2010 - utan inbördes ordning

Året som jag...
Flyttade ihop med min kille
Blev besatt av Cirkus Kiev och Mammas nya kille (Eller var det 2009?)
Insåg att "sambokilon" inte är någon typ av myt som folk hittat på för att rättfärdiga sina extrakilon, man går automatiskt upp fem kilo när man flyttar ihop med någon. Jag looovar.
Insåg att jag har ett år kvar att plugga
Skaffade en likadan telefon som alla andra
Försökte sammanfatta året utan kaffe i kroppen
Lärde mig vad mitt framtida yrke kommer gå ut på - and I love it
Var yr en hel sommar, antagligen på grund av stress
Uppenbarligen har förträngt hela vårterminen av


Det gick ju sådär. Men så är det när det händer mycket och man lär sig mycket. Hjärnan skrumpnar när man försöker komma ihåg det.
Eller så går det helt enkelt inte att blogga samtidigt som man lyssnar på MNK


Wake up and smell the bokbindarlim

Jag roade mig själv nyss med att kolla upp all kurslitteratur jag kommer behöva under nästa termin. Fast jag har inte någon lista över sista kursen, så egentligen kollade jag för tre kommande kurser. I alla fall.
1700 kronor kommer det gå på. Om jag envisas med att köpa alla böckerna nya.
Det är ju typ en hel månads mat för en person. Hur tänker bokus, hur tänker csn, hur tänker skolan och hur tänker jag att jag ska ha råd med detta utan att gråta ihjäl mig när tusenlapparna fladdrar iväg. Hur?

Men de verkar ju roliga i alla fall. Roliga namn. Compassion focused. Är inte all terapi baserad på det? Eller? Kanske inte. Mentalisering är fett intressant i alla fall. Kvalitativ metod kanske mindre sprittande roligt, men spännande att få veta hur det egentligen funkar. Jag kommer sluka tre av fem böcker har jag en känsla av.
Sen har vi lite fler böcker, men de råkar jag redan ha i min ägo. Eftersom jag är en överambitiös psykologinörd.
Det finns värre saker att nörda in sig på.

Just det. Sökte ett jobb igår. Vi får se om de vill ha mig. (Skickade in ett internetformulär alltså) Hoppas hoppas!
Då skulle jag ju ha råd med böckerna!

Nu ska jag gå och försöka bli av med skakningarna från kaffekopp nr 2.

Och ja, jag hade en mysig jul.

En festnatt senare

Så många olika bloggämnen har rusat förbi mig utan att jag hunnit (orkat) skriva. Mitt liv består till stor del av the Sims just nu. Ja, jag är tragisk ibland. Men jag gillart!
Har även piffat upp min vardag med diverse migräner, obestämda magsmärtor och ja just det. Grannarna snett under oss började ha fest igår. HALV TVÅ på natten. PÅ NATTEN! Jag for upp ur sängen, drog på mig första bästa tjocktröja över nattlinnet och klampade ner. Ringde på, möts av en översminkad tjej med otroligt tom blick. Jag förklarar att deras musik väckter mig, och att jag kommer behöva gå upp i morgon. Tidigt. Hon stirrar ännu tommare och säger nasalt jahaaa på ett irriterande trögt sätt. En trevlig herre bakom henne ser mig dock i ögonen och säger att han ska fixa det.
Det heter förlåt. Eller ursäkta. Eller jag är en dålig människa, vänta medan jag går och begår sepukko och tar de andra med mig.
Jag låg vaken ganska länge, dels för att jag var adrenalinstinnad, arg och dessutom orolig för Sonny, som skulle gå upp klockan 5.  (Nu har han ju gjort det ja) Dels för att ja, de sänkte musiken men jag hörde deras dumma röster fortfarande.
Jag måste ha somnat i alla fall, för plötsligt ringde Sonnys alarm. Sen ringde mitt helt plötsligt. Jag är pisstrött och ögonen svider.
Jag undrar bara, var det ingen annan som stördes av oljudet? Typ grannarna bredvid mig (aka hippiekollektivet), och grannarna bredvid festarna? Det var ju ändå måndag. Men ingen sa till. Är det jag som är osvensk? Jag blir ju bara mer förbannad om jag inte gör det. Och de sänkte ju musiken ändå. Tror ärligt talat att det bara är två av fem jag inte sagt till. Och de andra har aldrig haft röjarfester när jag varit hemma. Speciellt inte mitt i fucking veckan.
På helgerna väntar jag till tolv, men då har det oftast blivit tyst. Utom vid insparken. Då skrek folk från huset mitt emot "andra sidan är ni klara" och på vår sida svarade de "jajamensan fattas bara".
Då var jag ganska mordlysten kan jag säga.


Nu ska jag ha statistikövning.
Det är ju nästan lika kul som att skälla ut grannarna.

...

Passar på att blogga lite medans pasta till Sonny som är på väg hem från jobbet, sakta kokar över. Åh så huslig jag är.
Annars svider ögonen, jag är trött som ett as men glad. Har två lektioner kvar tills det är jullov. Visserligen är det inte så praktiskt att de är tex imorgon och på fredag, ohnej, hur skulle det se ut. Men det är i allafall datorstatistikövningar. Vilket är sjukt mycket roligare än andra typer av statistik. Det känns lite som matte, och jag får känna mig lite smart för att jag ändå fattar datorer ok bra.
Lite gymnasiekänsla helt enkelt. Tror jag ska ta med kakor också, bara för att man inte får fika i datorsalen. Kan bli riktigt mysigt.

Ett intressant fenomen jag har identifierat hos mig själv är hur jag automatiskt börjar gilla låtar som de sjunger i Glee. Tyder det på en tydligt utpräglad smak eller att jag är lättlurad? Det får någon annan avgöra...

Håll mitt blogghat på en lagom nivå

Den sjukaste bloggen jag läser handlar om muffins. Det är en tokig människa som skriver den, antar jag. Hon verkar leva för muffins och nu har hon gjort ett luciatåg av muffins. Alltså muffins med små luciakronor, stjärngossestrutar och små ljus av sockerslem i glasyren.
De ser inte goda ut alls. Men det är bloggen jag älskar att störa mig på. I början var jag imponerad, tills jag insåg att personen vägrar göra enkla (eller goda) recept, (chokladmuffins med chokladbitar och chokladglasyr tycker jag verkar så fruktansvärt vidrigt) och dessutom verkar hon ha ett personligt korståg för muffins. Hon blir upprörd så fort någon skriver ner muffins, muffinsbloggar och kvinnliga stenåldersideal. (Att tjejer ska sitta hemma och baka, blogga om det och inte äta själv) Hon verkar också vara en sån som inte äter sina egna bakverk, utan tvingar dem på andra. Antagligen kommer hon bara ge bort muffins i julklappar.

Förut älskade jag att hata en annan blogg, men den var så fruktansvärt urbota dum att jag inte kunde låta bli att kommentera elaka kommentarer. Och då har det ju gått överstyr. Jag börjar känna att det är ditåt det barkar med muffinsbloggen. Jag måste hitta en ny hatblogg, och det snabbt. Men den måste vara tillräckligt intressant också.
Jag får ju mycket av min inspiration genom ironi, cynism, hat och allmän aggression. Från nyheter, min vardag eller andra bloggar. Det är den energi jag tar mig fram på.
Annars skulle jag antagligen börja blogga om statistikprogrammet Statistica, vilket ingen skulle fatta något av, eller ens bry sig om. De flesta andra som ens håller på med statistik använder dessutom spcs eller vad det heter. Spss kanske. Jaja, inte viktigt.
Det är däremot viktigt att jag bloggar om allmängilltiga saker. (Obs, jag tänker inte blogga om det som hände på drottninggatan, jag kan inte sluta dra otroligt roliga, dåliga skämt om det och det känns inte så pk)
Och speciellt om dåliga bloggar. Om de är dåliga på rätt sätt. Liksom, en djup dålighet, inte bara slarvig eller felstavad. En ointelligens och en självdistanslöshet är vad jag söker.
Ah, the quest goes on...

Lista istället för ingenting

Dagens humör: Trött, grinig och kli-ig i ögonen. (Eventuellt är det inget humör)

Dagens hälsocheck: Titta här hade jag kunnat skriva att det kliar i ögonen! Jag kan skriva att jag har ont i hals och nacke här istället.

Dagens borde: Antagligen köpa julklappar, men det tänker jag inte. Alldeles för stressigt. Jo jag vet att det blir stressigare ju närmre jul man kommer. Men det skiter jag i!

Dagens outfit: Grön tröja med en örn på, svarta höga byxor med glittrigt skärp. Lucia förfan.

Dagens planer: Gå till skolan, kören och sedan stupa.

Dagens fundering:
Samma som alltid, hur ska pengarna räcka?

Dagens beroende: Behöver du ens fråga? En kopp med mjölk.

Dagens längtan: Tills jag får sova, alternativt lugn och ro att läsa Pride and Prejudice

Dagens lektyr: Ja, se ovan, förutom att jag måste läsa statistik.

Stulen från Spiderchick

Nya traditioner någon?

Min kära sambo firar inte jul.
När jag fick veta det, för mer än två år sedan, tänkte jag först. Gud så skönt, då slipper jag ha julgran resten av mitt liv. Julgran = platsupptagare, pengakostare och asjobbig att plocka ner och slänga ut och klä och härja. '
Det verkar inte vara lika lätt för andra att acceptera. Vadå, firar han inte NÅGON jul? Blir han arg om du gör det? Om han får en julklapp, ger han tillbaks den då? Svar, nej nej och nej. Det är helt odramatiskt.
MEN det får mig att fundera över våra jultraditioner, kanske inte min egen familjs, hos min mamma gör vi egen pizza, har ingen julgran, dricker julmust och klappar katter. Kollar inte på Kalle och har lagom mycket presenter. Typ två var.
Min pappa gör risgrynsgröt och vi trycker i oss mandariner, sedan åker vi till min styvmammas släkt och firar superstor jul där. Alltså med människor jag inte är genetiskt släkt med. Men råkar tycka väldigt mycket om, och vilja värna om den traditionen, speciellt sedan min styvmamma dog i cancer.
De traditionerna är genomtänkta och utvalda.

Men alla andra, slentriantraditioner. Som alladinaskar. Det är INTE god choklad. Det är verkligen inte det. Och mellandagsrea, vem hittar något snyggt i all panikattacksträngsel? Inte jag. Överhuvudtaget allt ätande, och på och avklädning av granar.
Jag menar inte att det är dåligt eller fel, jag menar mest att det kan vara bra att inte göra saker för att man alltid har gjort dem. För det är inte någon riktig orsak. Isåfall skulle vi fortsätta diskriminera samer, "för det har vi ju alltid gjort". Och tjuväta plockgodis på ICA, "för det gör alla". Och jobba kvar på första jobbet för att man alltid jobbat där. Och leva på barnmat, för det var ju så gott när vi var små.
Att tänka efter däremot, har vi ju aldrig gjort, så varför skulle vi börja nu?
Att välja ut det man gillar av allt det man alltid gjort, och lägga till nya bra saker, (jag säger bara julpizza) det är väl ändå viktigare att trivas själv än att någon ska tycka att man är lite konstig som inte slåss över den sista trillingnöten?

Tvätten, det tysta kriget

Jag orkar inte gå ner i tvättstugan.
Inte för att det är jobbigt att bära alla tunga kläder, nej inte alls. Det är för att jag har haft tvättmaskinsochtorktumlarskrig med en annan hyresgäst. Han snodde alla maskiner, sen snodde jag torktumlaren och fick dåligt samvete för det.
Varför är jag så mesig ibland? Inuti alltså. Utanpå är jag ju som bekant ascool.

Håll i hatten

Alltså, inte nog med att jag skriver två inlägg på en dag. Idag har jag TRÄNAT! Kan ni tänka er? JAG! Tränat.
Det gick helt ok för ett halvårs träningsstopp. Fast jag började såklart noja direkt efter. Mycket vill ha mer som man säger. Nu hyser jag högtflygande planer på att träna flera gånger i månaden. Kors i taket!
Nu får vi se hur det blir med den saken. Man ska inte ropa hej om man säger så. För rätt länge sedan hade jag någon tokig idé om att träningsblogga. (På ett bittert sätt såklart) Jag antar att jag trodde att det skulle ge mig motivation. Så blev det alltså inte.

Dagens geografilektion

Idag är det... Torsdag. Eller hur? Ja. Jajaja jag är sämst på att blogga ofta. Men ni kan glädja er åt att jag även är sämst på att plugga. I tisdags skulle jag börja på kapitel 8. Har jag öppnat boken? HAHAHAHA
Klart att jag inte har. Däremot är mitt hem någorlunda städat och min kyl full av alkohol. Och golvet är faktiskt ganska dammfritt. Om jag bara tvättar så har jag snart inte så mycket som hindrar mig från plugg. Förutom föreläsningar på dagarna såklart.. Det är egentligen inte likt mig, men jag antar att 4 års ihärdigt plugg tagit ut sin rätt. Jag gillar fortfarande att lära mig saker, men hellre praktiskt än teoretiskt. Tvinga på mig kunskapen är det som funkar just nu. Jag läser skönlitteratur istället. Och äter mandariner. Jag tror nog att jullovet redan har börjat.
Man ska inte ta sig själv på för stort allvar, tydligen. Fick höra det i måndags, när jag var kanske i min minst mottagliga sinnesstämning (en blandning av måndag, förkylning, mensvärk och trötthet)
Men man ska inte ta sig själv på för litet allvar heller. Nu tar jag mitt mandarin och bokberoende som en hint av att jag behöver vila. Vila, vila, sova. Ska träna idag. Det är också ett sätt att vila. Fakskt.

Dagens nytheter som jag tycker något om
1. 8000 svenskar behöver fetmaoperation
2. Magsjuka i vattnet i Östersund

8000 svenskar behöver gå ner i vikt, de behöver beteendemedicin också om de nu ska opereras. Annars ökar risken för att de begår självmord när de blivit smala. Paradoxalt? Inte alls, om en person hela livet använt mat som ångestdämpare och man tar bort maten kommer de behöva döva ångesten på något annat sätt. Om de inte får hjälp med det som orsakar ångesten så är det stor risk att de inte orkar leva längre. Men det är det ingen som pratar om på nyheterna.

Jag är glad att jag inte bor i Östersund! Var ligger Östersund? Okej, långt långt upp i landet. Typ, i mitten av Sverige. Då är jag glad att jag inte bor där av flera skäl.

Det var allt. Nu blir det mer kaffe innan skolan börjar. Parametriska analysmetoder ska vi lära oss idag. Det är inte psykoanalys, det är statistik. Jag blir deppig av statistik. Jag vill genast börja förenkla och utveckla ekvationerna man räknar med. Men det är inte poängen med statistik.

Det är tanken som räknas

En annan sak som hör till datumet är att lova massvis med löjliga saker som man aldrig kan hålla.
Jag har inte gett något nyårslöfte sedan jag hittade ett nedskrivet nyårslöfte jag skrev när jag var 16. Jag lovade att jag skulle gå ner till 40 kg, skaffa en pojkvän och få perfekt hy.
Då insåg jag att man oftast lovar saker som inte är bra, som man inte ska hålla och som bara ger en mer ångest och problem. Nyårslöften är bara ett sätt att befästa sina tvångstankar.

Men, jag ska lova mig själv några saker ändå
  • Jag ska sluta köpa icas elbrygg, det smakar ändå pest, och återgå till icas mellanrost
  • Jag ska fortsätta att göra det jag lärt mig av tre terminers terapi som slutar i januari.
  • Jag ska sluta plåga mig själv med drömmar om att skaffa katt eftersom jag är brutalt allergisk.
  • Jag ska ha på mig mina paljett BH-band på nyår trots att ingen kommer uppmärksamma dem. Bara för att jag förtjänar lite flärd!
  • Jag ska dricka lika mycket kaffe som jag brukar, för det gör mig glad.

Saker som jag skulle vilja lova men inte kan lova och följaktligen kommer låta bli
  • Jag ska skaffa ett extrajobb och ha råd med en iphone
  • Jag ska åka utomlands
  • Jag ska träna en gång i veckan
  • Jag ska gå på mer promenader
  • Jag ska blogga mer
Over and out

Det hör till årstiden

Snön på körsbärsgrenarna utanför mitt fönster har smält och ersatts med rimfrost. Det innebär troligen att marken är täckt av is.
Min handväska är full av förylningslindrande mediciner.
Jag är inte pank, men förväntar mig att snart bli det.
På TV och radio går "årets bästa" på tomgång och snart visar de årets kungafamiljshändelser för alla tanter.
Men jag förstår inte poängen med ett nyår som är lika kallt som det gamla. Ge mig nyår sista mars istället. Fast det är klart, det är skönt att bli av med nyårshetsen vid julhetsen så kan vi ta det lite lugnt i januari  innan semmelhetsen och allahjärtansdag försöker få oss lika stressade som julen. Och misslyckas.

Jag för över all information från min gamla kalender till årets nya. Det är konstigt att se hur länge sedan saker hände, hur snabbt ett år går.
HMkatalogen som har sommarkläder i sommarfärger, jag klarar knappt av att titta på den så mycket vårlängtan får jag.

Det är det värsta. Denna extrema längtan efter vår och sol som bara växer sig större, och sen kommer våren och är lika regnig som hösten var, och blåsig och allmänt vidrig. Och sommaren är aldrig som sommaren i grekland. I Uppsala finns det ju inte ens ett hav som kan vara blått, inga vita putshus som glittar i solen. Ändå tror vi att sommaren ser ut så.

I Sverige är sommaren grön och spöregnig för det mesta, men det kommer vi inte ihåg nu. Just nu tänker vi bara på att det går att överleva på sommaren. Att det går att andas och att vi inte är så förbannat trötta. Vi minns grillkvällar och kallbad och doften av gräs. Själv går jag runt med en kaskad av blåsippor i en backe innanför ögonen. Och vi glömmer att nästan alla får ångest på sommaren för att de inte lyckas göra det mesta av den, för att de inte är himlastormande överlyckliga dygnet runt för att solen skiner.
Mest tror jag att längtan till sommaren är en längtan till barsligheten, att springa och härja utomhus och doften av små små kattungar och smultron och solvarma klippor. Och den där obeskrivliga uttråkningen som bara kom över en, och som nu sitter i huden varje dag. Rastlösheten. Som hörde till ovanligheterna och därför var spännande och utmanande, men som är vardag när vi växer upp. Det är istället entusiasmen och att gå upp i något helt som vi behöver öva oss i.

Är det inte sjukt? Vi övar oss i att vara här och nu, träna på att vara lycklig, följ dessa tre enkla steg så blir livet enklare. Lär dig läsa tankar och förstå andra. Köp denhär boken och finn dig själv. Och så jag, som utbildar mig till hjälp-till-självhjälp-hållandefunktion-anknytningsobjekt. För att vi behöver det. För att alla blir traumatiserade av att växa upp i vardagskaos och ändå bara längta till sommaren. För att det regnar hela vintern och hela hösten och hela våren och när solen eller snön äntligen kommer har vi inte tid att vara lyckliga i alla fall.
För att allt ska bli bättre nästa år.

Jul, jul, strålande gul

Ja herregud vad julen svischar förbi som en marängsviss under fötterna.
Julaftons morgon firades med en
sommarsmoothie(TM) och sedan bar det i ryslig stress av till Stockholm, fädernelandet och allt sånt. Det var stressigt för att jag tog det så lugnt vid frukosten. Diskuterade DSM-kriterier och what-not. En av mina absoluta favoritsysslor måste jag säga. Nåväl sedan var det diska, ta ut sopor, mata hamstern (en mycket svår konst, det måste vara tillräckligt att klara sig på i fyra dagar men inte så mycket att hon hetsäter ihjäl sig på fem minuter, som hamstar lätt gör). Det återstår att se om det blev idealiskt.
Nåväl, vi rörde oss mot tågstationen, satte oss på respektive tåg. Jag- uppsala-stockholmspendeln, Sonny på mUpptåget hem till Knivsta.

Väl framme i Stockholm utförde jag en kedja av goda gärningar måste jag säga. När jag gick av var det en liten tant som behövde gå på tåget, jag erbjöd mig att hjälpa henne upp varav hon gav mig 40 kronor! Galet tänkte jag, jag gjorde det ju hemskt gärna gratis. Men jag tog emot pengarna och blev glad, sen köpte jag en Situation Stockholm för mina 40 kronor och knatade ner i tunnelbanan. Jag måste ha sett extemt belevad ut med mina väskor och kassar för jag blev genast tillfrågad om tunnelbanans nät och vilka tåg man kan ta till Gullmarsplan. Eller så såg jag bara läskunnig ut, det är ju som bekant det enda kriteriet för att förstå hur stationerna och linjerna går. Nåväl, när sedan hon som frågat mig om råd blev tillfrågad av en annan person hänvisade hon till mig!
Och alla säger att folk är asociala i storstan!
Jag lyckades i alla fall ta mig hem utan fler sociala interaktioner. Tack och lov.

Sedan satte själva julen igång.
Oh dearie me! Först grönkålssoppa och presenter hos far, sedan iväg till styvfamilj för storjul. Med hemgjord snaps (gört!) och väldigt mycket mat. Och ännu fler presenter.
Dödströtta åkte vi bussen hem och jag sov till klockan 11,43.
På juldagen åkte vi med mamma till bekanta och julade oss där. Så åkte vi hem till henne, där vi tog det lugnt, glodde på film och jag rullade mina ömtåliga slemhinnor i katthår. Igår, annandagen då vi firade en tredje och sista jul gick jag runt och lät som Darth Vader ungefär på grund av kattallergi.
Sen träffade jag R och sen åkte jag hem och sov.
Idag ska jag fira födelsedag, dock inte min egen.
I morgon blir det hemfärd, oh ljuva hem. Jag längtar så jag spricker och är inte alls sugen på att fira nyår överhuvudtaget. Helst drar jag en riktigt gammal filt över mig (eller varför inte den nya jag fick i julklapp?) och gömmer mig i ett hörn. Det låter för mig som himmelriket på en pinne.

Snart är det januari och 10-talet. Men jag gissar att det kommer kännas som vanligt ungefär.
Förutom att ingenting någonsin känns som vanligt när allt gör det.

Eller nåt.

Men jag längtar förpipplat mycket efter att börja skolan igen, som vanligt. Alltså plugga igen, vara klar med praktiken, få sovmorgon och hänga med klassen.
Och nästa år fyller jag 24, det är nästan 25. Sonny fyller 27, det är nästan 30. Galet.

Nu ska jag ut i snömodden och härja! Puss på er och god fortsättning

Bird bird bird, bird is the word

En liten del av mig, cirka 79 procent, tror att det räcker att skriva en att göra lista för att saker ska bli gjorda. Har man skrivit ner så är det klart sedan. Tvätta till exempel, står på min lista i kväll. Liksom packa och dammsuga mitt skitiga rum.
Att däcka framför datorn, äta onyttigheter och kolla på How I met your mother står inte på listan. Men de sakerna verkar komma av sig självt. Varför kan inte tvättkorgen ha ben och gå till tvättstugan? Varför?
Sedan består jag av 18 procent som tänker att jag lika gärna kan tvätta nästa vecka. Eller aldrig. Eller på julafton. Resterande 3 procent är däremot redo att hugga i. Synd att de är i minoritet och blir nedröstade.

För övrigt håller jag på att bli förkyld. Och min hjärna är helt förbluffad över faktumet att det är torsdag i morgon. Och snart jul.

Galet säger jag bara. Galet.

TISDAG

Att det snöat som in i sjutton kan knappast ha undgått någon. Inte ens löpsedlarna har missat det, inte ens SMHI är vilse i pannkakan. Jag bytte till vinterkängorna och har gått hem från stan idag. Jag halkade ett antal gånger och blev lite blöt på ovansidan av höger fot. Fördelen med att bo utanför stan är att det går att tycka om snön. Den är varken en brungrå äckelsörja eller ett stenhårt islager. Den är vit och fluffig och full av små fotspår från katter, barn, cyklar och kråkor.

Jag hade inget nyårslöfte i år, men jag tror jag ska ha ett nästa. Jag ska ta det lugnare och må bättre fysiskt. Under praktiken har jag nämligen: haft begynnelse till magkatarr massor med gånger, ondare i ryggen än någonsin, varit konstant trött i perioder och alla mina små små muskler har krympt och blivit ännu mindre. Nåja, mycket har berott på en specifik stressfaktor som är utredd nu. Det har varit en kaosartad process att reda ut det, men nu känns det mycket bra. Mer säger jag inte på internet. I övrigt tar jag det nog ganska lugnt, jag har till exempel inte börjat känna mig stressad över julklappar. Jag låtsas att jag är det inför andra för att de inte ska hata mig, men jag skjuter problemet på framtiden.
Fråga igen den 23e så ska jag nog kunna skrapa fram en liten liten klump av stress. Eller lack.

Just nu är jag så trött att jag skulle kunna somna med kinden mot tangentbordet, men jag ska försöka låta bli.

Jag har ju inte lyckats blogga på ett tag, men har haft ett ämne groendes ett par veckor. Tema, att växa upp.

Bra saker är inte roliga när man är vuxen.
När man var liten var det mesta som var bra också kul. Åtminstone kändes det skönt. Typ, leka, be om förlåtelse, hjälpa till hemma. Visst, det mesta som var kul och bra när man var liten är fortfarande kul och bra. Det har bara byggts på en extra dimension av saker som känns helt värdelöst fast de är extremt bra att göra. Jag syftar inte bara till att betala räkningar. Att göra slut med någon, kan vara bra, men känns alltid helt fördjävligt. Att säga nej till någon, tänka på personers eget bästa, att säga upp någon från ett jobb, att ha ångest, att vara arg. Alla bra exempel på saker som inte alls är kul men som man måste göra ändå ibland. Och som är det rätta.
Det är kanske det jag menar egentligen, för det mesta är att göra det rätta inte alls kul. Det är stressigt, plågsamt och kan få en att må dåligt.
När man var liten fick i alla fall jag lära mig av diverse moraliserande tidningar (typ, Bamse) att det ska kännas bra att göra rätt sak. Och visst, efter ett tag kanske det känns ok. Men precis när det händer är det så mycket svårare än att ge bort halva sin chokladkaka.
Det är helt enkelt svårt och jävligt att följa sin inre kompass och vara den man vill vara. Varför är det ingen som tecknar det budskapet i färgglada serietidningar?!

Cheerio

.....

Jag ska på psykologiska instituionens julfest och hinner inte blogga. Jag har haft det hektiskt men bra den senaste tiden. Och så har jag åkt taxi från Alingsås till Uppsala. Det var mindre kul.
Jag är hungrig som en hamster ungefär. Och ganska stressad mest hela tiden. Men bra stress. Rolig stress.

Swim awaaaaay

tittar på charlie the unicorn. http://www.youtube.com/watch?v=Q5im0Ssyyus
Det mest efterblivna någonsin. Faktiskt.

Japp.

Nå.



Mellandagsseghet (Nu blev jag sugen på kola!)

Så, hej och hå. Jo jag vet att jag legat på latsidan, men alla förtjänar ett jullov lite då och då. Även mina fingrar.
Julafton: möta upp skräckslagen pojkvän vid centralen ("var ligger spottkoppen?? jahhaaa, bögringen." Han är tydligen inte lika Stockholmsvilse som han låtsas)
Fira jul, ja, det händer. Jag var beväpnad med inte mindre än 2 cerazette (billig kopia till clarityn) medel mot katter.  Och jag överlevde faktiskt! Bara lite kli i ögonen. Trots att man kanske inte ska spara pengar på sådant som hör till hälsan och snorreducering att göra, men jag sparade 50 spänn!

Kom hem igen, med HS, (bor hos pappsen) och sov, sov länge och väl. Eller nja, inte väl. Försök dela en 90säng med någon som är 60 bred över axlarna. Det blir inte mycket plats över. Dessutom loftsäng så jag sov ytterst för att HS var livrädd att räcket skulle gå av och han trilla ner. Det gjorde det också. Inte alls.
Nå, sedan lite lugnare firande hos herr Far. Åkte med HS till Knivsta och sov där, fick julklapp också. HaHa.

Kan lika gärna rabbla upp allt jag fått:
1 fåtölj
1 psykologibok (Yalom! kärlek!)
2 kokböcker (nu passar det, önskade mig det förra året men man får ta en viss förskjutning helt enkelt)
2 örongott (glada)
1 pläd (fiiin)
8 galgar. (pik?)
pengar, många
1 duk
inga hamstrar...
1 hårvårsset
1 världens mest high-techa vinöppnare
1 lattevisp (sweet)
1 hemsk bok
1 söt plånbok för mynt

Jag har gett bort:
underkläder
högtalare
bok
cd
blommor
mascara
Ska ge bort andra saker men eftersom personen i fråga (HS) inte har fått dem än så vore det illa dumpt att skriva vad det är här! Så korkad är inte ens JAG.

Sedan har jag varit full. Och bakis. jag vaknade igår och det kändes som att någon försökte sparka mig i huvudet inifrån. Mycket obehagligt. Sedan tillbringade jag nästan hela förmiddagen åt att försöka behålla min frukost.
Sedan åkte jag och K till sumpan för karaokeparty/förfest. Karaoken började sent och jag var trött. Kom hem vid halv ett och läste till två.
Idag vaknade jag som av ett mirakel.Pigg, fräsh, vaken, levande.
Sådana dagar är guds gåva. (Fast jag tror inte på gud, det var bara ett uttryck ok?)
Så, nu är jag på sprudlande humör och redo att ta mig an världen.
(Alltså, jag är inte dödsgrinig och jag skulle gått på en promenad om mina skor hade några klackar kvar och inte bara gapande hål där klackens innanmäte en gång bodde)

Annars är det som vanligt. Alla kompisar jag skulle träffat har jag inte träffat. Fast jag har ju träffat andra! Och ska träffa en idag. Borde bli trevligt.
Underbart med människor som är lika bittra på världen som jag själv.

Så, nu har jag ont i händerna,
guds frid!  (Eller någon annans som inte heller behöver den)
Här ska borstas tänder!

Les traditiones des Corleones (Sigrandones? Larseones?)

Eh, har kollat för mycket på matprogram, mest om julmat jag aldrig i livet skulle närma mig (vem i satans helvete skulle äta kalkon men fläsk-stuffing!?Jo, engelsmän såklart, de kan verkligen inte.) sedan började jag med en lång utstävning om julgranar och pizzor på Jonas blogg, så.

I min familj, (läs halva, eller snarare en tredjedel av den, beroende på hur man räknar, den ena delen är pappa, andra mamma och tredje HS som jag av naturliga själ inte har några traditioner med, utom Rutinerna, men de är privata!! S, min syster, hänger på första och andra delen)
firar vi jul, kanske något udda.

Hos Mor, äter vi jule-pizza och lite annat krafs, kollar inte på Kallijanka, äter inte tröttskinka och skriker inte över paket. Vi har inte haft julgran på länge.

Hos Far, är vi inte hos far, eller delvis, vi äter enorma mängder mat och har ingen julgran, sedan åker vi till K och B, typ släktingar på ett sätt, (Jag känner mig släkt med dem) tillsammans med barn till min avlidna styvmor, krångligt, ja. Bökigt och struligt? Nej. För mig är det dessutom inte krångligt. Bara för andra och att förklara det.
Nåväl, där dricker vi vin, äter mat och delar ut tusen sinom tusen julklappar och åker hem mitt i natten för att dö.
I år blir det hos Modern, och juldag hos Fadern (ingen julmat dock, tack som fan)

Vi gillar inte julmat. Eller jag gör inte det.
HS är medtvingad! Han gick med på det. Jag är överlycklig, bara så ni vet.

NU ska jag sova.
Eller kolla på TV.
Eller läsa?

Sporadiskt is my middle name

Som alla kanske förstår planerar jag inte att vara helt jäkla aktiv under julen. Det har för övrigt börjat bra.
Har bott hemma hos pappsen och har hittills, inte diskat, inte städat, knappt dushat, kollat på TV, läst, sovit.
*yaaay*
Så det blir skönt.
Jag upplevde lite lite julstress idag, i typ 20 minuter.

Jag har även knappt tänkt så himskans mycket på något.
Troligen till stor del beroende av att min hjärna består av 90 procent snor.
Nu ska jag borsta tänderna.

Sedan sova eller titta på TV eller läsa. Svårt beslut alltså!

Tidigare inlägg