telepatetisk

Året som jag...
Flyttade ihop med min kille
Blev besatt av Cirkus Kiev och Mammas nya kille (Eller var det 2009?)
Insåg att "sambokilon" inte är någon typ av myt som folk hittat på för att rättfärdiga sina extrakilon, man går automatiskt upp fem kilo när man flyttar ihop med någon. Jag looovar.
Insåg att jag har ett år kvar att plugga
Skaffade en likadan telefon som alla andra
Försökte sammanfatta året utan kaffe i kroppen
Lärde mig vad mitt framtida yrke kommer gå ut på - and I love it
Var yr en hel sommar, antagligen på grund av stress
Uppenbarligen har förträngt hela vårterminen av


Det gick ju sådär. Men så är det när det händer mycket och man lär sig mycket. Hjärnan skrumpnar när man försöker komma ihåg det.
Eller så går det helt enkelt inte att blogga samtidigt som man lyssnar på MNK

Jag roade mig själv nyss med att kolla upp all kurslitteratur jag kommer behöva under nästa termin. Fast jag har inte någon lista över sista kursen, så egentligen kollade jag för tre kommande kurser. I alla fall.
1700 kronor kommer det gå på. Om jag envisas med att köpa alla böckerna nya.
Det är ju typ en hel månads mat för en person. Hur tänker bokus, hur tänker csn, hur tänker skolan och hur tänker jag att jag ska ha råd med detta utan att gråta ihjäl mig när tusenlapparna fladdrar iväg. Hur?

Men de verkar ju roliga i alla fall. Roliga namn. Compassion focused. Är inte all terapi baserad på det? Eller? Kanske inte. Mentalisering är fett intressant i alla fall. Kvalitativ metod kanske mindre sprittande roligt, men spännande att få veta hur det egentligen funkar. Jag kommer sluka tre av fem böcker har jag en känsla av.
Sen har vi lite fler böcker, men de råkar jag redan ha i min ägo. Eftersom jag är en överambitiös psykologinörd.
Det finns värre saker att nörda in sig på.

Just det. Sökte ett jobb igår. Vi får se om de vill ha mig. (Skickade in ett internetformulär alltså) Hoppas hoppas!
Då skulle jag ju ha råd med böckerna!

Nu ska jag gå och försöka bli av med skakningarna från kaffekopp nr 2.

Och ja, jag hade en mysig jul.

Så många olika bloggämnen har rusat förbi mig utan att jag hunnit (orkat) skriva. Mitt liv består till stor del av the Sims just nu. Ja, jag är tragisk ibland. Men jag gillart!
Har även piffat upp min vardag med diverse migräner, obestämda magsmärtor och ja just det. Grannarna snett under oss började ha fest igår. HALV TVÅ på natten. PÅ NATTEN! Jag for upp ur sängen, drog på mig första bästa tjocktröja över nattlinnet och klampade ner. Ringde på, möts av en översminkad tjej med otroligt tom blick. Jag förklarar att deras musik väckter mig, och att jag kommer behöva gå upp i morgon. Tidigt. Hon stirrar ännu tommare och säger nasalt jahaaa på ett irriterande trögt sätt. En trevlig herre bakom henne ser mig dock i ögonen och säger att han ska fixa det.
Det heter förlåt. Eller ursäkta. Eller jag är en dålig människa, vänta medan jag går och begår sepukko och tar de andra med mig.
Jag låg vaken ganska länge, dels för att jag var adrenalinstinnad, arg och dessutom orolig för Sonny, som skulle gå upp klockan 5.  (Nu har han ju gjort det ja) Dels för att ja, de sänkte musiken men jag hörde deras dumma röster fortfarande.
Jag måste ha somnat i alla fall, för plötsligt ringde Sonnys alarm. Sen ringde mitt helt plötsligt. Jag är pisstrött och ögonen svider.
Jag undrar bara, var det ingen annan som stördes av oljudet? Typ grannarna bredvid mig (aka hippiekollektivet), och grannarna bredvid festarna? Det var ju ändå måndag. Men ingen sa till. Är det jag som är osvensk? Jag blir ju bara mer förbannad om jag inte gör det. Och de sänkte ju musiken ändå. Tror ärligt talat att det bara är två av fem jag inte sagt till. Och de andra har aldrig haft röjarfester när jag varit hemma. Speciellt inte mitt i fucking veckan.
På helgerna väntar jag till tolv, men då har det oftast blivit tyst. Utom vid insparken. Då skrek folk från huset mitt emot "andra sidan är ni klara" och på vår sida svarade de "jajamensan fattas bara".
Då var jag ganska mordlysten kan jag säga.


Nu ska jag ha statistikövning.
Det är ju nästan lika kul som att skälla ut grannarna.

Passar på att blogga lite medans pasta till Sonny som är på väg hem från jobbet, sakta kokar över. Åh så huslig jag är.
Annars svider ögonen, jag är trött som ett as men glad. Har två lektioner kvar tills det är jullov. Visserligen är det inte så praktiskt att de är tex imorgon och på fredag, ohnej, hur skulle det se ut. Men det är i allafall datorstatistikövningar. Vilket är sjukt mycket roligare än andra typer av statistik. Det känns lite som matte, och jag får känna mig lite smart för att jag ändå fattar datorer ok bra.
Lite gymnasiekänsla helt enkelt. Tror jag ska ta med kakor också, bara för att man inte får fika i datorsalen. Kan bli riktigt mysigt.

Ett intressant fenomen jag har identifierat hos mig själv är hur jag automatiskt börjar gilla låtar som de sjunger i Glee. Tyder det på en tydligt utpräglad smak eller att jag är lättlurad? Det får någon annan avgöra...

Den sjukaste bloggen jag läser handlar om muffins. Det är en tokig människa som skriver den, antar jag. Hon verkar leva för muffins och nu har hon gjort ett luciatåg av muffins. Alltså muffins med små luciakronor, stjärngossestrutar och små ljus av sockerslem i glasyren.
De ser inte goda ut alls. Men det är bloggen jag älskar att störa mig på. I början var jag imponerad, tills jag insåg att personen vägrar göra enkla (eller goda) recept, (chokladmuffins med chokladbitar och chokladglasyr tycker jag verkar så fruktansvärt vidrigt) och dessutom verkar hon ha ett personligt korståg för muffins. Hon blir upprörd så fort någon skriver ner muffins, muffinsbloggar och kvinnliga stenåldersideal. (Att tjejer ska sitta hemma och baka, blogga om det och inte äta själv) Hon verkar också vara en sån som inte äter sina egna bakverk, utan tvingar dem på andra. Antagligen kommer hon bara ge bort muffins i julklappar.

Förut älskade jag att hata en annan blogg, men den var så fruktansvärt urbota dum att jag inte kunde låta bli att kommentera elaka kommentarer. Och då har det ju gått överstyr. Jag börjar känna att det är ditåt det barkar med muffinsbloggen. Jag måste hitta en ny hatblogg, och det snabbt. Men den måste vara tillräckligt intressant också.
Jag får ju mycket av min inspiration genom ironi, cynism, hat och allmän aggression. Från nyheter, min vardag eller andra bloggar. Det är den energi jag tar mig fram på.
Annars skulle jag antagligen börja blogga om statistikprogrammet Statistica, vilket ingen skulle fatta något av, eller ens bry sig om. De flesta andra som ens håller på med statistik använder dessutom spcs eller vad det heter. Spss kanske. Jaja, inte viktigt.
Det är däremot viktigt att jag bloggar om allmängilltiga saker. (Obs, jag tänker inte blogga om det som hände på drottninggatan, jag kan inte sluta dra otroligt roliga, dåliga skämt om det och det känns inte så pk)
Och speciellt om dåliga bloggar. Om de är dåliga på rätt sätt. Liksom, en djup dålighet, inte bara slarvig eller felstavad. En ointelligens och en självdistanslöshet är vad jag söker.
Ah, the quest goes on...

Dagens humör: Trött, grinig och kli-ig i ögonen. (Eventuellt är det inget humör)

Dagens hälsocheck: Titta här hade jag kunnat skriva att det kliar i ögonen! Jag kan skriva att jag har ont i hals och nacke här istället.

Dagens borde: Antagligen köpa julklappar, men det tänker jag inte. Alldeles för stressigt. Jo jag vet att det blir stressigare ju närmre jul man kommer. Men det skiter jag i!

Dagens outfit: Grön tröja med en örn på, svarta höga byxor med glittrigt skärp. Lucia förfan.

Dagens planer: Gå till skolan, kören och sedan stupa.

Dagens fundering: Samma som alltid, hur ska pengarna räcka?

Dagens beroende: Behöver du ens fråga? En kopp med mjölk.

Dagens längtan: Tills jag får sova, alternativt lugn och ro att läsa Pride and Prejudice

Dagens lektyr: Ja, se ovan, förutom att jag måste läsa statistik.

Stulen från Spiderchick

Min kära sambo firar inte jul.
När jag fick veta det, för mer än två år sedan, tänkte jag först. Gud så skönt, då slipper jag ha julgran resten av mitt liv. Julgran = platsupptagare, pengakostare och asjobbig att plocka ner och slänga ut och klä och härja. '
Det verkar inte vara lika lätt för andra att acceptera. Vadå, firar han inte NÅGON jul? Blir han arg om du gör det? Om han får en julklapp, ger han tillbaks den då? Svar, nej nej och nej. Det är helt odramatiskt.
MEN det får mig att fundera över våra jultraditioner, kanske inte min egen familjs, hos min mamma gör vi egen pizza, har ingen julgran, dricker julmust och klappar katter. Kollar inte på Kalle och har lagom mycket presenter. Typ två var.
Min pappa gör risgrynsgröt och vi trycker i oss mandariner, sedan åker vi till min styvmammas släkt och firar superstor jul där. Alltså med människor jag inte är genetiskt släkt med. Men råkar tycka väldigt mycket om, och vilja värna om den traditionen, speciellt sedan min styvmamma dog i cancer.
De traditionerna är genomtänkta och utvalda.

Men alla andra, slentriantraditioner. Som alladinaskar. Det är INTE god choklad. Det är verkligen inte det. Och mellandagsrea, vem hittar något snyggt i all panikattacksträngsel? Inte jag. Överhuvudtaget allt ätande, och på och avklädning av granar.
Jag menar inte att det är dåligt eller fel, jag menar mest att det kan vara bra att inte göra saker för att man alltid har gjort dem. För det är inte någon riktig orsak. Isåfall skulle vi fortsätta diskriminera samer, "för det har vi ju alltid gjort". Och tjuväta plockgodis på ICA, "för det gör alla". Och jobba kvar på första jobbet för att man alltid jobbat där. Och leva på barnmat, för det var ju så gott när vi var små.
Att tänka efter däremot, har vi ju aldrig gjort, så varför skulle vi börja nu?
Att välja ut det man gillar av allt det man alltid gjort, och lägga till nya bra saker, (jag säger bara julpizza) det är väl ändå viktigare att trivas själv än att någon ska tycka att man är lite konstig som inte slåss över den sista trillingnöten?

Jag orkar inte gå ner i tvättstugan.
Inte för att det är jobbigt att bära alla tunga kläder, nej inte alls. Det är för att jag har haft tvättmaskinsochtorktumlarskrig med en annan hyresgäst. Han snodde alla maskiner, sen snodde jag torktumlaren och fick dåligt samvete för det.
Varför är jag så mesig ibland? Inuti alltså. Utanpå är jag ju som bekant ascool.

Alltså, inte nog med att jag skriver två inlägg på en dag. Idag har jag TRÄNAT! Kan ni tänka er? JAG! Tränat.
Det gick helt ok för ett halvårs träningsstopp. Fast jag började såklart noja direkt efter. Mycket vill ha mer som man säger. Nu hyser jag högtflygande planer på att träna flera gånger i månaden. Kors i taket!
Nu får vi se hur det blir med den saken. Man ska inte ropa hej om man säger så. För rätt länge sedan hade jag någon tokig idé om att träningsblogga. (På ett bittert sätt såklart) Jag antar att jag trodde att det skulle ge mig motivation. Så blev det alltså inte.

Idag är det... Torsdag. Eller hur? Ja. Jajaja jag är sämst på att blogga ofta. Men ni kan glädja er åt att jag även är sämst på att plugga. I tisdags skulle jag börja på kapitel 8. Har jag öppnat boken? HAHAHAHA
Klart att jag inte har. Däremot är mitt hem någorlunda städat och min kyl full av alkohol. Och golvet är faktiskt ganska dammfritt. Om jag bara tvättar så har jag snart inte så mycket som hindrar mig från plugg. Förutom föreläsningar på dagarna såklart.. Det är egentligen inte likt mig, men jag antar att 4 års ihärdigt plugg tagit ut sin rätt. Jag gillar fortfarande att lära mig saker, men hellre praktiskt än teoretiskt. Tvinga på mig kunskapen är det som funkar just nu. Jag läser skönlitteratur istället. Och äter mandariner. Jag tror nog att jullovet redan har börjat.
Man ska inte ta sig själv på för stort allvar, tydligen. Fick höra det i måndags, när jag var kanske i min minst mottagliga sinnesstämning (en blandning av måndag, förkylning, mensvärk och trötthet)
Men man ska inte ta sig själv på för litet allvar heller. Nu tar jag mitt mandarin och bokberoende som en hint av att jag behöver vila. Vila, vila, sova. Ska träna idag. Det är också ett sätt att vila. Fakskt.

Dagens nytheter som jag tycker något om
1. 8000 svenskar behöver fetmaoperation
2. Magsjuka i vattnet i Östersund

8000 svenskar behöver gå ner i vikt, de behöver beteendemedicin också om de nu ska opereras. Annars ökar risken för att de begår självmord när de blivit smala. Paradoxalt? Inte alls, om en person hela livet använt mat som ångestdämpare och man tar bort maten kommer de behöva döva ångesten på något annat sätt. Om de inte får hjälp med det som orsakar ångesten så är det stor risk att de inte orkar leva längre. Men det är det ingen som pratar om på nyheterna.

Jag är glad att jag inte bor i Östersund! Var ligger Östersund? Okej, långt långt upp i landet. Typ, i mitten av Sverige. Då är jag glad att jag inte bor där av flera skäl.

Det var allt. Nu blir det mer kaffe innan skolan börjar. Parametriska analysmetoder ska vi lära oss idag. Det är inte psykoanalys, det är statistik. Jag blir deppig av statistik. Jag vill genast börja förenkla och utveckla ekvationerna man räknar med. Men det är inte poängen med statistik.