Kortversion

Fan vad drygt det var att vara ung och vilsen, fan vad drygt det är att växa, fan vad skönt att det finns hopp om ett liv utan mentala berg-och-dalbanor (nej jag ska inte börja gå på litium...).
Jag gillar människor, människor verkar gilla mig.

Aka jag är bäst.
På ett balanserat, icke-grandiost sätt....


Working on it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback