telepatetisk

Jag kom hem från min tenta i KBT för ett par timmar sedan, skönt att ha den avklarad. Inte.
Tentaångest, japp, jag har tentaångest efter tentan. Jag gissar att det inte anses helt normalt. Att plugga inför tentan är tråkigt, och oengagerande för det mesta, även om jag gillar ämnet (psykologi för den som är helt tappad), att skriva tentan är helt ok. Man har godis, läsk och får sitta och skriva av sig allt puckat och smart man kommer på.
Men sedan.
Jag reser mig, hämtar mecenatkortet, går fram mot katedern längst fram och lämnar in tentan.
Tentavakten stirrar tomt på mig, misstänksamt, jag får skriva mitt namn och personnummer.
Sedan måste jag lämna ifrån mig min kära tenta, det är då jag inser att det är kört, om det är det. Jag tar min hand ifrån den, upphör att äga rätten att sudda ut allt, riva pappret i småbitar och kasta det runt mig som konfetti och börja om från början.
Jag inser dessutom att jag är först ut på att lämna in den. Är jag onormalt smart? Är jag extremt korkad? Skrev jag fel?
Alla dessa frågor kommer besvaras om cirka en månad. Till dess får jag leva i ovisshet, ack grymma värld!

Sedan är det iskallt och soligt ute, och jag går långsamt hemmåt från polacksbacken.