Om Linné, Proust och annat tjafs.
Okej, jag är officiellt ursäkternas mästare.
Förra veckan bloggade jag så dåligt för att jag inte drack kaffe, nu kan jag knappt blogga för att jag druckit kaffe och är så sjukt darrig.
Visste ni förresten att Linné tyckte att kaffe på tom mage var typ, djävulens dryck? Sånt är kul att veta, eftersom det betyder att Linné blev lös i magen av det. Hahaha. Alltid lika kul att tänka sig historiska personer springa till badrummet och stå och hoppa på ett ben för att det var upptaget. Annars tror jag han var ganska förstoppad av sig, dryg och torr och sådär. Mallgroda helt enkelt. Springa runt och döpa blommor och ha sig.
Men han hade ju rätt när han döpte schizofreni såklart, dementia praecox. Ja, schizofreni är inte bara en klyvning av sinnet, det bryter även ner hjärnan. Toppenkul ämne på morgonkvisten.
Appropå kvistar så längtar jag tills körsbärsträdet utanför mitt fönster får små blad. Det ska bli fint minsann!
Soligt är det i alla fall. Så man blir förblindad av det.
Och ja, jag kan alltid hitta något att gnälla på. Det är nog ett sätt att umgås på för mig. Men så är jag alltid lite ironisk i det ändå.
Jag ger Proust en tredje chans. Läser På spaning efter den tid som flytt (Á la recherche du temps perdu) och önskar att jag kunde flytande franska. I och för sig tror jag jag skulle kunna läsa den på franska och hänga med ungefär lika bra som jag gör på svenska.
Egentligen är det en helt onödig romansvit, varför hålla på och grotta i det förflutna? Nej men det är svårt med böcker som utspelar sig under 1800-talet. Jag har inga som hellst koncept på hur det franska societetslivet fungerade. Och inte gör Marcel sig särskillt mycket besvär för att förklara det. Han antog väl att det alltid skulle se ut som det gjorde.
(Undrar om Ross döpte sin apa Marcel efter Proust?)
Nej han fastnar istället i detaljerade beskrivningar som inte går under ytan, det finns ingen djupare känsla mer än de som beskrivs (främst "neuroser" "fixa idéer" och skam, det vill säga ångest och tvång). Det är lite som att titta ned i en damm som solen lyser kraftigt på. Man ser lite och det är vackert på ytan, men det är inte så stimulerande.
Och visst, jag kanske inte "fattar" Proust, men han är inte så svår som alla säger ändå.
Det som är kul, eller intressant är att läsa om all dold homosexualitet. Speciellt som han typ var smyghomo själv tydligen. (enligt min mamma i alla fall)
Han ser ju rätt kolerisk ut i alla fall.
Han var säkert också förstoppad!
Förra veckan bloggade jag så dåligt för att jag inte drack kaffe, nu kan jag knappt blogga för att jag druckit kaffe och är så sjukt darrig.
Visste ni förresten att Linné tyckte att kaffe på tom mage var typ, djävulens dryck? Sånt är kul att veta, eftersom det betyder att Linné blev lös i magen av det. Hahaha. Alltid lika kul att tänka sig historiska personer springa till badrummet och stå och hoppa på ett ben för att det var upptaget. Annars tror jag han var ganska förstoppad av sig, dryg och torr och sådär. Mallgroda helt enkelt. Springa runt och döpa blommor och ha sig.
Men han hade ju rätt när han döpte schizofreni såklart, dementia praecox. Ja, schizofreni är inte bara en klyvning av sinnet, det bryter även ner hjärnan. Toppenkul ämne på morgonkvisten.
Appropå kvistar så längtar jag tills körsbärsträdet utanför mitt fönster får små blad. Det ska bli fint minsann!
Soligt är det i alla fall. Så man blir förblindad av det.
Och ja, jag kan alltid hitta något att gnälla på. Det är nog ett sätt att umgås på för mig. Men så är jag alltid lite ironisk i det ändå.
Jag ger Proust en tredje chans. Läser På spaning efter den tid som flytt (Á la recherche du temps perdu) och önskar att jag kunde flytande franska. I och för sig tror jag jag skulle kunna läsa den på franska och hänga med ungefär lika bra som jag gör på svenska.
Egentligen är det en helt onödig romansvit, varför hålla på och grotta i det förflutna? Nej men det är svårt med böcker som utspelar sig under 1800-talet. Jag har inga som hellst koncept på hur det franska societetslivet fungerade. Och inte gör Marcel sig särskillt mycket besvär för att förklara det. Han antog väl att det alltid skulle se ut som det gjorde.
(Undrar om Ross döpte sin apa Marcel efter Proust?)
Nej han fastnar istället i detaljerade beskrivningar som inte går under ytan, det finns ingen djupare känsla mer än de som beskrivs (främst "neuroser" "fixa idéer" och skam, det vill säga ångest och tvång). Det är lite som att titta ned i en damm som solen lyser kraftigt på. Man ser lite och det är vackert på ytan, men det är inte så stimulerande.
Och visst, jag kanske inte "fattar" Proust, men han är inte så svår som alla säger ändå.
Det som är kul, eller intressant är att läsa om all dold homosexualitet. Speciellt som han typ var smyghomo själv tydligen. (enligt min mamma i alla fall)
Han ser ju rätt kolerisk ut i alla fall.
Han var säkert också förstoppad!
Kommentarer
Postat av: J
Jag säger alltid att jag är så jäla beläst och bildad. Ändå har jag nästan inte läst nån av klassikerna. Och efter det här inlägget lär det inte bli bättring på den fronten heller.
Trackback