I want all the world want to swallow it whole

Dagens frågor:
Varför ska det inte bli fler Pang Prego-program?
Varför är jag så trött?
Varför är låten January Friend alltid lika bra i januari?
Varför har jag massor av kläder som konstant luktar svett?
Varför har ingen gett mig alla avsnitt av alla Star Trek som någonsin sänts?
Varför är jag inte ledig egentligen?
Varför köpte jag inget gymkort i höstas, då hade jag sluppit köpa ett nu?


Ööööh nu orkar jag inte undra så mycket mer, min frågelust gick över helt drastiskt. Det kan bero på att jag är så förpipplat trött. Praktiken lider mot sitt slut, trots att det varit mycket roligt och givande så är jag helt med på att göra något annat ett tag.
Nu börjar nämligen verkligheten. Även känt som patientarbete.
Det är dags att ta klivet ut ur patientsoffan och in i psykologstolen. Jag säger bara HJÄLP.

Sista egenterapin är på måndag, i februari ska jag ha en egen patient. Det känns enormt. Förstår ni att jag ska ha en hel patient i tre terminer?! Tänk om den tycker att jag är ett pucko? Det blir ju ganska dumt.

Sen, efter tre terminer är det dags för ex-jobb och efter det blir det PTP. Och sen är jag legitimerad psykolog.
Då är jag nästan vuxen.
Men jag ska kanske inte gå händelserna i förväg. Jag har en känsla av att det blir enklare om jag livet mer som det kommer. Om man bara kämpar för att uppnå ett mål och komma framåt tror jag det blir för stressigt. Och sen måste man komma på något annat att uppnå. Det verkar jobbigt.
Jag är nog inte så målorienterad, mer processfokuserad. Det låter bra. Det låter väldigt psykodynamiskt.

Egenligen tror jag inte att patientarbetet kommer medföra så stora förändringar, jag har ju trots allt haft praktik tre månader nu. Jag trodde det skulle vara superannorlunda men det gick snabbt att vänja sig. Jag är samma person också. Livet förändras gradivs, inte stötvis.

Just nu sitter jag hemma och längtar efter sol, Sonny, sömn och helg. Ska nog ta ett bad och låtsas att jag är i grekland.

Det kommer bli jobbigt när jag måste sluta låtsas och inse hur mycket en resa kostar. Mer än ett årskort på F&S är det.

xoxo/Gås-pip Girl

Kommentarer
Postat av: J

Bra skrivet =) Håller verkligen med om att livet förändras gradvis och inte stötvis, att man tror motsatsen är nog en källa till mycket nojande. Kmr gå fint det här ska du se =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback