telepatetisk

Jag är sjuk, förkyld, febrig, snorig och sur! Alternativt arg och självmordsbenägen. Allafall om man ska tro det jag hela tiden går runt och muttrar för mig själv, insvept i täcke och med galen frisyr såklart. Nu har jag tyvärr glömt bort var det var, men det var bittert och gick ut på att jag önskar att någon ska komma och skjuta mig i huvudet så jag slipper det. Huvudet alltså.

Idag skulle jag gå på improvisationsteatergrupp och på bio. Nu blev det inte så. H, min kompis kom över för att hämta sin cykel och äta middag innan vi skulle gå och larva oss på teatern men då hade Sonny precis sagt att om man svettas av att stå upp så har man feber och får inte lämna hemmet. Typ. När H skulle gå visade det sig att hon hade tappat nycklarna, så det blev ingen teater för henne heller. Alltså dubbelfail.
Lite dåligt samvete har jag alltså utöver min feber, eftersom det är rätt mycket jobbigare att vara utelåst än förkyld. Också dyrare, pissigare och mer snopet.
Men jag tröstar mig med att nysa och andas genom munnen.

Till råga på allt har mina juveler kommit, och jag orkar inte gå till ICA för att hämta ut dem. Fast, på ICA finns det choklad också. Jag vill ha te.
En mycket konstig känsla för mig är det, att vara sugen på te, det är ju enligt mig en ganska onödig dryck. Jag som  alltid, alltid, alltid, är sugen på kaffe. Nu är jag sådär förkylningssugen på te, smarrigt, skållhett te, med mjölk och honing i. Okej, jag är officielt galen som stavar honung som Nalle Puh.

Jag avskyr hånung. Har tydligen inte ens brytt mig om att lära mig stava till smörjan. HONUNG stavas det.
Som sagt, skjut mig i huvudet. Jag har ändå ingen användning för det. Ty, det är fullt av snor. Börjar få luddsyn också. Kan bara se precis rakt fram. Spännande, då kan det ju vara en hjärntumör vilket är sjukt mycket mer exotiskt än förkylning. Å andra sidan ligger jag efter med skolan redan så kanske inte så praktiskt om det är en tumör som pressar på synnerven. Även om den är godartad.
Ska för övrigt köpa nya glasögon så då är det ju värsta slöseriet att bli blind.

Sonny har flytt fältet, jag antar för att slippa bli sjuk, han sover i Knivsta inatt. Jag kan i och för sig förstå honom, jag skulle inte vilja bli sjuk heller. Men nu är jag det! Därför ska alla andra också bli det. Som hämnd. Ska nog gå till ICA och nysa på alla jag ser i morgon.