telepatetisk

Livet känns nästan viktigt
Hem från jobbet, handla plåster, skriva blogginlägg, renskriva anteckningar...

Dagen började i tårar.
Jag hittade inte till samlingsplatsen och eftersom jag är sjukt hormonell just nu  började jag grina. I en hiss tack och lov, så ingen såg det. Men sedan gick det bra, jag tror jag kommer gilla mitt jobb.
Rättelse, jag tror jag kommer njuta av mitt jobb. Jag är nog en utpräglad servicemänniska, hur det nu går ihop med min krassa värdssyn.
Nu är jag vansinnigt trött och kan inte riktigt övertala migsjälv om att jag ska gå upp samma tid imorgon.

M steker kyckling i köket. Jag har en känsla av att det snart är dags för middag. Idag blir det nog orientalisk mat. (Nudlar med orientalisk kryddning..) Men eftersom känslan är mer förnuftsmässig än magkänsla så skjuter jag upp det.

Jag önskar att jag hade något vettigt att säga. Men min hjärna är uttömd. I am tired.
Nämde jag att jag gick upp tio i sex i morse?
Nämde jag att jag jobbar på arlanda? Det känns ändå ganska mäktigt.
Imorgon ska jag ha min effektiva kjol. Jag lovar att inte lägga upp foton på den.