telepatetisk

Det började med att jag och Siri släpade oss till busstationen i Uppsala en överhettad fredag klockan halv fem, det var så varmt att en tiominuters prommenad tog tjugofem. På stationen träffade vi alla muppar i kören. Och så åkte vi till Stockholm där vi tog en flygbuss till Skavsta. Eftersom vi var incheckade via nätet hade jag och Siri picknick i en rondell utanför flygplatsen tills vi gick på planet. Där jag som vanligt upptäckte hur mycket jag avskyr att flyga. Det är inte det att jag är rädd, det är bara det att det är så onaturligt och att jag får ont i öronen och det är tråkigt och trångt.
Väl framme i Glasgow Prestwick ganska sent på kvällen skulle vi bo på hotel ganska nära över natten. Fråga mig inte varför, det var tydligen svindyrt. Nåja, några människor från hotellet hämtar upp oss i lite olika bilar och kör oss till ett halvtacky heltäckningsmattebeklätt hotell där jag och Siri och Michaela däckar i ett rum, Michaela fick dubbelsängen, för hon har ju en pojkvän.
På lördags morgonen blir vi serverade den vidrigaste frukostbuffé du kan tänka dig. Kolayoghurt, toast, vita bönor i tomatsås, stekt ägg, bacon, och något som vi senare förstod var potatisscones, små platta halvmånar till bröd, stekta i tre kilo smör. Vi åt oss självklart fördärvade på toast och annat. Sen var den dagen förstörd!
Nåja, vi blir körda till flygplatsen igen och åker till Glasgow, där vi tar en buss till Aberdeen. Jag tror vi åkte buss i fem timmar eller så den dagen. Vidrigt! Men När vi väl kommit fram till Aberdeen och träffat människorna från församlingen som ska ta hand om oss blir livet lite bättre, för de var verkligen hur snälla som helst. Efter att vi repeterat och haft en konsert för ganska få människor så får vi världens godaste vegetariska lasagne!
Sedan åkte jag och Siri hem med damen vi skulle bo hos, Ann, VÄRLDENS BÄSTA TANT! Vi fick ett eget rum, och eget badrum och hon var så fruktansvärt underbar och snäll! Extramormor!
På söndagen skulle vi sjunga i högmässan, och det var väl ok. Men sedan skulle vi träna inför evensongen vi skulle göra med kören från den kyrkan vi sjöng i. Trött! Men deras dirigent var helt jäkla bäst! Så lättförståelig, så exakt! Olle, våran dirigent suger. Och efter evensongen har jag hatat honom ännu mer och stört mig ännu mer på att han inte ens visar när vi ska börja och sluta.
På måndagen sjöng vi inte! Vi åkte på fårskocksutflyckt till ett slott. Alla blev griniga för att jag och Siri inte ville betala en förmögenhet för att gå in i det tråkiga slottet utan hellre gick omkring i den vansinnigt vackra slottsparken. Nåja.
Sedan åkte vi till Inverness, en mindre stad inte långt bort från Loch Ness. Där vi sov i ett ammoniakstinkande hostel. På kvällen gick vi runt lite i staden, typ första gången vi slapp fårskocken. Jag och Siri upptäckte Tesco en ascool mataffär där allt onyttigt var asbilligt! Typ  rabarberpaj för ett pund!
Och sen gick vi in på en ascool pub med ravemusik, men jag var sjuk och astrött så jag lämnade Siri där och gick mot hostelet. Självklart gick jag vilse. Såklart! Men det var ett fint villaområde att gå vilse i!
På tisdagen skulle vi ha konsert i en kyrka. Kyrkan var sämst. De hade inte gjort reklam eller något så vi sjöng för typ tio personer. Det kändes fullständigt värdelöst!
Anywhore, sedan skulle fårskocken ut och äta, kyrkan betalade!
Och på onsdagen åkte vi tre bussar för att komma till först Glasgow, där vi shoppade lite, och sen till flygplatsen. Sedan åkte vi flyg, flygbuss och swebuss till Uppsala.

Weird, det kändes som mycket längre tid än vad det verkar när jag skriver ner det.
Jag frös typ konstant, och var konstant hög på socker.
Och så blev jag sjuk. Jag är en erfarenhet rikare också.
ALDRIG MERA GRUPPRESA!

Imorgon blir det Stockholm
Det känns faktiskt lite konstigt. Det känns nästan som att jag ska lämna mitt hem. Men jag ska ju ÅKA hem!
Vad ska jag ta med mig? Vad skulle jag sakna? Vilka böcker kommer jag vilja läsa i sommar? Vilka kläder kommer jag vilja ha på mig? Bäst att ta med alla skor...
Jag kan inte säga att jag kommer sakna dethär, men det är ändå en helt annan sak att bo själv i mUppsala och inte behöva ta ansvar för någon, ens migsjälv, och att bo i mitt gamla rum i Enskede.
It's true what they say, You can never go back can you?

Men denhär sommaren! Jag ska inte stressa sönder migsjälv, jag ska träna på att ta dagen som den kommer och typ, spontanvåldgästa folk! =D Vi får väl se hur det går med den saken...
Jag ska vara LEDIG!

Annars försöker jag skriva en önskelista, hittills ser den ut såhär ungefär
Sinnesro,
Kärlek,
En tårta,
Kramar,
Ork,
Friskhet,
Skönhet,
Block att skriva i
Pennor.
Inspiration.

Och en ny cykel! Men det kan jag inte önska mig, inte utan att må dåligt i allafall.

har man tråkigt kan man alltid fota sigsjälv och lägga upp på sin mesiga blogg

Det regnar,
på lördag åker jag till stockholm. Det ska bli så jäkla skönt att slippa korridorshelvetet i tre månader!

Never been happier to be home!
Fast nu har jag ännu mer ont i halsen än när jag åkte. Skottland var regnigt och ondskefullt. Nu ska jag tvätta håret och städa upp all packning som jag slängde ut på golvet igårkväll...

orka att jag gör tid för att stressa.
har snart packat klart.
snart åker jag.

Nu har en Mimmi äntligen sommarlov! Fast det känns inte riktigt än. Har överlevt ett halvår i muppsala. Något att vara stolt över!
Jag vet inte, det kanske blir bättre nu.

Eller så är jag samma som alltid. Och jag trivs med det, men världen verkar inte trivas med mig.

but no time to bitch! this bitch's got to pack!

Och plötsligt käns livet ganska soft, i solskenet, på cykeln, påväg hem.
Med sönderbrända axlar, i solen.
Möjlig livsnjutning.