(Inte sötpotatispaj)
My oh my vad jag är trött! Har varit på helspänn hela dagen, såklart eftersom jag jobbat. Att slappna av finns inte. Inte egentligen. Finns det inget att göra är det trist, men det går inte att slacka mentalt för det. Just nu ser jag troligen ut som ett monster, med locobase repair över hela käften, ögondroppar rinnandes längs med kinden och håret på ända.
Jobbet är faktiskt kul, det är inte bara som jag försöker inbilla mig hela tiden. Och det är alltid så mycket att göra att jag knappt hinner kolla klockan. Fast jag tror det kommer med rutinen också.
Jag känner mig rätt viktig också, inte så att jag drygar mig, men för att jag vet att jag gör något som behövs göras. Att jag gör det på mitt eget sätt också, att jag är trevlig på mitt sätt och ändå kan äga min position.
Allt det känns bra. Men nu måste jag avprogramera min hjärna ett tag, så imorgon kanske jag kan tänka igen!
Då ska jag baka äppelpaj.
Jobbet är faktiskt kul, det är inte bara som jag försöker inbilla mig hela tiden. Och det är alltid så mycket att göra att jag knappt hinner kolla klockan. Fast jag tror det kommer med rutinen också.
Jag känner mig rätt viktig också, inte så att jag drygar mig, men för att jag vet att jag gör något som behövs göras. Att jag gör det på mitt eget sätt också, att jag är trevlig på mitt sätt och ändå kan äga min position.
Allt det känns bra. Men nu måste jag avprogramera min hjärna ett tag, så imorgon kanske jag kan tänka igen!
Då ska jag baka äppelpaj.
Kommentarer
Trackback