So far, so good
Eftersom ni, kära läsare, är mina favoritläsare tänkte jag ge er alla en hemtrevlig inblick i mitt trötta liv.
Morgon, vaknar i kolmörkret av en ondskefullt pipande väckarklocka. Stilla undrar jag vad i herrans frid det är som låter. Eftersom ljudet försvinner inser jag att HS skjutit upp som ett skott (nja, snarare asat sig till sängens fotända) och stängt av det onda ljudet. Klockan är 06.40
HS klär sig och försvinner från en varm säng som jag väljer att stanna kvar och sova i tills jag vid 9.00 vaknar av the Knifes Na Na Na, som är min mobils väckarklocka. Jag går upp, lite segt, går på toa, glömmer att ta mitt minipiller, hämtar en bok och pallar upp kuddarna (alla 2) i Hss säng och läser till klockan 9.50, då jag börjar inse att jag tänkt vara i Uppsala vid tio för att få en start på dagen överhuvud taget.
Dricker proviva (inte blåbärssmak!) och klär på mig, börjar mögla mig ner mot tåget. Inser att världen lurpassat på mig idag och plötsligt hoppat fram i sitt bästa oktoberhumör och börjat skicka solstrålar. Himlen är höstblå, de få löv som är kvar är charmigt röda och solen, ja den akompanjeras av en smakfull vind och lätt, torr kyla. (Nu låter det helt plötsligt som att jag reccenserar ett vitvin)
Jag åker tåg, hela tiden stör jag mig på att alla människor pratar så mycket, de borde vara tysta så jag hör vad HS säger på andra sidan telefonluren.
På vägen från tåget går jag bakom en, uppenbarligen, äldre kvinna som trots brunrutig kavaj och dåligt sittande odefinierbara byxor går som en liten flicka i högklackat. Ena armen bär en röd handväska, den andra svänger hon med vid varje steg. Hon tittar lite uppåt och när jag på impuls följer efter henne genom Svavagallerian ser jag att hon har ett slags hänfört uttryck i sitt lilla asiatiska ansikte. Det har hon säkert tränat på i smyg. Jag tror det i allafall.
Jag går genom så många gallerior jag kan, inte för att jag egentligen vill, det är härligt väder ute, utan snarare för att se hur det är att vara konsument. Alla köper så mycket skräp.
Sedan går jag till Claes Ohlsson. De har inga spik där. Jag går igenom hela affären, hittar en hel vägg med skruvar, men inte en enda spikdjävel. Jag vägrar fråga personalen. I ren desperation börjar jag kolla efter extrapriser och hittar självklart ett set med 108 olika tavelupphängningsgrejer. Vilket var det jag tänkte ha spiken till ändå.
Jag lyssnar på mp3 i mobilen och förundras över att jag gillar alla låtar som kommer vid shuffle. Inte så konstigt kanske, det var ju jag som la in dem, alla borde vara mina favoritlåtar. Borde ja, men ingen vet bättre än jag att man inte alltid vill höra sin favoritmusik. Som att äta jordgubbar till varje mål, till slut blir man galet kissnödig.
Självklart missar jag precis bussen på väg från biblioteket (2 trötta nobelpristagare blev det, min nya pretention är att plöja igenom varenda djävel).
Åker hem, kommer hem, pratar hela tiden med HS som är på jobbet.
Sedan sätter jag upp tavlor. Med spik. Det är förbjudet i studentlägenheter. HA! I broke the law and the law will eventually win, men in the meantime njuter jag av konst som en tavla jag gjorde 1992 som är helt blå.
Den hänger snett. Ingen ska komma och anklaga mig för att vara övernitisk!
Jag har gått över mina finanser i huvudet och kommit fram till att inte heller denna månad känns idealisk för att anmäla TV-innehav för en TV vi inte ens kopplat in. Jag prioriterade min livsförsäkring...Grattis Trygg Hansa!
Det är galet mycket vad man kan hinna med på en förmiddag!
(Jag vill poängtera att jag kom ihåg att ta minipillret! Oroa sig inte HS.)
Morgon, vaknar i kolmörkret av en ondskefullt pipande väckarklocka. Stilla undrar jag vad i herrans frid det är som låter. Eftersom ljudet försvinner inser jag att HS skjutit upp som ett skott (nja, snarare asat sig till sängens fotända) och stängt av det onda ljudet. Klockan är 06.40
HS klär sig och försvinner från en varm säng som jag väljer att stanna kvar och sova i tills jag vid 9.00 vaknar av the Knifes Na Na Na, som är min mobils väckarklocka. Jag går upp, lite segt, går på toa, glömmer att ta mitt minipiller, hämtar en bok och pallar upp kuddarna (alla 2) i Hss säng och läser till klockan 9.50, då jag börjar inse att jag tänkt vara i Uppsala vid tio för att få en start på dagen överhuvud taget.
Dricker proviva (inte blåbärssmak!) och klär på mig, börjar mögla mig ner mot tåget. Inser att världen lurpassat på mig idag och plötsligt hoppat fram i sitt bästa oktoberhumör och börjat skicka solstrålar. Himlen är höstblå, de få löv som är kvar är charmigt röda och solen, ja den akompanjeras av en smakfull vind och lätt, torr kyla. (Nu låter det helt plötsligt som att jag reccenserar ett vitvin)
Jag åker tåg, hela tiden stör jag mig på att alla människor pratar så mycket, de borde vara tysta så jag hör vad HS säger på andra sidan telefonluren.
På vägen från tåget går jag bakom en, uppenbarligen, äldre kvinna som trots brunrutig kavaj och dåligt sittande odefinierbara byxor går som en liten flicka i högklackat. Ena armen bär en röd handväska, den andra svänger hon med vid varje steg. Hon tittar lite uppåt och när jag på impuls följer efter henne genom Svavagallerian ser jag att hon har ett slags hänfört uttryck i sitt lilla asiatiska ansikte. Det har hon säkert tränat på i smyg. Jag tror det i allafall.
Jag går genom så många gallerior jag kan, inte för att jag egentligen vill, det är härligt väder ute, utan snarare för att se hur det är att vara konsument. Alla köper så mycket skräp.
Sedan går jag till Claes Ohlsson. De har inga spik där. Jag går igenom hela affären, hittar en hel vägg med skruvar, men inte en enda spikdjävel. Jag vägrar fråga personalen. I ren desperation börjar jag kolla efter extrapriser och hittar självklart ett set med 108 olika tavelupphängningsgrejer. Vilket var det jag tänkte ha spiken till ändå.
Jag lyssnar på mp3 i mobilen och förundras över att jag gillar alla låtar som kommer vid shuffle. Inte så konstigt kanske, det var ju jag som la in dem, alla borde vara mina favoritlåtar. Borde ja, men ingen vet bättre än jag att man inte alltid vill höra sin favoritmusik. Som att äta jordgubbar till varje mål, till slut blir man galet kissnödig.
Självklart missar jag precis bussen på väg från biblioteket (2 trötta nobelpristagare blev det, min nya pretention är att plöja igenom varenda djävel).
Åker hem, kommer hem, pratar hela tiden med HS som är på jobbet.
Sedan sätter jag upp tavlor. Med spik. Det är förbjudet i studentlägenheter. HA! I broke the law and the law will eventually win, men in the meantime njuter jag av konst som en tavla jag gjorde 1992 som är helt blå.
Den hänger snett. Ingen ska komma och anklaga mig för att vara övernitisk!
Jag har gått över mina finanser i huvudet och kommit fram till att inte heller denna månad känns idealisk för att anmäla TV-innehav för en TV vi inte ens kopplat in. Jag prioriterade min livsförsäkring...Grattis Trygg Hansa!
Det är galet mycket vad man kan hinna med på en förmiddag!
(Jag vill poängtera att jag kom ihåg att ta minipillret! Oroa sig inte HS.)
Kommentarer
Postat av: J
Hahaa din blogg är nog den enda jag orkar läsa som inte är styckeindelad ibland och där du ibland skriver helt mongolångt. Vanligtvis studsar man förbi sånt, men inte mimmis inte. Den är värd att läsa och beakta. Och jag vill visst veta var du köpt din tröja =)
Trackback