Mitt i veckan
Nej, jag ska inte klaga, de flesta problem och ickeproblem löser sig själva. Idag var jag till exempel pigg i en halvtimme.
Men jag har varit produktiv idag, jag har tvättat. Mitt i veckan! Extremt skönt att slippa göra det i helgen.
Jag kollar på NCIS och försöker hålla mig vaken. Det känns som att all min tankekraft går åt på jobbet, när jag kommer hem är jag som ett dreglande pucko som behöver mat på en gång och sedan stirra tomt på en skärm innan jag somnar vid 22.
Idag åt jag granatäpple, det var typ, dagens utanför-ramarna-upplevelse. Hur tragiskt är inte det? Jag förstår ärligt talat hur folk blir så svenniga. De orkar inte tänka själva, de orkar inte laga mat så de äter tacos, pannkakor och frysköttbullar, de orkar inte bråka så de säger aldrig ifrån och de orkar inte leva med sig själva så de super på helgerna. Det måste man ju få unna dem. En kort stund i slutet på veckan då de slipper leva sina tragiska liv, äta sin tragiska mat och passa på att få ut sina aggressioner i ett härligt bråk på fyllan. Och så orkar de kanske ligga då också. Efter att de har bråkat.
Men jag håller svennigheten borta så mycket jag kan, orkar och hinner. Jag äter riktig mat (OBS idag gills inte, jag åt varma mackor till middag men faktiskt soppa till lunch OBS), bråkar lagom mycket och tänker när jag har tid.
Men vad vet jag, när man dragit på sig inte bara ett heltidsjobb utan även 2,5 heltidsbarn kanske det inte går att stå emot. Då kanske man en dag helt enkelt fyller frysen med Findus, Scan och Gorbys, ställer fram bag-in-boxen på matbordet, skriver upp lämpliga bråkämnen på torsdagen och skriker ut dem på fredagen, slutar ha sex och ger upp.
Jag hoppas det är lång tid kvar tills dess.
Men jag har varit produktiv idag, jag har tvättat. Mitt i veckan! Extremt skönt att slippa göra det i helgen.
Jag kollar på NCIS och försöker hålla mig vaken. Det känns som att all min tankekraft går åt på jobbet, när jag kommer hem är jag som ett dreglande pucko som behöver mat på en gång och sedan stirra tomt på en skärm innan jag somnar vid 22.
Idag åt jag granatäpple, det var typ, dagens utanför-ramarna-upplevelse. Hur tragiskt är inte det? Jag förstår ärligt talat hur folk blir så svenniga. De orkar inte tänka själva, de orkar inte laga mat så de äter tacos, pannkakor och frysköttbullar, de orkar inte bråka så de säger aldrig ifrån och de orkar inte leva med sig själva så de super på helgerna. Det måste man ju få unna dem. En kort stund i slutet på veckan då de slipper leva sina tragiska liv, äta sin tragiska mat och passa på att få ut sina aggressioner i ett härligt bråk på fyllan. Och så orkar de kanske ligga då också. Efter att de har bråkat.
Men jag håller svennigheten borta så mycket jag kan, orkar och hinner. Jag äter riktig mat (OBS idag gills inte, jag åt varma mackor till middag men faktiskt soppa till lunch OBS), bråkar lagom mycket och tänker när jag har tid.
Men vad vet jag, när man dragit på sig inte bara ett heltidsjobb utan även 2,5 heltidsbarn kanske det inte går att stå emot. Då kanske man en dag helt enkelt fyller frysen med Findus, Scan och Gorbys, ställer fram bag-in-boxen på matbordet, skriver upp lämpliga bråkämnen på torsdagen och skriker ut dem på fredagen, slutar ha sex och ger upp.
Jag hoppas det är lång tid kvar tills dess.
Kommentarer
Postat av: J
Bra skrivet, tror tyvärr att det är ungefär så det är. Men jag köper det. Jag kan jobba r-ven av mig ett tag men när jag är 55 tänker jag inte lyfta ett finger. Någonsin.
F.ö. tvättade vi sex maskiner igår.
Trackback