telepatetisk

När jag läser bloggar brukar jag bli sur om mina favoriter inte uppdaterar så ofta. Det kallas dubbelmoral. Jag är ju tämligen sämst på att uppdatera min blogg. Men så har jag ju typ, inga läsare. Det gör mig ingenting faktiskt. Jag ska bli psykolog och då kan man inte vara så personlig och känd.
Därför kan jag gotta mig i att berätta vad som händer i min närmaste omgivning.

M, min roomie jobbade sista natten på sitt vikariat i går. Det har varit lite osäkert och läbbigt om hon skulle få förlängning. Det fick hon inte. Hon fick heltid istället. Wohoo!

Min syster S kom hem från England för ungefär en vecka sedan, igår kom hon till Uppsala och hjälpte mig att köpa och bära ett soffbord från IKEA till en buss, till en annan buss, till min lägenhet. Det roligaste var att vagnen fastnade i snön.
Så nu har jag ett soffbord.
Och appropå det så blir jag och Sonny mer och mer inredningsnördiga för varje gång vi ses. Vi blir också mer pepp på att flytta ihop varje gång vi pratar i telefon, ses eller tänker på varandra. Det är troligen det som skapar inredningshetsen.
Jag kan lätt erkänna att jag är mycket för att skriva listor och räkna ut hur mycket pengar som kommer gå åt.
Vi har hittills köpt saker för 620 kronor. Jag tror vi kommer ha vårt drömhem om cirka 51000. Det är rätt mycket pengar. Tur att vi inte ska köpa allt på en gång. Och tur att ny soffa och säng är mer sånt vi köper om två-tre år. Och Wiin och PS3an får också dröja.
Om jag är en lakan-människa, så är Sonny en lamp-och ljus-människa. Han är helt enkelt galen i ljussättning, som den filmare han är. Själv älskar jag sängkläder. Jag menar ÄLSKAR. Ingen av oss gillar prydnadssaker. Det ska bli ganska härligt med ett (någorlunda) minimalistiskt hem.

Nu ska jag kolla efter saker på blocket.