telepatetisk

Självklart glömde jag glasögonen, och mina mardrömmar blev nästan besannade också. Vi kom försent, men jag var inte ensam och det var inte vårat fel. Jag fick visitera folk också, men deras kläder försvann inte.
Igår var jag så brutalt trött att jag inte kom på något att tänka ens på väg hem.
Men jag tror jag kommer trivas. Roligast är när folk blir sura över att de ska ta av sig sina skärp. "Det har minsann inte pipit om mig förut!" Tur att jag gillar att le stort och ignorera onödiga kommentarer.
Det sämsta med att jobba är att jag måste äta på rutin. Bara för att jag inte kommer få en chans senare. Jag pressar i mig frukost och lunch, och sedan middag när jag kommer hem. För att fylla på.
Jag gillar att äta för att jag är hungrig. Fast ok det är en vanesak, jag lär mig jättefort oftast att bli hungrig på rätt tider.
Men shit.. Herregud vilka problem jag har då..

Nej men ärligt talat tror jag att jag kommer trivas, även om det är lite läskigt att visitera folk så visar jag det inte utåt i allafall. Det är alltid mycket att göra vilket innebär att tiden går fort. (Hah! Vänta bara tills jag jobbat mitt första 12-timmarspass...)

And I am off again. Lite senare idag i allafall. Jag har drömt helt störda drömmar inatt också, och när jag blundade igårkväll var allt jag såg röntgenbandet. Illa!