En hårig historia

Haha! Jag har hittat en blogg som heter "vuxna människor har inte hamstrar" jag har ännu inte lyckats utröna om personen har en hamster eller inte. Det ligger ju i mitt intresse, eftersom jag ju har en hamster måste det vara avgörande för om jag är vuxen eller inte. Antagligen canslar hamstern ut alla vuxenpoäng jag samlat på mig i form av måndassparande, sambo, betalande av radiolicensen, veckomatlista och enorma CSN skulder. Spännande är det i alla fall. Jag har ju precis en sån hamster som är i headingen på bloggen.
Gårdagskvällen gick dessutom åt till dividerande kring införskaffande av gerbiler, sambon tycker nunununu, jag tycker sensensen... Mitt kriterie är att hamsterstackarn måste kola vippen eller ges bort till behövande först. Låter jag hjärtlös är det för att jag är det. Hamstern är söt, men fullkomligt IK-befriad. Inte för att jag är sådär överdrivet taggad på fler smådjur, gerbiler är inte så roliga de heller. Jag vill hellre ha en kissemiss eller en vovve. Men det har vi ju inte plats eller råd med just nu. Då tycker jag vi kan vänta tills vi har tid och råd att skaffa sagda roliga djur. Och jag måste gå och kolla hur allergisk jag är också. Ska nog ringa vårdcentralen typ i morgon. Så får jag nog en tid någon gång nästa år sådär.
Tack och sommarlov finns det ju allergifria djur, typ pudlar och cornish rex. Men den allra största grejen är egentligen håren.
När jag flyttade hemifrån var det lyckligaste att slippa vara totalt täckt av katthår. Nu vill jag tydligen utsätta mig för detta helt frivilligt.

Eh hoppsan,min dator är tydligen infekterad. Och lagad från detta igen. Jaja, det är säkert något som antivirusprogrammet hittat på för att känna sig effektivt.

Nu ska jag sticka iväg till massagen.

Jag hade i alla fall kul igår

Jag kokar ägg. Eller spisen gör det i alla fall. Om två minuter kommer jag gå och titta till det och då kommer hela spisen vara full av äggsörja. Det ska bli kul att tvätta bort.
Jag drömde för övrigt att jag tvättade kläder, dock var det en handdriven tvättmaskin... Men den såg precis ut som en vanlig.
Är astrött, vet inte varför egentligen. Men tillräckligt trött för att skriva Jens Lapidus-meningar. Korta. Gick upp fem i tio. Gick kanske och la mig 12. Somnade iofs halv två.
Börjar tröttna på att vara för trött för att skriva meningar med mer än en sats i.
Då kan alltså trötthet inte vara orsaken till att JL skriver så attans dåliga böcker. Ja, nu har väl alla glömt hur dålig Snabba Cash var i bokform, filmen var ju helt ok och dessutom är det inte så trendigt att läsa Snabba Cash längre, men jag passar på att återuppliva ett gamalt hat till JL. Nåja, hat och hat, att hata är starkt. Just nu är jag för trött för att känna så starka känslor. Jag är uppenbarligen också för trött för att borsta håret.

Hoppas tröttheten släpper. Annars kommer jag aldrig orka resa mig och åka till skolan.

Betar av listan

Tydligen var det Friskis och svettismedlemskapet som var den värsta boven i min lilla vansinnesframtid så jag tog faktiskt tag i just det. Det tog typ 50 minuter. Nu blir det pasta, plugg och på minuten!

Klopeti-klop

Dagens att göra lista:
  • Gå upp (check)
  • Duscha (check)
  • Diska gårdagens disk (check)
  • Skicka viktigt mail till en viktig person (check)
  • Söka sommarjobb på IKEA
  • Ha ångest över att jag inte har något sommarjobb (check)
  • Maila min kusin
  • Läsa 100 sidor compassion focsed therapy
  • Städa
  • Om jag orkar: gå till Friskis och svettis och säga upp mitt autogiro
Jag tippar på att jag istället kommer göra
  • Läsa klart en pocketbok
  • Dricka kaffe (check)
  • Ha mer ångest över sommarjobb, speciellt som IKEAs hemsida är nere (check)
  • Lyssna på På minuten kl 15.00 i P1
  • Äta pasta
  • Fantisera ihop en hemsk framtid där jag aldrig har jobb och F&S fortsätter dra pengar från mitt konto i all evighet vilket kommer hindra mig från att klara hyran, jag blir vräkt och får bo på min sambos gamla etta i Knivsta på typ 3 kvadrat med alla möbler i en lada för att vi inte har råd med shurgard och eftersom vi bor i Knivsta kommer vi blir sjukt deprimerade båda två och jag kommer söka jobb på typ ett hunddagis, gå upp 50 kg och vara konstant förkyld, få fibromyalgi och reumatism samt parkinsons och CSN kommer vara mig i hälarna liksom kronofogden och alla inkassobolag eftersom vi blir tvugna att leva på SMS-lån och vi kommer bli tvugna att skaffa barn bara för att få barnbidrag och dessutom kommer jag ha dåligt samvete för att jag inte går och tränar trots att jag har medlemskap på Friskis då fortfarande. (check)
...
Det känns lite bättre nu sen jag kom på den hemska framtiden, eftersom jag är rätt säker på att det är rätt otroligt att det blir så.

Nu ska jag nog maila min kusin, han borde ha tips på hur man klarar sig här i livet också. Han har ju faktiskt doktorerat.
Inte för att det är livsråd jag ska fråga honom om, utan tips på vandrarhem i Lund. Men det är kanske lite samma sak.


Bilden har inget med inlägget att göra, annat än symboliskt. Ibland blir jag lite instängd i mina egna skräckscenarion. (Råttan ägs av en kompis till M och vi passade den för länge sen )

Helt vanlig torsdag

Tillbringar en ensam kväll hemma på mitt favoritsätt: i mjukiskläder(jättefula), med mp3n i öronen och störandes grannarna med att sjunga för full hals. Så mycket som jag klagar på mina grannar skulle man kanske kunna tro att jag är en mönstergranne, men så länge ingen kommer och knackar på och klagar så tänker jag fortsätta.
Idag har varit en otroligt ickeproduktiv dag, det mesta jag gjort var att skriva ut en vetenskaplig artikel i bibblan, sedan äta lunch och åka hem. Jag läste faktiskt artikeln också, om än motvilligt.
Sen har jag mest lallat runt hemma och känt mig allmänt seg, trött och sådär härligt småförkyld som jag antagligen kommer vara hela februari.
Det, och planerat för en resa till Lund och psykologstudentmässan i maj! Det ska bli otroligt kul!

Nu ska jag spela Arga fåglar, skär av repet och eh nej jag har ingen aning om hur man översätter soduko. AHA! Wikipedia är min vän, det betyder ensam siffra. Nåväl, det och läsa chick-lit i sängen tills jag somnar ungefär. En sån kväll är helt underbart att ha, när det blir två i rad blir jag tyvärr lite lätt stirr-crazy. Som tur är har jag sluppit det på ett tag.

Nu en helt annan sak, jag saknar MNK! Nu har jag nästan slutat lyssna på radio, och att kolla på Glee är mycket deppigare eftersom jag alltid brukade titta på det innan MNK började på onsdagar. En deppfest helt enkelt! Jag funderar på att göra revolt mot radiotjänst. Jag betalar ju, borde jag inte få vara med och bestämma?!
Det tycker jag att jag borde få..

Snart? Nu! kom igen april!

Jaha, idag har jag sökt ett jobb. Eller snarare ringt och frågat om jag fick skicka CV, det fick jag. Otippat. Men känner mig mycket mycket duktig, eftersom jag har lätt telefonskräck. Nu borde jag egentligen sortera tvätt, äta lunch och duscha. Men det skjuter jag på en liten stund till. Men när jag har gjort det ska jag belöna mig själv med att åka till skolan och ha seminarium.


För övrigt är jag sjukt sugen på vår!

Mimmis små vardagsmysterier

Det mesta i livet och världen är faktiskt inte så svårt att förstå, som att bröd blir till skorpa om det glöms för länge i brödrosten, att man får träningsvärk av att träna, att det går bättre om man pluggar till tentan. Allt sånt, mycket mycket logiskt. I alla fall om man tänker efter en stund.
Men, svara på detta, om ni kan! Varför blir det alltid olika mycket kaffe när jag brygger? Jag har alltid samma mängd vatten uppmätt i samma mått. Varför blir det ibland 1.5 koppar, ibland 2 koppar, ibland 1 kopp? Märk väl att jag dricker ur lika stor kopp varje morgon. Så korkad är jag ju inte. Konstigt är det i varje fall.

Passar på att länka till en sida om just kaffe, (men nej, svaret står inte där)
http://www.kaffeinformation.se/default.aspx?id=123

Skit också, en 25-årskris.

Deppade ihop lite smått för några minuter sedan, eller snarare fram tills för några minuter sedan.
Den här dagen har definitivt präglats av panik, jag har stressat upp mig själv över att jag måste ha ett sommarjobb, måste få en PTP-plats och ett jobb. Och helst inte i typ Haparanda, för då kommer inte Sonny kunna flytta med. Han är ju ingen Mary Ainsworth (cool psykolog som kom på massor av bästiga saker om anknytning, bland annat kom hon på Strange situation-metoden, hon flyttade runt hela världen och dumpade ideligen sina egna jobb för att hennes man fick jobb i tex Uganda. Han var sedan otrogen mot henne.) och jag vill kanske inte heller bege mig allt för långt från Mälardalen.
I alla fall lyckades jag rätt bra med att bli jättestressad och blockerad, när det släppte blev jag tokdeppig istället. Nu sjunger jag med till min ipod och mår bättre. Jag behöver plugga lite också, vill vara grymt förberedd inför lektionen om anknytning i morgon. (Ni märker att jag briljerar med sjukt onödiga fakta istället för innehåll, det ska förändras till kl 9 i morgon...) För det är jätteintressant.
Och jag är lite deppig också för att jag kommit på vad jag VERKLIGEN vill jobba med. Jag har visserligen alltid vetat det, som det brukar heta, men nu har jag fattat det. Oh-oh tänker ni nu, hon ska hoppa av psykologutbildningen med ett år kvar.
Nix pix, jag har bara kommit på att jag vill bli psykoterapeut. Vilket ju psykologyrket är en start på. Men det är en lång lång bit kvar av det. Lång lång tid kvar tills jag kan öppna en egen mottagning och bedriva massor av högkvalitativ terapi alltså. Tänk om det aldrig händer? Tänk om jag gör något annat. Neuro tex? Det är säkert jätteintressant, men det är inte min stora dröm.
På ett sätt önskar jag att jag var 45, då skulle allt redan var fixat.. Att bli 45 stressar mig mycket mindre än att bli 25. Är detta den berömda 25-årskrisen. I så fall blir jag rejält besviken på mig själv, orka vara supermainstream och krisa ihop bara för att jag blir äldre..

Ber om ursäkt för den deppiga nivån på inlägget. Jag ska rycka upp mig. Jag skyller på årstidsdepression eller något. Nu blir det plugg och halv åtta hos mig.

Alla tankar jag tänkt idag

Klockan är 19.18 och jag är sjukt sugen på godis. Helt ärligt tror jag att människor, åtminstone människor i Sverige, är genetiskt programmerade till att bli godissugna runt klockan 19. För det händer varje kväll. Nåväl, som tur är för min kariesutveckling orkar jag nästan aldrig gå till ICA.

On other notions, jag har bestämt att Lika a Prayer är typ världens bästa vänta-på-bussen låt.

Buddy Holly är inte lika dålig som jag alltid trott, jag har aldrig lyssnat på honom(?) på grund av den där sjukt dåliga gyllene tider-låten. Jag hatar gyllene tider. Mest för att jag hatar Per Gessle, och hans frisyr. Alltså trodde jag att jag skulle få konvulsioner av Buddy Holly, men det fick jag inte!

....

Det var typ allt. Förutom allt jag tänkt om skolan, typ, bedömning av en kvalitativ artikel. och guess what, det slipper ni läsa.

Försvarsmekanismer

Eftersom jag ju ändå marknadsför (i ordets lösaste mening) den här bloggen med psykologi kan jag ju passa på att dra de vanligaste psykiska försvaren.

Förnekelse: Det har inte varit vinter så himla länge
Rationalisering: Att det är så kall vinter betyder att vi får en galet lång och varm sommar
Reaktionsbildning: Vinter är underbart härligt
Projektion: Vintern hatar mig
Självbestraffning: det är mitt fel att det är vinter
Eskapism: Drömmar om våren...

Onödigt inlägg

Intressant är hur lite som händer medan man är mentalt fastklistrad i en bok. Trots att man ju alltså får saker gjorda. Om det nu inte är en skönlitterär bok då såklart. Men plötsligt är klockan tjugo över två. Sådana saker får mig att önska att jag förstod relativitetsteorin lite lite bättre än jag gör.

Jag väntar på att M ska komma hem så vi kan åka till stan, funderar också på att sluta vänta och åka själv så jag hinner in till tre. Det är onekligen en svår avvägning, eller prioriteringslista.

Det var strömavbrott idag, annars har det som sagt inte hänt så mycket. Alls.
Varken innuti eller utanför mitt huvud.

Attityden är allt

Haha! Jag har läst 3 kapitel i vår kurslitteratur, bland annat det som hon som ska skriva tentan säger är det allra allra viktigaste. (självklart också det tråkigaste enligt lagen om alltings djävlighet), hur lyckades jag? Jag intalade mig helt enkelt att det var galet intressant, stängde av alla yttre stimuli, fokuserade, drack te och vips så var kapitel 5,6 och 8 inlästa i mitt huvud. Nu vet jag saker som att det människor bestämmer sig för att göra är troligare att de gör än massa andra saker. Guuu så vetenskapligt omvälvande. Nåja, det är alltid bra med repetition av redan befäst kunskap tänkte jag och läste på.
Jag har även, nej just det, jag har inte gjort nåt mer idag. Men jag ska! Jag ska handla om en kvart och träna om två timmar.
Jag har inte blivit uppringd av min förhoppningsvis blivande chef och fått höra att jobbet på servicehuset är mitt, men jag ger mig till tåls till i morgon innan jag börjar tänka paranoida tankar om att jag borde borstat håret innan intervjun. Till exempel. Inte för att jag inte ville borsta håret, jag hittade bara inte min hårborste. Sonny hade gömt/slängt/städat bort den. Typiskt pojkvänner att inte förstå vikten av känslan av ett nyborstat hår. Säger jag bara.

Det är för att jag har en liten lucka mellan inläsning och inhandling som jag har tid att blogga, mycket lyckosamt. För er.

I och för sig kanske jag borde lägga den tiden på 1. paranoida tankar (se ovan) 2. funderingar över vad jag ska handla 3. drömmar om Kreta/sommaren/nästa helg 4. helt andra saker, typ tandvård (ska till tandis i mars, det ska bli kul, jag gillar min tandläkare. Inte är han bara jättetrevlig, han har en ganska känd son också. mmm kändispoäng är alltid spännande nu när man inte får bokmärken längre)

Fast det är faktiskt bra att jag bloggar, för min egen skull alltså. Det är nämligen roligt, och roliga saker är avstressande och det lever man längre av och ett gott skratt förlänger käften och så vidare.

Nu ska jag nog aktivera mitt mecenatkort och tänka ut ett bra mellanmål och en piffig middag.

Kaffe är middag va?

Är det redan tisdag?

För alla som undrar kan jag berätta att mina nyårslöften rullar på extremt smidigt. Speciellt det om kaffe. Ligger på stadiga 3 koppar per dag. Inte blir jag pigg för det men herregud vad gott det är.

Försöker skriva CV, varför är det så attans svårt?

Varför känns att läsa An introduction to health psychology helt plötsligt så attans lockande?

Ta glad i fredag (TGIF)

Lyssnar på gamla hiphoplåtar från mitt tidigare liv som tonåring, det är definitivt mysigt. De är lika bra nu som då.
Jag vaknade ovanligt tidigt för att inte vara bakfull men ledig (då vaknar jag senast 07.30), det vill säga 08.24 supertidigt! Dödade eoner av tid med morgonpasset i P3, kaffe, bära ner tvätt till tvättstugan, läsa bloggar, svara på mail med mera med mera. Typiska "morgon på dagar jag inte har skola men måste plugga"-beteenden.
På väg tillbaks från tvättstugan kom jag på massor av andra bra tidsfördriv, Greys anatomy till exempel. Fast den är lite för händelserik för min del egentligen, lite för mycket Beverly Hills, alla ligger med alla och gör slut och dör och har ångest och gifter sig och blir gravida och sabbar sina liv hit och dit. Jag gillar egentligen mer balanserade serier. Som How I met your mother och Big bang theory, och andra serier där man inte behöver ta karaktärerna på så stort allvar. Komediserier helt enkelt. Drama är inte min grej. Har nog aldrig varit. Inte på film heller. Sonny tror nog att jag gillar dramer bara för att jag gillar chick-flicks. Men chick-flicks är ju romantiska komedier, de slutar lycklig och jag bryr mig inte om karaktärerna för de är ju bara typcastade skådisar.
Visst, jag har sett och gillat dramer, (typ Donnie Darko, jag har ändå kultur i kroppen) men inte by default. Då ser jag hellre en saftig action med plastgubbar som kommer till liv eller något. Eller som sagt en hjärndöd datingfilm där alla blir kära i rätt person i slutet. Eller bara komedier rätt och slätt.
Eller Sci-fi, eller dokumentärfilmer. Jag har faktiskt till och med fler skräckfilmer än dramafilmer, inte för att jag har sett skräckfilmerna, men jag har dem. Och blodiga japanska filmer, det är mysigt.

Hur kom jag in på dethär ämnet? Just det, jag borde plugga, så var det. Tänk snart är det dags för lunch, ännu en orsak till att inte öppna boken. Och sen ska jag gå och träna. Så det kan bli. Tokigt. Jag hinner nog inte plugga idag, för mycket annat viktigt helt enkelt. Som Let's dance i kväll och sen är det ju lördag. Och då är det ju helg. Då är jag ju ledig!


Curses

Otroligt, min dator har funkat hela veckan *peppar peppar* och jag har ändå inte bloggat. Too much catching up to do. Och med det menar jag, för mycket TV-serier, gamla avsnitt av Glee, Star Trek att kolla på.
För gudarna ska veta att jag inte haft överdrivet mycket sociala kontakter med tex. min pojkvän. Han filmar i tre veckor, så det är helt enkelt bara att glömma.
Han är listig i alla fall, skickade blommor i lördags, de är fortfarande fina och pigga. Aldrig mer kommer jag nöja mig med ICA-blommor. Bully for me.
Och appropå standard, det är mycket man inte kan vända tillbaks från, förutom kvalitetsblommor. Uppvärmd kaffekopp till exempel. Bryggkaffe, (död åt nya institutionen som säljer automatkaffe, endast, blääää) bra böcker, rena kläder, vin för mer än 50 kr/flaskan... Massor av saker helt enkelt. Bara för att man went to the dark side and realised they had cookies.

Mmmm kaffe.

Idag ska jag lära mig hur man återhämtar sig efter stress i skolan. Kanske är jag klokare efter i eftermiddag.
Kanske skriver jag nåt vettigt då.

Lagom

Alla mina personlighetsdrag (utom godtrogenhet) är extremt normala.
Alla andra skulle säkert pusta ut inför detta resultat, inte jag.
Jag VET ju redan att jag är onormal, hade verkligen sett fram emot att ha papper på det.

Nu ska jag ha skola i 10 timmar, ok 7.

HAHA

Okej, förutom det djupa själssökandet, den obligatoriska terapin, det totala och konstanta tvivlet på om jag kommer bli en bra psykolog när jag hatar människor som grupp och den allmänna tristessen som är statistik så finns det en stor fördel med att utbilda sig till psykolog.

Jag har gjort ett personlighetstest. Ett riktigt.
Så fort den standardiserade poängen är uträknad får jag veta vem och hur jag är!
Jag kan passa på att droppa lite NFO om mig själv så länge.
Jag har en visp i väskan.
Jag kokar kaffe till både mig och M.
Jag är typen som ringer sin pojkvän mitt i natten (typ) och bråkar.

Det är troligen allt det som bidrar till att jag fick 14 poäng på egenskapen dominans. 16 på värme och 5 på förströddhet vilket indikerar att jag tänker praktiskt och lösningsinriktat.

Men jag berättar gärna mer om hur jag är i eftermiddag efter lektionen som ska bevisa att jag är fantastisk!

Typiska slutet på månaden-tankar

Jag bestämde mig för att skippa dokumenteringen av tisdag, för tisdagar är onda.

Min fot sover, min nya kurs har börjat. Den verkar bestå till stor del av Statistik och Testteori.
Om någon tycker att det låter spännande lånar jag gärna vederbörandes öron ett tag.
För jag tycker det verkar aptrist om jag ska vara helt ärlig. Och varför skulle jag inte vara helt ärlig? Det är ju min blogg.
(Sa och sa, det var ju min tallrik)

Jag längtar efter mars. Eller april. Eller juni.

Och jag hatar perioden då man väntar på att alla räkningar ska dras från kortet, en liten stund är man rik, väldigt mycket längre stund är man luspank.
Jag kanske måste börja cykla igen bara för att busskort kostar för mycket.

Jag vill vinna enorma mängder pengar och skutta iväg och köpa jeans, klänningar och parfymer som jag inte anväder.

Men jag menar, det kommer en tid i alla människors liv då man måste välja mellan mat eller hyran.
Välj hyran. Man kan äta knäckebröd och snö. 

PTSD

Jag kom hem från min tenta i KBT för ett par timmar sedan, skönt att ha den avklarad. Inte.
Tentaångest, japp, jag har tentaångest efter tentan. Jag gissar att det inte anses helt normalt. Att plugga inför tentan är tråkigt, och oengagerande för det mesta, även om jag gillar ämnet (psykologi för den som är helt tappad), att skriva tentan är helt ok. Man har godis, läsk och får sitta och skriva av sig allt puckat och smart man kommer på.
Men sedan.
Jag reser mig, hämtar mecenatkortet, går fram mot katedern längst fram och lämnar in tentan.
Tentavakten stirrar tomt på mig, misstänksamt, jag får skriva mitt namn och personnummer.
Sedan måste jag lämna ifrån mig min kära tenta, det är då jag inser att det är kört, om det är det. Jag tar min hand ifrån den, upphör att äga rätten att sudda ut allt, riva pappret i småbitar och kasta det runt mig som konfetti och börja om från början.
Jag inser dessutom att jag är först ut på att lämna in den. Är jag onormalt smart? Är jag extremt korkad? Skrev jag fel?
Alla dessa frågor kommer besvaras om cirka en månad. Till dess får jag leva i ovisshet, ack grymma värld!

Sedan är det iskallt och soligt ute, och jag går långsamt hemmåt från polacksbacken.

Nånting är det

Varför är jag uppe och vaken klockan tjugo i nio en lördagmorgon? Kanske är det min extrema lättväckthet. Kanske kan jag inte somna om för att jag är törstig. Kanske borde jag ge världen ett F U genom att hinka en halvliter kaffe och låta dagen starta.
Kanske borde jag rulla tillbaks ner i sängen och åtminstone låtsas att jag sover.
Eller sätta igång med renskrivning av den där sammanfattningen jag lovat att göra.

För jag är galet trött. Apatisk nästan. Har varit det i flera dagar nu.Men jag vaknar minsan flitigt på morgonen lik förbannat.
Det resulterar i att jag hela dagen är befriad från tankekraft och på kvällen är dödstrött lagom till klockan halv nio.

Tack kroppen! Verkligen superdupertack!

Tidigare inlägg