telepatetisk

Söndag morgon, kaffestund.  Jag har brutaltråkigt. Har läst ett halvt kapitel om psykometri och nu känns det som att jag inte vill lära mig mer om det.
Psykometri är psykologins baksida. Den jobbar statistisk om man säger så. Jag har på känn att jag nog vill arbeta mer individuellt.
Och definitivt inte med friska människor! Skjut mig om jag blir expert på personlighetstest. När det finns SCID menar jag. Personlighetsstörningar är så mycket mer intressant än hur utåtriktad man är.

Missförstå mig rätt, självklart vill jag veta hur det går rätt, inte bara fel. Men jag förstår inte njutningen i att jobba med människor som inte behöver det.

Lite som att man gillar att kolla på TVserier där folk är lätt galna, eller har vänner som är det. Det ger helt enkelt tillvaron lite krydda!

Hah! Plötsligt har jag inte så tråkigt, jag glädjer mig istället åt att jag kommer ha världens bästa jobb inom typ 4 år.