Tell me your politik

Apropos Hasse och Tage. Är det inte väldigt ovanligt nuförtiden att uttrycka sina politiska åsikter i TV, film, teater och musik nuförtiden? Jag vet att det är progg och 70-tal och hippievarning, men att lyssna på Kåldolmar och Kalsipper, se en Svenska Ord-revy eller pjäs känns otroligt exotiskt idag. De för sin linje, det är det inte någon som gör längre. Inte som jag märker i alla fall. När jag var liten, för jag har vuxit upp med Svenska Ord, tyckte jag inte det var konstigt alls. Visst, jag fattade kanske inte skämten på riktigt, men mina föräldrar förklarade ju dem. Nu fattar jag skämten, och inser hur mycket av mina politiska åsikter formats eller åtminstone förstärkts av det jag kollade på när jag var liten. Vilket inte alls är konstigt. Skillnaden är att jag avskyr att prata politik eller uttrycka mina politiska åsikter. Eftersom jag bara måste försvara dem. Eftersom jag inte kan förklara dem ordentligt.

Jag tror inte det finns något politiskt parti som står för det jag tycker, men jag röstar ändå. Och jag ogillar det politiska maktspelet, det gör ju uppenbarligen inte politikerna, annars skulle de ju inte vara just politiker. Jag är väl i det närmsta humanist, eller psykolog helt enkelt. Om nu det är en politik, vilket jag tycker att det är. Och så är jag en förlåtare. Och feminist såklart. Men inte på det politiska sättet.
Kolla, nu gör jag det igen, förväntar mig att få skit för min politik. För det finns ju alltid någon som kan misstolka och ifrågasätta, och jag hatar att försvara mig för jag vill inte vara en värvare eller försöka övertyga någon om att jag tycker bättre än någon annan. Och det är väl just det som politik handlar om, att försöka få alla att tycka som en själv.

Det är ju tyvärr ganska svårt att inte prata politik, eftersom nästan allting är politiskt. Och eftersom andra mer än gärna delar med sig av sina åsikter, och jag har ju oftast svårt att hålla käften när jag har något att säga.

Det var väl egentligen bara det, att det är synd att det är så tabu att säga vad man tycker, speciellt om man tycker som jag tycker. Jag menar, sverigedemokrater och allt vad de heter verkar ju inte direkt ha svårt att uttrycka sig. Personer som överhuvdtaget tycker genomgående elaka saker verkar ha lätt för sig. Det är ju bara att skita i vad alla andra säger då.

Själv skiter jag i vad alla säger också, eftersom jag tycker att jag tycker rätt, och har rätt att tycka vad jag tycker utan att någon ska försöka övertyga mig. Om man någonsin verkligen tvekar, eller är svårövertalad är det inte genuint. Jag känner i magen vad jag tycker. Vackert så.

Kommentarer
Postat av: J

Vad tycker du?

Postat av: Calle

Missa för allt i världen inte denna svenska journalists träffsäkra samtidsanalys. Krönikorna finns här:



www.korta.nu/jc



Hade hennes penna varit ett svärd hade huvuden rullat i svensk politik! Hon är, mig veterligen, den första svenska journalisten som törs lämna den politiskt korrekta mittfåran.

2010-06-30 @ 14:41:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback