telepatetisk

Om jag dog skulle jag inte märka någon skillnad. Så trött är jag.
Min vänstra lilltå har ingen hud kvar. Så skadad är den.
Mina nudlar kokar över, så tragiskt är det.
Jag har haft kul på jobbet men det är skönt att vara hemma.

In the words of Robyn: I should have seen it coming, I should have fucking known
Jag har världens älsta problem. Såhär är det.
Istället för att kolla på matchen ikväll gick jag och tre tjejer till och såg Sex and the city. (Som jag älskade, jag kan inte hjälpa det.) Eftersom jag ville hedra filmen hade jag på mig mina nya skor.  The pretty ones som jag kallar dem. De har en egen sång, "You're way to beutiful shoe, that's why it'll never work, you've got me suicidal, suicidal, wanna chop my feet off"
 nåt sånt. Jag har ENORMA blåsor på tårna, den på lilltån är typ större än lilltån.
Men det värsta är att det inte gör mig något, det spelar ingen roll att jag kommer plågas hela dagen på jobbet i morgon med vedervärdig smärta i fötterna. Det var så värt det.

Förresten är jag Carrie, jag har försökt kämpa emot det och velat vara Samantha, (men det funkar inte, jag har inga problem med att vara trogen) eller Charlotte (jag älskar att svära och vill inte bli hemmafru), Miranda funkade ett tag för hon är ju bitter på killar och så, men riktigt så bitter är inte jag. Dessutom vill jag inte göra karriär.
Men liksom, jag försöker skriva, jag försöker låta bli att överanalysera saker, jag är knäpp och blond och även om jag inte prioriterar skor före mat och hyra så gillar jag att gå i högklackade skor och ta förhastade beslut.

Okej, så, nu har jag fått allt det rosa, brudiga ur mig. Nu ska jag klia mig i skrevet, som täcks av ett par björn borg-boxers, spotta ut från balkongen, läsa lite i Simone de Bevouirs memoarer (oj nu blev det kanske mer brudigt igen, eller nej, snarare intelligent) få min skönhetssömn och gå till jobbet och stå och ha status i bågen hela kvällen.
Kom förbi terminal 4 och se själva! I will be there!
Crimefighter by day, tired by night.

Eeeh, jag vet inte riktigt hur jag ska säga dethär.
Men jag drömde om Jimmy Choos inatt. Och nu ska vi snart åka och se Sex and The City. Jag ser ett mycket brudigt och fånigt samband.
M rabblar maniskt bakom min rygg.

Det stör min koncentration.
Puss hej

Alla människor på jorden, säkert tre personer eller något, har tjatat på mig, tipsat mig, om att börja kolla på How I Met Your Mother, och eftersom jag typ inte har ett liv eller åtminstone brutalt för mycket fritid har jag börjat. Och visst, det är en helt ok serie, men verkligen ingenting att hålla på att tipsa folk om.
No siree, om jag tipsar någon om en TVserie måste det vara en bra serie, och minst ett av dessa kriterier måste uppfyllas.

• Sex, okej, folk måste ha sex eller åtminstone visa hud. Exempel: the L word
• Droger eller andra illegala aktiviteter, sådant fixar alltid upp stämningen och alla bra amerikanska TVserier behöver en stoner och alla brittiska en alkoholist, så är det bara. Exempel: Weeds, Dead Like Me
• Otrevliga karaktärer, jag gillar bittra, cyniska idioter som förstör för alla andra. Exempel: House, NCIS
• Kärlek, inte så viktigt, men typ, se punkt ett
• Humor, om det är riktig humor. Exempel: Sally, Mia&Klara,
• Mord eller ond bråd död, klarar sig inte ensamt men lyfter definitivt stämningen
• Galenskap, alla fattar varför, right? Exempel: Invader Zim

Jag vet att jag glor på rätt mycket andra serier också, men jag skulle inte rekomendera dem till stackars ovetande personer som har tråkigt. Då säger jag istället, "Jag följer [denhär] serien maniskt, men jag vet inte riktigt varför och dessutom har jag för mycket fritid och gillar att äta pasta och kolla på likmaskar"

Eftersom man är vad man tycker om i dethär samhället handlar mycket i livet alltså om att kunna sålla.

Blä. Jag kom av mig, troligen beror det på att jag bakade bullar i morse och bara har ätit bullar idag. Tror jag ska äta frlunchdag. Eller banka huvudet i skrivbordet, det funkar också.
Aj.

Fuck HORoskopet. Jag kan ge kärlek åt migsjälv. Jo det kan jag.
Efter allmänt slö dag, (ja säkert säger ni som läst mina tidigare inlägg..) träffade jag M i klassen och tog en (som i faktiskt 1, uno, ONE) öl, och lite mat på Upplands Nation, vilket var oförtjänt mysigt och det var ju tillochmed varmt idag märkte jag när jag gick ut för första gången vid halv fem.
Nu har jag kommit hem igen, startat en tvättmaskin, badat, klippt tånaglarna och ska väl egentligen ha slängt in allt i torktumlaren för en kvart sedan. Men det är mycket roligare att blogga i bara handduk. Jag är seg.
Snart mer äppelpaj. =D
Och typ, Sailor Moon eller helt enkelt sova.
Det känns så skönt att vara ledig en fredag. Jag menar det faktiskt, orka festa varje helg. Efter midsommar är jag rätt körd och sådär så jag tar det gärna lugnt i min ensamhet. M är i Stockholm och har förhoppningsvis kul. =)
Jag ska lyssna på Timo Räisänen och glädja mig över att även han kommer till Arvika.
Why didn't I knooow, why didn't I seeeeee. How did I make the same mistake again oh sweet Mariiiie?
Bra låt, utom att den får mig att tänka på Marie, min förra chef. Och Depeshes Oh Lilliane får mig att tänka på vår fackansvariga.
Men det gör inget. Det är fart i musiken och seghet i mig. Hela jag stinker nog vitlök eftersom jag åt tzatsiki till maten.
Nu blev jag sugen på att dra till Grekland. Men jag får väl nöja mig med Portugal i augusti helt enkelt. Jag kanske till och med blir lite brun. Vem vet? Troligen blir jag mer röd som en kräfta.

Men nu ska jag berätta om min nyaste hobby.
I Uppsala bor inga kändisar. Alls, men väldigt många som ovetandes går runt och ser ut som kändisar, och då menar jag inte de som försöker se kända ut, utan alltså look-alikes.
Medan jag väntade på M utanför Åhléns såg jag en Johan Glans, en Jennifer Lopez i träningsbyxor, Elden Henson (han rödhåriga killen i Butterfly Effect) och ingen mindre än Englands drottining helt klädd i ljusrosa! Sug på den!
Nu ska jag gå och lukta vitlök i tvättstugan. Möjligen klä på mig lite innan dess. Men bara lite, fredag är väl nudistdag?

Eftersom dethär ändå är en dag gjord av bajs och jag inte orkar dusha än, passade jag på att läsa mitt horoskop i aftonbladet. Horoskop är något jag endast läser för att ha något att irritera mig på ännu mer så.
Såhär stod det.
Kräftan 22/6-22/7
Kärlekslivet fungerar bra men du är missnöjd med en rad andra saker, och det drar ner helhetsintrycket.

Vilket kärleksliv? Jag har mens för andra gången denna månad, jag har ont i huvudet och är singel så det bara skriker om det. Fast, jag älskar ju migsjälv och lite annat löst folk. Troligen betyder det att jag kommer hitta en jättetrallig kärleksfilm att glo på. Fast jag har faktiskt planer för idag. Ska träffa en klassis, och ringa planeringen på jobbet. Som sagt baka en paj och det känns som att rummet/lägenheten behöver en omgång. Kanske ska slicka golvet eller något. Dammsugaren kan få vara min förlängda tunga...
Men det andra stämde ju, missnöjdheten och helhetsintrycket.
Fast, fan egentligen är jag nog rätt glad idag, eftersom jag njuter av att skriva bittra blogginlägg.
Om jag inte gillade det skulle jag inte blogga. Ded äd ju de edda jag göd. (Bara S skulle fatta, och hon har inte tid att läsa dethär. Fan.) Kärlek till Claire Wikholm förresten. Hon är cool. (Jag vet, ni ser ut som levande frågetecken.) Det tjocka citatet är från en bok "Det förtrollade slottet" av Edith Nesbit, som jag lyssnade på som ljudband back in the days (och ibland av nostalgiska/barnlitteraturintresse skäl) med min syster dårå. Och det är Claire Wikholm, min eviga idol, som har läst in den.
Nu vaknade M så jag ska trackasera henne. Weeeeeeeee

Designverktyget har motarbetat mig grovt. Det är tydligen förbjudet att ha långa namn på bakgrundsbilderna i den nya portalen, så allt blev vitt. Bajs på det säger jag!

Kollar på bilden nedan och inser att shit, jag har ju verkligen judenäsa ur vissa vinklar. Nu är jag väl sådär en 12.5 % jude, så det är fan helt ok för mig att säga så. Härligt att vara lite uppblandad så man har utrymme för både snålhet och politisk inkorrekthet.

My oh my vad jag är trött! Har varit på helspänn hela dagen, såklart eftersom jag jobbat. Att slappna av finns inte. Inte egentligen. Finns det inget att göra är det trist, men det går inte att slacka mentalt för det. Just nu ser jag troligen ut som ett monster, med locobase repair över hela käften, ögondroppar rinnandes längs med kinden och håret på ända.
Jobbet är faktiskt kul, det är inte bara som jag försöker inbilla mig hela tiden. Och det är alltid så mycket att göra att jag knappt hinner kolla klockan. Fast jag tror det kommer med rutinen också.
Jag känner mig rätt viktig också, inte så att jag drygar mig, men för att jag vet att jag gör något som behövs göras. Att jag gör det på mitt eget sätt också, att jag är trevlig på mitt sätt och ändå kan äga min position.
Allt det känns bra. Men nu måste jag avprogramera min hjärna ett tag, så imorgon kanske jag kan tänka igen!
Då ska jag baka äppelpaj.

Eftersom M sa att jag såg ut som en polis i den (vilket är bättre än hösäck!) försökte jag väl se ut som en polis. Det gick väl sådär, men såhär ser jag ut på jobbet om ni ville veta det.
Dagens outfit alltså!
(Lägg märke till pinuppabilderna till höger!)

Självklart glömde jag glasögonen, och mina mardrömmar blev nästan besannade också. Vi kom försent, men jag var inte ensam och det var inte vårat fel. Jag fick visitera folk också, men deras kläder försvann inte.
Igår var jag så brutalt trött att jag inte kom på något att tänka ens på väg hem.
Men jag tror jag kommer trivas. Roligast är när folk blir sura över att de ska ta av sig sina skärp. "Det har minsann inte pipit om mig förut!" Tur att jag gillar att le stort och ignorera onödiga kommentarer.
Det sämsta med att jobba är att jag måste äta på rutin. Bara för att jag inte kommer få en chans senare. Jag pressar i mig frukost och lunch, och sedan middag när jag kommer hem. För att fylla på.
Jag gillar att äta för att jag är hungrig. Fast ok det är en vanesak, jag lär mig jättefort oftast att bli hungrig på rätt tider.
Men shit.. Herregud vilka problem jag har då..

Nej men ärligt talat tror jag att jag kommer trivas, även om det är lite läskigt att visitera folk så visar jag det inte utåt i allafall. Det är alltid mycket att göra vilket innebär att tiden går fort. (Hah! Vänta bara tills jag jobbat mitt första 12-timmarspass...)

And I am off again. Lite senare idag i allafall. Jag har drömt helt störda drömmar inatt också, och när jag blundade igårkväll var allt jag såg röntgenbandet. Illa!

To tired to blogg. Must sleep,

Trots att jag vaknade klockan sju i morse (andra gången, första gången klockan 5, tredje klockan 8.10) har jag fortfarande inte lyckats skaka av mig känslan min dröm förmedlade, att jag kommer komma en halvtimme försent till jobbet. Visserligen jobbade jag i den drömmen med folk som satt i fängelse och var lite tveksam om ifall de skulle få åka skridskor, risken fanns ju att de skulle gå berserk på varandra och mig.
Sedan drömde jag också att jag glömde i vilken ordning man ska klämma på folk för att det ska få kallas visitering och att min handledare var dryg och sa åt mig att ta hon jag visiterade mer på brösten. Jag lade även märke till att typ 50 % hade en likadan piercing som jag. Sedan kom K-C och hon hade blivit jättejättesmal så det pratade vi om ett tag. (Saknar henne btw) Sen hamnade jag helt plötsligt hemma hos någon författare som hade talgoxar i hamsterburar och toaletten på verandan. Mycket mycket intressant och konstigt. Det låg vid en sjö och där var plötsligt min handledare igen, han fiskade. Jag blev arg, han tyckte jag var löjlig och sa åt mig att vara med, jag sa att "sjön är ju upptagen" och  surade. Någonstans  där måste jag ha vaknat och börjat oroa mig för att komma försent. Varför sitter jag då här och skriver? Det var väl en sjujäkla bra fråga förståss, men det är för att jag endast ska borsta tänderna  och  packa min matlåda och sedan inte cykla iväg förräns 9.14. Jag vet, jag är sjuk, jag gör allt på schema. Men sådan är jag. Fullständigt omöjlig men jag har lärt mig kontrollera det.

Förresten kom jag att tänka på igår, att läppglans säkert är en vätska. Den måste jag alltså plocka upp ur väskan varje gång jag ska till jobbet. Alla kommer tycka att jag är ett miffo som har två olika färger.
Skitisamma iofs. Nu är jag bara nervös och svamlar. Eller inte nervös, men någonting ditåt.

Okej, eftersom jag ändå håller på att dampa ur rejält och behöver distraktion kan jag berätta för er om mänskligheten och livets villkor.
Det viktigaste av allt att komma ihåg är att människor aldrig lär sig något om de inte upplever konsekvenserna av det. Exepel; Ingen låter bli att supa i förebyggande syfte, och kanske inte ens efter att det gått åthelvete och hjärnan känns som en mosad potatis kommer vi bli nykterister. Människor som inte fattar att man måste trycka på dörröppningsknappen i bussen kommer aldrig att fatta att de måste det förrän de inte kommit ut när de ska gå av och alltså missat sin hållplats. Därför är det viktigt att antingen skrika högt på dem när de står som fån och ser allmänt otekniska ut, eller låta dem undra varför i hela friden herr busschaffeur (eller fru eller fröken) inte öppnar dörrhelvetet åt dem. Männsikor behöver konsekvenser för att använda sig av konsekvenstänkande.
En annan viktig sak att veta är att livet suger, det är alltid ivägen och allt dåligt kommer alltid på samma gång, cancer, missfall, böldpest, födelsedagar och rynkor. Allt, alltid.
Det finns inget annat att göra än att gråta åt det eller låta bli. Själv föredrar jag gråten men det funkar inte alltid.
När saker i livet ändå går rätt ok mot alla odds kan du ge dig på att du kommer uppfyllas av en outsäglig paranoia om att något snart kommer gå fel ska du se. Detta är helt naturligt och är en del av lagen om alltings djävlighet.
En annan sak om mänskligheten är att det alltid kommer finnas någon som är mer korkad eller fulare än du. Så är det bara, alltså finns det ingen orsak att grina över spilld intelligens och sneda tänder utan det handlar istället om att skaffa vänner som får dig att må bra. Oavsett om det är för att de är snygga och trots detta vill vara din vän eller för att de helt enkelt är fulare än du och får dig att känna dig snygg.
Det är bra att vara puckad, ointelligenta människor oroar sig mindre och mår följdaktligen bättre, okej de har ingen konsekvenstänkande men de märker ändå knappt att de irriterar omvärlden, och gör de det så fattar de ändå inte vad det innebär.


Nu tänkte jag rada upp lite olika människotyper, definierat utifrån deras vanligaste fras

1. "Tänk om alla bara kunde vara snälla mot varandra" Personen i fråga är lagom puckad för att inte kunna sätta sig in i varför människor blir onda eller krigar och känner sig allmänt olycklig förutom när den är totalt världsfrånvänd och ligger hemma i sin soffa och äter godis.
2. "Skaruhaenbiraaeller?" Oftast en kille, jäkligt skön person men lagom dum i huvudet, har inga direkta problem utom arbetslöshet och dåliga betyg. Utvecklas ofta till A-lagare
3. "Jaaaag tycker sverige borde ha privat vård" Notorisk moderat, självisk empatilös djävel som inte fattar att folk inte blir sjuka för att slippa jobbet, men som inte heller fattar att skatter inte bara går till bidrag. Plastikopererar sig vid 40, arbetar över eller blir hemmafruar, skiljer sig rätt ofta eller håller ihop för barnens skull.
4. "Emo, är faktiskt mer än en klädstil" Typisk wannabe-ledsen person som inte fattat att man kan ha större problem i livet än att pappa jobbar över och mamma går på valium och att de hela tiden ger en pengar för att man ska hålla käften och se glad ut. Klär sig i "alternativa" kläder och önskar att de vågade skära sig i armarna.

Nu orkar jag inte fler idag, vi får se om det blir en uppdatering senare. Nu ska jag kolla på sailor-moon, sova och borsta tänderna.

Stockholm-Motala

1. Jag börjar jobbet imorron. Wopdeedo och shit pommes vad nervös och störd jag känner mig.
2. Världen är sämst och orättvis, jag hatar det. Men kärlek och du vet vad jag menar.
3. Det blir troligen definitivt ingen stor födelsedagsfest för mig i år. En liten kanske, typ senare, beroende på mitt schema och min hjärna och allt annat.
4. Piss
5. Jag har tydligen helt omedvetet börjat snickra ihop lite låtar (se tidigare inlägg) de är jätteflummiga. Go me, nu ska vi bli kända.
6. Nu går jag och lägger mig.

För mer uppdateringar om tex mitt nya jobb, och livet i största allmänhet samt varför man aldrig ska trycka på öppna-bussdörrarna-knappen åt folk som inte fattar att man måste göra det, återkom imorgon kväll är ni snälla.

Uppiggad av hemkomst och allmän galenskap tänker jag låta mig inspireras. Jag har alltid velat satsa på musiken som det heter, men för att slå måste jag vara uppseendeväckande och för att vara migsjälv måste jag vara knäpp.
Om jag någonsin ger ut ett album kommer det heta
There's nothing wrong with beeing crazy
och låtarna ska heta

1. Having a picnick without you
2. Chickpeas and athletes feet
3. The weather is eating me alive
4. I lied, I never liked your mother, and you know she hated me
5. Kissing/Killing the man I just met
6. I know you'll choke right then when it matters
7. I'm telling you for the last time get off my tandem bike
8. My life would matter less if you held my hand
9. Complexities and the way I smile
10. Falling through the roof (again)
11. If you'd stop sucking
12. Keyboard blues
13. You'd think I'd given up by now
14. Scissors are my friends even if you're not
15. I'm naming her Stileto, maybe she won't strip
16. Starting anew

Sådär, det låter väl imponerande. Det känns skönt att ha det avklarat. Nu ska jag bara hitta ett band, en tonsättare och en låtskrivare, en agent och ett skivbolag som vill ha mig! The worst part is done!

Medan jag väntar på att tele2 ska skicka mitt användarnamn och mitt lösenord till mig så att jag kan kolla hur de lyckas scama mig på så jäkla mycket pengar varje månad kan jag ju lika gärna passa på att komma på lite olika konspirationsteorier,
Den första går ut på att jag aldrig kommer få mitt användarnamn och lösenord så att jag aldrig ska få veta att det egentligen sitter en liten dvärg i min telefon som ringer upp personer som inte ha comviq när jag inte ser och att det är därför jag har så höga räkningar. Troligen är det sant, för det andra alternativet skulle vara att jag har höga räkningar för att jag fylleringer folk och sedan glömmer bort det. Jag skyller på frimurarna.
Den andra teorin handlar mest om varför kissnödighet ökar linjärt med medvetet avstånd till toalett. En annan variabel som självklart måste räknas in i den ekvationen är hur trött jag är i benen. För ibland är två meter väldigt väldigt långt.
Jag är 93 procent säker på att regeringen ligger bakom detta.
Tredje teorin, ju snyggare jag är/känner mig desto fulare är alla andra. Jag vet inte om det är en teori egentligen men det är definitivt en konspiration som går ut på att jag aldrig kommer hitta en pojkvän att vara nöjd med. Det beror troligen på att alla män är latent homosexuella eller helt enkelt inte värda mig, och isåfall är det ju en bra konspiration. Vilket gör hela teorin ganska undermålig.

Sedär, Något ska jag ju roa mig med. Min kra mor frågade hur det känns att vara ledig och jag svarade att det är som att cykla, Hon fattade inte vad jag menade, att det är någonting man alltid kommer kunna så länge man en gång lärt sig det. Det tyckte jag var roligt i säkert 30 sekunder och sedan övergick jag till att dyrka apotekets nya reklam. Den med ett par ben i trista birkenstocksandaler, vit rock och nätstrumpbyxor. Hehee

För övrigt väntar jag dels på att det ska börja regna, dels på att M ska pipa till så jag får njuta av hennes trevliga sälskap och spatsera omkring i vår vackra födelsestad (vilket blir mindre angenämt om det faktiskt börjar regna...) och sedan åka hem och då ska jag handla mat. För mitt kylskåp innehåller oliver,soltorkade tomater, en burk tahini och en burk inlagda kronärtskockor. Och jag har hört att det blir man inte mätt på i första laget. Jag planerar att laga massor av mat och frysa in och sedan slippa laga mat på flera år.
Om nu mat kan hålla i flera år i frysen. Annars skyller jag på Hitler.

Konspirationsteori nummer fyra (den som väntar på något gott...) Hitler har återuppstått eller reinkarnerats i form av en iller som bor i Tranås. Snart kommer illern rymma och försöka ta över världen, samt sätta alla hamstrar och flugor i koncentrationsläger. Jag ser fram emot detta och kan knappt berga mig. (eller heter det bärga mig? bärgar gör man båtar, berg klättrar man i, damn min svenskafröken i lågstadiet som vägrade lära mig något!)

Eftersom K själv är höjd över pöbelns behov att yttra sig genom att blogga försöker jag här återge hennes vackra och nyttiga tips om kräks.
Vi pratade om det i går efter min prestation.
Tyvärr så minns jag inte vad vi sa.
Men kontentan gick ut på att man blir smal av att dricka öl, och sedan försökte vi (jag) utröna varför min spya hade varit så röd.
Nu gäller det bara att hålla tummarna för att alla bilder på mina bröst inte kommer finnas på facebook inom det närmsta dygnet.
Och på att min mamma inte läser dethär.

Jag befinner mig åter i civilisationens fäste och högborg. Stockholm altså, närmare bestämt hemma hos min mamma. Det finns många fördelar med detta, dels är all mat gratis, dels slipper jag göra något egentligt. Nackdelen är att jag måste använda en bärbar dator och att jag inte kan bada i mitt badkar.
Jag är brutalt trött så jag har skjutit upp min hemresa till imorgon. Denna kväll plägar jag glana på fotbollen och känna mig allmänt mätt och belåten. Åtminstone mätt.
Midsommaren var brutalt traditionell. Vi grillade och alla mådde mycket dåligt dagen efter. Speciellt jag som kaskadspydde på vardagsrumsgolvet till Ks (och alla andras, men mest Ks) stora förtret. Jag var altså i princip karatefull och har nu sovit i 12 timmar inatt. Men jag kan inte påstå att jag är jättepigg för det. Tvärt om. Men det var ganska kul det jag kommer ihåg och rent fantastiskt skönt att få komma hem igår.
Så fort jag tänker på  alkohol blir jag illamående. En vit vecka kommer sitta fantastiskt fint och jag ska verkligen ta hand om migsjälv och baka paj och träna och äta yoghurt och vänja mig av med kaffe och allt annat såntdär jag brukar lova migsjälv på måndagmorgnarna.
För övrigt har jag haft det väldigt bra. Och det är fruktansvärt fint i Es trädgård. Precis lagom vilt och jätteskönt i och med att jag sluppit medverka det minsta i dess utformande.
Jag funderar på att sova en skvätt. Eller äta kakor. Båda delarna låter onekligen lockande. Det enda jag inte känner jättemycket för är att åka hem till Uppsala. Inte för att jag inte vill hem, eller har saker att göra där, personer att träffa och golv att städa, personer att kasta ut ur lägenheten samt allmänna tupplurar att ta, mest är det för att jag inte vill handla mat och inte vill vara ensam. Jag har vant mig vid att ha människor omkring mig. Men, säger du då, du har ju M, ditt eviga husdjur. Visserligen, men hon råkar ha ett eget liv och så.

Det bästa jag gjorde i helgen måste ändå ha varit när jag kletade senap på T, inte för att jag minns det själv, men det lät ganska typiskt mig. Att ringa väldigt många personer jag inte borde ringt när jag var såpass påverkad var kanske inte jättesmart, men jag gissar att folk har förståelse för att jag vräkte ur mig aldeles för privata detaljer om mig och mitt liv. Det var ju midsommar och jag är som bekant ganska störd.
Nu ska jag rafsa upp någon gammal VHS och försöka kolla på den tills matchen börjar. Det kliar i mina små fingrar att ringa upp en person, men jag ska låta bli. Ingenting blir bättre av att jag krälar i stoftet och ber om ursäkt för min allmänna efterblivenhet. Lite stolthet har jag kanske?

Gårdagens citat: "Kondom, tabasco, kondom - då känner man om det gör ont" T
"Kolla! En häst! Eller var det en ko?" Jag
"Äckelpäckelpizza" Alla utom R
"Där skulle du ha svängt av" K
Vi blev ganska så kanon igår, och det var brutalt roligt. Idag har vi sovit väldigt länge, blivit jagade av onda illrar och mobbat fågeln Råger. Jag är precis lagom snurrig och har problem med att blogga eftesom jag typ darrar och skriver på en laptop. K tycker att jag ska låta bli att blogga. Så nu gör jag det.

Och just det, det är midsommar idag! Jag är ute på landet!

For the record så suger Sveriges landslag. Jag tillbringade tågresan till Sthlm med att analysera några spelare. Här är resultatet. Zlatan är, om ni inte visste det, en diva, det har sträckt sig så långt nu att ingen i laget gör något själva om de inte kan passa Zlatis. Ljungberg är en tönt, som får frystorka i benet så fort han närmar sig motståndarnas mål. Dessutom är han ful. Henke börjar bli gammal, men det är kul att det går att läsa på läpparna vad han säger när det går åthelvete och de zoomar in honom. Svensson har en brutal vinnarskalle, han kämpade på men det gick inte så jävla bra ändå, trots att han är lagspelare, det var kul att han grinade i slutet. Svcnsson är den jag identifierar mig mest med, för jag hatar också att förlora men vill inte riktigt göra så jäkla mycket åt saken. Skulle jag gifta mig med någon av det skulle det vara han, bara för att våra bråk skulle bli så roliga. Tur att han inte vill gifta sig med mig, så kan jag fortsätta mitt lugna, trasiga liv som vanligt livet ut. Isaksson är en stjärna, ja jag vet att han släppte in två mål men det hade nog snarare med att backarna var ute på tekalas eller något. Passningsspelet var bedrövligt, försvaret och offensiven var obefintligt och jag är bitter.

Jag har uppnåt kronisk koffeinabstinens. Trots att jag faktiskt har druckit kaffe idag känner jag mig bakis. Jag var nykter igår. Jag har utvecklat en kärlek till Sylvester Stallone, såg Rambo igår, den senaste, där massa typ burmeser blir konstant slaktade. Det var episkt, speciellt som jag såg den på projektorvägg.
K hade en karatefylla igår och är jätterolig, så nu ska jag umgås med henne. Sen drar vi till Tranås.

Eftersom alla tjejtidningsförlag kommit på att jag är tjejtidningsjunkie (jag gillar att racka ner på dem...) har jag den senaste veckan fått direktreklam från samtliga tjejtidningar utom veckorevyn som vill att jag ska köpa deras dumma tidning och få ett brutalt fult, oj jag menar trendigt, halsband/par vantar/parfym/använt tampongpaket om jag svarar INOM 5 dagar!!!!! SVARA NU OCH TJÄNA MILJONTALS ÖREN! Eller svara aldrig och slipp skiten tänker jag och hivar ner det senaste reklambladet från någon äcklig nystartad tidning med någon äcklig kändis som redaktör i papperskorgen under alla mina chokladpapper. Jag prenumererade på 2 tidningar för att jag fick mascaror värda typ 300 spänn för 50. Nu har jag Femina för att den är helt ok (skriven för typ 30åringar så den är nästan intelligent...haha) och Cosmo för att den handlar om sex. Tidningen Hennes har jag precis slängt åt helvete (mascara, läppglans och bok om äckliga personer). Men jag börjar känna mig lite som min mamma. Hon har gjort såhär hela mitt liv, få grejer, avbeställa skittidningen så fort det bara går.
Men tjejtidningar utgör det bästa badkarsläsningen som finns, eftersom det är skitsamma om jag tappar skräpet i vattnet.
Och så får de mig att känna mig smartare än tidningens målgrupp. Vilket både är sorgligt och väldigt, väldigt bra.
Tänk att vara så korkad att man inte fattar "läsarnas 6 bästa 6-tips". (Typ, "ha sex ofta, ha bra sex, hångla mycket, berätta för varandra vad ni gillar, dusha innan sex och testa nya saker") eller skönhetstipsen (Hår, "Tvätta håret, använd balsam". Ansikte, "tvätta ansiktet och använd hudkräm", smink, "less is more" och till sist mode "Ha på dig kläder du känner dig bekväm i och som du är snygg i")
Fan, jag skulle kunna bli rik om jag startade en egen tidning. Tur att jag inte vill starta en egen tidning då, för var världen inte behöver är fler puckon som sprider sitt budskap.

Eftersom jag är ensam hemma, (och inte har minsta lilla aning om var M och M kan råka befinna sig) inte kan dricka kaffe (abstinensbesvären är helt fantastiska tackar som frågar, jag har inte haft såhär ont i huvuvdet utan att ha migrän någonsin förut), eller gå ut för det är inte varmt, och inte har något annat att göra eftersom jag tröttnade på att spela the Sims (jag är helt enkelt för bra på det, ärligt alltså) och jag inte lyckats få ner ett endaste litet avsnitt av Sailor Moon (på japanska), så får jag väl rycka upp migsjälv och blogga en stund.
Jag skulle förstås kunna städa, det luktar vider i vardagsrummet, men eftersom jag vet med mig att det inte är mitt fel och jag ändå åker till Tranås imorgon så kan ni ge er på att jag inte tänker göra det. Jag skulle kunna röka, men jag orkar inte stå på balkongen.
Skulle kunna ställa dit en stol förstås.
I am a genious!
Men jag pallar ändå inte. Ska lyssna på Hello Saferide och känna igen mig och minnas hur det kändes att vara nyoälskad.

Om inte allt för länge kommer tristessen att försvinna, för jag ska till L och kolla på fotbollen när den nu börjar. (20.35, jag bara gillar inte att verka alltför punktlig och pedantisk.)

Igår betedde jag mig synnerligen excentriskt i och med att jag gick omkring och sjöng för migsjälv nästan hela kvällen. Det var trevligt. Speciellt trevligt är det att sjunga på tyska i och med att jag inte kan tyska. Det är kul att kunna saker som jag inte kan egentligen. Som att jag kan en hel låt på japanska, det imponerar åtminstone på japaner.

Jag älskar

• Lukten av kaffe på morgonen.
• Att lyssna på soundtrack, till filmer jag sett miljoner gånger, för första gången
• Att se filmer, vars soundtrack jag kan utantill, för första gången
• När luften står helt stilla och himlen är blå
• Att lyssna på musik jag älskade för fem år sedan och bara känna in alla minnesbilder
• När en låt blir min
• Känslan av total vilsenhet och tvetydighet jag får av att inte riktigt veta vad jag vill men vet att jag kunde om jag ville
• Att vakna till en ny och bättre dag
• När jag är entusiastisk och smittar av mig
• Att vara precis lagom
• När jag kommer på något helt nytt
• När tystnaden inte äter sig genom mitt huvud
• Att jag får vara med
• Dagar då solen inte går ner
• Dagar då solen inte går upp
• Spöregn på sommaren
• Pissregn på hösten kombinerat med halv kuling och miljontals slaktade löv
• Att se fram emot saker
• Att glömma bort migsjälv
• Solsken in genom fönstret på mig, nydushad i handduk och musik och att känna allting mycket tydligare

It's been a good day, don't ask me why cause I don't know

Jag är brutalt trött.
Detta är min (hrm) koffeinfria dag (en kopp kaffe är ingen kopp kaffe, so make it a big one) och jag är trött beyond beleaf. Jag har sovit som en ko eller så, och försökt ta ett avslappnande bad, samt bråkat om polisen och deras sätt att hantera nerknarkade tonåringar.  Det var inte varken uppiggande eller avslappnande, så nu försöker jag rensa huvudet istället.
Som vanligt när jag åker tåg börjar jag tänka på hur min stora fantastiska roman ska börja och vad den ska handla om. Jag har insett att problemet med att skriva den boken jag en gång ska skriva är att jag inte äger någon laptop och därför inte kan skriva medan jag åker tåg eller badar. Och det är bara då jag har tillräckligt bra idéer och meningar flytandes omkring i huvudet, redo att fångas.

Sedan i lördags har jag sovit hos K, vi har vinat, pratat, kollat film, ätit frukt, träffat folk och haft det allmänt slappt, roligt och trevligt. Vi har även druckit kaffe.
Igår såg jag, H, S och S på futuramafilmen The Beast With Two Backs, som jag starkt rekomenderar om man gillar Furutrama. Jag kan citera i stort sett 70% av alla avsnitt och kvalar därför in som nörd.

Jag skulle ge min vänstra lilltå för en kopp kaffe och en färdiglagad middag. Allt detta fick jag igår, det är ordning på pojkarna säger jag bara! H och S bor lite som jag och M, förutom att deras namn inte börjar på samma bokstav och att de är killar och by definition vägrar städa. Jag fick inte ens städa, då blev H arg. Först trodde jag inte han var allvarlig, i och med att jag var hög på dagens tredje kopp kaffe och då tar jag inte någon på allvar. Jag ser på dem med milt förstående och mycket mycket lyckliga ögon och ignorerar vad de säger.  Jag gillar den känslan.  I allafall fick jag i princip en utskällning för att jag städade och inte istället kollade på Chuck, en serie som verkar bra, men jag ville inte sabba den ifall jag skulle börja se på den genom att börja på avsnitt 11. Ingen förståelse visades för detta inre tillstånd som jag i och försig var för trött för att förmedla.
Sedan kollade vi på fotboll, österrike-tysklandsmatchen, jag hejade på tyskland, mest för att K är halvtysk och för att österrikarna var mycket fulare och sämre. Dessutom kände jag igen namnet Klose vilket sealade dealen.
Blev körd till pendeln när H skulle till jobbet, vi började (och med vi menar jag jag) bråka om trafikregler och den abnormt smaklösa låten som H körde i sin bilstereo. Eftersom jag hatar att ha fel vägrade jag lägga ner trafikregelsbråket. In fact tänker jag tillbringa så lång tid som krävs för att hitta bevis på min korrekthet. Låten i fråga hette Tsunamipunani och var ganska äcklig. Och politiskt inkorrekt. Jag skulle nog inte hatat den så mycket om den hetat flodvågsfitta, men jag gillar ordet punani (mest för att det är indiskt eller vad det är) och jag hatar artisten som sjunger låten(troligen mest för att han är dålig och för att H gillar den, det är lite ansträngande men vissa vanor är svåra att ta sig ur).
Nåväl, imorse kollade jag och K på scrubs, hon drack kaffe och jag såg på. På torsdag åker jag tillbaks och sedan vidare till Tranås för diverse festligheter jag ser fram emot. Frågan är bara när och hur jag ska lyckas vila upp mig.

För övrigt pissregnar det, och jag har tankar på att anmäla TVinnehav, eftersom jag inte klarar av att bryta mot regler. Det eller så slänger vi TVn vi haft en vecka och fortfarande inte kopplat upp. Jag får förföljelsemani av att skriva detta, nu kommer radiotjänst komma hit och döda mig. Fan.
Men jag tror jag ska läsa några tjejtidningar och äta någon random maträtt.

Jag återkommer när jag inte skulle ge min högra hand för en powernap.

Här är jag! Redo att besvara the biggest philosophical question of all times.
Kärlek är

• Vin klockan 14.53 en söndag
• Lediga måndagar
• BHar som passar, (det är sant som de säger, Lindex loves boobs)
• En fantastiskt dålig låt med tillhörande dans av Haddaway(låten) och Jim Carey(dansen)
• Skatteåterbäring
• Trevliga vänner som bjuder en till Tranås (K, hon propsar på ett shout-out här "pöh säger jag", hon har rätt hon förtjänar det!)
• Att blondibella blivit antastad på stan
• Pizza
• Kaffe (3 koppar 'n' kickin')
• Fyllebloggande
• Futurama

Så, nu hoppas jag ni fått mer klarhet och känner er upplysta och starka så ni kan fortsätta med era underbara liv! Puss, Hej

Vin och äppelpaj till sverige-spanien var kanske inte jordens mest stereotypa, men sverige torskade ju ändå så what's the point?
Jag och K ska gå och handla, jag är lullig för vi köpte en treliters. Jag har tjafsat med H för att han inte tycker att jag inte är fanatisk fotbollsfantast, vilket jag är, åtminstonde i onyktert tillstånd.
Vi ska plantera 7 almar för att kapten säger att han ska plantera saker, (saker som växer iaf) så vi vill ju inte vara sämre!
Tågresan till Sthlm var fantastisk, jag sov och dräglade på emo:t som satt bredvid mig!
Nu har vi mest flummat, supit, jag har ringt diverse män i mitt liv, (H och Pappsen) för att gnälla över sagda fotbollsresultat. (Nu börjar K tjata om att jag borde förgylla våra enkla stunder ihop, hon låter sjukt episk men jag är för full för att egentligen kunna uppfatta och citera, det var något om draman...)

Nu ska vi köpa mjölk!
Öl och tomater! ( Dagens fråga "Kan man plantera damm?")
Puss HEJ!

Eftersom inget fyllesms i världen kunde väcka mig måste jag ha sovit som en gris. Klockan 8 gick det inte att sova mer. Arr repetera C-matten kändes som en bra idé men jag fastnade i andragradsekvationsträsket.
Funderar på att dusha. Funderar på att skriva min SI-tenta. Funderar på att skita i hela kursen, funderar på att packa mina saker och dra till Stockholm. Det ska jag också.
För er som undrade lyckades jag igår både tvätta och klippa resterande naglar, så nu har jag rena trosor och ser inte ut som en luffare längre. Sånt är ju alltid uppmuntrande.

Kudos till M som köpt tandkräm!
Dethär var sista dagen på min teoretiska utbildning. Tack för att de lyckades skrämma upp alla till att tro att vi genast kommer bli dödade på jobbet. Känns fint.
Jag är brutalt trött och ofokuserad, vilket har lett till att jag sedan jag kom hem för en halvtimme sedan har kollat mailen, klippt min lugg, klippt 2 naglar, hattat runt, öppnat posten. Inte alls gått och tränat, ätit en macka, mailat lite skolgrejer, fixat det sista till Lärande Ledarskap, gått och handlat och startat en tvättmaskin.
Trots att allt det står på en sympatisk orange post-it har jag inte gjort något av det. Jag skyller på att jag sovit 5½ timme inatt och druckit 4 koppar kaffe. Och att det regnar.
Imorgon åker jag till Sthlm, så slå en pling så kanske jag träffar någon utom K. (Som jag altså ska träffa, jag menar inte att det är bara henne jag inte tänker träffa, men jag orkar inte gå tillbaks och ändra meningen)

Det är tyst och tomt hemma, jag vill mest gå och lägga mig alternativt gå ut och jogga. Någonting så jag får energi.
Det får bli städa. Sedan film!

Apropå det så såg jag och en klassis L Viggo Mortensens paket igår, i någon film jag glömt vad den hette, han spelar ryss och alla bryter på ryss-amerikanska (tydligen utspelades filmen ändå i London...) killen hade inte så mycket att skryta med kan jag avslöja för alla som inte tycker att det är värt tio kronor att hyra filmen på ICA.
Det var iaf mkt trevligt! Ska försöka sociala mig med de delar av klassen som är kvar i stan nästa vecka!
Tvätten var det ja...
TJINGELIIING! *bankar huvudet i skrivbordet*

Om ni inte märkt det så spöregnar det.
Det har jag märkt.
Jag märkte det när jag cyklade hem från stationen, efter provet som jag klarade. Jag märkte det eftersom jag blev totalt genomblöt.
Försöker kolla på en genomdålig svensk film, men den är för dålig.
För första gången på tre dagar är jag inte genomsömnig efter jobbet. Fast vi slutade en timme tidigare också.

Fyra personer har gått in i mig idag. Varje gång har jag sagt "oj, ursäkta" och de har glott på mig med dumma fiskögon som om jag var en idiot som försöker mörda dem. Härligt.

Jag har insett att jag alltid kommer ha ett jobb jag finner meningsfullt. Jag tyckte Willys var det, och jag tycker att dethär verkar vara jättevikigt också. Och då har jag en känsla av att det är min iställning som gör skillnaden.
Inte för att det inte ÄR meninsfullt att le mot folk och hjälpa dem handla, och att se till att inga knivar kommer med på en flight är jätteviktigt. Men det är just det, att jag verkligen tycker det.
Idag provade vi uniformer, och jag kan ärligt säga att jag ser ut som ett pucko i den. Den sitter som en säck ungefär. Och inte på ett snyggt modellsätt, oh nej så kul ska vi inte ha. Jag ser ut som en blandning mellan en potatissäck och en nynazist ungefär. Men det är väl charmigt antar jag. Dags att börja träna och skaffa sillisar troligen. (Över min döda kropp, nej inte ens det!)

Enda trösten är väl att alla ser likadana ut.

Eftersom det inte är någon mening med att vara kryptisk om ingen fattar det hänvisar jag till Alice i Underlandet för den som vill fatta rubriken. Den syftar till stycket som handlar om jobb och meningsfullhet.
Sådär, nu har jag tipsat om lite genuin sommarläsning också, det var väl skönt? Så slipper ni alla vidrigt dåliga svenska deckare!

Jag upplever en svag lycka över att den bikiniöverdel jag beställde i typ, mars eller något, äntligen håller på att skickas från HM. Tack Gud att du ger mig något att leva för. (Förutom vissa glädjemoment på jobbet/jobbutbildningen som jag låter vara osagda. Och då menar jag alltså inte bara den aldrig sinande tillgången på kaffe eller att det faktiskt är rätt kul och att alla garvar när jag drar dumma kommentarer)
För övrigt är jag mest kissnödig. Och trött. Jag har badat så det börjar väl dra ihop sig till läggdags, ska bara gå igenom lite anteckningar så jag har en rimlig chans att klara provet imorgon. Det lär vara positivt.
Jag är godkänd av länsstyrelsen, det känns bra. Men jag börjar tröttna på att Arlanda är så stort. Långt att gå och så.

Jag upplever ett enormt behov av att borsta tänderna och ångrar stilla att jag inte köpt någon tandkräm alt utpressat M till att göra det. Men hon har ju ett liv så det skulle säkert inte gått ändå.

Nåväl, jag ska väl rycka upp mig och göra något vettigt. Inte för att jag kommer på något. Plugga, så var det ja. Äta? Överskattat! Ska vänta på att håret torkar och sedan går jag och lägger mig och drömmer om kroppsvisitering.

Små värdelösa dilemman kantar mitt sinne.

• Sova eller sitta uppe halva natten? Att sova är tråkigt, är jag vaken hela natten är jag dödligt trött imorgon.
• Dusha på kvällen eller på morgonen? Dushar jag nu kan jag sova längre, men det är tråkigt att dusha.
• Vara snygg eller ful på jobbet imorgon? Att vara snygg har sina fördelar, att spara fem minuter på att inte sminka mig också.
• Ladda mobilen ikväll eller imorgon? Laddar jag den idag är den laddad imorgon men kan få dålig batteritid på sikt, laddar jag den i morgon är det kanske för sent.

För alla andra verkar det så lätt. I varanTV är svaret på frågan "Ska vi hångla här eller hos mormor?" "Hos mormor." Men sanningen är att jag gillar att ha svårt att välja. Jag brukar nämligen aldrig ångra mina val så det är trevligt att dra ut på det i oändlighet.

För övrigt klarade jag precis mitt badge-prov. Nu är det bara provet på onsdag som ska kirras, sen är jag väl typ godkänd! Jag gillar när saker går fort.

Livet känns nästan viktigt
Hem från jobbet, handla plåster, skriva blogginlägg, renskriva anteckningar...

Dagen började i tårar.
Jag hittade inte till samlingsplatsen och eftersom jag är sjukt hormonell just nu  började jag grina. I en hiss tack och lov, så ingen såg det. Men sedan gick det bra, jag tror jag kommer gilla mitt jobb.
Rättelse, jag tror jag kommer njuta av mitt jobb. Jag är nog en utpräglad servicemänniska, hur det nu går ihop med min krassa värdssyn.
Nu är jag vansinnigt trött och kan inte riktigt övertala migsjälv om att jag ska gå upp samma tid imorgon.

M steker kyckling i köket. Jag har en känsla av att det snart är dags för middag. Idag blir det nog orientalisk mat. (Nudlar med orientalisk kryddning..) Men eftersom känslan är mer förnuftsmässig än magkänsla så skjuter jag upp det.

Jag önskar att jag hade något vettigt att säga. Men min hjärna är uttömd. I am tired.
Nämde jag att jag gick upp tio i sex i morse?
Nämde jag att jag jobbar på arlanda? Det känns ändå ganska mäktigt.
Imorgon ska jag ha min effektiva kjol. Jag lovar att inte lägga upp foton på den.

Hemma!
Brutalt för trött för att prata. Stressad över jobbet som börjar imporgon.
Min släkt är maniskt lycklig, de kan uppenbarligen inte uttrycka en enda negativ känsla och det gör umgänget svårt för mig som dels känner igen den sidan hos migsjälv och dels är van att analysera konflikter öppet.
Det var hett i skåne och jag har ätit fisk. Jag har även åkt tåg i cirka 6 timmar så en dush kommer kännas skönt.
Tre ipren likaså.

Det känns som att komma hem.
Det känns som en augustikväll eller sen juli, efter semestern, klibbig av svett efter en lång bilfärd. (Och min tröja luktar av mig, det är första gången sedan jag flyttade hemmifrån som jag känner min egen doft utom i mitt gamla rum hos E, bara det är nog för att göra en utmattad Mimmi lite lätt gråtfärdig på ett bra sätt) Och en lite för tung väska. Och varma kvällsvindar och brutal trötthet.
Jag gick förbi alla människor på tågstationen, de var nynazister, tragiska tanter i rosa trendkläder, vanliga människor, lagomlyckliga par. Det fick mig att känna mig som en del av mänskligheten.
De senaste tre dagarna har jag känt mig som en 14åring igen. Ingen vetorätt, tusentals hormoner snurrades runt i en kropp jag inte kan styra över och vars reaktioner jag inte känner igen. Bara klibbighet och otillfredställelse.
Och jag insåg att det inte var mig det var fel på. För jag är inte som när jag var 14, jag har förändrat mig och ändå var de precis likadana.
Jag vill inte tillbaka dit. Inte på det sättet.

Nu ska jag lukta på mitt hem! Och i morgon kommer jag väl vara ännu tröttare.

Svårt att slita sig
Jag ska bara...
Svänga förbi bibblan och skolan
Inte glömma plånboken
Hitta en bra plats för min cykel att stå på så den inte blir våldtagen
Känna mig deppig för att skolan är slutat.

Hitta en bra låt att tokdansa till

Fast jag skämtar inte om detdär med HIV.

Jag tror jag har packat klart nu. Jag ska ju bara vara borta fyra dagar men det känns som att det är väldigt mycket att göra.
Österlen med släkten, börja jobba på måndag. Ingen som hellst kontroll över hur sommaren blir. Om jag jobbar natt eller morgon.
Då finns det bara en sak att göra.
Jag vet tyvärr inte vad, så jag koncentrerar mig på att gå i barndom istället. För när jag var liten visste jag aldrig något. Det var alltid någon annan som bestämde över vad jag skulle göra och när. Och ärligt talat är ju det som var det bästa med att vara unge. Slippa ansvar.
Så skitsamma att jag inte har några som helst pengar. Att jag kommer bränna mina sista cash på ett pendlarkort till arlanda.

Fasiken. Det hjälpte inte alls. Nu kom jag på att jag måste ringa riksgälden och ta ut pengar.
Det är coolt att sitta i telefon kö. Speciellt som det spelar härlig hissmusik i örat på mig. Och höra den automatiska talsyntesen ljuga om att de snabbar sig på därinne och inte alls sitter med lurarna av och fikar. Ärligt talat, klockan är tio, klart de fikar! De spelar i allafall typ mozart. Fast de byter låt efter varje talsyntesslinga.
Det skulle kännas bättre om rösten istället sa "Tack för att du väntar, vi gör allt för att dricka upp vårt kaffe, så långsamt som möjligt, din missunsamma djävel som inte ens kan unna oss en fikapaus." Det skulle i allafall vara ärligt.

Men ååååh! Så kommer de inte in i sitt jävla system!
Jag skulle gett upp om det inte var för att jag är pank.

De kommande fyra dagarna ska iallafall bli avslappnande och sköna. Knata runt i skåne är säkert trevligt. Om man gillar sånt, vilket jag råkar göra. Jag har bara lite svårt att slita mig från min kära blogg och framförallt internet. Och i förlängningen mitt liv.
Men det är säkert bara bra.

Usch, måste åka förbi skolan också för att skriva ut lite shit.

Dethär är typ det sämsta inlägget since ever. Men bare with me, I shall be back soon. Full av energi, bitterhet och idéer.
Men jag ger migsjälv credd för rubriken, som syftar till Varan TVs Tord Yvel. (Mannen som yttrade de oförglömliga orden "Känner du fläsk-Johan, en gång åt han 100 sådana kakor")
Over and out!

Det suger att vara tös, brud, kvinna, feminin, av det täcka könet, tjej, flicka och sedan kommer jag inte på fler ord som inte betyder hora.
Jag gick hem från stan igårkväll (natt) det är en bit och det var kallt och jag hade bara en trekvartsärmad tjocktröja över min klänning. (Tack och sommarlov för att jag är någorlunda praktiskt sinnad och hade lågskor i väskan, jag vet, jag börjar bli gammal)
Jag brukar tycka att det är trevligt att få lite tid för migsjälv efter en kväll ute. En stund att samla tankarna i.
Men det var ganska mörkt, (min favorittyp av mörker, blått mörker, sommarmörker) och jag råkade gå lite fel så jag hittade inte hem så fort som jag hade om jag inte valt att gå vägen genom skogen jag aldrig gått förut.
Jag tog den totala ödsligheten som anledning att sjunga med till min mp3spelare och såg mig omkring för att ingen skulle dyka upp så jag totalt skämmer ut mi.
Jag har i regel helt ok lokalsinne så jag tänkte att det räcker väl med att jag går åt rätt håll så löser det sig.
Ärligt talat, att gå hem från saker sommarnätter är en av mina favoritsysslor sedan jag blev 16 och kunde vara ute sent själv utan att mina föräldrar oroade hjärtat av sig.

Och plötsligt hände det.
Jag började oroa mig.
Jag tror det har att göra med att allt just nu går så bra, tentan gick bra, jobbet verkar lösa sig, jag är snygg och fri och det är varmt ute. Så jag förväntar mig typ att något dåligt ska hända. Typ, att jag blir överfallen, våldtagen och smittad med HIV. Så är det alltid i filmer. Det får aldrig gå för bra för huvudpersonen. Allt ska vara toppentoppen först och sedan nattsvart asdåligt och sedan ska man overcomma.
Det är då jag inser att jag är förpestad av media. Och alla jävla attityder om att killar bara vill en sak och att deras sexualitet är något djuriskt ostoppbart. Eller att alla killar är maktkåta djävlar som inte drar sig för att utöva den makten på trötta blondiner.
Och jag blir så irriterad, för jag tror inte på detdär. Jag har aldrig trott på det. Jag är den som skrattar folk i ansiktet när de ber mig "gå försiktigt" och "hör av dig när du kommit hem". Och plötsligt letade jag efter bebyggelse så att någon skulle höra mig skrika.
Det är så värdelöst att vara rädd. Jag är aldrig rädd. Inte för fysiska hot i allafall. Jag är kanske försiktig och följer trafikregler för att inte dö i onödan. Men jag lever inte i skäck. Det gör jag inte nu heller.
Men jag vill inte att tanken ens ska finnas i mitt huvud.
Den passar inte i mitt huvud.

För övrigt var det en trevlig kväll, även om jag är ledsen över att inte hunnit säga ordentligt hejdå till alla i klassen. Ska träffa L idag i allafall innan hon jag åker till skåne och hon till dalarna. Och jag ska försöka hålla kontakt med alla som är kvar i Uppsala. Och tacka gud för att nationerna håller öppet under sommaren. Och att jag har ett jobb, och ska bli bästis med alla där. Nej ok, inte bästis men det ska iaf bli skönt att jobba igen.


Nu har jag inget mer emotjafs att tjafsa om just nu så det är dags för kaffe.

Vad är bäst, gå upp klockan tre varje morgon eller sumpa en hel sommar med att sluta åtta på kvällen?
Nu när det är säkert att jag kommer jobba i sommar har jag självklart ångrat mig. Jag kan visst leva på 200 kr i månaden, och tänk vad smal jag kommer bli! Skitbra!
Kan ingen bara ge mig 30000? Esnälla?
Eftersom dethär är för mycket tankar för min stackars hjärna efter en 3timmarstenta och 5 timmar i solen epilerar jag benen så länge. Men det gör inte ens ont så det är inte så distraherande som jag skulle önska.

Nu ska vi ha tentafest. Sådetså!

Jag vill bara ge ett shout-out till
1. Mina nya tentatrosor, med uggla på så jag känner mig smart.
2. Min mysiga klass som jag redan börjat sakna livet ur! Drygdjävlar som inte tänker bo i uppsala i sommar. Not that I blame them, I'll just miss them all!
3. M för att hon är mest sämst. ("Du skriver att jag är mest sämst, eller hur?!")

M ser f.ö. ut som en blatte nu, hon är så brun och så luktar hon, enligt egen utsaga, kamel (eller kanel, jag lyssnar inte så noga)

Efter exakt 8 timmar med konstiga hormoner i kroppen har jag:

• Varit manisk.
• Städat badrummet
• Dammsugit vardagsrumet, hallen, köket (alla tre är visserligen samma rum..) och mitt rum
• Tvättat kläder
• Organiserat om min byrå
• Njutit av samtliga ovanstående
• Ätit muffins
• Inte kunnat laga min pepparkvarn
• Surat över att min pepparkvarn är trasig
• Gått ut med soporna
• Stulit tekoppar ur soprummet
• Pluggat
• Pratat hormoner
• Kliat mig i skrevet på offentlig plats
• Kokat mackaroner
• Överlistat micron
• Lagat middag, som innehöll grönsaker men ändå definitivt inte var en fullvärdig måltid
• Kollat på Notting Hill och funderat över en människa jag träffat som liknar Hugh Grants rumskompis (jag liknar H.Gs syrra)
• Jävlats med saltkaret som inte ville ge mig lagom med salt
• Flyttat min blogg
• Funderat över livet
• Inte joggat, eftersom det är allmänt känt att det är metal att vara tjock. Inte för att jag gillar metal, eller är tjock. Än i vart fall. Men ändå

Personligen ser jag absolut ingen skillnad i mitt beteende so far. Men vi får väl se, the quest continues.

Generellt sett har jag alltid varit emot hela grejen med att tjejer ska kontrolleras med hormonpiller, och skulle aldrig i livet börja äta p-piller för någon killes skull. Men nu gör jag det för min egen. Och det är minipiller, så jag kommer inte få cancer. Så, feministen har talat.
Varför får jag hela tiden impulser att trycka i mig hela kartan?
Vanliga biverkningar: (jag känner redan hormonmonstret vakna i mig)
huvudvärk, acne, humörförändringar, minskad sexlust, illamående, viktökning.
Jag berättar inte de ovanliga, de är för äckliga. Men är det inte lite underligt att medicin som ska förenkla vissa aktiviteter även försvårar dem.
Inte ikväll älskling, jag har ont i huvudet, känner för att gråta, har spytt hela morgonen och känner mig fet. Dessutom vill jag inte, och du vill inte för jag ser ut som en pizza i ansiktet.
Biverkningarna liknar även dem man får vid graviditet.. Intressant, hur ska man då veta?
Eller ja, nio månader senare får man väl någon typ av svar...

Nåväl, idag är det tenta imorgon, jag tvättar kläder och funderar på att jogga lite. För att göra mig av med eventuella fettdepåer jag kommer lägga på mig ^^

Jag ser fram emot att tentan ska vara över. Nuff said.

Min hud är ett enda stort svidande.
Sol+Svennehud=Ont.
Men jag har haft en rolig dag, nu ska jag kleta in mig i hudkräm och gå upp jättejättetidigt imorgon och ha körlektion.
Och jag är glad, för jag har ätit sushi!

Jag hade ingenting att skriva om. Så jag slängde mig i badet.
Medan jag låg där och tänkte på att det verkligen börjar bli dags att tvätta badkaret, men att det inte är någon idé just nu, kom jag på att jag är perfekt.
Eller det måste ju se ut så utifrån i allafall.
Jag är nämligen en person som alltid har rent hemma, bakar mitt eget bröd, är trevlig mot sina fiender, luktar gott och klarar varenda tenta samt läser en bok i veckan. Snart kommer jag även ha ett jobb.
Hur hinner jag med allt detta och samtidigt vara bakfull? Det vill säga ha ett liv.
Det var svaret på denna fråga jag kom på när jag badade.
För att jag är en känslomässig robot. Det fungerar jättebra att inte känna. Att känna efter tar massor av tid, och man kommer ändå för det mesta på att man inte ville. Jag låter bli att känna efter, och så var det med den saken.
Nackdelen är att jag ser allting som någonting att ta sig igenom. Tentor, arbetsdagar, utbildningar och förhållanden. Jobbiga dagar och glada dagar.

Men skitisamma, nu ska jag ut i solen!