telepatetisk

Det känns faktiskt lite bättre idag! Åt frukost som en duktig normal person. I köket!
Mina morötter hade möglat och bildat ett extremt illaluktande slem. Note to self: morötter hör hemma i kylskåpet!
Dugga och seminarium idag. Ska snart börja plugga. Det snöar lite. Det verkar inte vara så hiskelens kallt i allafall! Världen kanske inte är totalt emot mig. Bara lite.

Livet mucklar på. Genom ogenomträngliga månader. Genom jämngrå februari. Freud håller med. Han nickar i allafall. Och jag är ännu inte sinnessjuk.

Werner Aspenström tröstar mig idag.
med Kärleken och Döden:

Det sker. Skogen låter det ske.
Löv gulnar och lossnar.
Det är så. De virvlar bort.
Vi virvlar bort. Det är så.
Jag kan inte ändra det.
Stenbockens språng från avsats
till avsats - det sista,
felavvägda, vem ingriper?
Aldrig hörde jag skogen återkräva
sina gula löv. De virvlar bort.
Det är så.
Begär något jag kan ge dig: kyssar,
en ny vinterkappa, lögnlöshet.
Begär lögnlöshet.
Den som viskar i ditt bortvända öra
är inte Gud
utan din gamla teddybjörn,
det är minnet av mormor och evigheten
under en hummelsurrande lind.
Det som dag och natt förföljer mig
är inte demonerna
utan den vanligaste döden: min egen.
Om oss två skall ingen Euripides
författa ett sorgespel.
Ofullkomlig var vår kärlek,
men bortvirvlande
skall vi ännu gripa efter varandra.
Blad faller till marken.
Det som för några är en vacker stig
är för andra en blodstörtning.
På det röda täcket sätter hjorten
sin klöv och haren sin tass.
Tillsammans älskade vi trädet,
men trädet låter oss leva,
låter oss dö. Det är så.
Jag kan inte ändra det.
Det är så.

need I say more? Jag hoppas inte det. Genomtröst.