Way to beautiful (fåfängans lön)
In the words of Robyn: I should have seen it coming, I should have fucking known
Jag har världens älsta problem. Såhär är det.
Istället för att kolla på matchen ikväll gick jag och tre tjejer till och såg Sex and the city. (Som jag älskade, jag kan inte hjälpa det.) Eftersom jag ville hedra filmen hade jag på mig mina nya skor. The pretty ones som jag kallar dem. De har en egen sång, "You're way to beutiful shoe, that's why it'll never work, you've got me suicidal, suicidal, wanna chop my feet off"
nåt sånt. Jag har ENORMA blåsor på tårna, den på lilltån är typ större än lilltån.
Men det värsta är att det inte gör mig något, det spelar ingen roll att jag kommer plågas hela dagen på jobbet i morgon med vedervärdig smärta i fötterna. Det var så värt det.
Förresten är jag Carrie, jag har försökt kämpa emot det och velat vara Samantha, (men det funkar inte, jag har inga problem med att vara trogen) eller Charlotte (jag älskar att svära och vill inte bli hemmafru), Miranda funkade ett tag för hon är ju bitter på killar och så, men riktigt så bitter är inte jag. Dessutom vill jag inte göra karriär.
Men liksom, jag försöker skriva, jag försöker låta bli att överanalysera saker, jag är knäpp och blond och även om jag inte prioriterar skor före mat och hyra så gillar jag att gå i högklackade skor och ta förhastade beslut.
Okej, så, nu har jag fått allt det rosa, brudiga ur mig. Nu ska jag klia mig i skrevet, som täcks av ett par björn borg-boxers, spotta ut från balkongen, läsa lite i Simone de Bevouirs memoarer (oj nu blev det kanske mer brudigt igen, eller nej, snarare intelligent) få min skönhetssömn och gå till jobbet och stå och ha status i bågen hela kvällen.
Kom förbi terminal 4 och se själva! I will be there!
Crimefighter by day, tired by night.
Jag har världens älsta problem. Såhär är det.
Istället för att kolla på matchen ikväll gick jag och tre tjejer till och såg Sex and the city. (Som jag älskade, jag kan inte hjälpa det.) Eftersom jag ville hedra filmen hade jag på mig mina nya skor. The pretty ones som jag kallar dem. De har en egen sång, "You're way to beutiful shoe, that's why it'll never work, you've got me suicidal, suicidal, wanna chop my feet off"
nåt sånt. Jag har ENORMA blåsor på tårna, den på lilltån är typ större än lilltån.
Men det värsta är att det inte gör mig något, det spelar ingen roll att jag kommer plågas hela dagen på jobbet i morgon med vedervärdig smärta i fötterna. Det var så värt det.
Förresten är jag Carrie, jag har försökt kämpa emot det och velat vara Samantha, (men det funkar inte, jag har inga problem med att vara trogen) eller Charlotte (jag älskar att svära och vill inte bli hemmafru), Miranda funkade ett tag för hon är ju bitter på killar och så, men riktigt så bitter är inte jag. Dessutom vill jag inte göra karriär.
Men liksom, jag försöker skriva, jag försöker låta bli att överanalysera saker, jag är knäpp och blond och även om jag inte prioriterar skor före mat och hyra så gillar jag att gå i högklackade skor och ta förhastade beslut.
Okej, så, nu har jag fått allt det rosa, brudiga ur mig. Nu ska jag klia mig i skrevet, som täcks av ett par björn borg-boxers, spotta ut från balkongen, läsa lite i Simone de Bevouirs memoarer (oj nu blev det kanske mer brudigt igen, eller nej, snarare intelligent) få min skönhetssömn och gå till jobbet och stå och ha status i bågen hela kvällen.
Kom förbi terminal 4 och se själva! I will be there!
Crimefighter by day, tired by night.
Kommentarer
Postat av: Cess
Du är Mimmi, det duger. Älskar S.A.T.C, hoppas filmen var bra. Väntar med att se den tills min kompis kommer hem från Nigera, då skall det bli Cosmos!
Trackback