Three steps to becoming a total bitch

Nu ska jag berätta hur man förstör en helt vanlig, harmlös måndag för sig själv och andra.
Ladda upp genom att sova dåligt, passa på att tvätta håret kvällen innan så du vaknar med världens sämsta hair-day. Gå upp klockan sju, försov dig lite. Dusha inte. Ta på dig de mest obekväma trosor du kan hitta i lådan. Få mens. Klä dig för kallt för 10 grader men för varmt för 20.
Upptäck att osten du köpte dagen innan är supergrön över hela kortsidan. Kräks nästan av din morgonmacka. Ha slut på mjölk så du inte får något kaffe. Sminka dig inte, så kommer du inte heller att känna dig fin.

Detta var steg ett. Det kommer resultera i att när du cyklar iväg till skolan klockan åtta (fem minuter sen) har du en fet klump i halsen bestående av känsla av att du själv överreagerar och är omöjlig att leva med, samt en abnorm skriklust.

Tygla skriklusten trots att ingen borde bry sig om att en skrikande galning kommer förbicyklandes. Se till att inte ha någon arg musik i mobilen, bara smäktande kärlekslåtar eller pigg-rock.
När du kommer fram till skolan, ställ in dig på att ha en världelös lektion och se sur ut så du inte får ut något och ingen vill prata med dig. För du vill inte prata med någon.

Det var steg två. Det kommer att resultera i en känsla av ensamhet, isolering samt social oförmåga.

Här får du ta en rast ett tag, drick lite kaffe, börja känn att dagen kanske blir ok, bonda med folk över den dåliga lektionen, ät lunch, köp en cola, gå på en till föreläsning. Köp en ny moushe, bestämm träff med en kompis.

Åk hem, nu har det hunnit bli varmt och superklibbigt ute, så du svettas ihjäl och mår allmänt pyton. Har du tur har mensvärken börjat kicka in ordentligt precis som godissuget och, och dethär är viktigt, känslan av att väga 5 kg mer än du brukar.
Kom hem till din ostädade lägenhet, ditt dammiga rum och din surrande dator, samt artiklar att läsa, muffins att baka och mind-maps att renskriva.

Det var steg tre. Det kommer att resultera i ett ilsket blogginlägg, troligen irriterbarhet mot diverse kombosar samt en extrem lust att lägga sig under sängen och gråta, alternativt slå sönder något och sedan gråta i tre timmar, somna och hoppas att livet är annorlunda när du vaknar. Eller åtminstone att du själv vore det.

Kommentarer
Postat av: J

Ente meningen me att cykla att man faktiskt får skrika som man vill? Jag är så förvirrad...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback