagar förra veckan, men den löste sig också. (Jag tvingade helt enkelt en kompis att lyssna på mitt tjat i 35 minuter och hon kom med väldigt bra poänger)
Och PMS gills ju inte heller som säsongsbetonad depression.
Men en vecka räcker ju och blir över, och nu är det snart april ändå. Och juni, och min 25årsdag, och vinter och dags att ta ut examen och 50årskris och allt vad man ska hinna med.
Nu ska jag på kettlebell, det verkar farligt, läskigt och otroligt hemskt. Vad är det för fel på små hoppiga aroebicspass, spinning och klassisk medelgympa (saknar F&S lite faktiskt) frågar jag mina träningsbuddies. Men de bara skrattar och tvingar iväg mig på Body Toning, Pump it och Ass 'n' Abs (som toppar alla tortyrlistor än så länge).
Ska tvinga dem att gå på streetdance när jag får chansen. Hämnden är ljuv!
Våldtäkt på vetenskapen
De som vistats i samma rum som mig mer än 2 timmar i närheten av någon typ av medieform har koll på mitt extrema förakt för vetenskapsrapportering i sagda medier. Främst medier av skräpkaraktär. Min senaste provokation kom förvånansvärt nog, från ett mjölkpaket.
Varför inte från aftonbladets hemsida, eller expressens löp? Eller text-TVs TT-artiklar? Eller varför inte från en blogg? Eller Annika "fettdoktorn" Dalquist?
Orsaken till att mjölkpaketets uttalanden om vetenskap störde mig mer än ovannämnda källor till feltolkning, felrapportering och snedvridning av vetenskapliga resultat (eller för den delen bara någon vetenskapspersons egna tyckande) är att mjölkpaket är snälla. Mjölk är något fint, gott och bra. Man har mjölk i kaffe, i barn, mjölk innehåller fina och nyttiga saker som till exempel är bra för tänderna och skelettet, (antar jag!? är detta också lika felrapporterat järnhalten i spenat?) mjölk är naturligt vitt och en av de viktigaste ingredienserna i smoothies, glass, caffe latte och mjölkchoklad.
Vad stod det då på mitt stackars 1,5 literspaket med mellanmjölk. Jo. Kramar förlänger livet. (Eller nåt, jag slängde paketet så kan inte citera korrekt). Någon människa har forskat på hur man mår när man får 0, 4, 8 eller 12 kramar per dag. Jahapp, gissa vilka som var gladast. Ja, rätt de som fick 12 kramar var sådär underbart high on life som bara hippiesar/teletubbies kan vara.
Men, undrar min i vetenskaplig granskning vältränade hjärna, hur gick undersökningen till? Var det ett experiment? Hur kontrollerade man för att personerna inte fick tex 5 kramar? Eller pussar? Låste man in alla försökspersonerna i en källare och var den enda kontakten de fick dessa kramar?
Nej, det är klart de inte gjorde. Mitt antagnande är att ett antal personer tillfrågades hur ofta de kramades och sedan fick skatta hur lyckliga de var.
Och då har vi ju en liiiiiiiiiiiiiten minidetalj. DE SOM INTE FICK NÅGRA KRAMAR ALLS HADE ANTAGLIGEN INGA KOMPISAR.
Och då är man väl inte så jäkla glad eller?
Dessutom påstår mjölkpaketet att man växer som människa om man får 12 kramar per dag. (Ja, jag grävde upp paketet ur soporna, ok?) HUR DÅ? Jag snittar antagligen på 1 timmes effektiv kramtid per dygn, och jag har fasiken inte vuxit så jäkla mycket. Eller jo, det har jag ju, men det attribuerar jag nog snarare till de 50 timmar och 10000 kr jag har lagt ner på terapi de senaste 2,5 åren.
Och vad är det som säger att man lever längre för att man mår bättre? Jag antar att självmordsfrekvensen går ner, men man kan väl lika gärna bli påkörd av en lastbil eller få cancer om man får 0, 4, 8 eller 12 kramar!
Visst, det är gulligt att Arla vill uppmuntra oss att krama varandra, och ja det är väl riktat till barn, och ja de försöker göra reklam för sin nya squeezy-produkt. (fast jag tycker inte att klämma och krama är synonymt)
Men, de kan väl lämna en källa till detta tydligen vetenskapliga fakta. Är det så svårt?
Så att sådana som jag kan gå in och plocka isär den forskningen på en lördageftermiddag.
PS. Ordet våldtäkt är ganska intressant, vadå täkt? Det låter lite som det som djur gör, betäcker varandra? Är kvinnan ett djur? Eller är mannen det? Kan vi inte komma på ett bättre ord för tvångsknulla? Ett som känns mindre medeltid kanske?
Varför inte från aftonbladets hemsida, eller expressens löp? Eller text-TVs TT-artiklar? Eller varför inte från en blogg? Eller Annika "fettdoktorn" Dalquist?
Orsaken till att mjölkpaketets uttalanden om vetenskap störde mig mer än ovannämnda källor till feltolkning, felrapportering och snedvridning av vetenskapliga resultat (eller för den delen bara någon vetenskapspersons egna tyckande) är att mjölkpaket är snälla. Mjölk är något fint, gott och bra. Man har mjölk i kaffe, i barn, mjölk innehåller fina och nyttiga saker som till exempel är bra för tänderna och skelettet, (antar jag!? är detta också lika felrapporterat järnhalten i spenat?) mjölk är naturligt vitt och en av de viktigaste ingredienserna i smoothies, glass, caffe latte och mjölkchoklad.
Vad stod det då på mitt stackars 1,5 literspaket med mellanmjölk. Jo. Kramar förlänger livet. (Eller nåt, jag slängde paketet så kan inte citera korrekt). Någon människa har forskat på hur man mår när man får 0, 4, 8 eller 12 kramar per dag. Jahapp, gissa vilka som var gladast. Ja, rätt de som fick 12 kramar var sådär underbart high on life som bara hippiesar/teletubbies kan vara.
Men, undrar min i vetenskaplig granskning vältränade hjärna, hur gick undersökningen till? Var det ett experiment? Hur kontrollerade man för att personerna inte fick tex 5 kramar? Eller pussar? Låste man in alla försökspersonerna i en källare och var den enda kontakten de fick dessa kramar?
Nej, det är klart de inte gjorde. Mitt antagnande är att ett antal personer tillfrågades hur ofta de kramades och sedan fick skatta hur lyckliga de var.
Och då har vi ju en liiiiiiiiiiiiiten minidetalj. DE SOM INTE FICK NÅGRA KRAMAR ALLS HADE ANTAGLIGEN INGA KOMPISAR.
Och då är man väl inte så jäkla glad eller?
Dessutom påstår mjölkpaketet att man växer som människa om man får 12 kramar per dag. (Ja, jag grävde upp paketet ur soporna, ok?) HUR DÅ? Jag snittar antagligen på 1 timmes effektiv kramtid per dygn, och jag har fasiken inte vuxit så jäkla mycket. Eller jo, det har jag ju, men det attribuerar jag nog snarare till de 50 timmar och 10000 kr jag har lagt ner på terapi de senaste 2,5 åren.
Och vad är det som säger att man lever längre för att man mår bättre? Jag antar att självmordsfrekvensen går ner, men man kan väl lika gärna bli påkörd av en lastbil eller få cancer om man får 0, 4, 8 eller 12 kramar!
Visst, det är gulligt att Arla vill uppmuntra oss att krama varandra, och ja det är väl riktat till barn, och ja de försöker göra reklam för sin nya squeezy-produkt. (fast jag tycker inte att klämma och krama är synonymt)
Men, de kan väl lämna en källa till detta tydligen vetenskapliga fakta. Är det så svårt?
Så att sådana som jag kan gå in och plocka isär den forskningen på en lördageftermiddag.
PS. Ordet våldtäkt är ganska intressant, vadå täkt? Det låter lite som det som djur gör, betäcker varandra? Är kvinnan ett djur? Eller är mannen det? Kan vi inte komma på ett bättre ord för tvångsknulla? Ett som känns mindre medeltid kanske?