telepatetisk

Ja herregud vad julen svischar förbi som en marängsviss under fötterna.
Julaftons morgon firades med en sommarsmoothie(TM) och sedan bar det i ryslig stress av till Stockholm, fädernelandet och allt sånt. Det var stressigt för att jag tog det så lugnt vid frukosten. Diskuterade DSM-kriterier och what-not. En av mina absoluta favoritsysslor måste jag säga. Nåväl sedan var det diska, ta ut sopor, mata hamstern (en mycket svår konst, det måste vara tillräckligt att klara sig på i fyra dagar men inte så mycket att hon hetsäter ihjäl sig på fem minuter, som hamstar lätt gör). Det återstår att se om det blev idealiskt.
Nåväl, vi rörde oss mot tågstationen, satte oss på respektive tåg. Jag- uppsala-stockholmspendeln, Sonny på mUpptåget hem till Knivsta.

Väl framme i Stockholm utförde jag en kedja av goda gärningar måste jag säga. När jag gick av var det en liten tant som behövde gå på tåget, jag erbjöd mig att hjälpa henne upp varav hon gav mig 40 kronor! Galet tänkte jag, jag gjorde det ju hemskt gärna gratis. Men jag tog emot pengarna och blev glad, sen köpte jag en Situation Stockholm för mina 40 kronor och knatade ner i tunnelbanan. Jag måste ha sett extemt belevad ut med mina väskor och kassar för jag blev genast tillfrågad om tunnelbanans nät och vilka tåg man kan ta till Gullmarsplan. Eller så såg jag bara läskunnig ut, det är ju som bekant det enda kriteriet för att förstå hur stationerna och linjerna går. Nåväl, när sedan hon som frågat mig om råd blev tillfrågad av en annan person hänvisade hon till mig!
Och alla säger att folk är asociala i storstan!
Jag lyckades i alla fall ta mig hem utan fler sociala interaktioner. Tack och lov.

Sedan satte själva julen igång.
Oh dearie me! Först grönkålssoppa och presenter hos far, sedan iväg till styvfamilj för storjul. Med hemgjord snaps (gört!) och väldigt mycket mat. Och ännu fler presenter.
Dödströtta åkte vi bussen hem och jag sov till klockan 11,43.
På juldagen åkte vi med mamma till bekanta och julade oss där. Så åkte vi hem till henne, där vi tog det lugnt, glodde på film och jag rullade mina ömtåliga slemhinnor i katthår. Igår, annandagen då vi firade en tredje och sista jul gick jag runt och lät som Darth Vader ungefär på grund av kattallergi.
Sen träffade jag R och sen åkte jag hem och sov.
Idag ska jag fira födelsedag, dock inte min egen.
I morgon blir det hemfärd, oh ljuva hem. Jag längtar så jag spricker och är inte alls sugen på att fira nyår överhuvudtaget. Helst drar jag en riktigt gammal filt över mig (eller varför inte den nya jag fick i julklapp?) och gömmer mig i ett hörn. Det låter för mig som himmelriket på en pinne.

Snart är det januari och 10-talet. Men jag gissar att det kommer kännas som vanligt ungefär.
Förutom att ingenting någonsin känns som vanligt när allt gör det.

Eller nåt.

Men jag längtar förpipplat mycket efter att börja skolan igen, som vanligt. Alltså plugga igen, vara klar med praktiken, få sovmorgon och hänga med klassen.
Och nästa år fyller jag 24, det är nästan 25. Sonny fyller 27, det är nästan 30. Galet.

Nu ska jag ut i snömodden och härja! Puss på er och god fortsättning