Vi driver ett litet brottsyndikat
Jag tror jag har packat klart nu. Jag ska ju bara vara borta fyra dagar men det känns som att det är väldigt mycket att göra.
Österlen med släkten, börja jobba på måndag. Ingen som hellst kontroll över hur sommaren blir. Om jag jobbar natt eller morgon.
Då finns det bara en sak att göra.
Jag vet tyvärr inte vad, så jag koncentrerar mig på att gå i barndom istället. För när jag var liten visste jag aldrig något. Det var alltid någon annan som bestämde över vad jag skulle göra och när. Och ärligt talat är ju det som var det bästa med att vara unge. Slippa ansvar.
Så skitsamma att jag inte har några som helst pengar. Att jag kommer bränna mina sista cash på ett pendlarkort till arlanda.
Fasiken. Det hjälpte inte alls. Nu kom jag på att jag måste ringa riksgälden och ta ut pengar.
Det är coolt att sitta i telefon kö. Speciellt som det spelar härlig hissmusik i örat på mig. Och höra den automatiska talsyntesen ljuga om att de snabbar sig på därinne och inte alls sitter med lurarna av och fikar. Ärligt talat, klockan är tio, klart de fikar! De spelar i allafall typ mozart. Fast de byter låt efter varje talsyntesslinga.
Det skulle kännas bättre om rösten istället sa "Tack för att du väntar, vi gör allt för att dricka upp vårt kaffe, så långsamt som möjligt, din missunsamma djävel som inte ens kan unna oss en fikapaus." Det skulle i allafall vara ärligt.
Men ååååh! Så kommer de inte in i sitt jävla system!
Jag skulle gett upp om det inte var för att jag är pank.
De kommande fyra dagarna ska iallafall bli avslappnande och sköna. Knata runt i skåne är säkert trevligt. Om man gillar sånt, vilket jag råkar göra. Jag har bara lite svårt att slita mig från min kära blogg och framförallt internet. Och i förlängningen mitt liv.
Men det är säkert bara bra.
Usch, måste åka förbi skolan också för att skriva ut lite shit.
Dethär är typ det sämsta inlägget since ever. Men bare with me, I shall be back soon. Full av energi, bitterhet och idéer.
Men jag ger migsjälv credd för rubriken, som syftar till Varan TVs Tord Yvel. (Mannen som yttrade de oförglömliga orden "Känner du fläsk-Johan, en gång åt han 100 sådana kakor")
Over and out!
Österlen med släkten, börja jobba på måndag. Ingen som hellst kontroll över hur sommaren blir. Om jag jobbar natt eller morgon.
Då finns det bara en sak att göra.
Jag vet tyvärr inte vad, så jag koncentrerar mig på att gå i barndom istället. För när jag var liten visste jag aldrig något. Det var alltid någon annan som bestämde över vad jag skulle göra och när. Och ärligt talat är ju det som var det bästa med att vara unge. Slippa ansvar.
Så skitsamma att jag inte har några som helst pengar. Att jag kommer bränna mina sista cash på ett pendlarkort till arlanda.
Fasiken. Det hjälpte inte alls. Nu kom jag på att jag måste ringa riksgälden och ta ut pengar.
Det är coolt att sitta i telefon kö. Speciellt som det spelar härlig hissmusik i örat på mig. Och höra den automatiska talsyntesen ljuga om att de snabbar sig på därinne och inte alls sitter med lurarna av och fikar. Ärligt talat, klockan är tio, klart de fikar! De spelar i allafall typ mozart. Fast de byter låt efter varje talsyntesslinga.
Det skulle kännas bättre om rösten istället sa "Tack för att du väntar, vi gör allt för att dricka upp vårt kaffe, så långsamt som möjligt, din missunsamma djävel som inte ens kan unna oss en fikapaus." Det skulle i allafall vara ärligt.
Men ååååh! Så kommer de inte in i sitt jävla system!
Jag skulle gett upp om det inte var för att jag är pank.
De kommande fyra dagarna ska iallafall bli avslappnande och sköna. Knata runt i skåne är säkert trevligt. Om man gillar sånt, vilket jag råkar göra. Jag har bara lite svårt att slita mig från min kära blogg och framförallt internet. Och i förlängningen mitt liv.
Men det är säkert bara bra.
Usch, måste åka förbi skolan också för att skriva ut lite shit.
Dethär är typ det sämsta inlägget since ever. Men bare with me, I shall be back soon. Full av energi, bitterhet och idéer.
Men jag ger migsjälv credd för rubriken, som syftar till Varan TVs Tord Yvel. (Mannen som yttrade de oförglömliga orden "Känner du fläsk-Johan, en gång åt han 100 sådana kakor")
Over and out!
Kommentarer
Trackback