telepatetisk

Det blev morgon idag också. Och jag blir alltid lika förvånad över att höra livstecken från HS innan jag själv riktigt vaknat. Så går det när ens boyfriend är en working man. Jag somnade vid 22 igår och vaknade fem i åtta. Stabilt. Sömn läker alla sår, jag har ingen träningsvärk längre, är inte trött och inte tjock. Tyvärr måste jag gå till skolan. (Måste jag visserligen inte alls, det är inte obligatorisk närvaro, men jag menar att jag kommer gå till skolan) Jag börjar kvart över tio och vi ska vara i dumminomikum. Oj, ekonomikum hette det.
FÖRLÅT!
Så fort jag går in på ekonomikum får jag tourettes. Eller liknande, jag förlorar i vilket fall all självbevarelsedrift jag någonsin hade och börjar prata skit om ekonomer och själva byggnaden ekonomikum. Citat från senast jag var där "JAG HATAR DET HÄR STÄLLET" (sades mycket högt och med kaffe i handen, jag höll på att gå vilse). Och grejen är att jag ändå inte riktigt fattar, eller bryr mig om, att någon kanske tar illa upp. Jag ser mig mest som antingen något man ignorerar eller ser på med milt överseende. Eller som comic relief.

Denhär dagen kommer annars vara späckad med intressanta saker. Ja. Jag ska till Stockholm efter skolan och fira K och H som fyller år/har fyllt år. Det ska bli kul. Speciellt som jag äger pengar. Ja. *nickar eftertänksamt*
 
Nu ska jag packa min duschpåse och gå och duscha.